Har idag varit fotbolls/bussänka hela dagen och kommer så vara några timmar till. Men den här dagen har bara försvunnit! Tog en lugn morgon. Eller ja, så lugn den nu kan bli i det här huset. Tog en promenad och sövde Melle i vagnen, packade det pojkarna skulle ha med sig till Danmark imorgon och sen kom min mor som skulle passa barnen när jag och Minna åkte och handlade. När vi kom hem fixade jag middag och sedan hivade jag ihop smörgåstårtan till imorgon. Sedan åkte min mor hem och jag lade mig på sängen och ammade, satte mig vid datorn och gjorde en överföring till min mor och sen hoppade jag in i duschen. Sen upptäckte jag att vips, klockan var 18... Som farbror Melker i Saltkråkan konstaterar; denna dagen ett liv. Säger ju det, det finns ett Astrid Lindgren-citat för varje tillfälle i livet! ;-)
Idag har mitt humör börjat stabilisera sig också. Skönt att slippa EKG-frekvensen i det avseendet iaf, och jag har mått bättre rent psykiskt än jag gjort på närmare ett år. Underbart! Tillvaron blir så mycket enklare när man inte är så totalt handlingsförlamad.
Imorgon bitti drar pojkarna iväg till Danmark och kommer hem på torsdag. Tomt och tyst kommer det bli här hemma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar