Nej, jag kommer aldrig bli miljonär eller (förmodligen) ens skuldfri. Kommer med 98% säkerhet aldrig bli värkfri. Kommer förmodligen heller aldrig bli kvitt mina återkommande depressioner. Kommer troligtvis alltid få köpa våra kläder på rea eller i Ullared och alltid leta extrapriser i mataffärerna. MEN, och här kommer det stora men:et som gör att jag orkar vidare varje dag, trotsar värk och deppighet, jag är (ursäkta ett stark ord) FÖRBANNAT rik! Ibland ser jag det inte, ibland glömmer jag det men min rikedom finns här. Det slog mig så fruktansvärt starkt för en stund sedan, när jag låg och ammade Melker till sömns. Det räcker att titta på mina barn och där, rakt framför mig ligger min rikedom. En förmögenhet som inte går att mäta i pengar, materiella värden eller välfärd. Men det ska jag inte ljuga om, visst blir jag AS-förbannad på dem ibland, räknar låååångt vissa dagar, sliter mitt hår andra, de ger mig gråa hår och rynkor i förtid, men det GÅR faktiskt att älska så det gör fysiskt ont! Jag låg med Melker vid bröstet och han ligger och somnar med sin ena fot i ena handen och den andra handen om mitt bröst och jag fylls av en kärlek som faktiskt värker! Det är faktiskt möjligt...
Har sagt det förr och jag säger det igen: Jag lever det liv jag vill leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar