Sovit något lite bättre inatt än de senaste tre nätterna. Satt klockan en gång i timmen för Tottes skull. Sover han, en timme till. Är han vaken, ut och kissa... Inatt har jag iaf kunnat somna om under den timmen, till skillnad från tidigare nätter. Tröttheten tar ut sin rätt antar jag...
Samuel, klanten, skulle dela djupfrysta hamburgare som satt ihop igår och använde en kockkniv för ändamålet. Den körde han rakt genom pekfingret, så det blev en tur till jourcentralen som skickade oss vidare till NÄL. Där tillbringade vi ett par timmar innan de fick limmat ihop honom, satt strips på och lagt om det hela. Sedan hem. Han hade tur ändå att han satte kniven så såret hamnade längs med fingret och inte tvärsöver, då hade både senor, nerver och de större blodkärlen förmodligen varit av... Så, han gör det iaf "rätt" när han gör fel... 😉
Elvira var på sin första repetition på studio 32 igår kväll. De sätter upp Shakespeares "Stormen" där hon fått en roll. Det är hon inte direkt missnöjd med. Hon vill ju bli skådespelare vad det lider. Helst i förrgår... Tålamod är en synnerligen obefintlig dygd has barn i alla åldrar...
Varit ute i tre omgångar med Totte idag varav två av dem i över en timme. Äntligen har han fattat att det faktiskt är kul att gå ut. Vilket i sin tur gör att även jag kommer ut.Bra med ett dragplåster som tvingar ut mig. Men jag fryser alltjämt och överväger på fullt allvar att plocka fram nån vinterjacka som kanske kan passa och vinterskorna. Idag har det varit nästan ok, har krupit i mitt fleecenattlinne med långt linne under och drar på mig min pilefodrade skogshuggarskjorta och jacka/regnjacka när jag går ut. Då är det iaf hyfsat drägligt... Detta trodde jag aldrig, att jag skulle frysa menar jag. Jag har ju svettats så de senaste åren så det nästan har varit löjligt. Och nu huttrar jag och fryser, inomhus? Men visst, dietisten sa ju det, att det kunde bli så. Nu, tror jag henne...
Vi närmar oss höstdagjämningen, vårdagjämningens like, då dag och natt är lika långa. Detta är en av högtiderna som firas inom wicca. Höstdagjämningen är den andra av de tre skördefesterna. Lughnasadh är den första, då säden börjar tas in. Det är då guden i skepnad av korngud offrar sitt liv för att ge kraft åt den mognande skörden. Nu, vid höstdagjämningen påbörjar han sin vandring mot dödsriket. Gudinnan övergår från modergudinna till dödshäxa, för att kunna följa sin älskare ner till dödsriket. Den tredje och sista är Samhain, 31-1/10, där döden är det centrala och guden nu befinner sig i dödsriket. Offret är fullbordat.
Höstdagjämningen är en tacksägelsehögtid kan man säga, där man tackar för skördens gåvor och offrar en del av dem som gåvor till gudens resa till dödsriket. Fokus ligger på de grödor som skördas nu, fortsatt sädesslag men nu övergår man mer och mer till frukt, bär och svamp. Normalt sett skulle jag bakat en del inför denna högtid, men det känns lite som tortyr nu när jag lever på pulver inför operation. Så jag nöjer mig med ett dignande fruktfat som barnen kan glädjas åt. Jag ska dessutom ympa ett av våra äppelträd, så det får tagit sig innan frosten. Ritualmässigt ligger fokus på tacksamhet och skördeglädje. Inte bara skördeglädje när det kommer till naturens gåvor, utan även glädjen över att skörda frukten av sina ansträngningar och sitt arbete.
Ljus och kärlek!
Namaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar