Trängd katta utan flyktväg...

Depp, depp, depp... Avskyr att vara så här håglös och deppig... :-( Inte många dagar nu till bf, men det känns ändå motigt. Jag känner mig så sabla trängd. Vill inte gå igenom en förlossning med allt vad det innebär, men vill heller inte fortsätta vara gravid. Lite jobbigt läge... Har iofs mått bättre den här graviditeten än de fem tidigare. har inte varit bunden till kryckor större delen av grav eller till sängen de sista två månaderna denna gång, vilket jag är oerhört tacksam för. Däremot har jag de senaste gångerna märkt att jag blivit deppig de sista veckorna, precis på samma sätt som nu. Det tar liksom all energi och lust till nåt över huvud taget. Därav lite dålig uppdatering av bloggen också. :-S Funderar på att bara fly fältet i eftermiddag, nånstans, varsomhelst bara jag slipper vara hemma! Det liksom kryper i kroppen på mig, har ingen ro alls. I vanliga fall har jag inga problem att bara sitta/ligga och göra ingenting, men inte nu. Skulle vilja ta en lååång promenad runt Bulid eller nåt, men det ställer ju inte kroppen upp på. Har inte ens ro att röja i källaren, så den där bristen på ro i kroppen leder ju inte ens till nåt konstruktivt utan jag bara vandrar/driver runt. Ungefär som en dräktig katta som letar efter rätt plats att föda på...



Försöker få det sista gjort här hemma också. Det är en bit kvar i källaren innan vi är klara. Hallen nere ser ut som ett bombnedslag, förrådet är nästan klart och tvättstugan ska finnas där någonstans den också. Det känns som att Charlie inte kommer förrän allt är klart. :-P Ergo; ju snabbare vi blir klara i källaren, desto snabbare blir jag EN person igen... Men vi gravida får så mycket fixa idéer, så Charlie kommer nog när h*n behagar oavsett...