Låg dag...

Idag är en låg dag igen... Varför? Beats me...

Dagen började med att A klev upp tidigt för att köra buss till Stockholm. Elvira vaknade 2 timmar senare, sur för att hon inte fått följa med. Klippte hennes naglar och bad henne sen att hänga tillbaka nagelsaxen. Vad hon gör? Inte hänger tillbaka den iaf... Nej, hon går till vardagsrummet och klipper av Ester en hårlock! Varpå Ester blir helt förtvivlad... Och jag vansinnig... Den ungen går bara inte ihop med saxar... :-(

Äter rester till middag då jag inte ens orkar gå ner till frysen i källaren och hämta pytt-i-panna... Tjejerna får glass till efterrätt. Hör och häpna! Jag får i Melker nästan en hel burk med spaghetti och köttfärssås!!! Ja, efter att ha saltat och kryddat den, men ändå! Han har ju vägrat allt som har med barnmatsburkar att göra, oavsett om jag kryddat upp dem eller inte... STOOORT framsteg... Ja, vad mig anbelangar får han ju gärna äta familjens mat (enklare så), men ibland äter vi ju sånt som inte riktigt lämpar sig för små magar. Då kan det vara bra om han, om inte älskar det, men accepterar en burk... ;-)

Har börjat få kontakt med en gammal barndomskamrat, vilket gläder mig. Tror inte jag (jo faktiskt!) hade överlevt högstadiet utan henne... Vi hörde liksom till skolans paria, på nåt sätt. Vi försökte båda ta livet av oss vid ett par tillfällen då vi inte orkade mer. Tack och lov inte samtidigt! Tappade kontakten under ett par år nu de senaste åren. Tror det berodde lite på att hon hade svårigheter med att bli gravid och jag ynglade av mig på löpande band. Har full förståelse för att jag blev lite av en nagel i ögat på henne i och med det. Så vi har inte hörts av på, ja, i alla fall 5½ år... Tror inte vi hörts av sedan Elvira föddes, faktiskt. Men nu har vi iaf pratats vid via SMS och pratar om att träffas igen. Hon fick, efter mycket kämpande, en son i April, och inte många är gladare än jag!

Men, ändå är jag låg... :-(

Up's and down's...

Tisdagen var en hyfsad dag. Jag fick kokt krusbärssaft och krusbärsgelé och pojkarna fick (efter MYCKET tjatande ska tilläggas...) repat alla de vita vinbären som nu ligger i frysen och väntar på att bli saft i vinter. Fick också gjort en omgång köttfärssås som skickades med pojkarna igår.

För igår åkte min svåger hem till Stockholm och tog pojkarna med sig. Resan hade gått bra, trots de mer eller mindre obligatoriska förseningarna. På den negativa sidan fanns också att Thomas fömodligen tappat sin I-phone i taxin från tågstationen och hem. Så nu är han utan telefon, alla kontakter och alla sina foton... Surt. Men han ska göra ett nytt försök att få tag i taxichauffören idag och se om den finns kvar där. Är så ledsen för hans skull... :-( A kör buss till Stockholm på söndag och plockar då med sig pojkarna tillbaka hem igen. Men tomt och tyst är det här hemma. ;-)

Jag, min mor, tjejerna och Melker tog bussen ner till stan igår och gick en sväng på fjordfestivalen. Massor för barnen, stod det i programmet. Tre hoppborgar och ansiktsmålning. Det var "massor" det... Nåja, hur som helst blev tjejerna målade till tigrar iaf och de sötaste tigrar jag någonsin sett dessutom! :-)


Vi åt latmansmiddag igår. Tjejerna fick varsitt Happy Meal på McDonalds och jag köpte mig en langos dagen till ära. Vi satt på gräset vid Kampenhof och åt. Vid ett träd ett par meter ifrån oss ställde sig en av stadens A-lagare i ett par av landstingets blå mysbyxor och lutade huvudet mot trädet, handen om "apparaten" och pinkade på trädet, näven, gräset och sig själv... Aptitretande lunchunderhållning... Som tur var stod vagnarna mellan honom och tjejerna, så jag tror inte de såg honom. Men kan inte annat än att tycka synd om honom och undra vad livet (och samhället) gjort honom för att han ska ha hamnat där han är idag, och vara innerligt tacksam för allt jag har i mitt liv och min tillvaro.

I går kväll var det så varmt att jag blåste upp poolen åt tjejerna och grannpojken. De hade riktigt kul och frågan är om inte Ester såg mannen på stan och lärde sig ett och annat. För hon och grannpojken gick runt och "pinkade in sitt revir" rätt friskt! ;-) Inte så mkt i poolen som överallt annars...

Idag ska jag och modern ut till torp med de barn som är kvar hemma och veckohandla. Behöver också (återigen...) köpa nya pyjamasar till Melker som man inte behöver olja in ungen och använda skohorn för att få på... ;-) På onsdag blir M 8 månader och behöver alltså stl 86 på sina pyjamasar! :-O Liten blir stor snabbare än man vill...

Pendeln svänger...

Onsdagen var en underbar dag! Fick saker gjorda och avslutade dagen med en promenad längs strandpromenaden och fika på snäckan. Sedan satt vi på Bodele fram till 21.30 och njöt av tillvaron medan barnen härjade i vattnet.

Torsdagens eftermiddag tillbringades på Svenskholmen där det var Sjöräddningens dag. De hade uppvisning med iscensatt brand på en av de lokala skärgårdsbåtarna, med räddningsaktioner av sjöräddningens båtar, vattenscootrar, polisbåten och sjöräddningens helikopter. Riktigt häftigt! På området fanns också hoppborgar, ansiktsmålning och vattenbollar man kunde krypa in i och springa runt i, i en bassäng. Det tyckte E1 var en höjdare!!! Av någon anledning ville inte bilderna publiceras, men jag gör ett nytt försök senare...

Fredagen gick i sitt stilla lunk och avslutades med en räkkryssning i skärgården tillsammans med grannen. Tre timmar har nog aldrig gått så fort...

Igår var vi iväg till Kungälv där det var medeltidsfestival på Bohus fästning. Riktigt, riktigt häftigt!!! Vi var på tornerspel, medeltida marknad, gyckleri, god mat och mycket mer. Ett par rejäla regnskurar kom det på oss men det var inget som hindrade vare sig oss eller andra från att njuta av dagen. Elvira fick rida också vilket hon var överlycklig för!

Blir ett kortare inlägg idag, då kroppen värker som besatt idag... Händerna klarar inte riktigt av att skriva även om jag skulle vilja... :-(

Efter regn...

Efter närmare en vecka av h-e när det gäller värk och elände, så har jag idag en rätt ok dag. Visst, värkfri är jag ju inte, men har iaf haft ork att få något gjort. Så nu är köket städat (golvet dammsuget och våttorkat, disken diskad, skåpsluckorna torkade, spisen rengjord, bänkarna röjda), barnen har städat sina rum (plockat undan, dammsugit och våttorkat golven), hallen dammsugen (skulle redan behövas igen dock...) och vardagsrummet likaså. Smutstvätten har blivit förpassad dit den hör hemma, dvs tvättstugan och en maskin är redan körd. Förutom middagen blev det milkshakes till efterrätt åt svågern och barnen. Jag blev så sjukt sugen på panna cotta, så den står och stelnar i kylen. Inte så nyttigt, men sjukt gott! ;-) Blev igår sugen på att göra havreformar, men så långt har jag inte kommit ännu. Vi får se vad jag känner för...

I kväll har jag mer eller mindre bestämt familjen för att gå strandpromenaden och fika på Snäckan, så kan de som vill få bada på vägen tillbaka. Lika bra att passa på är nu kroppen tillåter mig att göra nåt. Jag lär väl ligga imorgon, men det är det värt! Nåt måste jag göra ibland för att må bra psykiskt också...

Tänk att det går...

