Övertalning, piller, IKEA och en trevlig helg!

Tja, en del har ju hänt sen sist... I tisdags gick jag, Elvira, Ester och Melker till öppna förskolan för första gången på närmare två veckor, tack vare sjukdomar och elände. Det tog styggt på kroppen dock, så det blev inte mer öppna förskolan för oss den veckan. I onsdags var jag less på att pojkarna tillbringade all vaken tid framför datorn, så jag försökte få iväg dem till ishallen. Det var tydligen ingen bra idé alls enligt dem... Men att de skulle ta bussen ner till badhuset var visst en bättre idé, framförallt när de fick pengar med sig så de kunde äta lunch på Donken... Enda nackdelen var att grannpojken som också följde med, glömde ta en allergitablett innan och fick klåda över hela kroppen, så så mycket badande blev det ju inte. I fredags var jag barnfri större delen av dagen då A tog med sig dem först till pingisträning och till jobbet, och sedan hem till min Svåger för att hjälpa honom lite. Det är jag inte direkt bortskämd med kan jag säga... ;-) Så jag fick lite tid att lägga på en filt jag håller på att virka. Gott att få sitta en stund i lugn och ro, utan att bli störd.

Lördagen gick med pingistävlingar för pojkarna på förmiddagen och eftermiddagen gick utan några större problem. Att få tiden att gå är ju inte vårt största bekymmer direkt... Vi tog en sväng till Torp för en del inköp. Födelsedagspresenter, apoteksvaror och pyjamasar till Melle. Den lilla stunden vi gick på Torp gjorde att jag fick ta till de morfintabletter jag vårdar så ömt. Men jag hade inget val... :-( När vi kom hem var köttet till lördagsmyset klart (efter 6 timmar i ugnen...) och vi fick lite mat i magen. Sen blev det melodifestivalmys med chips, grönsaker, dip och lördagsgodis. In alles en trevlig lördag, om man nu bortser från smärtorna då... ;-)

Igår fyllde William 13! Hur sjutton det nu gick till... Förmiddagen bara försvann, vart har jag ingen aning om egentligen. Anders och Samuel var iväg på fotbollsträning och jag bakade till Williams födelsedagsfirande. Sen kom mina svågrar och mina svärföräldrar och åt middag. William hade beställt Familjen Forsbergs paradrätt; skivad ko (lövbiff författarens anmärkning...), kroketter, bea och gröna bönor. Sen kom min mor som hade bakat den av William beställda chokladtårtan (ALLA älskar hennes tårta...) och till den blev det kaffe och citruskaka. Alltså, ännu en trevlig dag!

Denna dagen har tillbringats till största delen tillsammans med min svåger på IKEA. Han behövde ha en hel del grejer till hemmet efter flytten, så jag "offrade" mig och åkte med. Eller rättare sagt jag körde dit honom... Fast jag fick också lite handlat givetvis. ;-) En ny spis till barnen (den gamla brio-spisen är trasig och har så varit sedan mellandagarna...), en hylla till köket med lådor till (så kanske man kan få lite ordning på tjejernas kritor, papper och lekdeg...), några tallrikar och glas som saknats hemma efter att de gått i golvet, skötbordsöverdrag, grytunderlägg... Ja, ni vet ju själva att man aldrig kommer tomhänt därifrån... ;-) Men, efter två varv runt IKEA så skriker kroppen och än en gång har jag fått ta till de ömt vårdade tabletterna. Hoppas de räcker graviditeten ut... :-/ Imorgon hoppas jag att jag fixar att ta mig, Ester och Melker bort till öppna förskolan, för de är i stort behov av att röja av sig... I övrigt tänker jag försöka montera en hylla så vi kan få lite ordning i köket. ;-)

Omvärdering...

Nå, penicillinet hade ingen större verkan. I onsdags hostade jag så fruktansvärt att jag kände hur något gick sönder. Så i torsdags blev det en vända till vårdcentralen. Läkaren konstaterade att jag hostat mig till ett revbensbrott... Ny sorts penicillin och order om att vila (jojo...). Fredagen var gräslig, fruktansvärt ont hade jag, men lördagen var något bättre. Åtminstone fram till kvällen då jag fick en hostattack så brottet gick upp igen. Det var värre än första gången... Det som inte gjorde saken bättre var att jag var själv med barnen hela dagen då A hjälpte min svåger att flytta från Stockholm, hit till Uddevalla... Fy för den lede fi och hela hans anhang vad jag hade ont! Hade svårt att sova trots mina morfintabletter.

Nu är det dock något bättre igen. Visst har jag ont, men inte den där akuta smärtan iaf. Hostan har också lugnat sig, så det verkar som penicillinet gör det det ska den här gången. Däremot har jag ju som bekant lite svårt att ta det lugnt, framför allt nu då det börjar vända igen... Var till jobbet en sväng i morse för utvecklingssamtal och var sen iväg och handlade med gubben. Nu känns det som om ryggen håller på att gå av nedanför skulderbladen... Penicillinet har dessutom slagit ut magen, så jag har magkramper utan dess like... Men, jag ska snart gå och lägga mig tänkte jag så förhoppningsvis får jag lite sömn iaf. ;-)

Det finns alltid de som har det värre, tyvärr...

Nå, i lördags blev det en sväng till akuten för min del. Öroninflammation, bihåleinflammation och begynnande lunginflammation blev domen och fick således åka hem via apoteket och hämta ut penicillin. Så nu börjar jag låååångsamt bli bättre igen även om jag fortfarande hostar så jag tror jag ska bli tokig.

Men... Det finns de som har det värre... En vän, som jag räknar till de goda av dem, förlorade sitt barn i magen i helgen. Hon hade 5 veckor kvar till bf... Jag och gubben har gråtit floder de senaste två dagarna sedan vi fick veta... Livet är så orättvist! Detta är sådant som inte händer. Inte SKA hända. Inte FÅR hända... Detta gör ju givetvis att jag själv känner mig som en skurk, som har fem friska barn och blev lite oplanerat gravid med nummer 6. Varför händer detta då henne? Som planerat sin graviditet in i minsta detalj, längtat, älskat, väntat... Det är så ofattbart att det inte går att sätta ord på det. Om jag och min man fäller så många tårar, för ett barn som inte ens är vårt, vad går då inte de igenom? Jag kommer aldrig (hoppas jag) till fullo förstå vad de går igenom, men jag kan erbjuda, och har erbjudit, mitt stöd och min närhet. Sedan förstår jag om jag är en av de sista människor hon vill se på ett tag, med min mage... Men, gråter för deras skull, det gör jag...

Suck...

Har hållit på att hosta lungorna ur mig hela dagen. Lungorna har iofs inte synts till, men väl en hel del blodblandat oidentifierbart... Har lyckats hosta mig till både huvudvärk och träningsvärk, och nu på kvällen dök visst febern och frossan upp också. Vem sjutton som bjöd in dem är mig dock en gåta.



Skulle varit till öppna förskolan idag, men dels orkade jag inte pga hosteländet och dels hade både Melker och Ester feber imorse. Jag lyckades, men min underbara mors hjälp, att ta mig till läkaren efter lunch (obs hennes lunch, inte våran...) som kallt konstaterade att i dagens läge blir det svårt att få beviljat hel sjukpenning, utan de kommer förmodligen kräva att vi skaffar dagisplats istället. Över min döda kropp... Ja, det känns väl iofs inte så värst långt borta, men ändå, ni förstår vad jag menar... ;-) Hon skrev dock att hon rekommenderade hel sjukskrivning fram till idag och därefter halv sjukskrivning. Hur i hela friden jag ska fixa det är mig en gåta, men det får väl lösa sig antar jag. Ergo; från och med måndag börjar A jobba halvtid igen. Eller ja, med början imorgon egentligen.

Hade tänkt köpa räkor på vägen hem, men det blev det inga och tur var väl det iofs, för jag hade nog inte orkat vare sig skala dem eller äta dem. Men det intressanta var att räkorna kostade 150:-/kg och kräftorna 149:-/kg... Spännande företeelse tycker jag... ;-)

Jag kommer snart att inta sängläge, för nu vill inte min kropp längre...