Igår härjade jag i trädgården hela dagen, med avbrott för middag. Gubben hade kommit hem med ett gäng pallkragar och lite jord och då började hjärnan jobba. Hur ska dessa placeras för att ta så liten del av tomtytan och vara så lite i vägen som möjligt? Hade en plan att ställa dem utmed häcken vilket jag tyckte var en alldeles lysande idé, ända tills gubben påminde mig om att häcken behöver klippas ibland... Det slutade med att gången upp till entredörren nu kantas av planteringslådor. Har sattt min gräslök och en rosmarinplanta där tillsammans med fyra lavendelplantor som, trots att gubben idogt försökt ha ihjäl dem med hjälp av gräsklipparen, lyckats överleva. De ser inte mycket ur för världen, det ska jag villigt erkänna, men jag kunde iaf ANA lite grönt i dem. Om jag kisade. Och tog av mig glasögonen. Och släckte lampan... Hur som helst så hoppas jag kunna ge dem lite HLR och att de trivs bättre nu när de kommit upp från gräsklipparhotshöjd och ut i solen. Tre pallkragar till står längs med gången, men de har inte fyllts med jord (och allsköns nedbrytbar bråte) ännu. Där ska sås sallad, ärtor, brytbönor, broccolisprouts (en spännande sort som inte bildar huvuden utan där varje liten bukett växer för sig) och grönkål.
Jag fick grävt upp min militanta mynta, synnerligen aggressivt styckat den och planterat i stora krukor istället. Tre giganorma markkrukor blev det och då slängde jag ändå en del bitar som uppstod under min affektiva styckning... Nu har jag kämpat med dessa utlägger för sista gången! Eller ja, det KAN ju dyka upp nån enstaka, men de är ju lätt att slita upp och i stycken... Nej då, jag är inte alls mordisk... Och jo, jag älskar mynta! Men. Inte. Överallt... Oreganon, som dock är betydligt beskedligare och inte lika militant, blev även den uppgrävd och placerad i kruka.
När jag nu fick så mycket plats i min rabatt, så kunde jag gräva upp de opiumvallmo som växt invid husväggen och flytta fram även dem i solljuset. De var tydligen så pass många att de bildade en fin inramning och kant längs redan nämnd gång. Dock på andra sidan. Tror detta blir jättebra! Där ska jag också sätta en liten magnoliaplanta som jag hittade på Netto idag för yrkans 35:-. Ett fynd om du frågar mig! Nu, kan vi lägga igen rabatten bredvid ytterdörren. Det är ingenting som lyckas växa där ändå, då det är rent norrläge och solen inte kommer till. Tänkte dock sätta ett par pallkragar där och sätta potatis i.
Idag har jag och barnen varit ute och skördat till middagen. Tio liter späda nässlor plockade jag och Elvira i trädgården och efter det gjorde Ester och Minna oss sällskap och plockade lika mycket kirskål. Nässelsoppa med ägghalvor (recept) blev det till middag och jag har inte bestämt mig för om det blir paj eller omelett på kirskålen till kvällsmat. Till efterrätt tänkte jag göra marängswiss, för det har jag längtat efter ett par veckor nu. Mycket grön mat idag, passar ju bra när Beltaine är i antågande.
Ljus och Kärlek!
Namaste
måndag 30 april 2018
lördag 28 april 2018
Läkarorsakad ångest...
Kom aldrig ner till syvrån... Men, lyckades iaf ta oss (mig, Elvira och gubben) till NÄL där vi skulle träffa läkare på BUP. Trodde jag... Tack vare ett missförstånd av kallelsen, vi skulle vara inne i Trollhättan istället. Stress och småpanik... Men vi kom iaf dit och fick träffa en mycket trevlig läkare. Efter mååååånga frågor och ungefär lika många svar, kom hon fram till att Elvira behöver medicinering för sin depression. Äntligen får hon hjälp med den. 1,5 timme tog besöket och sedan vände vi hemåt. Eller ja, via gubbens jobb då.
När vi kom hem låg ett brev från psyk i brevlådan. Äntligen kom läkarutlåtandet och juornalutdraget från besöket för två månader sedan. Det gav mig ångest... Dels fanns där direkta faktafel, som att jag jobbar 25% och haft cystor på äggstockarna vilket är helt uppåt väggarna, men läkaren påstår även att jag har en narcissistisk personlighetsstörning. Personlighetsstörning motsätter jag mig kanske inte per se, men narcissist?!
Symptomen är som följer:
När vi kom hem låg ett brev från psyk i brevlådan. Äntligen kom läkarutlåtandet och juornalutdraget från besöket för två månader sedan. Det gav mig ångest... Dels fanns där direkta faktafel, som att jag jobbar 25% och haft cystor på äggstockarna vilket är helt uppåt väggarna, men läkaren påstår även att jag har en narcissistisk personlighetsstörning. Personlighetsstörning motsätter jag mig kanske inte per se, men narcissist?!
Symptomen är som följer:
- Har överdrivna känslor av att vara viktig och betydande
- Fantiserar ofta om till exempel rikedom, framgång, makt eller kärlek
- Anser att, eftersom personen anser sig vara så viktig, att personen bara ska umgås eller associera sig själv med andra viktiga personer
- Har ett överdrivet behov av beundran
- Har orealistiska uppfattningar om sina egna rättigheter - exempelvis förväntar sig personen ofta den bästa behandlingen när denne söker sådan
- Utnyttjar andra för att uppnå sina mål
- Saknar eller har bristande empati
- Tror att andra är avundsjuk på denne, men kan också själv vara avundsjuk på andra
- Ett högfärdigt och/eller arrogant beteende
Jag var tvungen att fråga de som känt mig längst, är det så här jag uppfattas av min omgivning?! Min man, som levt med mig i snart 25 år, borde veta tänkte jag. Liksom min mor och min äldsta vän. Alla tre var överens om att detta var långt ifrån den jag är, vilket jag blev lättad över. För jag vill verkligen inte vara eller ens uppfattas som sådan! Här har jag kämpat i 25 år mot rösterna i mitt inre som talar om för mig hur värdelös jag är. De röster som under tio år av mitt liv dagligen talade om för mig hur fet, ful och äcklig jag var och att jag inte hade rätt att leva. Och nej, de var inte inbillade, det var verkliga människor som dagligen inpräntade detta i mig. Hör du samma sak dagligen under tio års tid, så tror du på det till slut. Jag kämpar fortfarande, DAGLIGEN, för att de känslorna inte ska ta över. Jag kämpar med att intala mig själv att jag duger, att jag kan göra NÅGOT bra, att jag har rätt att leva, att jag FÅR ta plats, att min röst räknas och att jag FÅR göra den hörd. Och så kommer en läkare på psyk, som träffar mig i två timmar, och sedan skriver i min journal att jag är narcissist. Ett krokben så jag slängs käpprätt ner i det där jävla hålet av värdelöshet igen...
