fredag 18 oktober 2013

Tiden går...

Nej, nu får jag ta mig i kragen och få lite fart på den här bloggen igen! Mår lite halvkasst och drabbats av magsår uppepå allt, men är på bättringsvägen nu. Började jobba igen i april efter mammaledigheten och börjar väl så smått känna att det är ok att jobba igen. Arbetsglädjen försvann ju totalt hösten -08 och det var först nu i våras/somras som jag började känna att det var roligt att jobba igen. Skönt, jag har ju några år kvar att jobba... ;-)

Syr gör jag fortfarande när tiden tillåter. Det är min terapi och enda gången jag är ångestfri, är när jag sitter vid maskinerna. Ja, maskinerna! Jag köpte mig en overlock i juni så Sygrid fick lite sällskap. Olle heter han och är högt älskad! Fick inrett mig en liten syvrå nere i gillestugan, så maskinerna kan stå uppställda för jämnan, vilket underlättar när sylusten faller på.

Nu har jag varit hemma en vecka då magsåret plågat mig, men på måndag är det jobb som gäller igen. På torsdag packas bilen för att på fredag åka till Trosa på sy-lan över helgen och jag tänkte försöka hinna med syfestivalen på älvsjömässan innan dess också. Längtar, är bara förnamnet! Men, det ger mig en hel del ångest också. Har aldrig varit borta från barnen så länge och inte varit borta från Minna över natt. Jag ammar ju henne fortfarande, hela nätterna, vilket ju ställer till det i huvudet på mig. Men det löser sig nog. ;-)


söndag 24 mars 2013

Rock bottom...

Vet det varit tyst här länge, men tiden har liksom inte funnits. Men nu måste jag bara skriva av mig. Jag mår piss, rent ut sagt. Riktigt sabla skit mår jag. Deppig och nere, gråter dagligen, får ingte gjort mer än det absolut nödvändigaste, kroppen skriker och jag får ett par panikångestattacker i veckan. Det har inte gått så långt att jag inte kan se glädjeämnena eller uppskatta att sitta vid symaskinen (började sy kläder till barnen och mig själv vid nyår som ren hobby och för att det är så sjukt roligt!), men tillräckligt för att påverka mitt liv negativt. Sen har vi detta förbannade grubblande. Varför kan jag inte bara få vara nöjd, tillfreds och glad? Om en vecka börjar jag jobba igen, vilket ger mig vansinnig ångest. Jag vill inte! Jag är inte redo än.
Imorgon ska jag försöka få tid att ringa vc. Behöver dels nya sprutor, men också försöka få en läkartid. Behöver nåt annat som kanske hjälper. Psykkontakt kanske? Jag vet inte... Vet bara att jag inte kan fortsätta så här... :-(