Upp och ner och mitt emellan...

Tja nu är den här kärringen igång och grubblar igen... Över människor som kommit och gått i mitt liv genom åren. Vissa som jag värdesatt högt och sett som goda, nära vänner, men som av en eller annan anledning försvunnit ur mitt liv. Saknar många av dem, men vill inte tvinga mig på. Jag vet bättre än så. Vill inte vara ett tvång och heller inte den som alltid hör av mig.  Jag har inte många vänner, det erkänner jag, men de jag har är jag väldigt rädd om, aktar och värdesätter. För så blir det när livet sätter en på prov. Då prövas även vännerna. De som i slutänden står kvar, det är de man alltid kan räkna med och de kommer alltid att kunna räkna med att jag finns där även för dem. De som vek undan, var aldrig att räkna med från början. Men, grubblar, sörjer, funderar. Det gör jag.

Nåja, som jag skrev sist så var jag ner till Göteborg och firade Imbolc i söndags. En underbar ritual med härliga energier. Härligt att fira tillsammans med andra som omväxling! Jag är ju solitär wiccan, då jag inte tillhör något coven och trivs egentligen rätt bra med det. Men ibland känner jag att det vore trevligt att dela firandet av sabbaterna och esbaterna med någon annan och den känslan förstärktes av ritualen i söndags. Hoppas det blir fler gånger!

Imbolc, är för de av er som inte är så insatta, på sätt och vis den första vårdagen. Gudinnan börjar vakna till liv ur vinterdvalan efter gudens födelse vid yule/midvintersolståndet och har nu skepnaden av jungfru/ungmö. Boskapen börjar ge mjölk och ägg, ljuset börjar återvända och den gudinna som ffa förknippas med Imbolc är Brighid. Hemmets, härdens, familjens, kreativitetens, skapandets och helandets gudinna i den keltiska mytologin. Guden är nu en yngling på väg att växa upp.

Hur som helst, jag hade planerat att sova över hos min svåger, för att sedan åka direkt till jobbet på måndagen. Men när jag åkte in mot centrum insåg jag att jag hann med ett vettigt tåg hem istället, så det tog jag. Sover bäst i min egen säng, även om det hade varit trevligt att träffa min svåger. Gubben hämtade mig vid tåget och jag kom hem till en Ester med influensa... Så det har varit VAB hela veckan. Först  nu i eftermiddag som febern börjar ge vika en smula. Men skrällhosta har hon fortfarande. Däremot så har nu Minna insjuknat istället. Hon hostade så hon nästan kräktes natten till igår och idag for temperaturen i höjden och huvudvärk som försökte spränga hennes huvud stackaren.  Elvira är också kass även om det i hennes fall inte är fulminant influensa ännu. Får väl se hur många som influensan bestämmer sig för att köra över innan den lämnar vinbärsskogen för i år...

Idag har det varit ett underbart väder ute! Sol och vårvibbar! Tog Totte med mig och gick och mötte Melker när han gick hem från skolan. Härligt med porlande vårbäckar! Får passa på att tanka energi när man kan om än korta stunder.

Ljus och Kärlek!

Här kommer alla känslorna på en och samma gång...

Ja, precis så känns det... Från att ha varit känslomässigt avtrubbad, domnad, så kommer allt på en gång nu: Sorg, glädje, ilska, ångest, ledsen, irriterad, förtvivlad, lycklig, rastlös, trött, på g, får saker gjorda, får ingenting gjort, har inspiration, fullständigt ointresserad, kreativ, apatisk, you name it... Allt i en enda salig röra... Längtar tills mina tabletter når full effekt, så kanske jag kan börja fungera skapligt iaf... För som det är nu förstår jag inte hur min familj står ut öht. Jag vet att jag knappt gör det! Men, jag vet ju att det blir bättre, det gör det. Även om det känns jäkligt långt borta just nu...

Idag har jag lyckats med att ta en långpromenad och kvällspinken med Totte den högt älskade terapivovven. Har lyckats fixa middag, kvällsmat och mellomys åt avkommorna. Kört ett par maskiner tvätt. Städat lite i gillestugan och skrivit ut ett par mönster. Det är ungefär det. Men jag är rätt nöjd med det! Jag har lyckats med det utan att min familj (eller jag själv för den delen...) gett upp och flytt för sina liv! <3

Trött som ett as. Men har ångest och kan inte sova. Så jag sitter nere i gillestugan framför en glödande het brasa, efter att ha kommit in från kvällspinken med Totte. Vi höll på att skrämma slag på ett stackars rådjur som stod och jobbade på Tottes "kvällstidning", men han skuttade iväg genom trädgårdarna. Totte vågar sig sällan ner i källaren med mig eller Elvira, det är alldeles för förknippat med duschen som, om man får tro Totte, antagligen käkar vovvar... Men jag har sällskap av Snoddas, som trivs i soffan, framförallt när det är en brasa igång.

Längtar tills sylusten infinner sig igen. Behöver min terapi ju... Har ett par plagg utklippta som bara väntar på att sys, men inspirationen infinner sig sällan vid "rätt" tidpunkt, om nu någon sådan existerar öht förstås...

Imorgon ska de fyra barn som ff bor hemma, gå på bio. Frost 2 blir det. Gubben ska iväg på sök med Missing People och jag åker till Göteborg en sväng för att fira Imbolc med ett gäng glada wiccaner. Det ser jag fram emot! Ser dock inte fram emot att behöva åka från Göteborg till jobbet på måndag morgon, men det kan ju inte hjälpas...

Näpp. Nu börjar Ataraxen hjälpa, sent omsider, så det blir att intaga sängen...

Ljus och Kärlek!
Namaste