Nytt år på g...

Ja, det var i sanning en välsignad kalkon! Inte nog med att den gott och väl mättade 11 personer på annandagen, så mättade den 8 personer i form av gryta dagen därpå (och blev 2 luncher...) och 6 personer i form av sallad ännu en dag senare (och den blev kvällsmat åt några av oss den dagen också...). Den räckte långt den kalkonen! :-)

Vi har de senaste dagarna hållit på med en vad man kanske kan kalla en "rumsrockad". Det var inte längre hållbart att Elvira och Ester delar rum. Ester somnar ibland inte förrän 22, och det blir lite sent när Elvira ska upp till skolan. Alltså har vi möblerat om, så William och Samuel delar rum istället (allt de "behöver" är varsin säng och varsin dator så leker livet...), Elvira har fått Samuels gamla rum och Ester har kvar tjejernas rum dit Melker kommer att flytta in så småningom också. Blir nog en bra lösning då alla smågrejer (som LPS, Barbieskor och liknande) kommer bort från en rum som saknar dörr. Således kan Melker krypa/gå runt rätt fritt utan att man ska ha panik över alla småtterier som ligger och skräpar. W och S verkar då rätt nöjda de också, de har knappt lämnat rummet sedan datorerna kommit på plats. Å andra sidan så har de i stort sett bara sovit i varsitt rum, all vaken tid har de mer eller mindre tillbringat inne på Samuels rum framför varsin dator... :-S Elvira är nöjd över att få ett eget rum, där hon kan hålla ordning själv och kanske få ha sina prylar lite mer för sig själv, och Ester är nöjd över det mesta ändå. ;-)

Idag är det nyårsafton och vi har avnjutit den sedvanliga smörgåstårtan. Min mor hade dessutom.allt efter Williams önskemål, bakat en chokladtårta som intogs till efterrätt. Trots att jag återigen fått svårt att äta, fick jag i mig rätt bra med smörgåstårta iaf. Har varit yr och konstig hela dagen, men det har nog lättat lite efterhand dagen gått.

I morgon ska vi väl fortsätta få ordning i möbleringskaoset och på måndag är det tänkt att jag ska börja jobba igen. Ja, bara två dagar i veckan, måndagar och fredagar, fram till dess att jag går på havandeskapspenning i mitten av april. Hoppas att jag ska hålla för detta. Foglossningen är än så länge ganska lugn, men jag tar ju å andra sidan inte ut mig på samma sätt som jag gjort tidigare. Kroppen säger ifrån mycket tidigare än jag själv vill, men jag har inget annat val än att lyssna på den. Annars blir det som att släppa luften ur en ballong, bokstavligen. Ingen styrka eller kraft existerar i min kropp förrän den vill igen.

Nej, nu önskar ja er alla ett nytt år fyllt av allt sådant som gör er glada och får er att må gott! Lev väl, och ta det lugnt med alkoholen och raketerna... Vill gärna ha er hela och välbehållna även imorgon! Kram!

NU, är det jul...

För en annan iaf... ;-)

Gårdagen flöt på efter det vanliga schemat med julbord kl 13 följt av Kalle anka kl 15 och efter det kom tomten. Ester kom springande, inte för att hon var rädd för tomten, utan för att hon skulle ge tomten sitt prydligt inslagna paket med alla de av hennes nappar som vi hittade. Sedan blev det klapputdelning och jag tror att alla barnen blev rätt nöjda trots allt. När alla paket var öppnade dukades det fram kaffe med kakor och ris á la Malta. Då fick min mor och mina svärföräldrar sina julklappar också... Varsin tavla med inramade foton på barnen, inklusive en ultraljudsbild från KUB-testet för 4 veckor sedan. Tja, inga grattis direkt, men det hade vi inte väntat oss heller. Men heller inga direkt sura miner, utrusande mödrar eller föreläsningar. Så, in alles gick det över all förväntan att göra det vi båda fasat och haft ångest över länge nu; berätta att vi kommer att bli 8 medlemmar i familjen i juni! Det har, tyvärr, varit den enda hämskon på glädjen, efter att den första chocken lagt sig. Synd, men så är det... :-( Så till er som följer min blogg: Gläd er med oss, eller säg inget alls.

Den här dagen har förflutit i lugnet efter stormens tecken. Enda vi faktiskt företagit oss idag, är att vi tog oss till kyrkan på gudstjänst. Sedan har vi alla kavat runt i vår egen takt, ätit rester av gårdagen och det som fallit oss in. DETTA mina vänner är MIN jul! Julaftonen hör barnen till, men juldagen, den är min! ;-)

Imorgon väntar kalkonmiddag. Helstekt kalkon med potatis, brysselkål, minimorötter och sås. Till efterrätt: Hjortroncheesecake alternativt chokladpudding med vispad grädde. Det blir nog bra, men får ta mig till affären först och köpa ingredienser till fyllningen av kalkonen och till cheesecaken. För pippin får allt in i ugnen senast 10, om vi ska kunna äta vid 14... Den tar sin lilla tid, men sköter sig å andra sidan rätt bra själv.

Nå, kram på er alla och god fortsatt julhelg!

Julafton...

Ja, den kommer ju vare sig man är redo eller inte. Men efter att ha tvingats släppa en hel del som borde ha gjorts, så är jag hyfsat nöjd iaf. Nu står ribben i ugnen ihop med jansson, hallonen till saftsåsen väntar på att koka upp och jag sitter med en kopp te (dagens frukost...). Gubben har åkt till kyrkan med ungarna så jag och min mor får härja i köket i lugn och ro. Har till och med fått på en julskiva så KANSKE nån form av julkänsla kan infinna sig i brist på snö...

Fick precis reda på att en webb-bekant fick sitt elfte barn i förrgår! Stort grattis till Mirka!!!

Ett kort inlägg mitt i julstöket... ;-)

GOD JUL PÅ ER ALLA!!!

Väggkontakt av tredje graden...

Jo, man kan väl lugnt säga att jag rusade rätt in i väggen utan att över huvud taget ens släppa gasen... Min kropp vill ingenting just nu och protesterar för minsta lilla. Detta får som konsekvens att jag fått släppa allt som var kvar att göra... :-( Har tvingat mig till att åka och handla julmaten idag (blev dessutom positivt överraskad, hade räknat med att få betala dubbelt så mycket...), och tillbringade (mot allt bättre vetande!) 3 timmar på torp igår för att få klart julklapparna. Det känns...

Hur som helst, så har jag släppt alla tankar på att koka saft före jul (får hålla tillgodo med köpesaft...), resten av kakbaken, knäckkok och pepparkakshus... Kommer nu att koncentrera mig på att försöka få någorlunda städat och se till att få julmaten klar. Tycker inte det ska vara alltför oöverstigligt... Kommer ta fram slavdrivarpiskan imorgon och få igång ungarna. De ska få städa sina rum, hallen och vardagsrummet så ska jag försöka få fram ett kök. Har ett vagt minne av att det ska finnas ett någonstans... ;-) Så ska gröten till ris á la Maltan kokas imorgon också.

Fredagen kommer att tillbringas med att förbereda det som förberedas kan. Koka ägg, ta upp ribben ur frysen, koka saftsås etc, etc, etc. Sen kommer lördagen med allt som hör julafton till och SEN... SEN kommer min efterlängtade juldag! En av årets höjdpunkter. En dag som enbart är instiftad för att kava runt en heldag i pyjamas, slappa och äta rester! *suckar av längtan* Tittade precis bredvid mig och där låg Sushi ihoprullad som en lussekatt och mådde tämligen gott. Tänker helt klart ta efter hennes exempel på söndag... ;-) Ja, kan ha lite svårt att rulla ihop mig på samma sätt, men ni fattar grundtanken...

Sedan vi bakade pepparkakor förra tisdagen har mina vigselringar varit försvunna. Tar alltid av mig dem när jag ska baka, och lägger dem i fönstret ovanför diskbänken. Har vänt ut och in på köket och badrummet (i ren desperation) utan att hitta dem. Frågade Elvira om hon sett dem, men det hade hon inte. Detta har gjort mig SÅ ledsen, för av alla de ägodelar jag/vi har är mina ringar mig allra kärast, mkt på grund av det de symboliserar. Idag ringde telefonen. Det var Elviras klasskompis mamma. Hon sa att hennes dotter och en annan klasskamrat hade fått varsin ring av Elvira i måndags. Hon hade inte tänkt så mkt på det men av någon anledning bestämde hon sig för att titta närmare på den idag. Hon såg då inskriptionen i den ring hennes dotter fått och förstod då att detta var inte någon automatring direkt. Vad jag blev glad! Och förbannad... Ringde den andra klasskamraten också och kollade upp detta och visst, där fanns den andra ringen! Är överlycklig över att få tillbaka mina ringar som jag saknat så! Hade ett låååångt samtal med Elvira om detta, både att låta andras saker vara och lögner, och jag var inte långt ifrån att plocka upp luren på Tomte-telefonen för att avlägga rapport... Men jag tror (och kanske framför allt HOPPAS...) att hon lärt sig sin läxa... Nu löste det sig ju trots allt och det var nog den bästa julklapp JAG kunde få iaf. :-)

God Jul!

Julen nalkas...

Med massor kvar att göra... Och kroppen har helt slagit knut på sig själv och vägrar göra ett dyft till. :-( Tycker den kunde väntat en vecka till med det.

Saften är slut. Ergo; det behövs kokas ny... Hade planerat två kakbak till, som jag tvingas lägga ner. Behöver röja matkällaren inför jul, så att vi kan hiva in en del julmat där som kanske inte behöver stå i kylskåp, men ändå svalt. Klädkammaren nere hade också varit trevligt att rota fram liksom duschen nere så att två kan duscha samtidigt (vilket kunde vara käckt när pojkarna tränar samtidigt...). Pepparkakshuset ligger och väntar uppe på kylskåpet på att bli ihopsatt, bakade pepparkakor på att bli dekorerade och så har visst jag och gubben lovat pojkarna att koka knäck i år... Möjligen att jag skulle kunna få ihop pepparkakshuset under veckan, men där tar det nog stopp... Har tills på onsdag på mig, för då ska julmaten inhandlas och resten av veckan kommer att gå åt till att förbereda julmaten till julafton.

Får ingenting gjort för närvarande... Det räcker att jag lagar en enklare middag, så säger kroppen stopp så jag får sitta (eller helst ligga...) i flera timmar efteråt, vilket inte helt uppskattas av framför allt de små barnen. Hatar vad den här j-a sjukdomen gör med min kropp! Vanligtvis har jag accepterat att mitt liv till 98% styrs av vad den här demonen tillåter mig att göra, men vid sådana här tillfällen då saker BÖR bli gjorda, och helst i enlighet med den tidsplan jag satt upp, har jag VERKLIGEN svårt att acceptera att jag inte kan...

Idag har jag pressat min kropp till vad som verkar vara det yttersta just nu. Var på simskoleavslutning med Elvira (hon har blivit SÅ DUKTIG!) och därefter åkte hon och jag till Överby och inhandlade en ny julgransfot (givetvis upptäckte vi att den gamla var sprucken när granen skulle upp igår...) och handlade lite bröd. Sen hem och klä granarna (vi har en riktig uppe som jag klär, och en plastgran nere som barnen får klä. Bägge skedde med hjälp av min mor, som passat de övriga barnen medan jag och Elvira var iväg.), fixa nåt lättare ätbart till de tre barn som var hemma (frukt till tjejerna och en burk middag till Melle) och sen fixa middag tills A kom hem från jobbet. Där tog det stopp, och gjorde egentligen så redan efter granen...

Har till min stora sorg fått hiva ut hyacinterna. Har insett att de är en orsak till min kliande och rinnande näsa och mitt evinnerliga nysande. Den andra är att hasseln redan börjat blomma... Antihistaminer och näsdukar är min melodi just nu.



Imorgon kör A buss hela dagen. Kropps damer ska spela i Höör, av alla ställen. Så jag och barnen får försöka klara dagen själva. Tänkte försöka ta mig bort till affären och köpa lite saft (fixar förmodligen inte att koka någon före jul...) och ett gäng äpplen. A jobbar dessutom sent hela veckan som kommer, utom onsdag då jag och min mor ska handla julmaten, så det blir inte mycket gjort i veckan heller. Men det kanske är bra att tvingas att inte göra nåt...

Har börjat ta mina sprutor var 5:e dag, så får vi se om det kan ha lite effekt på min förlamande trötthet. Förhoppningsvis kan jag sedan glesa ut dem.

Tanken är att jag ska börja jobba två dagar i veckan efter nyår. Måndagar och fredagar har jag iaf lagt schema för. Jag både ser fram emot och fasar för detta. Ser fram emot; för att få lite mer egentid och få äta lunch utan barn! Fasar för; tja, jag har ju inte jobbat något större på ett par år, så känner mig gott ringrostig... ;-) Men jag hoppas jag snart kommer in i det igen.