Tjockisar får inte träna. Åtminstone inte springa... Ja, det är den slutsats jag dragit efter att ha letat nätet runt efter löpartights. Trots att jag nu gått ner drygt 20kg, hittar jag inga som passar mig. Ergo, jag får sy egna... Oh bother... Ska ju på sylan till veckan, så tid kommer väl att finnas. Bara hoppas på att lusten dyker upp också. Om någon minns en ful, gul seriehund vid namn Grimm/Grimmy från mitten av 90-talet, så känner jag mig som honom: Så många träd, så lite tid... Underbar serie btw, så om ni missat denna underbara, underfundiga, fula, gula jycke så gå till nåt antikvariat och leta rätt på någon Larson-tidning från typ 1994 och njut.
Igår vart en dag som gick en smula i lathetens tecken. Jag var iväg och tog agrarerna på operationssåren, men det var pretty much it... Var en smula off kan man väl säga och tog en tupplur på eftermiddagen. Vilket nog var tur, annars hade jag inte orkat köra ner gubben och de två äldsta till stan, då de skulle ut med jobbet. Vi här hemma hade tänkt mysa till det med toast, men någon hade käkat upp skinkan så det blev pasta och köttbullar istället. Ingen klagade...
Idag har heller inte blivit mkt gjort. Ja pojkarna har jobbat båda två, gubben har gått med lite reklam åt Elvira som fått en släng av halsfluss och har feber och kan inte riktigt svälja... Jag lagade fläsklägg och potatismos till familjen och själv tog jag ca 3/4 dl av moset och värmde tre köttbullar i spadet från fläskläggen. Proppmätt.nu... Frukosten bestod av en knäckemacka med mjukost. Mellanmålet av tre köttbullar. En halv banan hann det bli också innan middagen var klar. Kvällsmaten lite naturell yoghurt och en halv skivad banan. En smula skillnad mot vad jag tidigare kunde stoppa i mig kan man väl säga...
Några vändor ute med vårt tuggande monster Totte har det också blivit. Han tycker om att sitta ute på bänken och titta på småfåglarna i fågelfröautomaten. Där kan man bli sittande en bra stund om vädret, som idag, tillåter. Vi har haft en härlig brittsommar idag! Jacka har varit totalt överflödigt tom för en fryshund som jag! Gubben gick ut med Totte inatt i bara t-shirt... Nu på kvällningen tog jag vackert på mig dunjackan igen trots att termometern visade 15°. Men, det är jag det... Undrar just vad i hundan jag ska klä mig i till vintern?! När jag tarvar dunjackan när det är +15, vad ska jag ha när det blir -15?! Får fundera på det tror jag...
Nu, är gubben och Samuel på middag med stadsmusikkåren. Elvira skulle egentligen varit med, men det går ju inte så länge hon smittar... Har lyckats få de tre yngsta avkommorna i säng och Elvira sa godnatt redan vid 20.15. William är nere i sin man-cave, så här ligger jag i min ensamhet. Ja förutom den lille svansen då... Är så trött att jag skulle kunna somna per omgående, men det vågar jag inte förrän jag varit ute med Totte en gång till och han sover, så det lär kanske dröja. Det vet man liksom aldrig riktigt...
Ljus och Kärlek!
Namaste
lördag 13 oktober 2018
torsdag 11 oktober 2018
Sorg, glädje, MAT, förundran och tacksamhet!
Idag är en dag med blandade känslor. Våra älskade marsvin har flyttat... Det tog tid att hitta rätt hem, men nu har de fått ett underbart hem där de kommer få massor av kärlek! Men det kommer bli tomt och tyst! Har just städat undan allt hö. Mycket hö och bös blir det av tre små varelser... Elvira är ledsen för att de flyttat, förstås, men det är det bästa för dem. Ja, visst svider det i mitt hjärta också, det kan jag ju inte säga annat...
Igår började jag äta mjukmat. Dvs mat som går att mosa med en gaffel. Inget mjukt bröd, ingen pasta eller ris, bara välkokta grönsaker osv... Har köpt på mig några barnmatsburkar att ha när det kniper. Värmde en med moussaka igår. Gott, men det tog tvärstopp efter en fjärdedels burk. Något som däremot funkar att få i sig är äggröra på ett ägg och en cm tjock skiva kalvsylta. Så det blev det både till kvällsmat igår och till frukost idag. Just lyckats få i mig en halv barnmatsburk med potatis och lax, riktigt gott när man fick saltat och kryddat upp den lite och lyckades få i mig en halv burk. Resten sparar jag till imorgon eller nåt. Det går lättare att äta nu, när jag får "riktig" mat.
I tisdags var jag till verkstaden med Castor (han verkar trivas där...) för skadeinspektion efter att William krockade med den förra helgen. Vänster framskärm, kofångaren och vänster hjulhus är lite skrynkligt om man säger så. De tog en slägga och bankade till hjulhuset så det inte ligger mot hjulet lika mkt och silvertejpade upp kofångaren i väntan på åtgärd. Tiden fick jag samma eftermiddag. När undrar ni då? 31 januari 2019...
Igår var jag och Elvira till BUP för uppföljning hos läkare. Hon mår så otroligt mycket bättre! Tänk vad lite antidepressiva (RÄTT antidepressiva. Nu hittade vi rätt direkt, men man kan ju behöva testa flera sorter innan man hittar rätt...) kan göra! Så nu ökar vi dosen lite till och ser om det kan hjälpa hennes panikångestattacker, hon ska få behandling för sin ångest och depression hos psykolog och så skulle läkaren se om hon kunde få igenom en utredning hos teamet för ADD och autism. Det är så skönt när allt bara fungerar, iaf på nåt plan. Och det har det verkligen gjort kring Elvira. All den stöttning från skolan vi fått (utan diagnos!), fått anpassad studiegång, PYS'at ämnen, extra resurser i form av ett rum hon kunnat gå till och låsa in sig när det krävts (de bytte tom lås i dörren för hennes skull!), ett separat studierum osv... Skolan förtjänar en STOR eloge i detta!
Idag har jag varit och handlat med min mor. William bar in varorna från bilen och Elvira packade upp dem. Sedan åkte marsvinen härifrån och nu ligger jag och väntar på att må lite bättre efter att ha druckit lite snabbt inpå maten... Tänker mig inte riktigt för. Min nya mage är ju såpass ny, att jag inte riktigt vant mig vid att det ska gå minst 20 minuter efter måltid innan jag kan dricka något... 19kg är iaf borta sedan inskrivningen i maj. Det tar sig sa mordbrännaren och sprängde grannens dass...
Jag måste berätta om min fantastiska granne föresten! Hon är en ensamstående kvinna, 70 år med barnen spridda för vinden och ingen i närheten riktigt. Men så fort det är uppehåll är hon ute i trädgården och härjar! Det klipps buskar och träd, klipper gräset med handjagare, planteras, planteras om, baxas skottkärra, flyttas buskar och hej och hå! Ibland har hon sin väninna där, men oftast är hon ensam. Jag är så imponerad av vad hon är kapabel till! Hon ser inte ut som några 70 år, det ska erkännas. Hon är helt fantastisk! Hoppas att jag så småningom kan närma mig att kunna vara så aktiv.
Nä, det här håller inte! Får ta och sparka igång min lekamen och slänga in en maskin med tvätt och ta och flyttstäda vardagsrummet... Glöm inte att krama någon idag!
Ljus och Kärlek!
Namaste
Igår började jag äta mjukmat. Dvs mat som går att mosa med en gaffel. Inget mjukt bröd, ingen pasta eller ris, bara välkokta grönsaker osv... Har köpt på mig några barnmatsburkar att ha när det kniper. Värmde en med moussaka igår. Gott, men det tog tvärstopp efter en fjärdedels burk. Något som däremot funkar att få i sig är äggröra på ett ägg och en cm tjock skiva kalvsylta. Så det blev det både till kvällsmat igår och till frukost idag. Just lyckats få i mig en halv barnmatsburk med potatis och lax, riktigt gott när man fick saltat och kryddat upp den lite och lyckades få i mig en halv burk. Resten sparar jag till imorgon eller nåt. Det går lättare att äta nu, när jag får "riktig" mat.
I tisdags var jag till verkstaden med Castor (han verkar trivas där...) för skadeinspektion efter att William krockade med den förra helgen. Vänster framskärm, kofångaren och vänster hjulhus är lite skrynkligt om man säger så. De tog en slägga och bankade till hjulhuset så det inte ligger mot hjulet lika mkt och silvertejpade upp kofångaren i väntan på åtgärd. Tiden fick jag samma eftermiddag. När undrar ni då? 31 januari 2019...
Igår var jag och Elvira till BUP för uppföljning hos läkare. Hon mår så otroligt mycket bättre! Tänk vad lite antidepressiva (RÄTT antidepressiva. Nu hittade vi rätt direkt, men man kan ju behöva testa flera sorter innan man hittar rätt...) kan göra! Så nu ökar vi dosen lite till och ser om det kan hjälpa hennes panikångestattacker, hon ska få behandling för sin ångest och depression hos psykolog och så skulle läkaren se om hon kunde få igenom en utredning hos teamet för ADD och autism. Det är så skönt när allt bara fungerar, iaf på nåt plan. Och det har det verkligen gjort kring Elvira. All den stöttning från skolan vi fått (utan diagnos!), fått anpassad studiegång, PYS'at ämnen, extra resurser i form av ett rum hon kunnat gå till och låsa in sig när det krävts (de bytte tom lås i dörren för hennes skull!), ett separat studierum osv... Skolan förtjänar en STOR eloge i detta!
Idag har jag varit och handlat med min mor. William bar in varorna från bilen och Elvira packade upp dem. Sedan åkte marsvinen härifrån och nu ligger jag och väntar på att må lite bättre efter att ha druckit lite snabbt inpå maten... Tänker mig inte riktigt för. Min nya mage är ju såpass ny, att jag inte riktigt vant mig vid att det ska gå minst 20 minuter efter måltid innan jag kan dricka något... 19kg är iaf borta sedan inskrivningen i maj. Det tar sig sa mordbrännaren och sprängde grannens dass...
Jag måste berätta om min fantastiska granne föresten! Hon är en ensamstående kvinna, 70 år med barnen spridda för vinden och ingen i närheten riktigt. Men så fort det är uppehåll är hon ute i trädgården och härjar! Det klipps buskar och träd, klipper gräset med handjagare, planteras, planteras om, baxas skottkärra, flyttas buskar och hej och hå! Ibland har hon sin väninna där, men oftast är hon ensam. Jag är så imponerad av vad hon är kapabel till! Hon ser inte ut som några 70 år, det ska erkännas. Hon är helt fantastisk! Hoppas att jag så småningom kan närma mig att kunna vara så aktiv.
Nä, det här håller inte! Får ta och sparka igång min lekamen och slänga in en maskin med tvätt och ta och flyttstäda vardagsrummet... Glöm inte att krama någon idag!
Ljus och Kärlek!
Namaste
måndag 8 oktober 2018
Då var det gjort!
Nu har det dröjt länge sedan det kommit någon uppdatering här på bloggen. Jag blev opererad i onsdags och har inte riktigt orkat ta mig ner till syvrån för att hämta datorn...
Nåja, onsdagen var en dag fylld av nervositet och ångest som pyrde. Ångesten tog full fart då jag lagt mig på operationsbordet och det var dags för sövning. Jag kände alla på salen, vilket jag trodde skulle kännas konstigt, men det ingav ett visst lugn paradoxalt nog. Det var bra folk som jag har fullt förtroende för. Vaknade till på uppvaket med c-pap vilket fick mig att må synnerligen illa, men det fick jag läkemedel för. Sedan var det dags att börja dricka... 400ml skulle jag få i mig på operationsdagen, en deciliter i timmen. Det lyckades jag inte med... Dagen därpå skulle jag få i mig 1500ml, även här en deciliter i timmen. Det lyckades jag inte heller med... Efter MYCKET kämpande, fick jag i mig 1100... Jag trodde aldrig att det skulle vara så förtvivlat svårt att få i sig någonting öht. Det är en helt ny erfarenhet kan jag säga... 😆 Tar jag en tesked för fort, så håller jag på att gå av på mitten och hela magen vrider sig i kramp.
