I fredags åkte vi (jag, Anders, Elvira, Ester, Melker och Minna) ut till Ängö på familjeläger med Anders församling. Var lite osäker först, med tanke på både morgonbön och kvällsbön, men det var inget problem. De var frivilliga. Så när min oro och ångest lagt sig, hade vi en väldigt mysig helg med massor av sol och bad dagarna i ända!
Ester fortsatte på samma bana i måndags, då hon är på Ängön hela veckan på dagkollo. Själv hade jag tänkt åka på ett hedniskt familjeläger utanför Göteborg, med de två minsta, måndag till onsdag vilket jag hade sett fram emot. Men när allt kom till kritan, ville inte min ångest det. Nya platser och nya människor ger mig ångest och att då sätta sig i bilen 10 mil, med två trilskande avkommor i baksätet med panikångest... Nej, det gick bara inte... Hade jag åkt själv hade jag inte tvekat. Jag trodde att det skulle funka då jag iaf vet vem en av deltagarna är, men icke. Detta gör mig så arg och frustrerad! Jag är inte den som ger efter för ångesten, utan brukar tvärtom utmana den, för att på sikt kunna bli av med den. Men barnen ska inte behöva delta i min egna form av KBT... Men, det grämer mig...
Så, i måndags hände inte mycket. Körde bort Ester till bussen och sedan tog vi det lugnt efter lägret. Behöver rätt lång återhämtningstid numera, men igår var jag någorlunda på banan igen, så det gick förvånansvärt snabbt. Men visst känner jag av det fortfarande...
Igår dök en annons upp i mitt flöde på Facebook, ur en av mina alla odlings och trädgårdsgrupper, där det erbjöds skott på konjaksknölkalla. En växt jag letat efter i ett par år, men som blomsteraffärerna inte har en aning om vad det är och de ytterst få annonser jag sett på den har befunnit sig i typ Karesuando... Kollade vart detta var och hjärtat hoppade till i glädjefnatt; Färgelanda! Skrev raskt och redigt att jag ville ha två skott och att jag kunde komma och hämta per omgående. Utmanade min ångest, genom att ringa denna man och få adress. Slängde in ungarna i bilen och åkte till Ödeborg, där de bor. Jag hade sett framför mig: Åka upp, få skotten, betala och åka hem. Hej vad jag bedrog mig... Frun i huset hade HUNDRATALS pelargoner. Hon skulle visa varenda en, alla zebrablad, lyckliga Lottor och Flitiga Lisor, änglatrumpeter, pumpaplantor, tomatplantor, Gurkplantor, dill, majs och gudarna endast vet vad mer... Så det "snabba stoppet" tog en timme. Men, jag fick mina plantor och de står nu i vardagsrummet!
Jag fick också ett infall att slänga upp Elvira på garagetaket och plocka körsbär så jag kunde koka saft. Så det blev en tur till affären också för att köpa socker och en ny boll till Melker. Hans förra kom bort på Ängön. En spontan snabbis in på Pingstkyrkans secondhand blev det också, vilket resulterade i ett par kallepocket till Melker, två stil-mönster till mig och ett gäng nya dvd-filmer till barnen när de regniga dagarna återkommer. Hur som helst, när Elvira står uppe på garagetaket och ser ut som om hon just utfört ett ritualmord (svarta körsbär...), kommer grannfrun och säger: Ja, du FÅR plocka av körsbären! Hmm, visserligen står körsbärsträdet på deras tomt, men de grenar som hänger in på vår tomt och mer eller mindre är på väg in i vårt garage, tänker vi definitivt plocka rent. Av två skäl: 1) Är de på vår tomt, är det fritt fram för oss att plocka, och 2) jag vill inte ha tusentals körbär som ligger på vårt garagetak och ruttnar... Dessutom tänker jag ha fräckheten att såga av ett par grenar som är någon meter in på vår tomt och hotar att kväva mina björnbär och som dessutom mer eller mindre är på väg in igenom vårt garagefönster... Hursomhelst, god saft blev det av våra nallade körsbär! 😈
Idag har det blivit en sväng till banken för att fixa ett konto, swish och betalkort till Elvira. En del telefonsamtal har också avklarats, vilket orsakat en del oro i kroppen. Lätt lunch blev det i form av korv med bröd. Lite Minna-mys blev det och en kort tupplur. Ska nu hiva i mig lite koffein, så kanske jag vaknar...
Utkämpar fn ett rätt ojämnt krig mot alla jäkla kålfjärilar som uppenbarligen ser som sin livsuppgift att utplåna min grönkål! Fick ett tips i en av mina odlingsgrupper att odla dill tillsammans med kålen, för kålfjärilen skyr tydligen dill som pesten. Kan nu starkt dementera detta. Kålfjärilarna här är tydligen av någon muterad, militant gren som inte vet om att de ska sky dill som pesten... Så, om någon ser någon som imiterar Don Quijote i vår trädgård, så vet ni varför.
Nu har det införts bevattningsförbud även här i Uddevalla. Det var inte helt oväntat utan jag har snarare gått och väntat på det. Vi fick visserligen 12mm i måndags, men det räcker inte långt när termometern visar runt 30°c i skuggan. Min mor rapporterade just värmerekord från sin balkong: 48°c! Hon fick brännskador på fötterna då hon dristade sig till att gå ut på balkongen barfota... Nu ligger hennes balkong så hon har solen hela eftermiddagen, men ändå... Det ger en liten fingervisning om att det 1) kan vara lämpligt att hålla sig i skuggan och 2) varför det införts bevattningsförbud... Vattna med vattenkanna är dock fortfarande ok, vilket jag och mina små odlingar är tacksamma för.
Misstänker att det kan komma att bli en tur till vattnet ikväll, där man kan ligga i blöt en stund. Men vi får se... Jag ska iaf sätta mig och försöka få ihop en matlista för de närmaste veckorna. Både för att spara lite pengar och för att vi faktiskt har mat i frysen. Sedan tror jag att virkningen kan få en betydande roll i kvällens aktiviteter. 😉
Ljus och kärlek! (Och kanske lite regn...)
Namaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar