onsdag 21 december 2011

Väggkontakt av tredje graden...

Jo, man kan väl lugnt säga att jag rusade rätt in i väggen utan att över huvud taget ens släppa gasen... Min kropp vill ingenting just nu och protesterar för minsta lilla. Detta får som konsekvens att jag fått släppa allt som var kvar att göra... :-( Har tvingat mig till att åka och handla julmaten idag (blev dessutom positivt överraskad, hade räknat med att få betala dubbelt så mycket...), och tillbringade (mot allt bättre vetande!) 3 timmar på torp igår för att få klart julklapparna. Det känns...

Hur som helst, så har jag släppt alla tankar på att koka saft före jul (får hålla tillgodo med köpesaft...), resten av kakbaken, knäckkok och pepparkakshus... Kommer nu att koncentrera mig på att försöka få någorlunda städat och se till att få julmaten klar. Tycker inte det ska vara alltför oöverstigligt... Kommer ta fram slavdrivarpiskan imorgon och få igång ungarna. De ska få städa sina rum, hallen och vardagsrummet så ska jag försöka få fram ett kök. Har ett vagt minne av att det ska finnas ett någonstans... ;-) Så ska gröten till ris á la Maltan kokas imorgon också.

Fredagen kommer att tillbringas med att förbereda det som förberedas kan. Koka ägg, ta upp ribben ur frysen, koka saftsås etc, etc, etc. Sen kommer lördagen med allt som hör julafton till och SEN... SEN kommer min efterlängtade juldag! En av årets höjdpunkter. En dag som enbart är instiftad för att kava runt en heldag i pyjamas, slappa och äta rester! *suckar av längtan* Tittade precis bredvid mig och där låg Sushi ihoprullad som en lussekatt och mådde tämligen gott. Tänker helt klart ta efter hennes exempel på söndag... ;-) Ja, kan ha lite svårt att rulla ihop mig på samma sätt, men ni fattar grundtanken...

Sedan vi bakade pepparkakor förra tisdagen har mina vigselringar varit försvunna. Tar alltid av mig dem när jag ska baka, och lägger dem i fönstret ovanför diskbänken. Har vänt ut och in på köket och badrummet (i ren desperation) utan att hitta dem. Frågade Elvira om hon sett dem, men det hade hon inte. Detta har gjort mig SÅ ledsen, för av alla de ägodelar jag/vi har är mina ringar mig allra kärast, mkt på grund av det de symboliserar. Idag ringde telefonen. Det var Elviras klasskompis mamma. Hon sa att hennes dotter och en annan klasskamrat hade fått varsin ring av Elvira i måndags. Hon hade inte tänkt så mkt på det men av någon anledning bestämde hon sig för att titta närmare på den idag. Hon såg då inskriptionen i den ring hennes dotter fått och förstod då att detta var inte någon automatring direkt. Vad jag blev glad! Och förbannad... Ringde den andra klasskamraten också och kollade upp detta och visst, där fanns den andra ringen! Är överlycklig över att få tillbaka mina ringar som jag saknat så! Hade ett låååångt samtal med Elvira om detta, både att låta andras saker vara och lögner, och jag var inte långt ifrån att plocka upp luren på Tomte-telefonen för att avlägga rapport... Men jag tror (och kanske framför allt HOPPAS...) att hon lärt sig sin läxa... Nu löste det sig ju trots allt och det var nog den bästa julklapp JAG kunde få iaf. :-)

God Jul!

1 kommentar:

  1. Jösses, människa, du behöver lugna ner dig och släppa alla krav och ambitioner på allt du "måste" ha klart till jul! Man måste inte ha hundra sorters kakor, pepparkakshus och ett julbord som mättar flera fotbollslag. Gör det du orkar, var snäll mot dig själv. Man kan fira jul ändå och din familj får snällt lära sig att du inte orkar så mycket.
    Ett stort LOL till det där med vigselringarna..det lät så rörande helt enkelt, och SKÖNT att de kom till rätta!

    SvaraRadera