Fredagen kom och vi tre som opererats fick träffa dietisten för genomgång av hur den närmaste framtiden kommer se ut. Därefter fick vi åka hem. Anders kom och hämtade mig och min mor mötte upp mig hemma. Hon har varit hundvakt medan jag låg inne. Det var SÅ skönt att ligga i sin egen säng igen! Sjukhusen måste helt seriöst se över sina madrasser... Det har varit några tuffa dagar, det ska jag inte sticka under stol med och jag har INTE lyckats få i mig de mängder som dietisten ordinerat. Men jag kämpar på, varje sked är ett plus. Idag har jag lyckats ta mig runt halva kvarteret med Totte och suttit och sorterat lite tvätt och kört igång en maskin. Vilket är många hundra procent mer än jag lyckats med hittills sammanlagt...
Sitter och petar i mig lite naturell yoghurt medan jag skriver. Köpte lätt vaniljyoghurt igår för att få lite variation, men den kunde jag inte äta! Den var så söt att den höll på att vända totalt! Så, jag håller mig till den naturella...
Nåja, en kort uppdatering om hur livet lever med mig, och hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång. Jag passar också på att tacka för alla tankar, meddelanden och sms! De värmer gott och har hjälpt mig hålla målet i sikte!
Ljus och Kärlek!
Namaste
Nåja, onsdagen var en dag fylld av nervositet och ångest som pyrde. Ångesten tog full fart då jag lagt mig på operationsbordet och det var dags för sövning. Jag kände alla på salen, vilket jag trodde skulle kännas konstigt, men det ingav ett visst lugn paradoxalt nog. Det var bra folk som jag har fullt förtroende för. Vaknade till på uppvaket med c-pap vilket fick mig att må synnerligen illa, men det fick jag läkemedel för. Sedan var det dags att börja dricka... 400ml skulle jag få i mig på operationsdagen, en deciliter i timmen. Det lyckades jag inte med... Dagen därpå skulle jag få i mig 1500ml, även här en deciliter i timmen. Det lyckades jag inte heller med... Efter MYCKET kämpande, fick jag i mig 1100... Jag trodde aldrig att det skulle vara så förtvivlat svårt att få i sig någonting öht. Det är en helt ny erfarenhet kan jag säga... 😆 Tar jag en tesked för fort, så håller jag på att gå av på mitten och hela magen vrider sig i kramp.
Fredagen kom och vi tre som opererats fick träffa dietisten för genomgång av hur den närmaste framtiden kommer se ut. Därefter fick vi åka hem. Anders kom och hämtade mig och min mor mötte upp mig hemma. Hon har varit hundvakt medan jag låg inne. Det var SÅ skönt att ligga i sin egen säng igen! Sjukhusen måste helt seriöst se över sina madrasser... Det har varit några tuffa dagar, det ska jag inte sticka under stol med och jag har INTE lyckats få i mig de mängder som dietisten ordinerat. Men jag kämpar på, varje sked är ett plus. Idag har jag lyckats ta mig runt halva kvarteret med Totte och suttit och sorterat lite tvätt och kört igång en maskin. Vilket är många hundra procent mer än jag lyckats med hittills sammanlagt...
Sitter och petar i mig lite naturell yoghurt medan jag skriver. Köpte lätt vaniljyoghurt igår för att få lite variation, men den kunde jag inte äta! Den var så söt att den höll på att vända totalt! Så, jag håller mig till den naturella...
Nåja, en kort uppdatering om hur livet lever med mig, och hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång. Jag passar också på att tacka för alla tankar, meddelanden och sms! De värmer gott och har hjälpt mig hålla målet i sikte!
Ljus och Kärlek!
Namaste
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)