Jag talar DAGLIGEN om för mina barn att de duger, att de är älskade, att det de gör är bra, att oavsett vad de gör så är de älskade och välkomna. Givetvis tillrättavisar jag dem när de gör fel och pushar dem att utmana sina gränser, men deras egenvärde och självkänsla ska vara en fast grund att stå på. Den ska vara så stärkt hemifrån, att ingen ska kunna intala dem att de inte duger!
Den som känner mig vet, att jag gärna ordnar kalas och annat. För andra... JAG vill inte vara den centrala personen. Jag håller mig helst i utkanten vid fester, sällan mitt i smeten, vill alltid ha en flyktväg. Jag tar in andras känslor, osållat. Vilket gör att folkmassor blir outhärdliga efter en stund. Jag förväntar mig inte den bästa, behandlingen. Däremot en rättvis sådan. Jag har inga problem att umgås men olika människor oavsett samhällsskikt. Snarare så att jag inte kunde bry mig mindre om vad du sysslar med, så länge du behandlar mig med respekt, så har du min. Drömmer om rikedom gör jag väl ibland, men vem gör inte det? Det vore underbart att vara ekonomiskt oberoende, men jag nöjer mig om vi går runt varje månad och kanske kan unna oss ett biobesök eller pizza någon gång... Makt önskar jag mig sannerligen inte. Möjligen makten att bestämma över mitt eget liv, och den finns där, åtminstone till en del. I och med att jag inte tror något om mig själv, har jag svårt att tänka mig att någon skulle vara avundsjuk på mig öht. Visst kan jag vara avundsjuk, men aldrig, någonsin missunnsam! Unnar alla allt gott. Och högfärdig och arrogant, hoppas jag inte att jag uppfattas som och om jag utnyttjat någon för att nå mina mål, så ber jag uppriktigt om ursäkt, för det var jag inte medveten om och verkligen inte min mening i så fall.
Jag kommer ringa till psyk och be dem rätta de direkta faktafel som finns där. Skulle vilja be om en second opinion, men är rädd för att då uppfattas som än mer narcissistisk och det är det sista jag vill... Men det här kommer stå i min journal. Svart på vitt. Fastbränt i sten...
Men visst, det kanske är narcissistiskt att föra en blogg, på ett sätt. Men det är ett sätt för mig att föra en dagbok över mitt liv, skriva av mig lite av min ångest och kanske någonstans kan jag sprida lite glädje, kunskap och förståelse för hur det är att leva med kroniska sjukdomar och hur en vardag kan te sig under de omständigheterna. Men också att visa, att man kan ha bra stunder och uppleva glädje i vardagen trots att den många gånger är tuff. Och kanske skryta lite om och över mina underbara, fantastiska barn! DE kan jag ärligt och utan ett uns eftertanke, säga att DE har jag och min stubbige och högt älskade make, gjort bra...
Ljus och Kärlek!
Namaste
torsdag 26 april 2018
Medgång och firande av livskraften!
Äntligen börjar livet vända åt rätt håll! Kanske jag sparkat tillräckligt på den där Murphy's klockspel så han tröttnat på att plåga mig? Eller så har han funnit sig i att sjunga sopranstämma och sysselsätter sig med det istället...
Nå, igår hade jag en fullständigt utmattande dag, men som ändå bar något positivt med sig i slutänden. Jag började på klin. fys. på NÄL vid halv åtta på morgonen (ja, jag vet... äckligt morgonpigga människor...) för att ta ekg. Sedan tillbringades ett par timmar på kirurgmottagningen med info från dietist och kirurg, i en liten grupp om tre deltagare. Efter det tog vi oss till avdelningen där vi tilldelades varsitt rum och fick prata enskilt med dietisten, kirurgen och en undersköterska som tog aktuell vikt, blodtryck och hade en hel radda frågor. Utav detta kom utfallet att jag kommer få min operation! Inte en gbp som jag hoppats, utan en gastric sleeve. En operation där större delen av magsäcken opereras bort, men man låter tarmarna vara. Inte som vid en gpp där man gör en omkoppling av tarmarna också (därav "bypass"). Resulaten blir ungefär desamma dock och jag är så otroligt glad, att det äntligen blir av! Efter all utfrågning på avdelningen var det lunch. Intog en måttligt spännande soppa i NÄL's restaurang, men det var ändock det mest aptitliga alternativet. Sedan kom en period på två timmars väntan innan jag skulle befinna mig på operation för att träffa narkosläkare för narkosbedömning. In alles, var jag klar vid 14.15.
Åkte då och hämtade mor och vi veckohandlade och sedan hem och självdö i sängen... Det var den dagen...
Idag, har jag kört gubben, Samuel och Ester till skolan (nej, det var bara Ester som faktiskt skulle in I skolan, gubben och Samuel fick skjuts därifrån till jobbet av en arbetskamrat...) och Minna till Vättebo (dagmammornas lokal, för den som inte visste). Nu kommit hem och gjort Sture (katten) sällskap i sängen (han snarkar förresten...) och ska försöka ta mig ner till syvrån sedan. Möjligen köra igång nån maskin tvätt. Lite senare idag ska vi tillbaka till NÄL (jo, jag gillar det stället, men inte från patientsidan...) för Elvira ska äntligen få träffa läkare på BUP. Håll tummarna för att det blir ett BRA besök!
Sitter och fnular på hur jag ska fira Beltaine i år. Beltaine är firandet av livskraften kan man säga. Nu är guden och gudinnan älskande, naturen sprudlar av spirande liv och kraft och det element som är mest uttalat är eld, som en symbol för kraften i livet, kärleken och sexualiteten och jord som föder livet. Fokus ligger mycket på det spirande livet att allt liv kommer åter i naturen och den kraften är som starkast just nu när grönskan återkommer. Jag kommer fokusera på att plantera om alla mina plantor. Tomaterna drar iväg och behöver "kupas", gurkan och squashen behöver omskolas och jorden i pallkragarna behöver vändas och gödslas. Där ligger mitt fokus på jord. Det är dessutom väldigt jordande att gräva ner händerna i jorden, meditativ och synnerligen tillfredsställande. Har dessutom planerat att vi ska grilla nån dag i helgen som medger detta. Då får jag också in eld i mitt firande, utan att det påverkar familjen något större. Min familj är inte hedningar, som bekant. Ritualmässigt brukar man fokusera lite extra på "den stora riten", föreningen mellan guden och gudinnan, vilket ju är en förutsättning för gudens återfödelse vid yule. Detta brukar man symbolisera vid välsignandet av den dryck och de kakor man använder i ritualen, genom att sänka ner Athamen (den rituella kniven som är en symbol för det manliga) i vinet (eller vilken dryck man brukar använda. Jag brukar använda cider eller äppeljuice lite beroende på högtid.) i bägaren/kalken (som är en symbol för det kvinnliga. Därmed är de två förenade.
Man har, eller KAN ha, många symboliska redskap som wiccan/pagan/hedning. De har dessutom en tendens att bli allt fler med tiden... Athamen och bägaren är två av dem. De flesta av redskapen har en maskulin eller feminin koppling och också en koppling till de fyra elementen/riktningarna (dvs jord/norr, eld/söder, luft/öster och vatten/väster). Det femte elementet är spirit/ande och den ligger i dig som utövare, i allt levande. Det är den livgivande kraften som finns i allt levande och som allt levande blir till genom. Lite flummigt kanske. Athamen är traditionellt en tveeggad kniv med svart handtag och tvärslå, och kopplas, förutom till det maskulina, till elementet luft eller eld lite beroende på tradition. Den kan, men behöver inte, vara utsmyckad på olika sätt. Den kan också vara i trä, sten eller något annat material. Jag föredrar en klassisk variant, då den inte suger åt sig vätska. Befinner man sig i början av sin väg in i wicca, kan en kökskniv, eller brevkniv fungera alldeles utmärkt, bara den renas först från tidigare energier. Detta kan man göra genom att bränna salvia och låta den bada i röken, eller begrava den i salt tex. Den bör sedan endast användas i rituellt syfte, det blir lite bökigt och tidskrävande att hålla på och rena redskapen inför varje ritual...
Bägaren är traditionellt en bägare på fot och kopplas till elementet vatten. Den kan också vara ett enkelt vinglas eller annat glas från köksskåpet, bara det renas som ovan. I mitt resekit, har jag en äggkopp för ändamålet, vilket fungerar alldeles utmärkt.
I en ritual finns alla elementen representerade på olika sätt. Det kan vara så enkelt som fyra glas: ett med ett värmeljus, ett med vatten, ett tomt och ett med lite salt eller jord. Sedan brukar man ha gudinnan och guden representerade. Ett snäckskal eller ett ljus för gudinnan och en tallkotte, ett ekollon eller även här ett ljus för guden funkar alldeles utmärkt. Man behöver inte göra det så krångligt, men sedan kan man brodera ut det hela i oändlighet. Ska man hårdra det, så är allt man behöver för en ritual, sig själv. Allt handlar om visualisering. Redskapen, är bara hjälpmedel för att hålla tankarna där de ska vara och hur de används mer konkret, kommer jag återkomma till vid ett senare tillfälle.
Nå, nu ska jag försöka få ner min lekamen till syvrån en stund.
Ljus och Kärlek!
Namaste
Nå, igår hade jag en fullständigt utmattande dag, men som ändå bar något positivt med sig i slutänden. Jag började på klin. fys. på NÄL vid halv åtta på morgonen (ja, jag vet... äckligt morgonpigga människor...) för att ta ekg. Sedan tillbringades ett par timmar på kirurgmottagningen med info från dietist och kirurg, i en liten grupp om tre deltagare. Efter det tog vi oss till avdelningen där vi tilldelades varsitt rum och fick prata enskilt med dietisten, kirurgen och en undersköterska som tog aktuell vikt, blodtryck och hade en hel radda frågor. Utav detta kom utfallet att jag kommer få min operation! Inte en gbp som jag hoppats, utan en gastric sleeve. En operation där större delen av magsäcken opereras bort, men man låter tarmarna vara. Inte som vid en gpp där man gör en omkoppling av tarmarna också (därav "bypass"). Resulaten blir ungefär desamma dock och jag är så otroligt glad, att det äntligen blir av! Efter all utfrågning på avdelningen var det lunch. Intog en måttligt spännande soppa i NÄL's restaurang, men det var ändock det mest aptitliga alternativet. Sedan kom en period på två timmars väntan innan jag skulle befinna mig på operation för att träffa narkosläkare för narkosbedömning. In alles, var jag klar vid 14.15.
Åkte då och hämtade mor och vi veckohandlade och sedan hem och självdö i sängen... Det var den dagen...
Idag, har jag kört gubben, Samuel och Ester till skolan (nej, det var bara Ester som faktiskt skulle in I skolan, gubben och Samuel fick skjuts därifrån till jobbet av en arbetskamrat...) och Minna till Vättebo (dagmammornas lokal, för den som inte visste). Nu kommit hem och gjort Sture (katten) sällskap i sängen (han snarkar förresten...) och ska försöka ta mig ner till syvrån sedan. Möjligen köra igång nån maskin tvätt. Lite senare idag ska vi tillbaka till NÄL (jo, jag gillar det stället, men inte från patientsidan...) för Elvira ska äntligen få träffa läkare på BUP. Håll tummarna för att det blir ett BRA besök!
Sitter och fnular på hur jag ska fira Beltaine i år. Beltaine är firandet av livskraften kan man säga. Nu är guden och gudinnan älskande, naturen sprudlar av spirande liv och kraft och det element som är mest uttalat är eld, som en symbol för kraften i livet, kärleken och sexualiteten och jord som föder livet. Fokus ligger mycket på det spirande livet att allt liv kommer åter i naturen och den kraften är som starkast just nu när grönskan återkommer. Jag kommer fokusera på att plantera om alla mina plantor. Tomaterna drar iväg och behöver "kupas", gurkan och squashen behöver omskolas och jorden i pallkragarna behöver vändas och gödslas. Där ligger mitt fokus på jord. Det är dessutom väldigt jordande att gräva ner händerna i jorden, meditativ och synnerligen tillfredsställande. Har dessutom planerat att vi ska grilla nån dag i helgen som medger detta. Då får jag också in eld i mitt firande, utan att det påverkar familjen något större. Min familj är inte hedningar, som bekant. Ritualmässigt brukar man fokusera lite extra på "den stora riten", föreningen mellan guden och gudinnan, vilket ju är en förutsättning för gudens återfödelse vid yule. Detta brukar man symbolisera vid välsignandet av den dryck och de kakor man använder i ritualen, genom att sänka ner Athamen (den rituella kniven som är en symbol för det manliga) i vinet (eller vilken dryck man brukar använda. Jag brukar använda cider eller äppeljuice lite beroende på högtid.) i bägaren/kalken (som är en symbol för det kvinnliga. Därmed är de två förenade.
Man har, eller KAN ha, många symboliska redskap som wiccan/pagan/hedning. De har dessutom en tendens att bli allt fler med tiden... Athamen och bägaren är två av dem. De flesta av redskapen har en maskulin eller feminin koppling och också en koppling till de fyra elementen/riktningarna (dvs jord/norr, eld/söder, luft/öster och vatten/väster). Det femte elementet är spirit/ande och den ligger i dig som utövare, i allt levande. Det är den livgivande kraften som finns i allt levande och som allt levande blir till genom. Lite flummigt kanske. Athamen är traditionellt en tveeggad kniv med svart handtag och tvärslå, och kopplas, förutom till det maskulina, till elementet luft eller eld lite beroende på tradition. Den kan, men behöver inte, vara utsmyckad på olika sätt. Den kan också vara i trä, sten eller något annat material. Jag föredrar en klassisk variant, då den inte suger åt sig vätska. Befinner man sig i början av sin väg in i wicca, kan en kökskniv, eller brevkniv fungera alldeles utmärkt, bara den renas först från tidigare energier. Detta kan man göra genom att bränna salvia och låta den bada i röken, eller begrava den i salt tex. Den bör sedan endast användas i rituellt syfte, det blir lite bökigt och tidskrävande att hålla på och rena redskapen inför varje ritual...
Bägaren är traditionellt en bägare på fot och kopplas till elementet vatten. Den kan också vara ett enkelt vinglas eller annat glas från köksskåpet, bara det renas som ovan. I mitt resekit, har jag en äggkopp för ändamålet, vilket fungerar alldeles utmärkt.
I en ritual finns alla elementen representerade på olika sätt. Det kan vara så enkelt som fyra glas: ett med ett värmeljus, ett med vatten, ett tomt och ett med lite salt eller jord. Sedan brukar man ha gudinnan och guden representerade. Ett snäckskal eller ett ljus för gudinnan och en tallkotte, ett ekollon eller även här ett ljus för guden funkar alldeles utmärkt. Man behöver inte göra det så krångligt, men sedan kan man brodera ut det hela i oändlighet. Ska man hårdra det, så är allt man behöver för en ritual, sig själv. Allt handlar om visualisering. Redskapen, är bara hjälpmedel för att hålla tankarna där de ska vara och hur de används mer konkret, kommer jag återkomma till vid ett senare tillfälle.
Nå, nu ska jag försöka få ner min lekamen till syvrån en stund.
Ljus och Kärlek!
Namaste
onsdag 25 april 2018
Foliehattar och underbara nyheter!
Har fått frågan om vad jag avser med mitt inlägg på fb om "foliehattar".
Jag är (var) med i en grupp som samlar människor som blivit nekad sjukpenning. Mitt i alla relevanta inlägg dyker det upp ett inlägg, av admin dessutom, angående frågan att vaccinera sina barn eller ej. Hon är en tydlig anti-vaxxer vilket man kan utläsa från inlägget utan större problem. Jag, som inte kan hålla käften, ifrågasätter relevansen av detta i en grupp som handlar om de som blivit nekad sjukpenning, samt motbevisar hennes argument mot vaccinering, med hjälp av konkreta fakta. Hon påstår då att jag på något vis skulle vara partisk då jag jobbar inom vården. Detta besvarar jag med: Ditt påstående om att jag på något vis skulle vara bias kan du lägga någonstans där en koloskopi skulle hitta det... Ja... Jag tappade tålamodet till slut. Foliehattar är inte min favoritkategori att frottera mig med... Hon svarar då på ett sätt som bara en som frustrerat ser sig besegrad gör; hon slänger ut mig ur gruppen. Inte bara ur den gruppen utan även en annan som hon administrerar... No niin...
Men visst, jag ÄR partisk i frågan. Men inte på det sätt hon menar. Jag står på den sida där alla de som inte KAN vaccineras finns. Alla de med tex immunbristsjukdomar, där en infektion är potentiellt dödlig. Alla spädbarn som inte hunnit få sin vaccination ännu. Den sidan står jag på, och den vägrar jag lämna! Vaccinationer räddar liv! Det intressanta med dessa människor som är anti vaccination är att de är livrädda för gluten, socker, mjölk etc. Men de går gärna på mässlingparty?! Där kan vi prata om att sila mygg och svälja kameler...
Nåja, helt slut är jag, inte endast pga att försöka ge fakta åt faktaresistenta foliehatttar, utan telefonsamtal också. Har pratat med min favoritinstans försäkringskassan inte mindre än fem gånger idag... Men, min sjukpenning har gått igenom!!! En stor sten har fallit från mina axlar! Nu kan jag börja andas igen... Åtminstone till sista maj, då den går ut...
Ljus och Kärlek!
Namaste
Jag är (var) med i en grupp som samlar människor som blivit nekad sjukpenning. Mitt i alla relevanta inlägg dyker det upp ett inlägg, av admin dessutom, angående frågan att vaccinera sina barn eller ej. Hon är en tydlig anti-vaxxer vilket man kan utläsa från inlägget utan större problem. Jag, som inte kan hålla käften, ifrågasätter relevansen av detta i en grupp som handlar om de som blivit nekad sjukpenning, samt motbevisar hennes argument mot vaccinering, med hjälp av konkreta fakta. Hon påstår då att jag på något vis skulle vara partisk då jag jobbar inom vården. Detta besvarar jag med: Ditt påstående om att jag på något vis skulle vara bias kan du lägga någonstans där en koloskopi skulle hitta det... Ja... Jag tappade tålamodet till slut. Foliehattar är inte min favoritkategori att frottera mig med... Hon svarar då på ett sätt som bara en som frustrerat ser sig besegrad gör; hon slänger ut mig ur gruppen. Inte bara ur den gruppen utan även en annan som hon administrerar... No niin...
Men visst, jag ÄR partisk i frågan. Men inte på det sätt hon menar. Jag står på den sida där alla de som inte KAN vaccineras finns. Alla de med tex immunbristsjukdomar, där en infektion är potentiellt dödlig. Alla spädbarn som inte hunnit få sin vaccination ännu. Den sidan står jag på, och den vägrar jag lämna! Vaccinationer räddar liv! Det intressanta med dessa människor som är anti vaccination är att de är livrädda för gluten, socker, mjölk etc. Men de går gärna på mässlingparty?! Där kan vi prata om att sila mygg och svälja kameler...
Nåja, helt slut är jag, inte endast pga att försöka ge fakta åt faktaresistenta foliehatttar, utan telefonsamtal också. Har pratat med min favoritinstans försäkringskassan inte mindre än fem gånger idag... Men, min sjukpenning har gått igenom!!! En stor sten har fallit från mina axlar! Nu kan jag börja andas igen... Åtminstone till sista maj, då den går ut...
Ljus och Kärlek!
Namaste
Varning för gnäll...
Fan vad jag avskyr att vara beroende av myndigheter! Jag ringde förnedringskassan idag angående min sjukpenning. De inväntar besked angående min aktivitetsersättning. De i sin tur inväntar arbetsgivarintyg för perioden 1/1 2014-31/8 2015. Detta har jag varit på min chef om i ett par veckor och i måndags (!) skickade hon det ärendet vidare till lönekontoret. Den människa jag behöver komma i kontakt med där, är givetvis på tjänsteärende och åter imorgon kl 7. Imorgon kl 7 sitter jag i bilen körandes till NÄL...
Dagen började lika bra. Vaknade med en nacke som kändes som om någon stått och bultat på med slägga hela natten. Kan inte vrida på huvudet. Får ett sms från sonen, som vill bli hämtad från flickvännen. Mina argument om att bussen går, bet inte, utan fick hoppa in i bilen och åka och hämta honom. Hiva i mig morgonmedicinerna och åter till sängen och börja med redan nämnda telefonsamtal som slutade i en panikångestattack...
Försöker dessutom få iväg Elvira till skolan, med tveksamt resultat. Ska till östrabo med Samuel om en stund och träffa SYV angående återgång till skolan till hösten. Hämta barn i eftermiddag och ev konsert ikväll. Mina skedar är redan slut och klockan är inte ens halv tio... Sedan kommer förmodligen Samuel be mig ringa angående Elviras dator också, vilket definitivt kommer få bägaren att rinna över...
Fan jag har inte ens tålamod med mig själv, än mindre med krav från alla runt mig och dessutom myndighetskrav och en kraschad ekonomi på det...
Happy f-ing wednesday...
Ljus och kärlek!
Namaste
Dagen började lika bra. Vaknade med en nacke som kändes som om någon stått och bultat på med slägga hela natten. Kan inte vrida på huvudet. Får ett sms från sonen, som vill bli hämtad från flickvännen. Mina argument om att bussen går, bet inte, utan fick hoppa in i bilen och åka och hämta honom. Hiva i mig morgonmedicinerna och åter till sängen och börja med redan nämnda telefonsamtal som slutade i en panikångestattack...
Försöker dessutom få iväg Elvira till skolan, med tveksamt resultat. Ska till östrabo med Samuel om en stund och träffa SYV angående återgång till skolan till hösten. Hämta barn i eftermiddag och ev konsert ikväll. Mina skedar är redan slut och klockan är inte ens halv tio... Sedan kommer förmodligen Samuel be mig ringa angående Elviras dator också, vilket definitivt kommer få bägaren att rinna över...
Fan jag har inte ens tålamod med mig själv, än mindre med krav från alla runt mig och dessutom myndighetskrav och en kraschad ekonomi på det...
Happy f-ing wednesday...
Ljus och kärlek!
Namaste
tisdag 24 april 2018
Tisdagssömnad
Idag lämnade gubben barnen, så jag slapp ge mig iväg direkt på morgonen utan kunde återgå till sängen när de åkt. Där låg jag en stund och surfade runt en stund och sedan intog jag syvrån. Klippte ut två plagg igår, till Minna och Ester, och fortsatte klippa idag. Sitter och lyssnar på "Hur du blir en riktig hjälte, av Hicke Hiskelig Halvulk III" Det är den femte delen i en serie, inläst av Robert Gustafsson. Alltså, den mannen kan jag lyssna på i timmar. Han hade nog kunnat läsa skattetabeller och få det att fängsla... Nåja, den här bokserien bjuder på allt från lätt road till höga asgarv. Rekommenderas varmt!
Hur som helst så har jag lyckats sy två plagg iaf. En lång t-shirt med mudd i nederkant, (Kids That Shirt) som är ett kommande mönster från "OMG Bananas!" och en jumpsuit (Happy!) från samma mönstertillverkare, som är släppt och fritt att köpa.
Hur som helst så har jag lyckats sy två plagg iaf. En lång t-shirt med mudd i nederkant, (Kids That Shirt) som är ett kommande mönster från "OMG Bananas!" och en jumpsuit (Happy!) från samma mönstertillverkare, som är släppt och fritt att köpa.
Kids That Shirt
Happy
Nå, jag är sällan ensam i syvrån. Antingen katter eller ungar. Katterna är mest i vägen och försöker käka upp min mobil, men ungarna vill helst leka med knapparna.
Snoddas
Ska försöka sy lite till innan jag tar en tupplur. Men tänkte visa hur mitt terapirum ser ut. Lite stökigt, eller kanske man ska kalla det "Kreativt kaos"? 😉
måndag 23 april 2018
Bio, älgar och ångest...
Ja, när jag till slut fick masat mig upp ur sängen igår, fixade vi till en "lyxfrukost" med vattenmelon och bake-off-bröd. Funderade sedan på vad dagen skulle fyllas med. Kom på att bion hade barndag, där biljetterna var halva priset. Ergo: bio fick det bli! Paddington 2 gick, lite passande, så den blev det. Fram med små plastpåsar och peta ner chips i dem och plocka fram ett par festis ur gömmorna. Minns när Paddington, den första filmen, gick och Melker kissade innan vi åkte, på parkeringen, på ett träd utanför bion, fyra gånger under filmen, på samma träd utanför bion och sedan hemma, så in med hela högen på toa före filmen. Fick se hela filmen den här gången... Men bra var den och jag kan rekommendera den varmt.
Sedan hem och försöka fixa middag... Ja, jösses... Vi fick så underbart goda köttfärsbiffar med fetaost och soltorkade tomater när jag var på lan senast och jag bad att få receptet. Japp, på't bara! Elvira fick riva lök och fixa tzatziki och jag tog mig an köttfärsen. Blandade i assistenten för mina händer klarar inte av det för hand. Börja steka... Biffhelvetena gick inte att vända... Ok tänkte jag, jag tar fram teflonpannan istället. Tänkte att de glider lättare där. Men icke... Skärskådar receptet igen: äggen glömde jag! Där ligger felet! I med äggen och ett par varv till i assistenten och börja steka på nytt. Nu borde det gå bra, då felet är identifierat! Men hej vad jag bedrog mig... Vad som skulle vara biffar, såg ut som en älgko som gått igenom en dokumentförstörare...
Nu, fick jag nog... Lyckades mota bort tanken på att hiva ut alltihop i trädgården, det vore ju trist om nån av avkommorna fick hela härligheten i huvudet, jag menar med gjutjärnspannor och blandarskål och allt. Kan bli lite jobbiga följder av sånt där, tror jag... Plan ... Q? Fram med långpannejäveln, i med smetfan och in i ugnen på betydligt lägre temperatur än vad jag i första läget önskat. Läge "insidan av aktiv vulkan" finns tydligen inte på vår ugn. Måste vara en sån där andrahandssortering... Vid det här laget hade jag förbrukat samtliga svordomar som existerar i mitt vokabulär, på svenska, norska, finska, engelska, tyska och akademiska. Inklusive alla tänkbara synonymer till de manliga och kvinnliga könsorganen... Fine. Maten blev till slut klar: KöttfärsBIFF med potatisgratäng och tzatziki. Började äta och efter en stund kommer det från Ester: Jag tyckte inte biffen var god... Det börjar koka i mitt inre... Den grad som saknas på min ugn, "insidan av aktiv vulkan", finns uppenbarligen på den här modellen; Småfet kvinna årsmodell -77. Och ut ur min mun kommer ett förvånansvärt kontrollerat, dock inte utan svettbrytning i hårfästet, mullrande :"Det struntar jag fullkomligt i, håll tyst och ät"...
Gubben kom hem igår kväll från stockholm, lagom tills avkommorna somnat och jag tagit hand om resterna av dagens hrrmmm... middag... Satt och pratade en stund i soffan, innan jag gick till sängen och däckade som en klubbad säl...
Vaknade med ångesten i halsgropen i morse, med ett hjärta som försökte ta sig ut genom bröstbenet... Tandhygienisten skulle ju besökas nu på morgonen... Ni som känner mig vet, att allt som har med tandläkare att göra är en stor källa till ångest hos mig. Tack vare tandvårdsförsäkringen, där man betalar in en summa varje månad, går jag regelbundet till tandläkaren/tandhygienisten. Då behöver jag inte ha ångest över att de ska ha BETALT för plågeriet också...
Sedan fick jag åka ut och byta de skor jag köpte till Minna i lördags. Trots att jag mätt efter konstens alla regler, så var de för små... Men nu finns ett par i större storlek till henne här hemma. Passade på att handla lite också och Samuel hjälpte mig bära in eländet när jag kom hem. Nu, har jag däckat i sängen med värkande kropp och knopp, och här tänker jag bli kvar en stund.
Ljus och Kärlek!
Namaste
Sedan hem och försöka fixa middag... Ja, jösses... Vi fick så underbart goda köttfärsbiffar med fetaost och soltorkade tomater när jag var på lan senast och jag bad att få receptet. Japp, på't bara! Elvira fick riva lök och fixa tzatziki och jag tog mig an köttfärsen. Blandade i assistenten för mina händer klarar inte av det för hand. Börja steka... Biffhelvetena gick inte att vända... Ok tänkte jag, jag tar fram teflonpannan istället. Tänkte att de glider lättare där. Men icke... Skärskådar receptet igen: äggen glömde jag! Där ligger felet! I med äggen och ett par varv till i assistenten och börja steka på nytt. Nu borde det gå bra, då felet är identifierat! Men hej vad jag bedrog mig... Vad som skulle vara biffar, såg ut som en älgko som gått igenom en dokumentförstörare...
Nu, fick jag nog... Lyckades mota bort tanken på att hiva ut alltihop i trädgården, det vore ju trist om nån av avkommorna fick hela härligheten i huvudet, jag menar med gjutjärnspannor och blandarskål och allt. Kan bli lite jobbiga följder av sånt där, tror jag... Plan ... Q? Fram med långpannejäveln, i med smetfan och in i ugnen på betydligt lägre temperatur än vad jag i första läget önskat. Läge "insidan av aktiv vulkan" finns tydligen inte på vår ugn. Måste vara en sån där andrahandssortering... Vid det här laget hade jag förbrukat samtliga svordomar som existerar i mitt vokabulär, på svenska, norska, finska, engelska, tyska och akademiska. Inklusive alla tänkbara synonymer till de manliga och kvinnliga könsorganen... Fine. Maten blev till slut klar: KöttfärsBIFF med potatisgratäng och tzatziki. Började äta och efter en stund kommer det från Ester: Jag tyckte inte biffen var god... Det börjar koka i mitt inre... Den grad som saknas på min ugn, "insidan av aktiv vulkan", finns uppenbarligen på den här modellen; Småfet kvinna årsmodell -77. Och ut ur min mun kommer ett förvånansvärt kontrollerat, dock inte utan svettbrytning i hårfästet, mullrande :"Det struntar jag fullkomligt i, håll tyst och ät"...
Gubben kom hem igår kväll från stockholm, lagom tills avkommorna somnat och jag tagit hand om resterna av dagens hrrmmm... middag... Satt och pratade en stund i soffan, innan jag gick till sängen och däckade som en klubbad säl...
Vaknade med ångesten i halsgropen i morse, med ett hjärta som försökte ta sig ut genom bröstbenet... Tandhygienisten skulle ju besökas nu på morgonen... Ni som känner mig vet, att allt som har med tandläkare att göra är en stor källa till ångest hos mig. Tack vare tandvårdsförsäkringen, där man betalar in en summa varje månad, går jag regelbundet till tandläkaren/tandhygienisten. Då behöver jag inte ha ångest över att de ska ha BETALT för plågeriet också...
Sedan fick jag åka ut och byta de skor jag köpte till Minna i lördags. Trots att jag mätt efter konstens alla regler, så var de för små... Men nu finns ett par i större storlek till henne här hemma. Passade på att handla lite också och Samuel hjälpte mig bära in eländet när jag kom hem. Nu, har jag däckat i sängen med värkande kropp och knopp, och här tänker jag bli kvar en stund.
Ljus och Kärlek!
Namaste
söndag 22 april 2018
Ett... Intressant slut på dagen...
Jaa... Gårdagen blev... Intressant...
Jag och mor tog en sväng till torp. Fick köpt skor till Minna som visade sig vara för små, så de får bytas... Men hittade ett apotek som hade min adrenalinspruta, som är slut hos leverantören. Så, nu getingskrällen och brännmaneter, är jag beväpnad igen!
Sedan hem och självdö en stund, tills jag blev väckt av Ester som kom hem. Hon, Melker och Minna hade varit på utflykt med sin farmor till Vägeröds dalar och tittat på blåsippor.
Få i dem lite mat (nåja... Korv med bröd då...), packa simväskan och iväg till simskolan med Melker och Minna. Raskt in i duschen efteråt, em, byta om och åka i omgångar (Castor är ju på verkstad...) ner till Samuels flickvän på kalas.
Hade en väldigt trevlig kväll och kom hem vid 23ish. Till en olåst ytterdörr och tomt hus... William hade åkt hemifrån, utan att låsa efter sig. Elvira gick upp och fick av någon anledning för sig att öppna Samuels dörr (han var kvar hos sin flickvän), som förmodligen drabbades av något baksug, för hon fick inte upp den. Ergo: total panikångestattack... Fick ringa hem William och fick hit svågern. Svågern beväpnade sig med en stekpanna, William med tre kompisar och de fick genomsöka huset så de kunde garantera att det var tomt... Det och en atarax senare, så lugnade äntligen Elvira ner sig och kunde gå och lägga sig...
William har fått en tillsägelse om att låsa efter sig när han går hemifrån. Samt att släcka lampan efter sig i tvättstugan.
Nåja, nu har vi fått sova några timmar. Minna och Ester är ju rätt tidsinställda på morgonen så de var uppe redan vid halv 7... Har just intagit en "lyxfrukost" bestående av bake-off-frallor och vattenmelon och ska försöka sparka igång både mig själv och dagen... Solen skiner och fåglarna kvittrar vilket är mer än man kan säga om den surmulna, muttrande dotter som ligger bredvid mig i sängen...
Ljus och Kärlek!
Namaste
Jag och mor tog en sväng till torp. Fick köpt skor till Minna som visade sig vara för små, så de får bytas... Men hittade ett apotek som hade min adrenalinspruta, som är slut hos leverantören. Så, nu getingskrällen och brännmaneter, är jag beväpnad igen!
Sedan hem och självdö en stund, tills jag blev väckt av Ester som kom hem. Hon, Melker och Minna hade varit på utflykt med sin farmor till Vägeröds dalar och tittat på blåsippor.
Få i dem lite mat (nåja... Korv med bröd då...), packa simväskan och iväg till simskolan med Melker och Minna. Raskt in i duschen efteråt, em, byta om och åka i omgångar (Castor är ju på verkstad...) ner till Samuels flickvän på kalas.
Hade en väldigt trevlig kväll och kom hem vid 23ish. Till en olåst ytterdörr och tomt hus... William hade åkt hemifrån, utan att låsa efter sig. Elvira gick upp och fick av någon anledning för sig att öppna Samuels dörr (han var kvar hos sin flickvän), som förmodligen drabbades av något baksug, för hon fick inte upp den. Ergo: total panikångestattack... Fick ringa hem William och fick hit svågern. Svågern beväpnade sig med en stekpanna, William med tre kompisar och de fick genomsöka huset så de kunde garantera att det var tomt... Det och en atarax senare, så lugnade äntligen Elvira ner sig och kunde gå och lägga sig...
William har fått en tillsägelse om att låsa efter sig när han går hemifrån. Samt att släcka lampan efter sig i tvättstugan.
Nåja, nu har vi fått sova några timmar. Minna och Ester är ju rätt tidsinställda på morgonen så de var uppe redan vid halv 7... Har just intagit en "lyxfrukost" bestående av bake-off-frallor och vattenmelon och ska försöka sparka igång både mig själv och dagen... Solen skiner och fåglarna kvittrar vilket är mer än man kan säga om den surmulna, muttrande dotter som ligger bredvid mig i sängen...
Ljus och Kärlek!
Namaste
lördag 21 april 2018
Morgon-zoo?
Hmm... Vaknade vid 5 i morse av en talgoxe som hakat upp sig och sedan blivit satt på repeat. Blev senare väckt 7.15 av två fröknar som höll på att slå ihjäl varandra. Orsaken? En filt...Blev lätt mordisk jag också, konfiskerade de två filtar som brukar ge upphov till dylika känslor hos mina två ungdomsförbrytare och återvände till sängen.
Ligger nu, fortfarande kvar och lyssnar på redan nämnd talgoxe vars fru förmodligen drämt en stekpanna i huvudet på sin karl, för nu låter han mer normalt. Hör en skogsduva, en morgonhes kråka före morgonkaffet och den speedade hackspett som har utsett vår trädgård till en fyrstjärnig michelinrestaurang. En sömnig humla har tydligen fått för sig att bygga bo ovanför vårt sovrumsfönster. Väl vald plats med tanke på kornellträden som står i full blom någon meter bort. Allt detta ackompanjerat till nåt undermåligt tecknat barnprogram som tydligen ansetts vara danande nog att sändas på tv en lördagmorgon.
Snart dags att sparka igång dagen och upp den arbetande sonen, få i sig nåt frukostliknande, blanda saft till de tre små som ska på utflykt med farmor, köra den arbetande sonen till jobbet och avkommor till farmor. Sen får tiden avgöra vad som ska göras... Misstänker att vittvätten kommer sätta stopp för andra, mer kreativa alternativ.
Något får mig att tänka på en låt av Euskefeurat, jämna plågor...
Gubben är i Stockholm den här helgen. Det är årsmöte för Missing People. Åkte tidigt i morse och kommer hem imorgon kväll. Ikväll ska vi fira Samuels flickvän som fyllde 18 förra torsdagen. Ska bli trevligt!
Men som sagt, först morgonpiller, sedan frukost...
Ljus och Kärlek!
Namaste
torsdag 19 april 2018
Att äta, eller inte, det är frågan...
Jag rör mig i en del trädgårds- och odlingsforum och något som ständigt fascinerar, och irriterar, mig är att om någon lägger ut en bild på något och undrar vad det är så alltid, utan undantag, är det någon som skriker "GIFTIG!". Undrar om dessa är medvetna om att ALLT är giftigt? Det är liksom bara en fråga om dos... Ja, tibast (Daphne mezereum) är giftig. Hela växten. Men, och här kommer det stora "men'et"; bären är extremt bittra och det finns ingen, vare sig unge eller vuxen, som vid sina sinnens fulla bruk lyckas få i sig tillräckligt många bär för att få mer än möjligen lite ont i magen. Och själva busken är det få som skulle få för sig att tugga på...
Det är likadant varje gång; änglatrumpet, spikklubba, belladonna, bolmört för att ta några av de giftigaste växterna som förekommer i våra trädgårdar. Ingen av dem är särskilt välsmakande eller inbjudande att äta. Det finns inga dödsfall eller allvarliga förgiftningsfall att finna i statistik eller litteratur sedan andra världskriget. Det är svårt att finna tillförlitlig statistik före denna tid, men jag misstänker att man får gå betydligt längre bak i tiden än så för att finna något.
Ska man hårdra det, så är det ingen som skriker "GIFTIG!" när det kommer till körsbär tex. Men det räcker med 2-3 sönderbitna kärnor för att det ska vara en dödlig dos cyanid... Även äppelkärnor innehåller cyanid. Eller rättare sagt amygdalin som omvandlas till vätecyanid i kroppen, vilket även är fallet med körsbärskärnor, aprikoskärnor osv... Hur som helst, så räcker det med 200 söndertuggade äppelkärnor, dvs ca 20 äppelskrottar, för att uppnå dödlig dos om du har en kroppsvikt på 70kg. Men skulle någon hindra sina barn, som av viktskäl kräver mindre dos, från att äta äpplen?
Näpp, lär ungarna att inte stoppa allt i munnen, lär dem de giftiga växter du kan och framför allt: lär dem det som GÅR att äta. Barn är inte dummare än att de äter det som finns att tillgå och som smakar gott. Naturen har varit rätt finurlig när det kommer till smak; det bittra är inte lockande. Det giftiga är oftast bittert och osmakligt. Detta gäller dock INTE svamp, märk väl!
I min trädgård samsas giftig och välgörande. En stor Taxus-buske växer vid ytterdörren. Liljekonvalj i skogen. Ek likaså. Rabarber finns i trädgården och till sommaren även spikklubba, änglatrumpet, alruna, fingerborgsblomma och annat. Men där finns också smultron, jordgubbar, vinbär, krusbär, blåbär, plommon, äpplen, björnbär, thaiberry och körsbär. I vår förra trädgård växte vinbär tätt intill en häck av rosentry. Deras bär är väldigt lika. Elvira kunde redan vid ett års ålder se skillnad på dessa och kunde stå länge och plocka och äta. Men bara vinbär, aldrig rosentry-bär.
Så, min slutpoäng och sammanfattning är: Ja, det finns mycket som är "giftigt", men barn är inte korkade! De är vetgiriga, formbara och kärl att fylla med kunskap! Utnyttja det... Och tänk på, att även vatten är "giftigt"; 6 liter, är dödlig dos för en vuxen människa...
Ljus och Kärlek!
Namaste
Det är likadant varje gång; änglatrumpet, spikklubba, belladonna, bolmört för att ta några av de giftigaste växterna som förekommer i våra trädgårdar. Ingen av dem är särskilt välsmakande eller inbjudande att äta. Det finns inga dödsfall eller allvarliga förgiftningsfall att finna i statistik eller litteratur sedan andra världskriget. Det är svårt att finna tillförlitlig statistik före denna tid, men jag misstänker att man får gå betydligt längre bak i tiden än så för att finna något.
Ska man hårdra det, så är det ingen som skriker "GIFTIG!" när det kommer till körsbär tex. Men det räcker med 2-3 sönderbitna kärnor för att det ska vara en dödlig dos cyanid... Även äppelkärnor innehåller cyanid. Eller rättare sagt amygdalin som omvandlas till vätecyanid i kroppen, vilket även är fallet med körsbärskärnor, aprikoskärnor osv... Hur som helst, så räcker det med 200 söndertuggade äppelkärnor, dvs ca 20 äppelskrottar, för att uppnå dödlig dos om du har en kroppsvikt på 70kg. Men skulle någon hindra sina barn, som av viktskäl kräver mindre dos, från att äta äpplen?
