söndag 26 augusti 2018

Skolstart, panikångest och tillökning på g...

Ja, det blev visst ett tag mellan inläggen... Har slagits med panikångesten from hades ett par veckor nu. Den har dock lättat något nu. Tror jag varit mer stressad över skolstart än jag trodde. Melker som börjar på ny skola (samma som Ester), Minna som börjar f-klass (på Melkers gamla skola), Samuel som återupptar sina gymnasiestudier efter ett års uppehåll och Elvira som börjar på ny kula efter att medicinerna börjat verka fullt ut.

Det har visat sig gå över all förväntan! Melker trivs bra i sin klass, och där föll en stor sten från mitt mammahjärta! Minna, som inte erbjudits någon som helst inskolning, utan föräldrar var välkomna de första två timmarna första skoldagen, grät hela vägen till skolan i måndags. Men vi har pratat mycket om hur det kommer bli, hon satte sig i ringen och sedan var det klart! Jag var givetvis med i nästan de två timmarna, förutom då de gick en rundtur runt skolgården. Man KAN ju tycka att när man skolar in sjätte ungen i skolan, att man lärt sig att de ska ha frukt med sig. Men icke... Så, nr de gick rundturen fick den här rutinerade 6-barnsmorsan vackert krypa till ICA och köpa en banan åt sitt barn... Hämtade tidigare den dagen, redan vid 14 och möttes av en glad unge som haft en bra dag! Så har resten av veckan förflutit också. Ett par dagar har jag mötts av en apsur unge som minsann inte vill hem än...

Elvira har klarat av sin första hela skolvecka sedan förra hösten! Hon har fått ett par panikångestattacker, men tagit en atarax och gått ut och ställt sig i regnet en stund. Inte åkt hem! Är så löjligt stolt över henne!

Samuel mådde inte bra och gick hem en eftermiddag, men annars har det funkar bra för honom också.  Ester fortsatte som om inget hade hänt. Så i onsdags, släppte min envisa panikångest och jag kunde andas ut igen.

Vi väntar tillökning i familjen Forsberg! En liten Totte kommer flytta hem till oss om ett par veckor och barnen kan knappt vänta!


Totte


Ester med Tottes syster


Minna blev överfallen av vildsinta, blodtörstiga bestar...


Lille gose-Totte


Två av valparna hittade något att ha dragkamp med, Esters fläta...


Så nu, kan man väl säga, att familjen Forsberg går med förvärkar och åker upp och hälsar på Totte så fort tid finnes. Vi längtar allihop efter denna lilla pälsboll!

Nu, börjar skördetiden gå mot sitt slut i vinbärsskogen. Tomater skördar vi fortfarande, men i övrigt så märks det att moder jord börjar gå till vila. Ska plocka kornellbären någon dag till veckan tänkte jag, men jag har drabbats av något halsflussliknande (dock förmodligen virus...) och har extremt svårt att äta och dricka, så det får vänta någon dag till innan jag ger mig ut och sågar i kornellträden, som dessutom är i skriande behov av att beskäras... Sedan blir det saft! 

Jag har skrivit matlista för de närmaste 24 (!) veckorna och tänk att jag börjar månadshandla. Åtminstone basvaror, kött, fisk och kyckling och annat man kan slänga i frysen. Färskvaror får man ju ändå köpa veckovis... Tänkte se om man kan täppa till några pengahål på det viset.

Nåja, en lite uppdatering iaf och jag lovar att det inte kommer dröja ika länge till nästa gång!

Ljus och Kärlek!
Namaste


onsdag 15 augusti 2018

Fibrodimma; att sörja sitt "jag"

Den som kände mig för 20 år sedan, kände mig som en person som var rapp i käften och alltid hade svar på tal. Ordnörd, diktare, bokslukare, språkpolis... Jag är inte längre samma person. Fibrodimman har tagit den stora delen av min personlighet. Den tar mitt minne, mitt ordförråd och mitt sifferminne. Svar på tal, får inte samma effekt om de rätta orden inte hittas förrän ett par timmar senare. Möten glömmer jag om jag inte skriver upp dem. Jag saknar den påminnelsefunktion som fanns i mobilen, den har gett upp. Barnens personnummer har jag uppskrivna på en lapp i plånboken. Min mobil är full, med digitala postitlappar. Jag vet inte hur många utvecklingssamtal jag glömt de senaste tio åren. Och varje gång läraren ringer och frågar hur det är och var jag är, kommer skammen som en fönsterkuvert från kronofogden...

Jag saknar böckernas värld, att sluka både skönlitteratur, faktaböcker, avhandlingar och poesi. Jag har nyligen upptäckt storytel, med dess bibliotek av böcker. Så jag kan återigen fly in i en annan värld när denna blir för tung att hantera. Men, vissa dagar kan jag inte ens hålla tråden i en ljudbok... Dessutom är utbudet inte alltid det jag skulle önska, saknar facklitteratur som är inläst och när det kommer ut en ny bok på marknaden som jag längtat efter, dröjer det ibland ett par år innan den läses in... 

Men framförallt saknar jag mitt ordbajseri. Att allltid ha rätt kommentar på lut, att vränga ut och in på orden i virvlande krumbukter. Snabbt och rappt. Jag saknar mig... Jag hatar att behöva leta efter orden i ett inre bibliotek där någon orkan blåst in och någon psykopatisk amöba utan hjärna anställts som bibliotekarie att bringa ordning... Många gånger hittar jag inte rätt ord utan ut ur min mun kommer någon obegriplig gallimattias som både kan verka irrelevant och totalt osammanhängande. Ibland tom förolämpande, då helt fel ord kommer utfarande ur min mun innan jag ens hunnit reagera. Då skrattar min omgivning. Jag skrattar plikttroget med, men inombords skäms jag, gråter, precis som i den gamla visan "Hej clown". När kvällen kommer och masken åker av, finns alla verbala snedsteg kvar, hånande, pekandes, hånfullt skrattandes och då kommer även ångesten krypande...

Jag saknar mig. Den som faktiskt kunde sätta de rätta orden på den kunskap som faktiskt finns kvar där inne någonstans, fast orden som formar den är i total oordning. Jag var, är, förbannat kunnig inom många områden. Jag var bra på mitt jobb, kan mycket om djur och natur, trädgård och odling, handarbete och annat. Men när jag kallar hammaren för "tjabank" under en operation för att jag inte hittar rätt ord, försvinner en hel del av (nu hittar jag inte rätt ord igen, förbannat!) proffessionaliteten (ingen aning om det är rätt ord dock...). Orden "mojäng", "manick" och "molijox" har ersatt mycket, och det kan jag tacka Mulle Meck för, som jag läste för barnen när de var mindre.

Jag har inga problem med att bli äldre, åldrandet är en del av livet, av det normala, the circle of life liksom. Men fibrodimman, som tar min personlighet, den kommer jag aldrig att acceptera... Jag försöker att be dem som drabbas av oordningen i mitt verbala bibliotek om ursäkt. Ibland hinns det inte med. Men vet då, att det inte är "jag" som talar, utan min sjukdom. Jag har sagt det många gånger förut, men säger det igen; Fibromyalgi är ingen dödlig sjukdom, men den tar mitt liv...

söndag 12 augusti 2018

Tomt och tyst i vinbärsskogen

Tja, då är man tydligen ett år äldre, påstås det. Föredrar att bli äldre före alternativet faktiskt...
Har väldigt svårt att lämna sängen idag. Inte så att värken är värre än vanligt, men kombinationen rastlös och brist på inspiration och dessutom rätt initiativlös är väl inte direkt optimal...
Gubben är iväg på kurs för missing people, Ester har sovit över hos en kompis, Melker är på Åh med svärmor, William jobbar och Samuel är i Frankrike med Sara. Så det är jag, Elvira (som sover...) och Minna (som tittar på film på nudistvis) hemma. Detta innebär att det är en liten smula tomt och tyst här hemma. Själv har jag (oklart för vilken gång i ordningen) återvänt till sängen efter att ha kört igång en maskin tvätt och ätit lite frukost. Ligger och lyssnar på ett stilla sommarregn med illa dold förtjusning.

I veckan som var, upptäckte vi en ny badplats; Perlane på Bohus-Malmön. Fantastiskt vatten och härlig sand! Liknade Phi Phi-öarna i miniatyr, med sin sandtunga som löpte mellan malmön och en liten mindre ö utanför. På ena sidan var det extremt långgrunt och på andra sidan lite djupare med en flytbrygga som löpte längs med sandstranden. Dit, kommer vi åka igen, utan tvekan!

Natten till tisdag, körde jag Samuel till landvetter då han skulle flyga till Paris. Sara som skulle tågluffa egentligen, men hennes resesällskap hoppade av veckan innan, tog tåget ner och så möttes de där. De verkar ha en bra resa.

Idag, tänkte jag köra latmans middag i form av pyttipanna och försöka spendera lite tid i syvrån. Min inspiration är som bortblåst fn. Sitter och ser alla fantastiska skapelser i mina sygrupper och det mina vänner lägger ut, får massor med idéer, men så kommer jag ner till syvrån och så är allt som bortblåst? Fattar ingenting... Men, viljan finns.

Ljus och Kärlek!
Namaste

fredag 3 augusti 2018

Bad, värme, oplanerade utgifter och utleasning av avkommor.

Nej, jag har inte smält bort i värmen, även om det inte är långt borta... Däremot är Anders ute med barnen och badar varje kväll. Själv orkar jag inte varje kväll, men jag är ofta med jag också. I förrgår var de ute och fiskade med en arbetskamrat till Anders. Jag höll ställningarna på land, medan de övriga turades om i hans båt. En liten makrill blev det, som Sigge ska få...

I söndags gav tvättmaskinen upp. Totalt. Bara att köpa ny. Åtminstone om man vill få rena kläder... Så i måndags var vi iväg till Trollhättan och köpte ny. Det blev en större än den vi hade, 9kg och det gjorde faktiskt skillnad! Så nu ser jag faktiskt bottnen på tvättkorgarna där nere!

Igår följde Ester med sin farmor till Åh stiftsgård. Får väl se när hon vill hem igen... Till och med Melker tyckte det var tomt och tyst idag utan storasyrran, redan vid frukosten; mamma, det är så tyst utan nån storasyster som håller på och tjatar på en...

Just nu är A, Melker och Minna uppe och kollar in Oddebollen och Elvira gav sig just iväg på en reklamrunda. Pojkarna jobbar båda två. Själv ligger jag kvar där jag ligger, en stund till innan jag ska börja med maten. Idag, blir det moussaka. Har fått sytt in Elviras bikinitrosa som jag köpte på rea på Åhléns förra veckan. Insåg när jag som bäst höll på att sprätta, att de var ju felmärkta! På papperstaggen stod det M, på lappen inuti trosan stod det L. Inte konstigt de var för stora... *mutter* Nåja, efter att ha sprättat och klippt ett par gånger, så passar de iaf. Nästa gång dubbelkollar jag...

Imorgon ska Elvira ut på en ö tillsammans med några kompisar och tälta. Vi andra, tänker nog leta upp en ny badplats att prova. Står mellan Hållö utanför Smögen och Pärlane på Bohus-Malmön. Får väl se vilket av dem det blir den här gången. ;-)