Om pingviner, småmonster, drullputtar och en mänsklig Ior...

Nu vill jag vakna ur koman och deppet... :-( Fixar ju inte ens vara ute i solen som jag vanligtvis brukar må gott av! 1½ vecka till sen hoppas jag på att vräka min inneboende... ;-) Men med min "tur", är det MINST 4 veckor kvar innan h*n bestämmer sig för att komma... *suck* Gott less på att vara gravid, ha foglossning, befinna mig i koma, vanka fram som en pingvin och dessutom all fibroskit uppepå det... Just nu känns varje dag som en vecka. Dessutom det dåliga mamma-samvetet. Småttarna behöver komma ut och få frisk luft och få röja av sig, men fixar inte att springa runt och jaga dem runt trädgården och området, så det är lättare att vara inne... Men en stund varje dag försöker jag iaf. A jobbar nu i två veckor, så jag är själv med småmonstren dessutom. ;-)

Vill ingenting egentligen! Men tvingar mig iaf att tvätta, det sköter sig ju själv, mer eller mindre. Hänger det gör jag på kvällen i lugn och ro. Laga mat är en plåga, vilket det aldrig varit förr. Tycker om att laga mat vanligtvis ju. Diska ska vi inte tala om, når ju inte fram till diskbänken... Jag, som aldrig varit den som leker med barnen direkt, längtar nu efter att kunna sitta på golvet och göra just det. Förmodligen bara för att jag varken kommer ner på golvet eller upp därifrån igen.

 

Var och fick mig en rätt dålig klippning för två veckor sen. Erkänner att jag är en stolt tant i många avseenden, men måste kanske inte se ut som en för det? Bad om en page, fick nån märklig 70-tals-frisyr i 150 olika längder... Nöjd? Nope... När jag har duschat ser jag min farmor i spegeln, korsad med nån sliskig Brasse-fotbollsspelare. Så jag hoppas ni ursäktar att jag INTE lägger ut nån bild... :-(
Enda positiva är att den färgade utväxten är borta. Bestämde mig i höstas för att sluta färga håret, nämligen. Har inte sett röken av min naturliga hårfärg sedan början på 90-talet tror jag eller när det nu var jag var 12-13 och började färga... :-P Var en aning mörkare än jag trodde. Men det är iaf skönt att ha nått dit.

 

Jag och en vän var och gjorde Göksäter osäkert i fredags. Gott att komma iväg en sväng. På vägen hem tog vi COOP, Kära barn och Ö&B också. Har ALDRIG sett så mkt bilar på torp! Vi fick ställa oss i en liten avkrok bredvid COOP där det eg inte ens var någon parkeringsplats... Sen skrattade vi åt oss själva där vi vankade fram som pingviner över parkeringen; hon med nyopererad fot och jag med foglossning! Men trevligt hade vi! :-)



Idag är det öppna förskolans dag nere i stan, har bilen hemma men har ändå liksom inte riktigt ork till att ta mig ner. Dessutom har Ester nån ovanligt klumpig dag; hon började dagen med att drulla ur sägen (hon var vaken) och nu trillade hon precis ner från kökssoffan när hon snutit sig? Känns som att det vore säkrast för henne att stanna hemma... :-P Dessutom är M snorförkyld. Det blir en liten sväng till affären och apoteket när han ska sova tror jag. Behöver nåt enkelt till middag idag och dessutom är mitt Behepan slut, så apoteket är en nödvändighet. :-/ Fast nu verkar det som att vi ska gå snarast möjligt, M vill leka och Ester bara vrålar åt honom och då blir han givetvis ledsen... *suck*