Låg vaken stor del av natten. Att det ska vara så förtvivlat svårt att sova... Bara för den sakens skull sov ju M hela natten dessutom. Eller ja, fram till 6 iaf... Men man får ju tacksamt ta emot det lilla. Men då hade jag varit vaken i två timmar redan. :-/ Svårt komma upp ur sängen och definitivt när man har en 13-kilos-klump fastklistrad vid en. Gå är ju inget han vill göra före frukost om man säger så...
Gubben har iaf varit något bättre idag. Också något att definitivt vara tacksam för. ;-) Orkade inte ta mig till Öppna förskolan idag. Gubben ville kört oss dit, men jag ska ju orka "vara" där också, och det hade jag inga som helst marginaler för...
Har idag känt att jag är på väg utför rent mentalt också. Men "it comes with the territory, I guess"... :-( Svårt att må mentalt bra, när kroppen är ras, orken inte finns och det inte finns nåt utrymme för återhämtning. :-S
Pojkarna varit på pingis på kvällen och gubben på fotbollsmöte. Kommer inte hem då han sagt, vilket inte gör saken bättre för mig direkt... Mår piss, men ser ingen lösning, ingen ljusning och orkar inte... Less, less, less...
Låter som om du behöver tänka över ditt liv och fundera över vad du kan göra för att kunna må bra och hitta glädje i livet.
SvaraRaderaGlädje har jag mycket! Men har svårt att acceptera de begränsningar som fibromyalgin sätter för mig. Just nu är det enbart begränsningar; kan inte jobba, kan inte ta hand om barnen på ett fullgott sätt, A får jag uppfattningen om att han inte VILL vara hemma (jag är sjukskriven så han är föräldraledig...) så jag får den hjälp och avlastning jag behöver. Jag går på knäna av värk, trötthet och allt annat som kommer med ett skov och det är det jag är less på och inte mäktar med. Foglossningen känns som en baggis i sammanhanget... Men jag förstår din tanke. Just nu är det som gör mig mest uppgiven, känslan av att inte duga något till. Kan inte jobba, kan inte ta hand om mina barn fullt ut. :-/ Men det är övergående, kommer må bättre igen så småningom, frågan är bara när...
SvaraRadera