Misshandelshot och lammstek

Idag började dagen med en diskussion mellan mina barn angående påskharen, igen...
Ester: Om mormor hittar den där påskharen vid busshållsplatsen i år igen, så ska hon sparka hit honom så han får gömt våra ägg!!!
Minna (på väg ut genom köksdörren): Ja. Eller nita honom...
Tror det var någon som hotade grilla honom också, stackarn...
Undrar just var de fått sådana våldsamma tendenser ifrån? Jag försökte få dem att förstå att om han riskerar att både bli sparkad och nitad, lär han hålla sig så långt härifrån han bara kan och de blir utan ägg...

Påskharen hittade dock hit, trots hot om misshandel, och äggen blev gömda också (min mor agerar påskhare varje år...) och allt blev frid och fröjd. Sedan började jag och min mor med årets lammstek. Den ska fyllas med en blandning av smör, vitlök och persilja som rörs ihop och trycks in i hålrummet där benet suttit. Sedan gnids den in med olivolja och grovt salt och strös med rosmarin och vitpeppar. In i ugnen på 175° tills innertemperaturen når 67°. Den öses med citronsaft ett par gånger under tiden. Så uppnår man perfektion! Mums! Magen stod i åtta hörn efter detta kan tilläggas...

Sedan åkte svärmor och Anders ner och såg passionsspelet på torget, medan Elvira och svågern spelade Skip-Bo, de tre små lekte uppe på tjejernas rum, min mor gick hemåt och övriga intog ett välbehövligt horisontalläge. När de kom tillbaka från torget, blev det kaffe och fika.

Nu börjar dagen stilla sig. De tre små tittar på tv och de tre stora är på sina rum. Själv är jag lite melankolisk. Sådär man blir när det varit intensivt och sedan stillar sig. Hade utan problem kunnat gå och lägga mig och, kanske inte sova, men bara vara tills sömnen infinner sig. Eller jag vet inte... Men melankolin finns iaf i kulisserna. En saknad liksom på något sätt, efter det som inte blivit och är.

Äh... Ni får iaf ha en härlig påskhelg, alla ni glittrande guldkorn därute!

Ljus och Kärlek!
Namaste

Telefonångest och harar

Tja, sängläge gäller idag också. Men skriva kan jag iaf, om än knackigt. Tur autocorrect tar hand om det mesta av det...

Nåja, jag har iaf avklarat telefonsamtal så det räcker för åtminstone en månad framåt. Men det kommer väl fler, misstänker jag och det är säkerligen något jag glömt...

Nu nalkas påsken, för de som firar den. Eftersom jag är ensam häxa i den här familjen, så får jag göra de andra till viljes också. Så ikväll åker stora godisskålen fram. Mina barn går inte påskkärring som många andra (trots att det tilltalar mig som hedning), då jag inte litar ett enda dugg på folk och vad de lägger i deras korgar/påsar. Så, det kompenseras med en giganorm godisskål som står framme hela påskhelgen och eventuellt fylls på någon gång också. Påskharen kommer på långfredagen (ännu ett hedniskt inslag som är fullt accepterat i samhället) och då vankas lammstek med potatisgratäng. Påskdagen blir det ett litet buffébord med prinskorv, köttbullar, ägghalvor, sill och jansson. Söndag blir det kalkon och måndag lever vi på rester. Så är min planering iaf, sedan får vi se vad som händer på vägen... Den kristna delen av påsken, överlåter jag åt min man och min svärmor. Den önskar jag inte befatta mig med. Men, det går att leva under samma tak. Det handlar enbart om respekt och acceptans. Två ord som jag försöker få in i mina ungar från modersmjölken och uppåt.

Apropå påskharen förresten. Förra året var det sånt skitväder så påskharen kunde inte gömma några ägg i trädgården. Min mor mötte honom vid busshållsplatsen och fick äggen till barnen. (host harkel...) Ester talade med synnerligen bestämd stämma om för min mor, att om hon stötte på påskharen vid busshållsplatsen i år också, så ska hon baskemig SPARKA honom ända hit till vår trädgård! För gömma ägg, det ska han! 😂

Näpp, nu blir det morfin, för min nacke håller på att klyvas med en synnerligen slö kil...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Zombieläge

Jaa... Dagarna fortsätter att ramla förbi... Igår fick jag i uppgift att montera ihop en barncykel. En barnlek eg, det har jag gjort många gånger genom åren. Sedan fick jag montera ner den igen... Mycket givande... Sedan hem och gå i däck... Eller ja, jag fick faktiskt fixat lunch först, men sedan var det sängläge, totalt utslagen igen.

Idag har jag intagit zombie-mode. Hjärnan hänger inte med över huvud taget. Inte kroppen heller iofs. Kom knappt ur sängen imorse. Allt bara snurrade. Så, kom inte iväg till FinSam idag öht. Däremot lyckades jag, med viss möda, ta mig till läkaren kl 13. Klantarslet som inte lyckades få iväg mitt sjukintyg till fk den 18/2, och inte efter det heller trots idoga påtryckningar från mig. Idag, lyckades han med bedriften att trycka på rätt knapp, så nu har fk fått ett nytt sjukintyg, jag har ansökt om sjukpenning och nu återstår väntan... Åkte och köpte påskmust och dricka inför helgen, med mor som chaufför. Den står dock kvar i bilen, ska be de äldsta avkommorna bära in den sedan...  Men nu är jag slut, over and out, för idag.

Ska kramas lite med mina barn, försöka få i mig något i matväg (det är svårt när man inte ens har ork att äta...) och sedan intaga laddningsläge i sängen med intentionen att ta mig till FinSam imorgon...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Påfrestande dag

Måndag, igen. Tiden flyger... Igår var det våffeldagen och således våfflor till efterrätt. Gott! Dock halvdöd när jag väl fick dejta kudden igår kväll. Sovit halvtaskigt inatt med många vakenperioder.
Gubben for till Tyskland kl 5 imorse, vilket lämnade mig själv med morgonbestyren. Väcka avkommor, upptäckte att Melker har feber så han fick ju bli hemma. Upp och fråga Elvira om hon tror hon fixar åka till skolan något idag, det gjorde hon inte, så hon fick vara sjuksyster idag. William var snäll och körde Ester till skolan och Samuel till jobbet. Jag dumpade Minna på Vättebo och åkte sedan till FinSam.

Klev in på FinSam med relativt gott humör och var inställd på att klara förmiddagen. Det sket sig... Fick uppgiften att sortera post. Fick inte upp armarna såpass högt att jag kunde placera posten i den översta raden postfack. De övriga började jag sortera med gott mod. Allt eftersom så började nacken ge upp. Världen började snurra. När händerna började domna bort, gick jag och lade mig på soffan i korridoren. När jag legat där i 20 minuter kanske, tänkte jag att jag gör ett nytt försök. Nu kunde jag inte få upp posten i de två översta raderna. Fortsatte ändå och när de två kundkorgarna med post var slut, satt jag nästan och grinade och mådde illa, så ont hade jag... Det fanns tydligen en del två på den här arbetsuppgiften, men arbetsterapeuten bröt där. Tack och lov... Gick och lade mig en stund till och satte mig sedan i en fåtölj som stod i korridoren.

Åkte sedan och hämtade mor och handlade lite. Det var liksom nödvändigt. Men, nu gör jag inte mer idag... Min mor hämtar tjejerna i eftermiddag. Jag intar sängläge... Mat finns i kylen, så Melker och Elvira fixar sig själva. För egen del, är mat det sista jag vill ha. Det känns som om det skulle komma upp igen, och det är ju rätt bortkastat om ni frågar mig...

Just när man trodde att våren ÄNTLIGEN är på väg, börjar det återigen ramla ner något vitt äckel från himlen.  Inte mycket, men jag ser det allt. *mutter* Jag vill har vår! Med takdropp, krokusar, sömniga humlor som flyger vilse, Stoppa ner näsan i solvarmt barnahår som är fullt i sand från sandlådan, snödroppar, doften av solvarm hundlort i varenda dike som samsas med tussilagosar, och vrålkåta pippar som tutar i varenda buske. A.K.A. VÅR!!! Inget sabla kallt vitt elände som ramlar ner. Jag vill få upp mitt växthus, fylla pallkragar och så morötter och annat. Med hjälp, givetvis. Det klarar jag inte själv... Nåja, efter en kall vinter, kommer en varm sommar, sägs det. Då borde det bli en kanonsommar i år! 💚

Ljus och Kärlek!
Namaste

Tröst, eller droppen som får bägaren att rinna över?

Jag brukar sällan uttala mig i politiska termer, men just idag kommer jag göra ett, om än litet, undantag. Jag rör mig i ganska många olika grupper på fb. Grupper som är inriktade på pyssel, sömnad (givetvis), virkning, stickning, odlande, trädgård och ett flertal olika grupper med hedniskt innehåll. Jag rör mig också i grupper där vi som slåss mot försäkringskassan kan finna stöd i varandra. Det som stör mig en smula, är att det ofta förekommer kommentarer som: Jag hoppas att Annika Strandhäll (eller valfri annan politiker...) blir sjuk, utförsäkrad och får gå från hus och hem, så får hon veta hur det känns! Sådana kommentarer berör mig, på ett obehagligt sätt. Exakt hur får dessa önskningar dessa människor att må bättre i sin situation? Att önska att någon ANNAN hamnar i samma sits? Att impregnera sin själ med negativa och illvilliga tankar och önska ont åt andra, skadar mig själv, mitt välmående, min hälsa och min själ mer än gör någon som helst nytta. Dessutom gör det varken till eller från ifråga om vår sjuka sjukförsäkring...

Samma fenomen inträffar när man får höra frasen "det finns de som har det värre". En fras som sjuka får höra till leda och dessutom slänger sig själva med och som jag avskyr med hela min varelse... För allvarligt, vad är det för jävla tröst?! Att någon annan skulle ha det värre än jag? Om något, så driver det väl en mer mot självmordets rand, att veta att mitt helvete inte är gränsen utan det kan bli VÄRRE... Skulle det vara en tröst det? Sedan är jag mer än väl medveten om att det finns de som har det värre, jag menar bara att om man ska komma med någon form av uppmuntran är just den frasen tämligen värdelös.

Jag finner däremot tröst i att det faktiskt FINNS människor där sjukförsäkringen fungerar. Att det finns människor som faktiskt får rätt vård, som blir bättre om inte friska och kan återgå till arbete. Att det finns de som får igenom sin välbehövda sjukersättning och får andas. Även om vi är många, många som INTE får det utan står utanför systemet, "mellan stolarna" som det så fint kallas. Vilka jävla stolar? Snarare mellan försörjare, som FinSam så fint kallar det. Jag skiter i vilken stol jag sitter på, så länge jag får pengar på kontot och kan försörja mina barn och få tak över huvudet...

Arbetsförmedlingen har nu, äntligen, satt ner foten. Läkarna börjar murkna och ledsna på att inte respekteras för den kunskap de tillbringat så många år med att tillskansa sig. Svenska folket då? Varför kan inte VI lämna kaffekoppen och den torra kanelbullen i köket, där vi sitter och gnäller över allt elände och spyr galla över Annika Strandhäll och önskar henne allt ont, och gå ut på gator och torg och skandera att det nu fanimej får vara nog? Jo för att de som orkar, har jobb, lön, tak över huvudet, gnäller över att skatten är för hög och har på sin höjd tagit ut fem sjukdagar för att de låg i influensa 2003... Vi, som sitter i skiten, saknar kraft, ork och fysisk möjlighet att göra det. Många är vi som är sängliggande, handikappade utan röst och assistans som är dömda att dö, för att vi "hamnat mellan stolarna". Nämnde jag att jag är less på det uttrycket? Och de övriga? Ja... En svensk tiger, som bekant. Tigrarna är ju utrotningshotade, men här efterfrågar jag gladeligen en tjuvjägare som kan ta död på den jävla, svenska tigern... Den är dessutom inte inhemsk och verkar synnerligen invasiv...

Jag, skriver. Där är min röst. Den, låter jag inte tystas. Jag tillåter mig att, en aning fritt, citera Shakespeare: There's something rotten in the state of Sweden. Och, liksom när ett äpple får en murken fläck, så tenderar den att spridas. Precis som den ruttna fläcken i Sverige... Och den stinker. Den stinker död...

Jag skriver. Det är min ventil, mitt sätt att överleva mentalt. Mitt sätt att försöka tala om att kejsaren är naken. Sjukförsäkringen fungerar inte. Hur många gånger de ansvariga än säger att den gör det, så är kejsaren lik förbannat naken. Hur många fler ska behöva ta livet av sig, för att de inte ser någon annan utväg när de får avslag på avslag från fk? Hur många till ska behöva dö, i brist på den assistans de behöver? Vad är ett liv värt? Kejsaren är naken och har en lie i handen som han skördar liv med, men ingen ser...

Ljus och kärlek!

Namaste

Kul liv man lever

Igår... Var en dag som jag helst lägger till arkivet under filen "glöm, helst bränn..."... Vaknade ledbruten, yr, huvudvärk from Hades, Allt bara snurrade. Min mor fick köra mig till FinSam, för jag kunde inte köra bil i det skick jag var. Föreläsning av en sjukgymnast hela fm, med kort fikapaus. Lyckades hitta en kontorsstol med hög rygg och nackstöd som jag tog istället för den där vedervärdiga stolen som fanns där. Lade upp benen på en stol och sedan satt jag där, likt Steven Hawkins (ha det underbart i sommarlandets grönska), stel som en spiskrok... Fick ta till värktabletter av hela skalan för att öht orka sitta upp. Kaffepausen spenderade jag liggandes på en soffa i korridoren. Föreläsningens innehåll? Ja... Vikten av att röra på sig, var den röda tråden... Klarade knappt av att hålla i en penna och skriva. Hoppas de kan tyda de kråkfötter jag lyckades få ner...

Min mor kom och hämtade mig efter denna plågsamma förmiddag, och vi åkte och veckohandlade. Kom inte ihåg vad som skulle handlas och kunde inte ens tänka ut NÅGOT som vi kan äta till middag i helgen. Total härdsmälta... Kom hem och kraschlandade i sängen och där låg jag. Beställde pizza åt Samuel och Elvira och försökte äta en bit, sedan höll den på att komma upp igen... Äta finns liksom inte på kartan, orken/kraften/energin räcker inte till det OCKSÅ. Lyckades iaf få en pratstund, i sängen, men Anders när han kom hem. Första gången den här veckan... Han fick dock ta marktjänsten på kvällen själv, igår också... Lyckades borsta tänderna på ett barn och läsa andra halvan av den bok jag inte orkade ta mig igenom i förrgår, för Melker igår kväll. Sedan var det over and out... Kul att ha ett liv... Eller nåt...

Idag, var en bättre dag än igår. Lyckades ta mig till FinSam för egen maskin, eller ja, bilens då, men ändå. Lyckades sy den tygkasse jag blivit tilldelad att sy och dejtade sedan i soffan i korridoren. Åkte och hämtade min mor på Lidl, körde hem henne och sedan hem själv. Till sängen... Som sagt: kul liv man lever...

Om en stund ska jag försöka få såpass liv i min lekamen att jag kan ta mig och hämta avkommorna. Hoppas orka steka hamburgare ikväll också, men kan inget lova...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Livegen utan val

Ja... Har även denna dag fullgjort mina samhälleliga plikter. Idag skulle jag och en annan deltagare planera en resa för fyra personer, med hotell, resor,transfer, transporter och aktiviteter. Rätt kul iofs, även om vi inte lyckades helt. Trots att jag var och hämtade en annan, bättre stol, så var nacken och ryggen körd... Så nu, är det sängen som gäller. Igen... Saknar mina symaskiner, men de lär jag inte få träffa förrän de här fyra veckorna är över. Fick be andra, dvs Elvira och svärmor, att hämta barnen idag. Det fixar jag inte... Äta? Nope, finns inga skedar kvar till det. Inte till att fixa lunch heller. Fått i mig ett par vingummin... Tur att min mor fixade nudlar till Minna som är hemma och sjuk. Eller ja, idag har hon varit feberfri, så imorgon blir det dagmamma igen, till hennes stora lycka.

Fick två brev i brevlådan idag. Ett beslut från förvaltningsrätten angående min överklagan gentemot försäkringskassan: de skickar den vidare till förvaltningsrätten i Falun... Varför förstår jag inte. Kan ju inte läsa sammanhängande text... Finns ingen förmåga att koncentrera mig kvar efter dagens arbetsstation.

Brev nummer två, kom from A-kassan, som tydligen ska betala ut mitt aktivitetsstöd. De behöver information, så mycket förstår jag, men vad? Förstår inte, kan inte läsa sammanhängande text... Får göra ett ångestladdat telefonsamtal imorgon, för idag var människan inte anträffbar. Förstås...

Lyckades, med Elviras hjälp, fixa kycklingsallad till kvällsmat, som jag faktiskt lyckades äta. Men nu är skedarna slut. Ska bara skriva klart det här inlägget, sen är jag over and out. Hela världen snurrar, kan inte fokusera blicken, än mindre hålla en tanke på spåret. När jag blundar gungar hela rummet. Vilket iofs skulle kunna vara trevligt om man råkade befinna sig på ett nöjesfält, men inte när hela ens vardag befinner sig på en båt i storm... Nej, mina vänner, nu tar jag och checkar ut för idag, imorgon väntar FinSam igen med nya uppgifter...

Ljus och kärlek!
Namaste

Krasch och ljus

Jahopp. Då har jag fullgjort mina plikter för dagen. Nu, är det sängen som gäller resten av dagen. Hoppas jag kan vara lite mer till hjälp ikväll än vad jag var igår. Igår kom kaklet flygande runt 14. Då var det kört, skedarna var slut. Anders fick ta allt vad kvällsmat och nattning heter. Ville få duschat, men det var fullständigt otänkbart. Jag hivade i mig allt vad värktabletter heter, men var ändå inte smärtfri. Har sovit, men inte bra, och långt ifrån tillräckligt. Åtminstone om man frågar moster ME... Vill bara sova...

Imorse, var det av förklarliga skäl inte lätt att komma upp. Duscha på morgonen, är helt out of the question. Det går bara inte. Kroppen är stel som ett kvastskaft och att då få upp armarna såpass at det går att tvätta håret, nej det är omöjligt... Ergo; fick satt upp hela den flottiga, stripiga kvasten i en tofs, för att i möjligaste mån kunna se mindre ut som en uteliggare... Så jobbigt att inte själv få bestämma när jag ska duscha, att någon annan ska bestämma det, även om nu "någon annan" råkar vara min egen kropp... Min kropp, är inte min längre. Den är en egen levande organism som försöker ta över även mitt medvetande... Ja, så känns det ibland. Förr, kunde jag bestämma mig för att ställa mig och baka, trots att jag hade huvudvärk tex. Idag, är det kroppen som säger stopp, det är inte jag som bestämmer längre. Jag vill, men kroppen lägger av, slutar fungera, går i däck.Det är lite som i tecknade filmer när figuren råkar gå i en limpöl och sedan inte kommer någonstans. Hela min kropp ligger i en limpöl. När kaklet kommer, kan jag inte ens röra mig. Möjligen byta ställning i sängen, men inte mer. Tom att gå på toa, är som att bestiga Kebnekajse.

Idag, är det vårdagjämning, eller Ostara som den också kallas. Den inträffar någon gång mellan 19-22 mars. Nu är dagen och natten lika långa. Solen har vunnit över kylan och våren är i antågande. Gudinnan har intagit skepnaden av jungfrun, fri och obunden. Guden har återvänt från dödsriket och söker efter gudinnan för att förenas med henne vid Beltane (nästa högtid som inträffar 1 maj) och därmed ge växtkraft åt den grönskande världen. Liksom vid höstdagjämningen är det här en tid med betoning på jämvikt och jämlikhet. Det är också ett tillfälle att fira den annalkande våren, ljuset och värmen.

Nå, Minna är sjuk fortfarande, men feberfri idag. Ont i halsen har hon fortfarande, men inte värre än att hon äter utan problem. Sedan hoppas jag att det är slut med sjukdomar i familjen på ett tag...

Just hivat i mig ett knippe piller, så får jag hoppas att de hjälper idag. För solen gör att jag får lust att göra saker, men orken finns inte och kroppen motarbetar mig...

Ljus och kärlek!
Namaste

Nya prövningar

Ja... Idag började jag en utredning på Finsam, eller samordningsförbundet som de tydligen heter. Suttit 3 timmar på en stol och lyssnat idag, och kroppen är ras... Den där ångvälten som jag lyckats hålla stången ett tag nu, har återvänt. Med full kraft... Fan vad ont jag har, rent ut sagt! Hade tänkt inta duschen i eftermiddag/kväll, men det ter sig synnerligen omöjligt fn...

Minnas tur att åka på halsfluss nu, när Melker blivit frisk. Så i skrivande stund ligger hon i soffan och sover. Hon har fått vara hos min mor, när jag var på utredningen. Kunde inte riktigt med att ringa och vara hemma för sjukt barn första dagen direkt... Men, hon har ätit upp alla min mors druvor, efter lite alvedon, så hon får iaf i sig något. 😀

Nåja... Det blir ett kort inlägg idag. Händerna värker och lyder mig inte riktigt. Men hoppas det ger sig tills imorgon...


Ljus och kärlek!
Namaste

När dammen brister...

Alltså... Allt som hänt det senaste dygnet, har varit helt galet! På mindre än ett dygn, har det mesta ordnat sig. Änglar dyker upp bakom varje hörn och lyser upp mitt mörker. En tanke, ett ord, en gåva, en kram, en famn att finna tröst i, en axel att gråta mot... Alla lika högt värdesatta. Från nattsvart förtvivlan, till ett gryende hopp om framtiden. Helt plötsligt, brast alla fördämningar, den sista fasaden sprack. Tårar av lättnad och oändlig tacksamhet flödar nu fritt. Helt plötsligt, vågar jag hoppas på framtiden, på att allt kommer ordna sig... Försiktigt, men ändå ett hopp.

Inom wicca finns regeln om trefaldigheten. Dina gärningar kommer trefalt tillbaka, goda eller ej. Inte alla wiccaner lever efter denna regel, men många gör det. Nu börjar jag inse, att den faktiskt finns. Jag försöker att när jag har ett val, göra något som kommer min medmänniska till godo. En slant i tiggarens mugg, en påse kläder till den som behöver även om jag kanske skulle kunna få en slant för dem, ett köpt armband, en pin eller en majblomma som stöd, en famn eller ett öra när så behövs, en axel att gråta på, ett råd om efterfrågats... Min dörr står alltid öppen för de i min närhet. Men, det lilla jag gjort, har inte kommit trefalt tillbaka... Utan många gånger fler än så... Min tacksamhet mot de som finns i mitt liv, nära eller längre ifrån, och de krafter som skapat universum är oändlig...

Den här dagen, innebär en nystart. På många sätt. Men den ska börja med att dela upp lite lördagsgodis åt mina avkommor. De som ger mig kraft att fortsätta en timme till. I vilkas kramar jag tankar energi och ork. De som ger mitt liv en mening. Den här dagen blir en dag vikt åt tacksamhet och att landa i allt som hänt. Och åt köttbullerullning, som jag i nåt svagt ögonblick lovat Ester.

Tack, alla ni som finns i mitt liv. Både ni som finns här irl, och ni som finns här på nätet. Ni betyder mycket för mig...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Mörk natt i ångest

Ja, jag har tillbringat en natt i helvetet. Eller ja, om det hade funnits ett helvete, så hade det varit så här. Började känna av en panikångestattack under uppseglande igår kväll. Försökte ignorera den så gott det gick. Till slut gick det inte längre, utan jag tog en Atarax och gick och lade mig. Sov skapligt, för att vara jag. Melker vaknade vid 2.30 och hade vansinnigt ont i sina ben. Det är inget ovanligt utan händer då och då. Jag klev upp och gav honom lite ipren, vilket brukar hjälpa. Sedan var det kört... Ångesten tog ny fart och vid 4.30 orkade jag inte längre utan tog en Atarax till. Det gjorde att jag till slut kunde somna, framåt 5.30.

6.15 ringer klockan... God morgon, typ... Kommer knappt ur sängen och då med stor möda. Mår piss, pest och ebola. Men får iaf, kanske, hjälpt A iväg med barnen. Vet eg inte om jag var till någon hjälp, om jag ska vara ärlig, men jag stod iaf upp...
Melker är hemma då han haft halsfluss. Han är dock mycket bättre nu och kan äta och dricka som vanligt. Det innebär dock, att hans energinivå ligger på en skala som inte är tillgänglig för en annan. Möjligen att jag kan se den på bild om jag googlar... Jag, är fast knuten till sängen idag.

Jag har lagt ut min Cover för försäljning på några sidor på fb. Vi måste få in pengar någonstans ifrån, om vi ska fixa den här månaden och den är en av ytterst få saker som kan inbringa ett par tusen... Det gör ont i själen, men jag tröstar mig med att någon gång i framtiden, kanske jag kan köpa mig en på nytt...

Det är inte mycket som går vår väg fn. Vilket späder på ångesten. Jag ska fortsätta mitt rotande här hemma efter saker som kanske kan rendera i några extra kronor. Det finns säkert lite urväxta kläder efter barnen jag kan lägga ut till försäljning. Men. Det tar energi. Energi jag inte har...

I förrgår var jag till läkaren på psyk. En liten öststatskvinna med brytning som pratade nästan oavbrutet. Jag, med mina kognitiva svårigheter, koncentrationssvårigheter och minnesproblem, minns inte mkt av vad hon sa egentligen. Men det som fastnat var, att fibromyalgi har endast psykiska orsaker och att jag skulle få nån behandling i grupp som jag inte minns vad det skulle syfta till. Det intressanta var att hon också antydde att jag lider av social fobi, vilket rimmar ännu sämre med gruppterapi... Näpp, inte mycket förtroende fick jag för henne direkt. Dessutom slutar hon i vår och jag kommer inte få träffa henne igen. Fantastiskt... Jag är plågsamt medveten om att både fibro och ME försämras av stress och psykiska påfrestningar, men att från det dra slutsatsen att de har enbart psykiska orsaker, är fullständigt uppåt väggarna! Båda är neurologiska sjukdomar, där man faktiskt hittat biologiska markörer, men dessa prover är fortfarande på forskningsstadiet.

Alla med psykiatriska bekymmer och som gått igenom helvetet och tillbaka, utvecklar inte fibro eller ME. Alla med fibro och/eller ME har heller inga trauman i sin bakgrund, även om det givetvis förekommer. Båda dessa påståenden motbevisar läkarens påstående att de enbart har psykiska orsaker... *mutter* Det är då själva fan att det ska vara så svårt för vården att acceptera ME och fibro som  egna diagnoser?! Fibromyalgi har diagnoskod M79.7 enligt ICD och är därmed en egen, erkänd diagnos. ME/CFS har tyvärr inte kommit med i ICD-registret ännu utan härrörs ofta som F43.8A Utmattningssyndrom eller det mera flytande begreppet M79.1 "Myalgi "eller ÄNNU mer flytande och intetsägande R68.8 "Andra specificerade generella symptom och sjukdomstecken"... Undra på att försäkringskassan löper amok... Tidigare kallades vi SVBK i journalen. Dvs Sved-Värk-och Bränn-Kärring. Detta får man idag inte skriva i journalen längre, tack och lov. Men uttrycket lever kvar och framförallt attityden gentemot patienter med dessa diagnoser.

På måndag, börjar jag en utredning angående min arbetsförmåga, funktionsnedsättning osv. Ångest... Nya människor jag måste frottera mig med i fyra veckor och dessutom bli observerad och bedömd under tiden. Som nån annan jävla avelskossa som går runt i en hage till allmän beskådan... Näpp, ser inte fram emot detta. Alls... Men vem vet, jag kanske blir positivt överraskad...

Elvira har lyckats med bedriften att ta sig utanför dörren i riktning mot skolan idag! Hon har matteprov efter lunch och jag hoppas så att hon fixar detta!

Nu, ska jag försöka ta mig ur sängen och laga lite önskekost åt den lille sjuklingen: Champinjonsoppa (på påse)... Kunde varit värre, igår önskade han köttfärslimpa, vilket jag definitivt inte hade rott iland idag...

Ljus och kärlek!
Namaste

En helg i sömnadens tecken

Har varit borta några dagar, så därför inga nya inlägg. Har varit i Skåne på sy-lan torsdag till måndag. Fick sytt lite, pratat mycket, kramats lite och skrattat massor! Underbart är det verkligen. Enda nackdelen är att det är så långt att köra. Drygt fyra timmar effektiv körtid enkel väg. Ja, och så den biten att jag får betala dyrt för det i efterhand då. Helt utslagen idag...

Något av det jag är mest stolt över, är Esters sommarjacka. Mönstret är Runi's Fairytale hoodie. Den tog mig 11 timmar att sy, är helfodrad och sydd i ett IKEA-tyg för 9:- /m. Fodret är ett tyg från en affär i närheten av skroten, och kostade 10:- /m. Dragkedjan kostade mig typ 30:- på Stoff och Stil. Så, en billig jacka om man räknar materialet iaf. Timkostnaden tycker jag nog att vi skiter i... 😉😀

Ester hade för rätt länge sedan en tröja med pingvinärm, från H&M, i nån sorts viskosjersey som noppade sig så gud fördärve. Men, hon använde den tills den föll i bitar! Så, jag hittade ett mönster i en gammal Oktober-tidning och sydde en ny till henne i ett tyg som jag vet att hon älskar!

Fortsatte min utmaning med att sy i vävt tyg och sydde en sommarklänning till Minna. Tyget har jag fått av en god vän. Blev rätt nöjd i slutänden faktiskt!

Sedan lite avslappnad sömnad som resulterade i en sommarklänning och en pyjamas till Minna. Klänningen är ett mönster från Minikrea och blev en ärmlös sommarklänning, endast för att jag slarvat bort mönsterdelen till ärmen... Pyjamasen är ett mönster från Oktober. Minna gillar hela pyjamasar och då är enda chansen att jag syr dem, då de inte finns att köpa.

Melker fick två tröjor sydda åt sig. Den långärmade med farfarsknäppning är från ett mönster i en Oktober-tidning och tyget har jag köpt av en vän. Melker älskar dessa tröjor och jag har sytt flera sådana åt honom. Den gröna är sydd efter ett mönster från Makerist, Tunturi, och tyget är köpt på skroten. Kom inte helt överens med detta mönster dock. lite konstig form och väldigt stor i halsringningen, så lite ändringar får det bli till nästa gång om jag bestämmer mig för att sy av det igen.

Jag sydde mig även ett par trosor, då jag råkade få med mig ett par som var för små. Sydde mig trosor även när jag behövde en mindre storlek, men de är för små i nuläget. Så, istället för att "go commando" så sydde jag mig ett par nya. Nöden har som bekant ingen lag... 

På vägen hem åkte jag inom Ullared, så slipper jag en extra tur dit i vår. Minna var i skriande behöv av leggings och både hon och Ester behövde underkläder. Melker behövde strumpor. Ester var även i behov av byxor och varmare tröjor så det blev det också. Var ute efter ett fodrat regnställ till Minna, men det var det ju lögn att hitta, så det får bli fleeceställ under vanligt regnställ istället... Jag fyllde också på förrådet av födelsedagspresenter till kalas och tjejernas födelsedagspresenter till i sommar är klara. Men, jag slog nog nytt rekord! 45 minuter! Det har aldrig hänt tidigare, kan jag säga...

Så, idag är jag ras. Totalt... Melker vaknade med svullen, ond hals, så han är hemma idag. Fick, med mors hjälp, kommit iväg och handlat lite, men det är nog det som blir gjort idag är jag rädd...
Ska försöka få ordning i syvrån igen nån gång den här veckan. För den ser alltid ut som sju svåra år efter att jag varit iväg. Tvätta, kanske jag kan få mig till idag dock...

Nå, jag ska iaf ta och ge mig själv ett skott behepan. Det gör iaf ingen skada.

Ljus och kärlek!
Namaste

Ett par tunga dagar

Några jobbiga dagar har det varit, med ångest och ME-skov. Ångesten utlöser ME-skov, har jag lärt mig, den hårda vägen... Båda triggar igång farbror Fibbe också. Men, liket lever...

Både lördag och söndag vaknade jag med ångest. Eller rättare sagt, jag har vaknat och mött ångesten stå och vänta på att få ta över mitt liv igen, vilket den gjorde med glädje... Lite som den här fantastiska Poetry slammern konstaterar. Här Finns länken, följ den, lyssna och förstå vad ångest innebär. Hon är helt fantastisk! I söndags var jag iaf såpass redig att jag tog en Atarax för att mota bort ångesten lite. Men det gjorde att jag var halvt utslagen hela dagen. Eller ja, det ihop med ett par dagars ångest. För ångesten är utmattande. Det vet alla som lever med eländet. När ångesten väl bestämmer sig för att släppa taget, kommer utmattningen och tar över i dess ställe.

Igår,  började vi hos psykologen där jag och A går för att få ordning på Esters sömnproblematik. Det går såpass bra nu att vi bestämde att vi avslutar Ester på "teamet". Elvira är en helt annan historia. Hon är långt från ett avslut, både där och på BUP. Men det finns alltid en ljusning. Sedan var det den vanliga veckohandlingen med mor. Kom hem och svärmor kom och tog ett röjartag i huset, och fick tom lite fart på Samuel. Så innerligt tacksam för all hjälp hon ger oss! Jag orkar inte och Anders jobbar ju så han hinner inte. Så ja, jag är tacksam för all "hemhjälp" vi kan få. 💙Det betyder mycket.

På eftermiddagen var jag och Elvira till sjukgymnasten, denna sävliga norrlänning, som hade knåpat ihop ett träningsprogram åt Elvira. Hämtade de tre små och hem och fixa lite mat.

Idag, är jag helt slut... Ute för räkning om man så vill. Tom magen har sagt upp sig... Nåja, pratade lite med Elvira nu på morgonen. Hon hade som vanligt svårt att komma iväg. Vi kom fram till, att hon får som uppgift att komma iväg till skolan och äta lunch varje dag. För mat behöver hon ju i vilket fall, kom vi fram till. Hon gillar att åka buss, så den biten är inget problem. Så, nu kör vi lunch i skolan, ett tag framöver, så tar vi nästa steg när det känns rätt. Hennes mentor är också med på det tåget. Så, Elvira kom iaf iväg idag och tom på lektion! Heja min fantastiska dotter! Kämpa på och låt för f-n inte ångesten vinna!!!

Jag, har tillbringat denna dag i sängen, med kortare avbrott för toalettbesök... Hade hoppats på att kunna åka på pubmoot i Göteborg ikväll, men det är nog tyvärr rätt uteslutet... Nåja, får väl packa tyg till sy-lan istället... Åker på torsdag morgon mot en välbehövlig symester. Ser fram emot detta! Det enda jag satt som mål, är att sy sommarjackor till Ester och Minna. Sedan får vi väl se om det hinns med något mer.

Nu, fortsatt vila och sedan hämta de tre små avkommorna. Längtar efter dem och saknar dem på dagarna. Jag önskar så att jag orkade ha dem hemma istället för på fritids, men som det är nu så har de det bättre där. Men det gör ont i mammahjärtat...

Ljus och kärlek!
Namaste

Häckhäxan fortsätter...

Ja vad sjutton, vi tar ett inlägg till idag! Man vet ju inte hur morgondagen ser ut... 😉

Häckhäxan fortsätter. Köpte för ett bra tag sedan bivax, för att ha som salvbas, och lite plastburkar. Tänkte göra en egen häxbrygd för Elviras RLS som ingenting biter på. Så, ikväll for lusten på. Så smälta bivax, i med bärarolja (mandelolja i det här fallet), lite ringblomsolja (som jag gjorde i somras), lite eteriska oljor som passar ändamålet och en annan, hemlig ingrediens... 6 små burkar blev det. Fick prova mig fram för att få en vettig konsistens på salvan. Note to self: ta mindre bivax nästa gång du tänkt "prova" något, så blir det kanske inte 6 burkar av det... Den blev nog något fast, misstänker jag, men hoppas det funkar, annars får jag smälta om den med mer olja... Ska bli spännande att se vad hon säger, om hon tycker att den fungerar. Ska prova själv också, givetvis. Har en rejält tilltagen myrkoloni i varje ben jag också...

Det blev ett par oljor också: en lugnande och en för sömnen och en huvudvärksolja hade jag sedan tidigare. Tänkte göra ett par för värk och smärta också, men saknade ett par eteriska oljor för det. Nästa gång...

Näpp! Nu blir det mello!

Ljus och Kärlek!
Namaste

Häckhäxans syplaner

Ja, dagen började med panikångest. Mindre kul... Men den lugnade sig så småningom och tvättmaskinen har rastats flitigt idag. Tvättar tyger inför sy-lan till helgen. Det ska bli SÅ roligt! Har ju inte kunnat komma iväg sedan bilen rasade i november... Men nu, ska det bli av! Ska sy sommarjackor till Ester och Minna. Det är allt jag tänker planera. Sedan får resten komma av lust och inspiration. Köpte en rulle tyg på ikea för 9:- /m för ett tag sedan. Mörkblått med blommor på. Det ska bli yttertyg. Köpte ett gäng meter av något microfleeceliknande tyg, i en affär i närheten av skroten för 10:- /m, kan det ha varit i våras månne? Nåja, det ska hur som helst bli foder. Dragkedjor köpte jag igår för 5:- /st. Så, det blir billiga jackor iaf. Och unika.

Svärmor har varit här och städat Ester och Minnas rum, tillsammans med dem förstås. Det gjorde gott. Jag har huserat i syvrån. Skruvat lite på covern. Får inte riktigt sömmen som jag vill när jag bandkantar. Vansinnigt irriterande! Får fortsätta fnula...

Håller på att försöka fnula ihop ett sy-lan i augusti/september nån gång. Håller som bäst på att leta lokal. Helst till ett pris som inte kommer motsvara en tvåveckors all inclusive till nåt varmare land, för de som kommer. Inte helt enkelt, men det närmar sig. Jag har ett par alternativ på g.

Har just avslutat middagen, stekt fläsk med potatismos och bruna bönor. Löjligt gott! Fick hjälp av Ester och Minna att skala potatis. Men jösses så köket såg ut efter att de var klara! Det satt till och med potatisskal på fönstret! Nåja, de fick inga bannor över det, potatisen vart exemplariskt skalad och gott mos blev det. Däremot fick de städa upp efter sig...

Efter middagen blev det lite örtmedicinsk rådgivning med min mor. Det är ett tämligen brinnande intresse jag har, jämte sömnaden. Det finns så otroligt många potenta, användbara örter i var natur! Jag måste bara påpeka, att alternativmedicin är bra, men endast som KOMPLEMENT till den evidensbaserade vård vi har. Ja... Enklare åkommor, som förkylningar, småsår och liknande går ju fint att behandla med det naturen tillhandahåller, men svårare åkommor och sjukdomar SKA behandlas av läkare och inget annat!
Elvira får tex mattram och en infusion på kamomill och hallonblad (som jag plockade i trädgården i somras) mot sin mensvärk med gott resultat. Ibland blandar jag i lite salvia i infusionen också. Mattram gör henne oftast nästan helt smärtfri. Önskar att jag hade haft kunskap om detta när jag menstruerade... Hela familjen tar en tinktur av röd solhatt, när en förkylning är på g. Jag har många användbara örter i trädgården, och fler ska de bli i mitt lilla grönskande örtapotek. Ja, jag kallar mig inte häckhäxa för intet... 😉 Jag får kraft och energi från allt som växer.

Ikväll, blir det Mellomys och ännu en tjejkväll. Inatt kommer Anders, Melker och Samuel hem igen från Örebro och familjen blir hel igen. 💚

Ljus och Kärlek!
Namaste

Härlig dag!

Tja, dagarna har gått och veckohandling, tvätt och plock har varit stadigt återkommande delar i vardagen.

Idag gjorde jag och en god vän en liten roadtrip. Vi drog iväg till Borås, Dalsjöfors och Kinna. I Dalsjöfors, långt bort från all ära och redlighet, ligger Lundins varuhus. Där finns ALLT! Han köper upp konkurspartier i allt vad gäller sömnad, väveri, stickning, virkning och broderier. 10 dragkedjor för 50:-, säger väl allt... Så lite dragkedjor blev det. Det behöver jag till tjejernas sommarjackor som jag ska till att sy. Dags att börja med deras sommargarderober nu nämligen. Lite knappar och tråd blev det också. Sedan in till Borås och träffa en annan god vän, som hade en rulle tyg som var min. Det är det tyget som ska bli sommarjackor. Sedan tog vi en tur till Kinna och Skroten. Namnet till trots så är det en tygaffär. Även om inte tygutbudet hade varit fantastiskt, så är det värt att ta en tur dit enbart för deras stuvkorgar med kilopris. Det blev ett par giganorma stuvar college som kommer bli byxor och ziptröjor till tjejerna. Blir lagom varmt till kyligare sommardagar.
Vägen hem var kantad av olyckor. Bilar med varningsblinkers, blåljus och slutligen 3 min hemifrån, stod en lång sabla tradare med varningsblinkers på. Bom stopp... Nåja, hem kom jag och har haft en härlig dag med en av de som betyder mest för mig, utanför familjen.

Hem, morfin (nacken lade av totalt...), alvedon och säga hej då till maken, Samuel och Melker som åkte till Örebro och kommer hem imorgon kväll. Så, nu har morfinet slagit till, det är bara tjejer kvar i huset (vart William är har jag ingen anng om...) och vi har just ätit pizza och snart blir det Harry Potter och popcorn. Tjejkväll deluxe... 😉

Ljus och Kärlek!
Namaste