Nöjd och frustrerad...

Sitter och räknar över vad som blivit sytt i januari. 42 plagg är jag absolut nöjd med! Varav tre par strumpor som jag räknar i par. Tror inte jag sytt så mycket på hela förra året, vilket ju är ett klart tecken på att plocka bort cymbaltan var ett synnerligen klokt val och att jag är på väg åt rätt håll!

Igår var det underbart väder! Sol, klart, kallt och kroppen var i ok skick tack vare detta. Tog en promenad med mor bort till affären och till biblioteket där de sålde ut förra årets tidningar i buntar. Blev en bunt icakuriren (ansträngningsfri läsning när hjärnan går på högvarv) en bunt råd och rön och en bunt GOAL, fotbollstidningar som Melker blev överlycklig över och plöjde igenom dem igår kväll. Han upplyste glatt sin måttligt intresserade omgivning om de olika spelarna som porträtterades i tidningarna, vilka positioner de spelar samt i vilka lag. Omgivningen och och nickade...

Satt ett par timmar i syvrån och organiserade mönstertidningarna och fick sytt klart Minnas klänning. Förmodligen det jag blivit mest nöjd med på länge. Runi's peplum with a twist och sydde "twisten" för första gången. Med ränderna på "fel" ledd tycker jag att det faktiskt blev en liten extra twist på det hela. För er som inte vet, så består "tvisten" i en delad ärm där övre delen, axelpartiet, kan sys i kontrasterande tyg. Ester vart tvärsur; det var ju TVÅ BLING på samma klänning och inte till henne... 😄

Den här dagen inleddes med utsparkande av gubbe och tre små, försökt få iväg Elvira utan resultat (hoppas BUP inte dröjer länge till...) och sedan min favoritsysselsättning (eller snarare min ångests favoritsysselsättning...); telefonsamtal... Försäkringsbolaget den här gången. Samuel ska åka till USA tillsammans med sin flickvän och hennes familj och behöver således ett resebevis. Det är nu beställt och jag har dessutom pratat med dem om hans knä som ständigt låser sig i 90° vinkel under stora smärtor. Men det var inte aktuellt med ersättning för detta ännu, då han står i kö till ortopeden återigen. Det, är en historia i sig. Vårdgarantin innefattar inte barn under 18 år! Helt sjukt! Agda 98, dubbelamputerad med höftartros sedan 1928, har rätt till läkarkontakt inom 3 månader. Men en ungdom på 17,5 med hela livet framför sig och inte kan ha en normal vardag, han får vänta i 7 månader? Helt galet! Ergo; han måste vänta tills ortopeden gjort ett utlåtande och om det blir operation måste han vänta i minst ett år efter, innan försäkringen kan gå in med ersättning... Nåja, det är ju inte deras fel...

Idag, blir en lugn dag. En stund i syvrån, vattna blommorna, vila, få in mer ved, fixa nån form av födoliknande substans till middag och sedan får vi se om något mer blir gjort. 

Ljus och Kärlek!

Namaste

Vardagsäventyr

Denna dagen ett liv, som han sa Farbror Melker i Saltkråkan... Den började med att köra avkommor till dagmamma och skolor, sedan åkte jag och Anders till ungdomsteamet på vc där vi träffade psykologen angående Esters mående och problem. Vi konstaterade att hennes sömnproblematik har lättat något, Anders sover oftast i sin egen säng numera och inte i hennes. Däremot så har hon fortfarande en del sociala problem i samspelet med andra.

Därefter åkte vi hem och hämtade Elvira, som inte orkat ta sig till skolan. Vi körde Anders till jobbet, jag körde Elvira till skolan och åkte och hämtade mor. Vi tog en tur till göksäter, mest bara för att komma hemifrån. Hittade dock lite vantar till mina små klantar härhemma, som tappat sina vantar... Lite tråd blev det också. Sedan till orienthallen och köpa frukt och grönt och till Willys och handla. Nu landat hemma i horisontalläge med brännande huvudvärk som inget biter på. Kommer från min whiplashskada som gör sig extremt påmind när jag kört bil en stund. På det biter bara oxynorm, men eftersom jag ska ut och köra bil senare (ska hämta barnen) så kan jag inte ta dem. Jag HAR nämligen vissa gränser, som jag INTE rubbar på. Så även om jag inte längre blir särskilt påverkad av dem, så tänker jag ändå inte sätta mig bakom ratten med det i kroppen.

Närmast i planeringen ligger att ta mig ner till frysen längst in i förrådet, med smör och sötpotatispommes. Det kräver uppdaterat vaccinationsskydd, machete, bedövningsgevär, hjälm, susp, malariaprofylax och förmodligen en sherpa. Förrådet är ett sånt där ställe dit saker förpassas och sedan aldrig återfinns, ett vinbärsskogens bermudatriangel om ni så vill. Dessutom ligger ett mindre berg i form av sängkläder framför dörren ihop med allsköns bråte, så en sherpa och syrgastuber är förmodligen ingen dum idé, om man inte besitter en synnerligen god fysik. Jag, har rätt mycket "fysik" men tvivlar på huruvida den kan anses som "god"... Överlever jag denna strapats utan större men (dysenteri, kolera, tbc eller ebola) så går äventyret vidare in i tvättstugan, denna gudsförgätna plats i vinbärsskogen. Där ska utkämpas en strid mot sockmonstret och förmodligen behåller jag sherpan vid min sida, för att övervinna strumpa-och-kalsong-berget.

Började sy en klänning till Minna igår. Hon var synnerligen butter (läs arg som en uppretad noshörning med nageltrång...) över det faktum att den inte var klar idag. Ergo; jag behöver sy klart den för att slippa strida mot snorilskna noshörningar också. Ester var mest bitter (läs arg som en geting på LSD...) över att MINNA fick en klänning med BLINGBLING på och inte hon. Jag hittade ett par strassaplikationer på nån outlet för ett halvt decennium sedan och trots att hon fick ett linne med en av dessa på så dög inte detta. Den var ju på RYGGEN! Det går ju inte fattar jag väl?! *divasnap* Så, nästa gång jag åker till Ullared, så får jag väl gå in på panduros outlet och länsa stället på strassapplikationer. För husfridens skull...

Näpp. Hjälm på! Sherpan står redo i källaren. Tjipp och hajk!

Ljus och Kärlek!
Namaste

Skrattretande, men deprimerande

Sitter i syvrån och lyssnar på hungerspelen på ljudbok. Är så glad att jag upptäckt ljudböckernas underbara värld! Jag klarar ju inte längre av att läsa längre sammanhängande text, vilket gör att jag inte längre kan fly in i böckernas värld. Så nu kan jag äntligen göra det igen. Funkar inte alla dagar dock. Sämre dagar klarar jag inte ens av att hålla tråden i ljudböcker.

Har just fyllt i en EU-anmälan gentemot Försäkringskassan. Blir vi tillräckligt många, kanske det händer något. Imorgon ska jag föröka knåpa ihop ett brev till förvaltningsrätten också. Men det tar... Det tar krafter jag inte har. Är så trött. Trött på att kämpa. Trött på att aldrig få andas. Att inte få tillbaka någon energi... Bara den här EU-anmälan har tagit allt jag haft kvar idag. Att sitta och skriva av beslutet från FK, tar på mer än ett sätt. Dels rent fysiskt, att sitta och skriva. Dels rent mentalt. Den som skriver, läser två gånger sägs det. Så nu har jag läst vartenda ord i beslutet två gånger, ingående. Liksom för att riktigt pränta in varje ord. Det som sårar mest, samtidigt som det är skrattretande är tre meningar:
"Försäkringskassan bedömer dock att det medicinska underlaget inte visar att dina besvär och begränsningar såsom de beskrivs, ger aktivitetsbegränsningar i den omfattningen att din arbetsförmåga kan anses ha varit nedsatt med minst en fjärdedel i ett för lämpligt lättare omväxlande arbete. Ett arbete där inga tunga arbetsmoment förekommer och ett arbete där du kan växla mellan att sitta, stå eller vara i rörelse. Försäkringskassan menar att ett sådant arbete är normalt förekommande på arbetsmarknaden."

Jag klarar inte av att sitta, stå eller gå någon längre stund utan att få gå och lägga mig och vila med jämna mellanrum. Det är klart, jag skulle kunna prova sängar åt något väl valt företag... Dessutom anser de att detta är ett "normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden". Ska man skratta eller gråta?

Nåja, imorgon ska jag skriva brev. Igen...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Farbror Fibbes glädjefnatt

Det är mycket nu. Åtminstone väder. Farbror Fibbe och Morbror ME dansar träskodans över hela min kropp i rent glädjefnatt. Igår kväll kom stora björntassar dalande ner från himlen. Vackert, men synnerligen onödigt eftersom imorse regnade det i giganorma droppar och nu blåser det halv storm... Min kropp är inte förtjust i väderomslag. Alls...

Så, vad kommer dagen bära med sig? Tja... En hel del värktabletter, nära till toalett alternativt spypåse (har jag tillräckligt ont, så kräks jag...) och mycket vila. Sömnad? Möjligtvis om jag orkar...

Synnerligen opositivt inlägg i bloggen idag, men det vänder. 

Blandade känslor

En dag med blandade känslor. Anders har varit ute på sök med Missing People idag, efter en man som varit försvunnen sedan i början av december. En man som är någons. Någons partner, pappa, son och bror. Vilken vanmakt de måste känna, att inte veta. Hans dotter frågade sin mamma för någon vecka sedan: "Vem mördade pappa? Man försvinner inte bara, ramlar inte heller ihop, så då återstår bara att någon dödat honom..." Alldeles för insiktsfulla ord från ett barn... Vad svarar man som mamma på det? När man själv funderar på samma sak... Vanmakt... Hoppas de snart får ett avslut, en visshet. Mina tankar är med den här familjen, trots att jag inte känner dem alls egentligen...

Medan Anders var iväg, var Ester och Minna hos mormor en stund och jag och Melker hade huset, nästan, för oss själva. Tonåringar ser man just inte särskilt mycket av... Elvira kom ner en kort stund för att fråga var adaptern till vår gamla synt fanns. Inte en susning... William kom upp och åt frukost/brunch, åkte iväg och kom hem med en tunna godis och försvann sedan ner i sin mancave igen. Samuel var visst inte hemma öht upptäckte jag när jag ville att han skulle plocka ur diskmaskinen, så det blev en överlycklig Elviras jobb istället... En dag i stilla lunk. Utan far i huset, men med visshet om att han kommer hem igen...

Fick sytt lite även idag. Njuter av att sylusten är tillbaka igen efter att ha varit borta så länge. Den har varit saknad. Det blev en bh även idag. Jag var ju tvungen att testa den efter ändringarna i mönstret. Bättre, kuporna inte lika 50-talsstrutiga. Den här gången blev den silvergrå med petrolblå spetsdetaljer, även denna gång med materialkit från Bwear (nej jag är inte sponsrad! 😄). Hade lite bekymmer med sömnaden rent allmänt idag dock då inget verkade vilja löpa smärtfritt. Får ta och plocka isär maskinen, göra rent den ordentligt och ge den lite smörj tror jag, samtidigt som jag talar lite vett och sans med den.

Nu, tänker jag nog lägga bh-sömnaden på hyllan ett tag och återgå till att fylla Minnas garderob igen. Men roligt är det. 😉

Ljus och Kärlek!

Namaste

Bh-sömnad

Idag har jag ägnat nästan fyra timmar åt att testa ett, för mig, nytt bh-mönster. Classic full band bra från Pin Up Girls. Den sys med kupor i nästan stumt tyg, vilket gjort att jag varit lite tveksam. Men, jäklar vilken skön bh!!! Bra stöd utan att klämma och skava, breda goa axelband som inte tillverkar raviner i axlarna, riktigt rolig att sy och dessutom blir resultatet riktigt proffsigt till skillnad från de tidigare modeller jag sytt.  Ska runda av kupan lite till nästa gång, då den är lite 50-tals-strutig, men annars behöver jag inte göra några som helst ändringar, bara en sån sak!

Som vanligt är min Donna inte lika yppig som jag, men ni får ändå en uppfattning om modellen. Tilläggas ska, att det INTE lönar sig ekonomiskt att sy bh. Bara en sån sak som 4 timmars arbetstid gör den saken fullständigt lönlös. ;-) Materialet är inte direkt jättebilligt, men Bwear säljer färdiga, färgmatchade kit med allt som behövs, utom byglar, som köps separat. Dessa kostar 250:-, vilket jag tycker är helt ok pris för en bh sydd efter dina egna mått. Dessutom slipper man ju flera timmar i diverse provrum i jakt på en bh som, om man har tur, sitter skapligt. Så i min värld är det definitivt värt det, utan tvekan. Dessutom, får jag några timmars terapi... 😉

Ljus och Kärlek!

Namaste

Allt blir inte alltid som man tänkt

Ja, mötet var ett bra sådant, som faktiskt ingav lite hopp för framtiden. Det tog dock en hel del energi, så simningen fick jag skjuta på. Den kan jag ta nån annan dag.

Så nu ligger jag i horisontalläge och försöker utröna huruvida knarket är nödvändigt eller inte för att mäkta med resten av dagen. Ingenting planerat, mer än den dagliga kampen med tvättberget (som trots allt är under kontroll), fixa morotssoppa till middag, hamburgare till fredagsmys och så SYYYYY! Vet inte riktigt vad jag ska ta itu med härnäst i sy-väg. Rita mönster, sy bh (de nya byglarna kom igår, så de måste ju provas...) eller fortsätta jobba på att fylla Minnas garderob? Hon har ju dragit iväg nåt vansinnigt i höst och vinter så större delen av hennes garderob är ju för liten. Även de plagg jag sydde i somras... *snyft*

Men först lite vila och sedan tända en brasa i syvrån, så man kan vara där utan att fötterna domnar...

En vecka kvar till Imbolc, en högtid som vittnar om det gryende ljuset och våren som komma skall. Det gör jag även vid Yule/midvintersolståndet, men då är det ljusets seger över mörkret som är fokus. Nu är det det stadigt gryende ljuset, jag fokuserar på. En ypperlig tid att fokusera på förhoppningar och förändringar, vilket jag kommer göra i år. Jag ska fokusera på min egen pånyttfödelse, som inträffat nu i vinter tack vare medicinbytet. Mina förhoppningar inför framtiden, i form av arbetsträning och att försöka förändra mitt liv och tänkande framåt, uppåt, mot ljuset. Den gudinna som är sammankopplad med Imbolc traditionellt, är den keltiska gudinnan Bridghid. Hon är förknippad med poesi, konst, ljus/eld och helande. Hon passar särskilt väl in i mitt liv just nu, med eldens förändrande krafter och ljus och helande. Tänker och planerar, men min ritual inför imbolc är inte helt klar ännu. Som alltid när man arbetar med andevärlden, går inte allt att planera, gudarna, gudinnorna och energierna jobbar inte så, de kommer med det man behöver just då, även om man kanske inte förstår det just då. Eld, ljus och poesi som en del, är självskrivna dock...

Terapi och mördarsniglar

Allt blir bättre efter en timmes terapi. Sömnaden är min form. Var SÅ ledsen, nere och deppig när jag satte mig vid maskinerna och tvingade igång mig. En timme senare var jag gladare och Minna och Ester varsin klänning rikare.

Minnas är ett mönster från Minikrea med omlottringning och motveck fram. Blev väldigt fin på och Minna blev nöjd och glad!

Esters klänning är sydd efter Runi's Everyday dress. Ett vansinnigt trevligt mönster som jag även sytt till mig själv av. Fickor är aldrig fel, även om jag av principskäl egentligen aldrig syr fickor på barnkläder. Minna har en tendens att stoppa allsköns smådjur i dem, företrädesvis maskar, sniglar, skalbaggar, gråsuggor och mördarsniglar. De sistnämnda är inte VANSINNIGT trevligt att försöka få ur fickorna efter en halv dag eller så... Missförstå mig rätt, jag uppmuntrar all form av upptäcktsfärd i moder Gaias skapelse, och nyttjar synnerligen gärna barnarbete i form av klippning av spanska mördare kvällstid under vår, sommar och tidig höst. Men i fickorna har de inte att göra...

Apropå mördarsniglar, Jag och Elvira hade en intressant diskussion för något år sedan. Jag var ute på min vanliga avrättningsrunda medelst sax i trädgården. Elvira kom och gjorde mig sällskap.

-Mamma. Man SKA inte döda djur...

-Nej, jag håller med. Men mördarsniglar är ett undantag. 

-Varför? De är ju också djur?

- Ja, men de är inte inhemska och har därmed inga naturliga fiender här i Sverige. Varje snigel lägger på en säsong upp till 600 ägg, som i sin tur blir nya sniglar, utan fiender. Klipper jag inte de första jag ser på våren, är sedan hela trädgården full, som käkar upp allt vi odlar.

-600 sniglar?!

-Japp.

-Ge hit saxen...

Ja, jag har också lärt mina barn skillnaden mellan spansk mördarsnigel och inhemska arter, i den mån det går. Pantersnigeln vet de är en kompis. Kölsnigeln i måttlig mängd, men vi vill inte ha dem bland jordgubbarna. Skogssniglarna är också fredade i vår trädgård. Det ÄR viktigt att veta skillnaden, de inhemska arterna har naturliga fiender, kan därmed inte föröka sig lika ohämmat och är dessutom inte lika glupsk som mördarsnigeln som kan skövla ett helt trädgårdsland på en natt. Är inte för gifter, av något slag, så vi klipper. 

Nu, ska jag utfodra ätteläggarna och sedan försöka dunka dem i säng. Imorgon, har vi ett möte på morgonen och sedan (sitter ni ner?) tänkte jag ta mig och simma en stund.

Ljus och Kärlek!

Namaste

Upp, och ner och kamp

Kroppen något lite mer samarbetsvillig idag. Gör korta insatser med vila däremellan. Så hittills har blivit gjort: Dammsugit sovrum och vardagsrum, röjt sovrummet och plockat ur min garderob på kläder jag ändå inte kommer i... De ska sparas, för jag SKA komma i dem, punkt och slut! Dammat lite, gjort rent toadörren och Melkers dörr med mirakelsvamp. Ni vet det blir så där svart och solkigt där ungarna tar för att dra igen dörren? Jag förstår helt ärligt inte vad man gjorde innan dessan mirakelsvampar/fläcksuddare? De är helt fantastiska! Jag har tom lyckats få bort spritpenna från bord med dem. Kostar typ en tia för två st på ica och värda varenda krona... Det enda jag misslyckats med, är kulspetspenna på vardagsrumstapeten (sån där billig papperstapet...) och hobbylack från ett dockhus från fischerprice. Men det får väl anses som ok...

Som väntat var inte bilen klar igår. Ej heller idag... "Det är en evighetsmaskin" som slagdängan från 80-talet skanderade. Så, lite uppgiven, nere och hängig idag. Vill helst bara krypa ner under täcket, dra upp det till näsan och ställa klockan på maj...

Svordomar, väderomslag och vardag

Igår blev inte mycket gjort. Alls. Det var ren återhämtning från måndagen. Eller ja, jag fick faktiskt ritat ett par mönster och klippt ut två klänningar till Ester och Minna. Fick äntligen lagat väskan också. Gick inte med maskin, undertråden bildade nån form av egen organism på undersidan som levde helt sitt eget liv. Efter två försök, ett otal finska svordomar och dito sprättande, bestämde jag mig för att om jag skulle behålla den lilla psykiska hälsa jag faktiskt har, så fick det bli handsömnad.

Handsömnad är en av alla dessa svordomar jag berikat mitt ordförråd med. De har sällskap med "tråckla", "nåla", "paradigm" och "hermeneutik", bara för att nämna några exempel på mitt ordförråd då det kommer till svordomar... Om någon önskar utöka sitt förråd av svordomar, kan jag rekommendera att kurs i vetenskapsteori vid närmaste högskola eller universitet. Ju högre nivå, desto mer svavelosande svordomar kommer berika ditt liv! Nej, jag kommer INTE läsa vidare något mer.

Idag började dagen med väderomslag. Ergo: fingrar som frukostkorvar som inte går att böja, fötter som skulle göra bigfoot grön av avund som värker som besatt samt en kropp som känns som om den gått några varv  under en asfaltsvält...

För första gången på, ja gudarna vet när, vaknade de tre små före klockan ringt. Bara att stappla upp, hiva i sig den vanliga näven piller (finns ingen som skulle kunna få i sig frukost utöver det...), försöka tvinga upp lederna i händerna såpass att jag kunde få nån klädtrasa på kroppen och få ungarna klara för dagmamma och skola. Köra iväg dem och dumpa gubben på jobbet. Jag ska ha bilen idag, för Elvira har invecklingssamtal, Samuel ska till polisen och fixa leg, jag och mor ska handla och så ska jag till torp och köpa nya stövlar till Ester och Melker. Hämta avkommorna i skolan och hos dagmamman i eftermiddag och förhoppningsvis skulle Castor vara klar idag, men det tror jag när jag ser det. Castor har ff sommardäck, så länge har han stått på verkstaden. Hoppas jag får tillbaka honom innan ett byte inte är nödvändigt längre...

Det känns som om det är något jag glömt idag? Hoppas det inte är något viktigt...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Allergikernas hades.

Äntligen hemma! Dagen har gått som planerat i stora drag. Började på vc där jag träffade rehabkoordinatorn, som var en synnerligen trevlig kvinna. Sedan vidare till BUP, ett bra möte som ingav hopp. Därefter bestämde jag och Elvira oss för att gå till Thai och äta lunchbuffé. Insåg halvvägs in i min 7UP att den innehöll stevia, vilket jag inte tål. Det brukar framgå tydligt när saker innehåller stevia men inte i det här fallet. Bara att hiva i sig lite antihistaminer. Pratade, eller försökte prata, med kvinnan i kassan om detta att det är bra om det framgår tydligt att saker innehåller sötningsmedel och då speciellt stevia. Svaret jag fick var: tycker du inte om socker? Nej, socker är inget problem, sötningsmedel! Jag förstår inte, gillar du inte socker? GAH! Hon såg ut som en fågelholk...
Dessutom, de hade friterat fläskkött och friterade räkor. Kvinnan före mig i kön tog tången till fläskköttet och tog räkor med. Konstaterade tyst för mig själv, att jag är glad att jag inte är skaldjursallergiker...
Visst, jag som vårdpersonal kanske överreagerar, men jag tycker inte det här är ok någonstans...

Nåja, jag är hemma, i horisontalläge och där tänker jag förbli ett tag, för nu har jag utmanat min ångest tillräckligt för ett bra tag...

Ljus och kärlek!
Namaste

Utmaningar på rad

Gårdagens sömnad bestod i *trumvirvel* trosor! 😂 Ja, jag är knäpp. Totally bonkers if you will. Denna gång blev det trosor till Minna. Bara ett par, då hon dragit iväg på längden som en utdragen gummisnodd de senaste månaderna. Från att ha sytt stl 110/116 i nästan ett och ett halvt år, så får jag nu sy 128. Nåja, ännu en anledning att sy, om jag nu skulle behöva någon... Hur som helst, Minna tycker inte om vanliga trosor, utan vill helst ha hipstermodell eller trosor med lite ben. Jag brukar sy en modell ur en gammal Ottobretidning, men den här gången blev det en annan väl beprövad modell från Minikrea. Det är ett mönster med både boxertrosa, boxerkalsong och linne och finns även i vuxenstorlekar i ett annat mönster från samma tillverkare. Rekommenderas varmt. Minikrea kan vara lite små i storlekarna, men just det här mönstret tycker jag stämmer rätt bra, så dessa sydde jag i stl 122/128.

Idag blir det ångestutmaningar på rad. Då Castor ff är på verkstaden och gubben ska hämta Elvira kl 13, får jag ta bussen ner till stan. Utmaning nr 1... Ska använda mig av västtrafikappen. Utmaning nr 2... Ska träffa rehabkoordinatorn på vc. Utmaning nr 3... Sedan ska jag ta mig till Kampenhof och kolla igenom en handfull utgångna (misstänker jag iaf...) busskort i jakt på nåt kontantkort att fylla på. Därefter till simhallen och köpa mig ett simkort och till sist ska vi äntligen till BUP med Elvira. Utmaning nr4... Misstänker att utskottet äppelmos kommer att spritta av liv i jämförelse med mig i eftermiddag. Men, fördelen med att ta bussen, är att jag kan ta lite ångestdämpande innan, vilket nog kan behövas. Framförallt nu när cymbaltan är borta ur mitt liv. Inget jag saknar, ALLS, men den tog en hel del av min ångest ihop resten av mitt liv... 

Nåja, gubben och tre avkommor utsparkade mot jobb och diverse pedagogiska instanser, morgonmedicinerna intagna, en fjärde avkomma uppsparkad ur sin säng och jag har återgått till sängen för att tina upp mina stela, värkande leder och invänta att morgonmedicinerna ska slå till. Sedan ner till syvrån en liten stund innan jag ska ta tjuren, förlåt BUSSEN vid hornen...

Ljus och Kärlek!

Namaste

Käpprätt in i kaklet...

Hade en dag som slutade i ME-skov igår. Halvvägs in i barnens simskola, kom kaklet flygande i 190 knyck. Vet egentligen inte var jag fick kraften att ta mig hem. Kom iallafall in och kommit i säng. Fullt påklädd, orkade inte klä av mig. Mörkt, tyst, mjukt. Det tog flera timmar innan jag ens kom ut till toa. Samtidigt kommer känslan av maktlöshet, att sjunka ner i dyn... Först nu, på eftermiddagen dagen efter finns lite ork att göra något. Men det kommer ta någon vecka innan jag är någorlunda återställd.

Så, idag har inte mycket blivit gjort. Jag har fått ritat och klippt mönster till en ny bh och klippt ut delar till den. Där tog det stopp. Men middag ska jag försöka fixa strax iaf. Kort inlägg idag, då varken ork finnes eller fingrar som lyder.

Ljus och kärlek!
Namaste

Panik, simskola och trädgård.

Det man inte har i huvudet, får man som bekant ha i benen. Glömde givetvis köpa märgben till dagens köttsoppa, så morgonen har tillbringats i bilen körandes runt i halvpanik för att hitta NÅGON butik (inne i stan) som säljer dessa. Willys: slut. Kvantum: slut. Orienthallen: fanns inte. Netto: nope... Till slut åkte jag i ren frustration in på spara, där en i personalen förmodligen såg desperationen i mina ögon, samt morgonhåret som inte hunnit tämjas. Liknade väl mest en hålögd Elizabeth Höglund, hög på heroin inkastad i vilken detaljhandelsbutik strax före stängning dagen före julafton... Nåja, denna fantastiska lilla människa visade mig raskt till de märgben de hade i frysen och Elizabeth Höglund kom därmed ur sitt heroinrus och landade mjukt i märgbenens paradis. Ergo; nu står köttsoppan, eller starten till den iaf, och puttrar på spisen och får vackert fortsätta med det ett par timmar, jag kan sjunka ner en stund i horisontalläge innan jag tar blomsprutan i högsta hugg och jagar upp äldste sonen ur sin mancave. Lite roligt måste man få ha även som mamma. 😉

I förrgår, när jag fick tips om hur jag skulle förbättra min bh-sömnad, insåg jag när jag kom ner till syvrån att mitt mönster givetvis var för litet. Eller ja, det mönster jag tänkt använda iaf. Så, jag gick ut på Bwear och beställde ett i en större storlek. Kan varmt rekommendera de färdiga materialkit hon säljer också förresten, om jag inte redan gjort det! Kompletta kit med allt material, färgkoordinerat och klart, i härliga färger! En av de klara fördelarna med att sy själv, är att man inte tvingas hålla sig sitt sobert svart, vitt eller hudfärgat bara för att man drar större kupstorlek än D. Hur som helst, jag beställde i torsdags, det fanns att hämta ut igår, fredag! Dessutom hade hon lagt med en liten goodiebag i form av breda spetsar, två stretch och en fast, från hennes nyheter. Alltid trevligt och synnerligen tacksamt!

I eftermiddag börjar Melker och Minna simskola igen efter ett års uppehåll. Nu är det dags, och den här gången provar vi kommunens egen simskola. Vi har tidigare haft simföreningens simskola till de tidigare barnen, men jag upplever att de är väldigt inriktade på att få dem till tävlingssim. Vilket inte nödvändigtvis är något negativt, men jag vill i första hand att de ska bli simkunniga, sedan om de vill träna simning därefter, så är det helt ok. 

Snön faller mjukt utanför fönstret och jag ligger och väntar på att få höra gröngölingen som brukar finnas här omkring. Tycker om hans skrattande, kucklande läte. Funderar på att bygga en holk till dem i vår, men vi får se. Har en katt som är lite av en plåga när det kommer till fåglar. Det flyger omkring skator utan stjärtfjädrar titt som tätt här... Skatorna gör mig iofs inte så mycket, men Snoddas är inte så petig, så han flyger på det mesta med fjäderbeklädnad. Men en fladdermusholk eller två tänker jag iaf bygga i sommar! De behöver hjälp att hitta bo och dessutom gör de nytta genom att minska myggbeståndet, så de är mer än välkomna runt huset.

Håller som bäst på att planera för odlingsåret också. Tycker det är något så fundamentalt tillfredsställande att bara gå ut i trädgården och plocka mat! Älskar vår produktiva trädgård. Där finns mycket att njuta av: två sorters äpplen, plommon, blåbär (både amerikanska och vanliga), smultron, jordgubbar, thaiberry, björnbär, hallon, rabarber, vinbär (svarta, vita och röda), krusbär, vinranka (som inte hunnit ge så mkt ännu) och körbärskornell. Dessutom finns örter avv många slag som bara är att gå ut, plocka och använda. Kan tyckas lite tidigt att planera när det är 4 minus och snö, men inom ett par veckor är det dags att börja förså. Majs kommer det bli iår också, liksom squash, grönkål och morötter. Tomater, gurka, brytbönor, physalis och ev chili. Mmm... Många idéer och tankar och i år, SKA växthuset upp!

Ljus och Kärlek!

Namaste

Tråksömnad, mjölk och Murphy's lag

Jodå, det blev en bh igår. Bättre än de förra tack vare tipsen från Bodil Friman på Bwear. Har nog aldrig gjort så många misstag på ett och samma plagg någon gång! Allt som kunde gå fel, gjorde det. Kan inte minnas att jag lovat sy till gubben Murphy, men han har tydligen blivit transa... Hur som helst, misstagen var som sagt många; Jag sydde på en del av ena kupan bak och fram, fick sprätta loss både overlocksömmen och coversömmen, Sprättade hål i tyget, fick göra en ny del och sy om hela kupan. När jag klippte rent alla sömsmåner, klippte jag hål i yttertyget så jag fick nästa ihop det för hand och tråckelsömmen syns igenom på tre ställen. Men, det BLEV en bh, och den bästa hittills tror jag bestämt. Har fortfarande problem med sånt som sitter åt och skaver, men det är ju inte bh'ns fel. Här sitter den på Donna, min provdocka, som inte är lika fyllig som jag, så därför rynkar sig kupan en aning.

Den här dagen började med att köra Samuel till jobbet. Han har ju tagit ett sabbatsår från gymnasiet, då han var så trött på allt vad skola heter. Så nu jobbar han, långt ifrån heltid, men jag gör vad jag kan för att pusha honom. Sedan köra Elvira och Melker till skolan och William till praktikplatsen på Friskis & Svettis. Därefter åkte jag och mor och veckohandlade. Vi veckohandlar två gånger i veckan, då vi har ett för litet kylskåp för att rymma en veckoranson mjölk. Med närmare eftertanke finns nog inget tillräckligt stort kylskåp för att rymma det... En pipeline direkt till närmaste mejeri med kyld tappningskran i köket står rätt högt på önskelistan.

Dagmammorna har stängningsdag idag, så Minna är ledig och Ester är fortfarande halvsjuk. Hon är dock mycket bättre, så gubben tog de tre små till badhuset efter maten. Eftersom min fantasi tröt rejält när jag gjorde matlistan inför helgen, så blir det köpepizza till fredagsmys idag, men ingen verkade direkt bli besviken över det. 

På sömnadslistan idag står att laga min favorithandväska. En väska från wish som jag är löjligt förtjust i! Axelremmen går att dela så den kan användas som ryggsäck, vilket är skönt för värkande rygg och axlar. Ena fästet till remmen knäcktes första veckan jag använde den, så jag fick pengarna tillbaka. Men inte värre än att jag kan byta ut det. Så det tänker jag "roa" mig med idag. Avskyr att laga trasiga saker! Det är verkligen aptråkigt och jag undviker det in i det längsta. Men här får jag väl göra ett undantag, då min nacke saknar den något jämnare belastningen jämfört med mina andra handväskor... Så, bara att ta tjuren vid hornen.

Ljus och kärlek!

Namaste

Underkläder och sjuka avkommor

Igår fick jag för mig att jag skulle organisera upp mina mönstertidningar. Dvs dra kopior på mönsteröversikten i alla tidningar och sätta in i pärmar för att lättare kunna bläddra och leta när jag fått en idé i huvudet. Det lät som en kanon idé! Ända tills jag insåg exakt hur många tidningar jag har... Huvvaligen... Det får bli någon gång då jag har vääääldigt långtråkigt... Ergo; det blev trossömnad istället.

Det mönster jag använder är LG-trosan från LG design, Länk. Lisa, som gör dessa och många andra helt fantastiska mönster, är helt otrolig när det kommer till hjälp och materialkit också om så önskas. Det var en god vän som drog ner mig i trosträsket för några år sedan och numera har jag faktiskt inga köpetrosor över huvud taget längre, de är slängda sedan länge! Dessutom har jag i min tur dragit ner en och annan i detta trosträsk, vilket inte är särskilt svårt, för när man väl provat, är man fast! Varför strida med köpetrosor som inte sitter där de ska, utan åker hit och dit och upp och in, så man nästan behöver en full coloskopi för att ta av dem på kvällen? Dessa sitter som en smäck och när man syr av överblivna tyger efter sömnad av annat, kan termen "svamp i underlivet" få en HELT ny innebörd! 😉

Har även sytt boxerkalsonger till min man, men han är inte helt fast. Kan iofs bero på att jag provsyr i småsnuttar, så det blivit en salig blandning av elefanter, hjärtan och stjärnor i färger som skulle få vilken LSD-fantast helt lyrisk...

Hamnade i en tråd på facebook igår angående bh-sömnad. Har sytt många själv, men har vissa bekymmer med resåren som viker sig inåt under kuporna och skär in i min fibroömma hud. Fick tips om hur jag kan åtgärda detta av allas vår bh-guru Bodil Friman som har Bwear, Länk, en webshop på nätet för material och mönster för underkläder. Så idag tänkte jag ge mig i kast med detta projekt. 

Iom min fibro, så är jag extremt ömhudad och till och med beröring kan göra ont, om än så lätt. Bh är därför ett pinoredskap utan dess like, men ack så nödvändigt efter 6 barn...

Så. På agendan idag står; bh-sömnad, tvätt, gulaschsoppa och lite extra kramar till dagens sjukling, Ester.

Ljus och kärlek!

Namaste

Piss, pest och en släng av ebola...

Gick och lade mig tidigt igår, av flera orsaker, men att nacken återigen lagt av var en av dem. Sover rätt illa och vaknar vid 4 av att en snorförkyld Ester står bredvid sängen. Sedan var det fetkört att somna om. Fingrarna är svullna som prinskorvar, så skrivandet går sådär, så ha överseende med eventuella snedtramp på tangenterna...

Igår blev många kontakter gjorda med offentlig sektor. Tack alla gudar och gudinnor för att mycket av det går att göra via nätet idag så jag slipper ångestframkallande telefonsamtal...

Ortopeden ringdes angående Samuels knä. Visste ni att personer under 18 år inte omfattas av vårdgarantin? Helt jävla galet! Agna 95 med artros sedan yngre stenåldern får vård inom tre månader, men är man, som Samuel, 17 år med ett knä som låser sig i 90 grader, ibland flera gånger på en vecka, som hindrar honom till en normalt tonårsliv, så går det finfint att vänta i 7 månader?! Ergo; jag åberopade både det ena och andra och även hallandsavtalet. Hon rådde oss att utnyttja det fria vårdvalet och själva kontakta kliniker i göteborg och undersöka deras väntetider. Bad att få förslag och telefonnummer på mejl, vilket till slut lyckades. Så, det fortsätter jag med idag om jag bara orkar...

Kontaktade även obesitasmottagningen på sahlgrenska för att få reda på om nåt händer öht med min remiss. Får ett kort svar att den återsänts för komplettering i slutet av november och att jag således får kontakta min vc. Det visste jag, men jag trodde min läkare hade skickat in kompletteringarna, vilket han sa att han skulle göra när jag var hos honom senast 30/11... Ergo; kontakta rehabkoordinatorn på vc. Hon skulle höra av sig... Väntan återigen. Men när hon hör av sig, ska jag be henne sätta en blåslampa i häcken på min läkare. Han är visserligen en man av få ord, men att han även sist skrev "se tidigare status" under punkt fyra i mitt sjukintyg (som dessutom räknas som NY sjukskrivning, eftersom jag blivit avslagen tidigare...) är INTE acceptabelt! Så less på byråkrati och läkare som inte gör det de ska... Hur som helst, förstår jag inte varför inte obesitasmottagningen kan kalla mig, prata med mig och göra sig en egen uppfattning om mitt psykiska mående som de är så oroliga över. Så KAN man ju göra, men det är inte rätt, som Lorrygänget uttryckte det...

Idag ringdes verkstaden (som fortfarande inte någon gång hört av sig till mig...). Castor fortfarande inte klar. Motorn sitter i, men motorlampan lyser så fort de startar den... Ergo; ångest deluxe...

Två sjuka barn hemma idag, Ester och Elvira, och så Samuel som inte jobbar idag.

På plussidan ligger idag att jag har idéer som önskar förverkligas. De ska jag försöka ta itu med idag. Mönstertidningarna ska organiseras. Sedan har jag fem par trosor utklippta som väntar på att sys. Lite sugen på att sy en ny bh också, men vi får se.

Så, nu är frågan; Mota värken eller ångesten?

Mot dumhet finnes inget bot...

Samuel har psoriasis. Den har i nåt glädjefnatt blommat upp rejält nu i kylan. Ergo, jag får ta tag i det jag älskar mest; telefonsamtal. Eller hur det nu var, ja... Hur som helst, de ville titta på honom då det var ett tag sedan han sökte för detta. Fine, vi fick tid kl 10. Blir uppropade av en liten ljusskygg individ som inte ens tog ett steg utanför dörren, vilket gjorde att det var en ren tur att Samuel hörde honom. Tog inte i hand, vilket jag enbart uppfattar som positivt, op-syrra som jag är, konstant medveten om smitthärdar... 😄 Kommer in och han börjar ställa lite frågor som brukligt är. Vi förklarar att han har psoriasis vilket han brukar få emovat och diprosalic för. Det verkar inte som att han ens hört ordet psoriasis tidigare. Fortsätter fråga och skriver upp "hydrosalic" på en lapp. Jag ser detta och påpekar vänligt men bestämt, att han inte lär hitta detta i fass... Vi konstaterade både jag och Samuel att det inte är någon idé att ens försöka ta upp problem nummer två; hans överrörlighet (som jag tror är en form av EDS), eftersom han förmodligen inte hört talas om varken överrörlighet eller EDS heller...
Alltså, han var inte otrevlig alls, utan vänlig och tillmötesgående. Men bara... Korkad? Okunskap finns gott om bot för, men dumhet; not so much...
Nåja, han skulle se till att någon skrev ut emovat och diprosalic under dagen. Ska bli spännande att se vad det blir irl. 😏

Det blev en härlig promenad i det underbar vintervädret som dykt upp under natten. Vad jag möts av när jag kommer hem? Ja se själva... Noll intresse att gå ut i snön! 😂

Hur det kan komma sig att en mörkbrun VW Sharan blir en vit opel?

Likheterna med galenskaparnas vita opel i tv-serien "Macken" från 80-talet, är slående om man bortser från att Castor hittar de i alla fall... För er som mot alla förmodan inte vet, så köpte vi ny bil i juni, en begagnad VW Sharan. Den har krånglat mer eller mindre från början, med ryckningar, motorlampa som blinkat och lyst om vartannat. Vi har haft den inne , både hos firman vi köpte den av och annorstädes, men ingen har hotat något fel utan bara släckt lampan. I oktober fick jag ringa bärgare (tack alla gudar och gudinnor för Falcks försäkring!) och bärga den till verkstad, då den rasade helt och inte gick att få ur fläcken. Där har den stått sedan dess i ett hörn och skämts. Vad som till en början antogs vara kopplingen som rasat, visade sig vara ett vevstag (?) i motorn som gått av och vi stod helt plötsligt inför ett totalt motorbyte. Där stod vi och stampade ett bra tag, då vi inte visste om vi var beredda på att lägga de pengarna. Veckan innan jul, bestämde jag oss för att så var fallet. Så, ny  (begagnad) motor beställdes och detta skulle göras.

Nu förstår jag om man har mycket att göra och saker inträffar, men ringer man inte då och talar om detta? Det var likadant när det visade sig att det inte var kopplingen det var fel på. När jag inte hört något efter fem dagar ringde jag och fick reda på detta. Motorbytet skulle göras den 8e. Ringde den 9e, då hade motorn inte kommit förrän samma dag. Ny prognos: I slutet av förra veckan. Ringde fredag eftermiddag. Näe, då var motorn de fått trasig, så de fick beställa en ny, som just hade kommit. Ring på måndag. Ringde igår eftermiddag: Jag skruvar för glatta livet, ring i morgon... Men de är iaf trevliga. ;-)

Men, förhoppningsvis, så är Castor tillbaka inom några dagar. Tacksamt, för han är saknad.
(Ja, min bil heter Castor. Han ser ut som en bäver utan svans, i profil...)

Ljus och Kärlek!
Namaste

Nystart, på många plan...

Ja, nu var det längesedan jag bloggade, men nu tänkte jag göra ett försök att börja om på ny kula.

Sedan sist gång (för ungefär två decennier sedan...) är jag sjukskriven sedan 2,5 år pga min fibro, ME och att jag efter 6 år då jag gått på ren envetenhet gick rätt in i kaklet. Ett halvår innan dess sattes ett läkemedel in, Cymbalta, som kan ha effekt på värken vid fibro. Där tog mitt liv slut. Detta insåg ingen då. I 2,5 år har jag varit som död inombords. Inget känsloliv alls. Däremot hade den ingen direkt inverkan på värken. Den tog min ångest till 75%, men också allt annat jag kände och därmed också min skaparlust. Min sylust. Min terapi försvann. Jag har levt i ett bottenlöst vakuum.

I somras började jag fundera. När jobbade jag sist? När sattes Cymbaltan in? Insåg att jag jobbade i ett halvår efter att den sattes in och sedan kom väggen... I höstas bestämde jag mig; Cymbaltan måste bort! Ringde min läkare och berättade om min teori, samt att min sexlust och förmåga dessutom var försvunnen. Vi kom överens om att trappa ut Cymbaltan över en vecka och sedan ersätta den med Voxra. Efter 5 dagar av uttrappning, började känslolivet vakna igen! Jag såg ett klipp på nätet, minns inte vad det var, men det var något i stil med någon som räddar djur i nöd eller liknande, men jag började gråta. Av glädje och känslosamhet. Jag började kunna känna glädje, sorg, ilska, lust... Nu har det gått 1,5 månad efter bytet och min sylust har återvänt! Min terapi, min enda punkt i livet där ingen ångest finns! Jag ska börja arbetsträna snart också. Mitt liv är på väg tillbaka!

Sedan sist har jag också lämnat svenska kyrkan. Mitt sökande efter "rätt församling" har aldrig upphört. Till slut, insåg jag att det inte var rätt församling jag sökte, utan rätt religion. Jag har hittat tillbaka till mina rötter, där jag var som barn. Min "kyrka" är naturen, med all dess kraft och alla dess energier, elementen och årshjulets växlingar. Månens cykel. Guden och Gudinnan har många namn och skepnader och jag använder många av dem i mitt andliga arbete. Vad jag kallar mig? Tja, i nuläget eklektisk solitär wiccan. Dvs jag har min grund i Wicca, basen jag står på, men plockar delar fritt ur paganismen i stort. Jag är min egen och trivs med det. Träffar gärna andra paganer dock och diskuterar och känner samhörighet. Detta oftast genom de pubmoot jag åker till i Göteborg som anordnas av Göteborgs hedniska nätverk. Där träffas många trevliga hedningar över en öl eller tre första tisdagen i varje månad. Ett vattenhål i min vardag där jag kan samla kraft och energi! Rekommenderas!

En del i mitt arbete med mig själv och hedendomen, är mitt uppstartande av Trestads Hedniska Nätverk. Vi hittas på Facebook.Välkomna dit! Jag försöker starta upp pubmoot i vårt område dit alla hedningar/paganer eller nyfikna är välkomna! Det går trögt, men min förhoppning är att få ett öppet forum där alla intresserade kan få en mötesplats att finna likasinnade.

Så ja, mycket har förändrats i mitt liv de senaste åren. Fler väntar, men de återkommer jag med senare. Förhoppningsvis fortsätter allt gå åt rätt håll från och med nu. Längtar efter att komma åter till mitt jobb, som jag trots allt älskar! Är försiktigt optimistisk vad gäller livet i stort fn, vilket är ett stort steg i rätt riktning.

Ljus och Kärlek till er alla!
Namaste