måndag 17 september 2018

Om sömnbrist och längtan

Idag är jag låg. Vet inte riktigt vad som felas, men är trött så gudarna fördärve, rastlös, melankolisk och deppig. Men, det går väl över, den här gången också.

Helgen har gått i reklamens tecken, kan man väl säga... Elvira har pluggat och delat reklam och Anders har delat reklam varje vaken stund skulle jag säga. Själv har jag stått för markservicen, rastning av Totte och medlande mellan trätande parter...

Jag är synnerligen less på pulverdiet just nu. Det är tur jag är så jäkla  envis, annars hade jag antagligen gett upp... Längtar efter varm och salt föda istället för dessa sötsliskiga pulver... Buljong är det närmaste jag kan komma detta fn och det är föga tillfredsställande. Som det är nu, står detta söta mig så långt upp i halsen att jag skulle kunna skriva kontrakt på att aldrig någonsin mer äta godis. Däremot har jag haft hallucinationer om fanta, så när jag var i affären igår köpte jag en flaska fanta zero. Åh vilken livräddare!!! Där finns iaf lite syra i, istället för detta sötslisk som jag måste tvinga i mig 5 gånger om dagen. Jag får ofta inte i mig fler än fyra, måste jag motvilligt erkänna... Men hungrig är jag sällan och då jag börjar känna av hungern, dricker jag något så är den borta. Det är skönt iaf. Skulle jag uppepå allt behöva gå konstant hungrig också hade det blivit etter värre att genomlida detta. Men, snart bara två veckor kvar till operation!!! Med målet i sikte, äntligen, så fixar jag detta också. Men, längtar efter soppa med extra salt...

Totte växer. Det märkte jag på hans halsband idag som jag fick ta ut en del. Snart dags för en storlek större... Nätterna går lite si och så just nu. Är så trött att jag sover genom de alarm jag sätter på mobilen för att gå ut och kissa honom. Natten till igår hände inte en enda olycka. Inatt en. Men, jag jobbar vidare på det. Det är ju en övergående period iaf, jag tröstar mig med det. Tuggar gör han på allt och alla och han har blivit vad jag skulle kalla en professionell toffel-nappare. Nån som vet om det görs tuggleksaker i samma material som foppatofflor?


Han är söt när han sover iaf...


...och oftast annars också... (Foto: Gunilla Jonsson)

Idag verkar det inte bli många knop gjorda. Var iväg med mor och köpte mjölk och bröd, men där tog det stopp... Det är klart, man GÖR inte många knop på 550 Kcal per dag... Så, det är väl bara att gilla läget...

Ljus och Kärlek!
Namaste

fredag 14 september 2018

Kors i krösamoset!

Jösses idag är jag trött... Att sätta klockan en gån i timmen hela natten för att gå ut med Totte, om han är vaken, tar ut sin rätt. Vaknade när larmet gick vid 5, var ute med Totte och vaknade sedan vid 6 för att göra detsamma. Sedan in och väcka Melker. Vaknade dessutom med brännande migrän, vilket inte gjorde saken ett enda dugg bättre. Två treo senare börjar den tack och lov ge med sig en smula...

Vet inte riktigt vad som flög i mig igår dock. Var som vanligt ute med Totte ett par timmar, som dessutom gick med på två längre promenader runt kvarteret. På den ena mötte vi tre hundar, varav en av dem var alldeles särdeles ilsken och skällig vilket fick stackars Totte att skrika av skräck. Ras: Chihuahua. Storlek: Marsvin... Men med tanke på hur skräckinjagande våra hundätande marsvin är, så är det kanske inte så konstigt att skräcken är total när man möter ett ilsket skällande sådant... Så Totte har nu bytt namn, till Fjant...

Nåja, åter till mina förehavanden igår. Jag och min mor åkte och veckohandlade och lite senare kom min mor över för att vara hundvakt en stund så jag kunde få något gjort en stund. Så, nu har äntligen Esters och Minnas nya (fungerande, icke sprakande!) sänglampor kommit upp, Hallen duschen och gillestugan (inklusive syvrån) är röjda och medan jag gjorde det så diskade min mor undan. Svetten formligen rann om mig, vilket iofs var en rätt trevlig omväxling till mitt evinnerliga frysande numera.  Ergo; konditionsträning deluxe! Tyckte det var ett gott dagsverke!

Men sedan när jag gick ut med Totte, hade reklamen kommit. Elvira delar ju reklam varje vecka och förra och denna veckan vikarierar hon dessutom på två extra distrikt, så mängden reklam som stod framför garageporten var synnerligen massiv. I mitt städande missade jag när de kom med den, annars hade jag öppnat garaget åt dem så de kunde ställa in den där direkt i skydd för eventuellt regn. Så jag fick först flytta undan 3/4 av den för att öht kunna öppna garageporten, men passande på att bygga en mindre barriär åt Totte. Sedan flytta in hela denna massiva hög IN i garaget. Ergo; styrketräning deluxe... Nu var jag definitivt nöjd med mitt dagsverke!

När sedan Anders kom hem började han klippa gräset. Jag var ute med Totte och gick runt i trädgården och filosoferade. Fick syn på, eller snarare anade, blåbärsbuskarna bland alla nässlor och ogräs. Såg sedan de två giganorma högar med tallbarr som Anders krattat ihop för ett par veckor sedan. Så, Ester fick ta Totte medan jag placerade om dem till blåbärslandet. De luktade härligt fermenterat och förmultnat! Så de fick bli täcklager, då blåbärsbuskarna vill ha ett lågt pH-värde i jorden, vilket barren bidrar till samtidigt som ogräset INTE vill ha det. Så min förhoppning är att barren inte bara ger blåbären det de vill ha, utan också att de kväver ogräset och nässlorna. Det ser riktigt bra ut på min ära, även om lite mer barr hade behövts. Ergo; ett styrketränings- och stretchingpass också...

Nu på morgonen har jag kört min mor ner till tågstationen där det kommer en man med lastbil och säljer bär, som min mor kallar "bärgubben". Nu vankas det hemkokt krösamos inför vintern. Vi är inne på sista burken nu, från förra året. Kom hem till en hungrig Totte som fick frukost.

Idag blir det nog inte många ryck tror jag. Trött som en gnu med malaria... Men, orkar jag, ska jag gå ner och städa tvättstugan, så är hela källaren städad sedan. Så kan vi ta itu med övervåningen därefter någon gång. Om inte annat så ska det veckostädas idag, så jag kan ju sätta avkommorna på det... Ester åker med sin farmor till småland i eftermiddag för att hälsa på farmors syster som bor där. Vi andra, äter tacos till fredagsmys (ja inte jag då, jag tar en uppfriskande nutrilett-shake...), imorgon ska Melker på kalas och Anders och Samuel ska iaf på futsal. Men nu, blir det frukost för mig, hur mycket frukost man nu kan säga att det är... 😉

Ljus och Kärlek!
Namaste




onsdag 12 september 2018

Klantskallar och tröttmössor

Sovit något lite bättre inatt än de senaste tre nätterna. Satt klockan en gång i timmen för Tottes skull. Sover han, en timme till. Är han vaken, ut och kissa... Inatt har jag iaf kunnat somna om under den timmen, till skillnad från tidigare nätter. Tröttheten tar ut sin rätt antar jag...

Samuel, klanten, skulle dela djupfrysta hamburgare som satt ihop igår och använde en kockkniv för ändamålet. Den körde han rakt genom pekfingret, så det blev en tur till jourcentralen som skickade oss vidare till NÄL. Där tillbringade vi ett par timmar innan de fick limmat ihop honom, satt strips på och lagt om det hela. Sedan hem. Han hade tur ändå att han satte kniven så såret hamnade längs med fingret och inte tvärsöver, då hade både senor, nerver och de större blodkärlen förmodligen varit av... Så, han gör det iaf "rätt" när han gör fel... 😉

Elvira var på sin första repetition på studio 32 igår kväll. De sätter upp Shakespeares "Stormen" där hon fått en roll. Det är hon inte direkt missnöjd med. Hon vill ju bli skådespelare vad det lider. Helst i förrgår... Tålamod är en synnerligen obefintlig dygd has barn i alla åldrar...

Varit ute i tre omgångar med Totte idag varav två av dem i över en timme. Äntligen har han fattat att det faktiskt är kul att gå ut. Vilket i sin tur gör att även jag kommer ut.Bra med ett dragplåster som tvingar ut mig. Men jag fryser alltjämt och överväger på fullt allvar att plocka fram nån vinterjacka som kanske kan passa och vinterskorna. Idag har det varit nästan ok, har krupit i mitt fleecenattlinne med långt linne under och drar på mig min pilefodrade skogshuggarskjorta och jacka/regnjacka när jag går ut. Då är det iaf hyfsat drägligt... Detta trodde jag aldrig, att jag skulle frysa menar jag. Jag har ju svettats så de senaste åren så det nästan har varit löjligt. Och nu huttrar jag och fryser, inomhus? Men visst, dietisten sa ju det, att det kunde bli så. Nu, tror jag henne...

Vi närmar oss höstdagjämningen, vårdagjämningens like, då dag och natt är lika långa. Detta är en av högtiderna som firas inom wicca. Höstdagjämningen är den andra av de tre skördefesterna. Lughnasadh är den första, då säden börjar tas in. Det är då guden i skepnad av korngud offrar sitt liv för att ge kraft åt den mognande skörden. Nu, vid höstdagjämningen påbörjar han sin vandring mot dödsriket. Gudinnan övergår från modergudinna till dödshäxa, för att kunna följa sin älskare ner till dödsriket. Den tredje och sista är Samhain, 31-1/10, där döden är det centrala och guden nu befinner sig i dödsriket. Offret är fullbordat.

Höstdagjämningen är en tacksägelsehögtid kan man säga, där man tackar för skördens gåvor och offrar en del av dem som gåvor till gudens resa till dödsriket. Fokus ligger på de grödor som skördas nu, fortsatt sädesslag men nu övergår man mer och mer till frukt, bär och svamp. Normalt sett skulle jag bakat en del inför denna högtid, men det känns lite som tortyr nu när jag lever på pulver inför operation. Så jag nöjer mig med ett dignande fruktfat som barnen kan glädjas åt. Jag ska dessutom ympa ett av våra äppelträd, så det får tagit sig innan frosten. Ritualmässigt ligger fokus på tacksamhet och skördeglädje. Inte bara skördeglädje när det kommer till naturens gåvor, utan även glädjen över att skörda frukten av sina ansträngningar och sitt arbete.

Ljus och kärlek!
Namaste

söndag 9 september 2018

Valresultat och träning av en "vackert-väder"-hund

Tack och lov för att det blev ett par timmar mer sömn inatt än föregående natt. Tre timmars upphackad sömn på 1,5 dygn är inte på långa vägar när vad jag behöver. Tränade inkallning och "sitt" med Totte igår, vilket går riktigt bra. Tack vare träningen med inkallning kunde vi ta en lite längre promenad idag, vilket han behöver för att få ur sig lite energi. Ett litet energiknippe är han, precis som en valp ska vara. Nu börjar han bli lite tryggare här hemma vilket framför allt visar sig på att han faktiskt börjat äta ordentligt. Bara magen som ska lugna ner sig också, men det kommer.

Själv vaknade jag med brännande migrän idag. Sömnbristen visar sin fula baksida likt ett skogsrå... Igår var helt ok trots allt, men jag har alltid varit lite efter. Till och med i tonåren var jag aldrig bakis dagen efter, utan det kom dag-dagen efter... Det har följt mig genom hela livet på de flesta plan. Så den här dagen räknar jag med går i sömnbristens tecken.

Valet ja... Det blev inte lika illa som jag befarat, men Sd är Sveriges tredje största parti och skillnaden mellan blocken är hårfin, så det lär dröja innan vi har en ny regering. Här i Uddevalla är Sd näst störst, vilket gör mig både rädd, arg, ledsen och besviken. Jag förstår verkligen inte, fattar inte folk vad de står för? Vilket Sverige de vill bygga?
Vad man än tycker om Löfvén (S), så har han dock rätt i en sak: Blockpolitikens era är slut. Vi måste börja samarbeta över blockgränserna inom sin partipolitik. Annars får vi det inte att fungera. Annars vinner de mörka makterna som sjuder och puttrar runt om i sverige. Istället för att dela upp politiken, måste vi försöka få den att fungera som en enhet...

Ja, jag är glad att valet är över... Ju äldre jag blir, desto svårare får jag för förändringar och ovisshet. Ovisshet, att inte veta vad som kommer hända och hur det kommer bli, ger mig ångest. Det är väl kontrollmänniskan i mig antar jag... Det är nog mycket därför jag mått så dåligt den senaste tiden, såhär inför valet. Det spelade nog också in i faktumet att jag vaknade med migrän imorse; spänningarna släpper, nu är valet över, resultatet är fastställt...

Hällregnar gör det. Bra för svampen, mindre bra när man blivit med en "vackert-väder"-hund som sätter sig i dörröppningen och vägrar gå ut om det droppar lite. Så jag får lyfta ut honom på gräset och så springer han direkt till dörren igen och så håller vi på... 😂Men jag ger inte upp utan kämpar på med "vackert-väder"-vovven...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Fryser, längtar och bävar

Jaa... Inne på dag fem på flytperioden inför operation och jag fryser som en hund... Vilket gör det till lite av en plåga att gå ut med Totte i regnet. Vi hämtade hem vår Totte igår och han har lugnat sig en aning idag. En jätteomställning från att ha bott i ett stall med mamma och syskonen, till att bo inomhus med 8 tvåbeningar och 6 andra fyrbeningar och dessutom besök av 6 andra tvåbeningar ledde till en synnerligen stressad vovve som haft diarré sedan igår eftermiddag. Kräktes gjorde han inatt också, men får behålla vatten och maten förutom inatt då. Hoppas att bara nyhetens behag har lagt sig, så blir det lite mer lugn och ro för honom, och därmed för magen också. Men en väldigt mysig vovve är det vi fått, som helst sover i soffan eller uppepå en av tvåbeningarna. Han skötte sig exemplariskt ända tills tidigt i morse, då det skedde tre små olyckor. Förmodligen pga att jag däckade i ren utmattning och ingen annan hörde honom heller... Två olyckor till nu på fm, en kvart efter vi varit ute i 45 minuter. Högt gräs är kul att leka mullvad i, mattes melonplantor ska ätas upp, marsvinen är jätteläskiga (två skall har han gett ifrån sig sedan vi hämtade honom, båda då marsvinen behagade röra på sig i buren...), katterna intressanta men en av dem sticks och låter konstigt. Snoddas är sur, Sture asförbannad och Sigge, förvånansvärt nog, försiktigt nyfiken. Vi hade räknat med att han skulle flytta hemifrån nån vecka eller så...


Observera den minst sagt missnöjde herrn i bakgrunden...


Totalt utslagen Totte-liten...

Men jag, fryser nåt så vanvettigt! Jag vet att det har med flytet att göra, inte konstigt på ca 550 kcal per dag. Inatt har jag legat fullt påklädd under filt eller täcke. Började utan, för jag konstaterade kallt att jag inte kommer orka hålla på och klä på och av mig stup i kvarten bara för att Totte ska ut och kissa. Men efter att först ha legat i soffan och huttrat under två filtar och sedan i sängen, så var det bara täcke på som gällde. Märker också att huvudet inte alltid är med. Ja, ja, mer än vanligt då... Kan inte säga att jag är särskilt hungrig dock, vilket förvånar mig. Visst, det är inte jättekul att stå och laga mat åt familjen när man inte får äta den själv, men så länge jag kommer ihåg att dricka emellanåt, så är det faktiskt hel ok. Än så länge iaf... Men, snart är en fjärdedel av flytet avklarat och fortsätter det så här, så ska jag nog fixa detta utan några större problem. Måste ner under 100 kg före operationen och dit har jag ett par hekto kvar. Värmen i sommar gjorde att jag gått ner 8 kg, vilket jag är tacksam för. För nu behöver jag inte ha ångest över huruvida jag kommer lyckas gå ner tillräckligt inför operation. Fortsätter det i den här takten, kommer jag nog ligga på närmare 90 kg istället. Allt som är borta, är ju bara bra. Det gör det lättare för kirurgen att komma åt, min återhämtning kommer bli lättare och den sammanlagda viktminskningen större. Längtar efter att få börja sy kläder till mig själv i mindre storlekar än 54! Jag sa ju det till psykologen när han frågade mig varför jag ville gå ner i vikt: tre skäl sa jag; 1) jag vill se mina barn växa upp och få en rimlig chans att få se eventuella barnbarn. 2) Jag vill minska påfrestningen på lederna i underkroppen så jag kan bli mer rörlig och aktiv och på så vis på sikt minska mina smärtor och 3) Jag vill inte att det ska behöva gå åt 2,5-3 meter tyg varje gång jag vill sy mig en klänning för det blir så jäkla dyrt i längden! Den sista orsaken var ny, den hade han aldrig hört förr...

Idag, blir minst möjliga gjort tror jag. Helt färdig efter ca 3 timmars upphackad sömn inatt. Totte ska ut på sina kisseturer förstås och middag ska lagas och jag tänkte försöka köra nån maskin tvätt. Men mer lär det inte bli. Ja, kanske en tupplur med Totte...

Detta blir en valvaka jag kommer följa med både bävan och förväntan. Jag vet inget annat val som inneburit sådan känslomässig påfrestning som detta. Det här valet handlar inte om partipolitik, utan om värderingar, etik och medmänsklighet. Jag är helt slut rent känslomässigt! Jag längtar och bävar för valresultatet inatt. Jag hoppas att man röstar med hjärtat det här valet och inte med ilska och irritation. Att vi inte låter de mörka makterna vinna...

Ljus och Kärlek!
Namaste

onsdag 5 september 2018

Slita. Väg, av trosor och upp kuvert.

I helgen har det varit en hel del köra, högt och lågt. I lördags var A och Melker iväg på sammandrag i Munkedal och Minna på kalas i listaskogen. På väg hem från listaskogen åkte jag inom blomsterlandet och köpte fat till mina änglatrumpeter som nu fått flytta in i väntan på vinterförvaring i garaget. På min vita räknade jag inte mindre än 48 knoppar som nu slår ut en efter en! Den gul/röda något färre och har inte börjat blomma ännu.



I söndags tog vi en tur till Ullared, jag, min mor, Elvira och hennes kompis. Vi åkte vid 6 och var hemma strax efter 14. Kort lista denna gång, men barnen måste ha vinterkläder, så är det. Första gången någonsin tror jag, som jag inte sett fram emot att åka till Ullared. Brukar alltid tycka det är roligt, men inte denna gång. Varför vet jag inte... Hur som helst, nu har de tre små vinterkläder och Totte lite småkrafs som saknades.

Har testat ett för mig nytt trosmönster. Är med i ett par amerikanska sy-grupper på FB och överallt lovprisas detta mönster från SUAT (Stitch Upon A Time): Scrundlewear. Har haft mönstret i min ägo ett tag, sedan det delades ut som gratismönster tror jag, men inte kommit mig för att testa det. Men nu blev det alltså av! Det är i grunden ett rätt ordinärt trosmönster, men som muddas i midja och benhål istället för resår, eller som jag gör: bandkantar. Det är ju i sig rätt tidsbesparande, tänker jag. Bestämde mig för att testa båda modellerna som finns med i mönstret; brief och boyshorts. Boyshorts är i praktiken en trosa med lägre skärning i benhålen, dock rätt långt ifrån "shorts" i den benämningen  sitt namn till trots. Nåja. Till att börja med satt de ok, så jag tänkte att det här kan nog bli bra med lite mindre justeringar! Men... Sedan kom natten... Mudd töjer sig. För att fatta mig kort, så satt dessa trosor praktiskt taget överallt utom där de skulle... Lärdom: Mudd KAN vara ok i midjan, men INTE i benhål! Vilket jag iofs HADE kunnat räkna ut i förväg, men det vore ju för enkelt och inte förenat med samma nattliga frustration och drömmar innehållande saxar... De åkte av i ett synnerligen aggressivt utbrott någon gång strax efter midnatt... 


Briefmodellen


Boyshorts

Igår tog jag och min mor en sväng till skogen och hämtade lite svamp. Ja, "hämtade". Man behöver liksom inte ens leta efter den. Så nu har svamptorken kommit upp ur källaren och är just nu fylld med Karl-Johan.

Igår, låg ett efterlängtat brev i brevlådan! Ni som följer mina inlägg sedan en tid tillbaka, vet att jag går och väntar på en operation för min övervikt, en sk gastric sleeve. Igår fick jag min operationstid!!! Så igår åt jag min sista måltid, i den bemärkelsen, på ett tag; Svampstuvning. ;-) Idag börjar flytet inför op.


Visst är det märkligt? Jag har inte kunnat äta frukost före kl 11 sedan i våras, då jag varit illamående av mina morgonmediciner så hungerkänslorna varit som bortblåsta. Idag? Not so much... 😂Nåja, jag överlever detta också! Är bara så glad att jag äntligen fått min tid! Efter 1,5 års väntan. Det känns en smula overkligt, ska erkännas, men mest är jag glad!!!

Ljus och Kärlek
Namaste