Studenten stundar och William festar friskt. Inget jag eller A säger något som helst om, man tar bara studenten en gång. Men han börjar bli änna sleten nu... 😂 Det var visst osäkert om han skulle ut ikväll "vet inte om jag pallar", konstaterade han. Skönt att han ser sina begränsningar. 😉
Jag ligger skapligt till i planeringen. Så skapligt att jag börjar fundera över vad i hundan det är som jag glömt?
Dagen började bra med transport av två avkommor till skola och dagmamma. Sedan köra Elvira till skolan och åka och handla det sista inför studenten tillsammans med min mor. Åkte sen hem och åt frukost, en sen sådan.
Gubben åkte och hämtade Elvira i skolan, som trots panikångestattack stannade kvar och fullföljde sin skoldag. Hon fick dessutom veta att hon får ett A i musik, trots att hon knappt varit där alls det här läsåret. Det säger iofs en del om vad den ungen är kapabel till bara hon får må bra! Apropå det, så har vi äntligen fått tillbaka vår Elvira! Den glada, spralliga, fnittriga, knasiga Elvira som vi saknat så länge! Fyra små piller om dagen. Det var allt som krävdes. Visst, resan är inte slut ännu. Panikångesten finns kvar, där håller jag på att lära henne tekniker som jordande och shielding som även är användbara på många andra sätt, även i andra avseenden, som verkar fungera skapligt de få gånger hon provat hittills. Men det kräver övning, i lugnt läge, innan de har full verkan i skarpt läge. Men de kan vara ett komplement till ataraxen som hon fått för just sin panikångest. Hon ska få behandling i grupp för sin OCD (tvångssyndrom) i höst. Vi väntar också på utredning för ADHD/ADD och autism, men det ville läkaren avvakta med tills hennes depression är under kontroll, vilket iofs är klokt. Hon läser ju en hel del själv och jagar fakta på nätet också. Hon säger själv, att hon tror att hon har både ADHD/ADD och autism. Inte så att det gör henne ledsen, utan hon förstår varför hon reagerar och agerar som hon gör i många avseenden. Men hur som helst, så är det iaf underbart att höra henne skratta, uppriktigt och hjärtligt, igen!
Ester fick en remiss till optiker, från skolsköterskan i mars. Av olika anledningar har det inte blivit av, men idag kom vi dit. Optikern fann inget att åtgärda så inga glasögon än iaf. Samuel bad att få kolla sin syn också då han tycker sig se konstigt på skärmar och liknande. Där blev det både linser och glasögon. Ergo; först ut bland våra barn att få glasögon. Intressant egentligen, då både jag och A har glasögon och A sedan 4-årsåldern. Men, det är ju bara att vara tacksam för.
När vi kom hem tog Anders med sig barnen och ett lånebarn till Trollhättan och nån av denna stads alla lekplatser. Själv fick jag kapitulera för morfinet och nackkragen då min nacke totalt gav upp om livet. Men, sängläge funkar med babyfoot på fötterna och datorn uppallad i knät. Nu, börjar morfinet tämja nacken, så jag ska gå och tvätta av fötterna och se om den där välsignade kakan jag haft lust att baka i tre dagar, kanske kan BLI bakad... Imorgon, är det drill som gäller för hela slanten för Elvira och jag fortsätter med studentförberedelserna. För på torsdag, är han färdigbakad, William. Min lillgris...
Ljus och Kärlek!
Namaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar