Frustration och diverse "åkommor"

Haft en jobbig vecka som avslutats med en ännu jobbigare helg... Veckan har väl varit som den är mest, men har inte riktigt haft de mentala resurser som kanske hade behövts. I fredags hade jag iaf trevligt fikabesök av två vänner vilket behövdes, rent mentalt. Skönt att bara få snacka lite skit. ;-)

I fredags fick jag det väldigt jobbigt dock. Har tydligen framfall som jag inte haft besvär av, förrän i fredags... Har hela helgen haft så vansinnigt ont och knappt kunnat vare sig stå eller gå. Sitta har funkat bara jag hittat en ok sittställning. Överraskad eller förvånad är jag vä inte, har ju fött 6 barn... Men ledsen och uppgiven, det är jag. Så här kan jag bara inte ha det! Så idag ringde jag gyn. Kommer bli kallad inom 3 månader... Men, jag väntar mig väl 3 månaders väntetid för bedömning och sen ytterligare 6 månader för op, misstänker jag... Allt under den tiden ser jag enbart som positivt. Det är ju trots allt en "kvinnlig" åkomma... Pessimist? Oh ja! Men då blir man bara positivt överraskad...

Igår blev jag tvungen att åka och handla. För er som känner mig, så vet ni hur jag känner inför bilkörning och definitivt inför att parkera vår "lilla" bil, framför allt på Willys parkering... Ergo, åkte iväg för att handla, fick panikångest så tårarna sprutade när jag fick parkerat bilen, vaggade runt Willys, hjulbent som en cowboy (tack vare framfallet) stödd på vagnen och var således totalt färdig och som en urvriden disktrasa när jag kom hem...

På onsdag blir det Meandi-party här hemma! Funderar på vad jag ska bjuda på... Beror ju helt på vad jag orkar och kroppen ställer upp på. ;-) Hade någon idé igår, men den verkar som bortblåst idag. Minne? Vad är det? :-P

Har drabbats av en annan lite jobbig "åkomma". Har sån lust att baka, men vet inte om kroppen (eller barnen...) ställer upp på det. ;-) Men vi får se, återkommer om det!