Nej, jag kommer aldrig bli miljonär eller (förmodligen) ens skuldfri. Kommer med 98% säkerhet aldrig bli värkfri. Kommer förmodligen heller aldrig bli kvitt mina återkommande depressioner. Kommer troligtvis alltid få köpa våra kläder på rea eller i Ullared och alltid leta extrapriser i mataffärerna. MEN, och här kommer det stora men:et som gör att jag orkar vidare varje dag, trotsar värk och deppighet, jag är (ursäkta ett stark ord) FÖRBANNAT rik! Ibland ser jag det inte, ibland glömmer jag det men min rikedom finns här. Det slog mig så fruktansvärt starkt för en stund sedan, när jag låg och ammade Melker till sömns. Det räcker att titta på mina barn och där, rakt framför mig ligger min rikedom. En förmögenhet som inte går att mäta i pengar, materiella värden eller välfärd. Men det ska jag inte ljuga om, visst blir jag AS-förbannad på dem ibland, räknar låååångt vissa dagar, sliter mitt hår andra, de ger mig gråa hår och rynkor i förtid, men det GÅR faktiskt att älska så det gör fysiskt ont! Jag låg med Melker vid bröstet och han ligger och somnar med sin ena fot i ena handen och den andra handen om mitt bröst och jag fylls av en kärlek som faktiskt värker! Det är faktiskt möjligt...

Har sagt det förr och jag säger det igen: Jag lever det liv jag vill leva!

Känner mig motarbetad av tiden...

Dygnet har som bekant alldeles för få timmar... Åtminstone till att hinna uppdatera bloggen så ofta som jag skulle vilja. :-P

I söndags fick vi infallet att åka upp till Villa Elfkullen och gå en guidad visning. Har själv inte varit där sedan gymnasiet då vi hade en lärare som var insyltad i projektet. För er som inte vet något om Villa Elfkullen, så var det Bohusläningens grundare Ture Malmgren som byggde detta hus, som är en stor kakafoni av olika byggstilar och fullt med små prång, vinklar och vrår och en hel del lönndörrar och lönnfack. Helt enkelt ett jättespännande hus. Även om jag inte är någon fan av arkitektur så uppskattar jag detta hus. Till och med barnen tyckte detta var spännande.



När rundvandringen var över tog vi en tur upp till Tures borg också. Även denna byggde Ture Malmgren 1899-1912. Tyvärr brann den ner till grunden 1950 och idag finns bara ruiner kvar. Men den är ändå ett häftigt utflyktsmål där ungarna kan ränna av sig ett slag.




Det som återstår idag...

Min mor är den enda av oss som varit där förut så därför fick hon vara guide. Tyvärr... Vi hittade inte rätt stig utan fick ta oss upp för den bergvägg som syns på det högra fotot ovan. Kan säga att jag, Melker och Samuel gav upp halvvägs och klättrade ner igen och hittade rätt väg upp till slut. Men min svåger Thomas, William, Anders, Elvira och Ester tog sig faktiskt upp för bergväggen hör och häpna! Å andra sidan så hittade vi nästan 5 liter kantareller eftersom vi tog "fel" väg till borgen. Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur är det man säger? ;-) Här nedanför ser ni min svåger Thomas högst uppe i det det torn som står bland ruinerna.

På måndagen tillbringade jag och min mor ett par timmar i Svarteborg och plockade 50 liter jordgubbar som till 80% ska bli saft i vinter. Det var så tungplockat! Förra året plockade vi 70 liter på ca 45 minuter, i år tog det oss 2½ timma att plocka 50 liter... Och idag värker kroppen... Först prövningen med Tureborg i söndags och sedan jordgubbsplockning på det var definitivt mer än vad min kropp klarar av... :-( Nå, efter att vi kom hem åt vi middag (pytt-i-panna på potatisrester och grillrester) och sen åkte jag och min mor och handlade, vilket var välbehövligt. Efteråt åkte Anders med fyra av våra barn plus två "lånebarn" till Mollön och badade. Under tiden tog jag en promenad med Melker och köpte margarin som jag glömt tidigare. Jag tänkte göra en jordgubbstarte fylld med Mascarponeost, creme fraîche och kardemumma toppad med MASSOR av jordgubbar. Gott!

Idag väntar tvätten... Hallonen mognar också utan hänsyn till vad kroppen ställer upp på, så det får bli en vända i hallonsnåret också. ;-)