Rock bottom...

Vet det varit tyst här länge, men tiden har liksom inte funnits. Men nu måste jag bara skriva av mig. Jag mår piss, rent ut sagt. Riktigt sabla skit mår jag. Deppig och nere, gråter dagligen, får ingte gjort mer än det absolut nödvändigaste, kroppen skriker och jag får ett par panikångestattacker i veckan. Det har inte gått så långt att jag inte kan se glädjeämnena eller uppskatta att sitta vid symaskinen (började sy kläder till barnen och mig själv vid nyår som ren hobby och för att det är så sjukt roligt!), men tillräckligt för att påverka mitt liv negativt. Sen har vi detta förbannade grubblande. Varför kan jag inte bara få vara nöjd, tillfreds och glad? Om en vecka börjar jag jobba igen, vilket ger mig vansinnig ångest. Jag vill inte! Jag är inte redo än.
Imorgon ska jag försöka få tid att ringa vc. Behöver dels nya sprutor, men också försöka få en läkartid. Behöver nåt annat som kanske hjälper. Psykkontakt kanske? Jag vet inte... Vet bara att jag inte kan fortsätta så här... :-(