Åter till Mölndal.

Slutade ju med Behepansprutorna för ett par veckor sedan för att övergå till tabletter av samma slag. Sedan dess har det bara gått utför... Nu är jag nere på noll igen. Vill sova dygnet runt om jag fick, aldrig utvilad, ingen energi, lust eller ork att göra något. Helst vill jag inte utanför dörren...

Idag var jag på återbesök hos dr Gottfries i Mölndal. Han blev lite (inte mkt) förvånad över att jag hade så bra effekt av sprutorna, vilket tyder på att jag även har en lättare form av Kroniskt trötthetssyndrom (CFS). Har ingen B12-brist, men personer med denna diagnos upplever ofta en förbättring med Behepan i injektionsform, inte tabletter dock. Så jag kommer fortsätta med mina sprutor med ny början imorgon. Så jag hoppas få tillbaka det faktiska liv jag fått en glimt av under de tre veckorna med Behepaninjektioner. Jag överförs nu också till VC, så min journal kommer skickas till mig så jag kan ta med den till VC nästa gång jag behöver läkarkontakt. Han medgav dock att det kan bli problem att få Behepaninjektionerna via distriktläkaren, då jag inte lab-mässigt har någon brist och därmed inte indicerad för behandling och definitivt inte en injektion i veckan. Men då skulle jag höra av mig till dr Gottfries isf.

Är bara så glad att jag även fortsättningsvis ska få Behepanet som jag mått så bra av! Hoppas på snabb effekt av det bara, för så här orkar jag bara inte må igen... :-(

Jag funderar...

...på vad som ska till innan jag börjar uppdatera bloggen lite oftare... :-O

I onsdags körde jag upp, och blev godkänd! Känns lite obegripligt... Trodde jag skulle kommit dithän att jag åtminstone BÖRJAT tycka det är lite kul att köra och känna mig något så när redo egentligen. Men icke... Det får jag väl jobba vidare på antar jag. Men nu slipper jag iaf släpa mig iväg till körskolan bittida och sent, ha teoriprov och uppkörning hängande över mig som stora, mörka, tunga och kompakta orosmoln. Natten innan uppkörningen körde jag upp säkert 30 gånger... En av dem dök jag upp till uppkörningen iklädd boxershorts och foppatofflor, fick starta bilen köra den tio meter fram, stanna den och blev underkänd... :-O

Melker håller på att få fler tänder (som han kan sätta i bröstet på mig... ;-)) och är därmed rätt grinig för jämnan, men framförallt på nätterna. Känns som att dela säng med en cementblandare... Snorig och dan är han också, men det hör ju liksom ihop det där. Men det ihop med uppkörningsångest har gjort att jag inte fått en anständig natts sömn på en vecka nu... Går snart på knäna...

Idag håller jag på att tvätta (för ovanlighetens skull...), röja lite här och var, laga middag (pojkarna fick skala fyra av fem kilo potatis då mina händer inte fixar denna syssla) och sen ska jag packa in barnen i bilen, åka ut och hämta Anders och vidare ut till Torp. Samuel behöver nya inomhusskor till fotbollen och vi behöver lite annat också (tvättmedel tex förvånande nog!).

Till veckan blir det tandläkarbesök på tisdag. Huvva... Tror jag tappat en lagning nämligen. :-( Sen ska jag, förhoppningsvis, till Ullared på onsdag. Det beror dock på om A kan vara ledig åtminstone halva dagen. På torsdag blir det återbesök på Gottfries. Ska bli intressant att få reda på vad proverna visade.

Nu ska jag börja försöka få ett liv igen nu när körkortet är klart. Läsa de böcker JAG vill, försöka få mina stick- och virkprojekt klara och vill få tid att sätta mig vid min älskade pärlbyrå också. ;-)

Halvvägs! Eller nåt...

Oj! Jisses, har knappt haft på datorn på flera veckor... Låter inte riktigt som jag va? Men nu när jag fått energi, finns det ju så mycket annat att sätta händerna i... Har fått röjt källaren, ovanvåningen (gånger flera... Det händer ju lite mer där...), köket (behövs igen dock...) och hallen. Går ständigt och plockar tycker jag. På gott och ont. Bokstavligen... På gott; det blir äntligen nån form av nåt som kanske kan identifieras som ordning. :-) Ont; ja det gör det verkligen efteråt... :-/

I onsdags skrev jag, och klarade (!), teoriprovet! Å andra sidan, har jag nu överlevt 3 års högskolestudier och ett års universitetsstudier med bara en omtenta, så borde jag väl fixa teoriprovet också... Så nu är det "bara" uppkörningen kvar. Vilket iofs inte är så bara... Det ger mig ännu större ångest än teorin...

Hur som helst, jag fick sista sprutan i torsdags och har nu gått över på tabletter istället. Än så länge känner jag ingen större skillnad iaf. Har tom kunnat sluta med mina antidepressiva!!! Så här bra, rent psykiskt; har jag inte mått på massor av år! :-) Tyvärr kan jag inte påstå att det haft någon effekt på värken, men mår jag bra psykiskt, kan jag tackla värken bättre också, vilket ju absolut är positivt.

OMG!

Ja nu har jag alltså fått mina Behepansprutor i två veckor. Jag har fått ett liv!!! Ja, värken är densamma förstås, men jag har fått energi igen! Förr försökte jag balansera på en slak lina, men nu promenerar jag fram på en fyrtumsstav iaf! Jag har fått marginaler om man säger så. Har heller inte fått ett enda utbrott på barnen sedan den första sprutan. Fredagen då jag fick tredje sprutan gick vi till öppna förskolan och på vägen hem därifrån fick jag för mig att, nej, vi tar bussen ner till stan... När hände DET senast?! Onsdagen därpå åkte jag, med de två minsta barnen, ner till stan med en kompis, fikade och gick i affärer. Nu i helgen har Gubben varit iväg med buss bägge dagarna. Då har jag (med god hjälp av barnen förstås) röjt i källaren, städat och möblerat om den. Fått röjt i tjejernas rum, hallen och delvis köket och sovrummet. Men jodå, kroppen SKRIKER av värk, men jag kan nästan hantera det, bara jag känner att jag fått något gjort...

Kort sagt, jag börjar få ett liv, inte bara en existens...