Näpp, lär ungarna att inte stoppa allt i munnen, lär dem de giftiga växter du kan och framför allt: lär dem det som GÅR att äta. Barn är inte dummare än att de äter det som finns att tillgå och som smakar gott. Naturen har varit rätt finurlig när det kommer till smak; det bittra är inte lockande. Det giftiga är oftast bittert och osmakligt. Detta gäller dock INTE svamp, märk väl!
I min trädgård samsas giftig och välgörande. En stor Taxus-buske växer vid ytterdörren. Liljekonvalj i skogen. Ek likaså. Rabarber finns i trädgården och till sommaren även spikklubba, änglatrumpet, alruna, fingerborgsblomma och annat. Men där finns också smultron, jordgubbar, vinbär, krusbär, blåbär, plommon, äpplen, björnbär, thaiberry och körsbär. I vår förra trädgård växte vinbär tätt intill en häck av rosentry. Deras bär är väldigt lika. Elvira kunde redan vid ett års ålder se skillnad på dessa och kunde stå länge och plocka och äta. Men bara vinbär, aldrig rosentry-bär.
Så, min slutpoäng och sammanfattning är: Ja, det finns mycket som är "giftigt", men barn är inte korkade! De är vetgiriga, formbara och kärl att fylla med kunskap! Utnyttja det... Och tänk på, att även vatten är "giftigt"; 6 liter, är dödlig dos för en vuxen människa...
Ljus och Kärlek!
Namaste
måndag 16 april 2018
Sömnad, paddor och krånglande bil
Haft en härlig helg i Borås. Solen har visat sig från sin bästa sida och man har kunnat gå ute i bara linne, redan kl 8 på morgonen. Sovit länge på morgonen och satt mig vid dukat bord morgon, middag och kväll. Husmorssemester på högsta nivå alltså.
Lyckades med konststycket att sy en skjorta med Emil-krage till Melker. Trodde jag aldrig, men det gick, den blev riktigt bra, satt som en smäck och jag är löjligt stolt! Det är nog ett av de mest välarbetade plagg jag gjort. Vävt tyg kräver exakthet... Tyget är ett fiskbensmönstrat bomullstyg från ett påslakan storlek dubbelsäng, som jag fyndat gratis från en ge-och-få-sida på Facebook. Mönstret är från Ottobre.
Lyckades med konststycket att sy en skjorta med Emil-krage till Melker. Trodde jag aldrig, men det gick, den blev riktigt bra, satt som en smäck och jag är löjligt stolt! Det är nog ett av de mest välarbetade plagg jag gjort. Vävt tyg kräver exakthet... Tyget är ett fiskbensmönstrat bomullstyg från ett påslakan storlek dubbelsäng, som jag fyndat gratis från en ge-och-få-sida på Facebook. Mönstret är från Ottobre.
Det blev ett par myspåsar till marsvinen också, vilka uppskattades, åtminstone av Smulan. Dubbel fleece med rigileneband i öppningen för att hindra den från att falla ihop. Mönster saknas, då de är frihandade.
Ester behöver byxor och varma tröjor, så det fick bli ett par byxor och en tröja. Tyget är en collegestuv från skroten. Båda av mönster från Hallonsmula.
Det blev en klänning till Minna, men saknar en bra bild. Hon tog klänningen och stack... 😄
Elvira hade beställt fem hoodies. Det fanns inte på kartan... Men det blev en hoodieklänning i college från Tygaffären. Den var ursprungligen mint/pistagegrön-ish, men jag färgade den petrolgrön istället. Mönster är ett Tyskt mönster. Tyskarna är löjligt duktiga på att rita mönster! Roliga modeller, bra passform och trevliga att sy. Det krävdes lite fart på tankeverksamheten för att få till omlottluvan, men till slut gick det också...
På lördagkvällen utbröt lätt kalabalik i sy-och-sov-huset... En stor padda hade råkat hoppa in i hallen. Så jag och Karin fick rycka in och släppa ut den stackaren innan övriga tanter fick hjärtstopp... Hur man kan vara rädd för en sån här söting, övergår mitt förstånd. Titta bara på hans vackra ögon! Varmt bärnstensfärgade. Nåja, jag släppte ut honom på gräsmattan och dörren stängdes i ilfart så han, eller någon av hans kompisar, kunde komma in igen.
Bild: Karin Hägerås
På söndagen var det dags att åka hem. Jag kom till Torp... Då började Castor krångla. Jag fick inte i någon växel utan att vrida av tändningen. Lyckades på något sätt rulla av vägen och in till Uddevalla Bilverkstad i Herrestad och in på en parkeringsruta där. De hade visserligen stängt, men tänkte att bilen står bättre där än mitt i korsningen... Åkte dit igår och rådfrågade dem. De tyckte jag skulle vända mig till den tidigare verkstaden, som bytte motorn, om det skulle råka vara något garantifel. Sagt och gjort. Jag åkte upp till Rostskyddsverkstaden på Kuröd och de ska bärga bilen dit idag.
Ergo; vi är återigen med endast en bil... Finns inte ord för hur less jag är på detta! Åtminstone inga rumsrena sådana...
Nåja, jag är helt slut och kommer tillbringa denna vecka mest i sängen för att återhämta mig efter helgen. Spelar ingen roll hur underbart det varit, det tar på kropp och psyke. Idag ska jag på uppföljning på FinSam och hämta barnen. Det kommer räcka, mer än väl.
Ljus och Kärlek!
Namaste
onsdag 11 april 2018
Domen och förnyelsen
Ja, domen kom och jag överlevde. De var helt överens med min läkare om att arbete är helt out of the question just nu. Så småningom; kanske, men definitivt inte i nuläget. Nu, är det enbart rehabilitering och väntan på behandling som gäller. Så, nu gäller det "bara" att vältra ner fk i den båten också...
Efter det korta mötet på FinSam, åkte jag med min mor ut till torp. Hon skulle hämta sin laddare som har tagit tre veckor att reklamera... Passade på att handla lite också när vi ändå var ute.
Hämtade Melker tidigt idag, hade en överraskning åt honom: han skulle äntligen få gå och klippa sig. Han hade sagt att han ville ha det som sån fotbollsspelare i Liverpool, Fermino (?). Han blev nöjd iaf pojken, och snygg blev han!
Efter det korta mötet på FinSam, åkte jag med min mor ut till torp. Hon skulle hämta sin laddare som har tagit tre veckor att reklamera... Passade på att handla lite också när vi ändå var ute.
Hämtade Melker tidigt idag, hade en överraskning åt honom: han skulle äntligen få gå och klippa sig. Han hade sagt att han ville ha det som sån fotbollsspelare i Liverpool, Fermino (?). Han blev nöjd iaf pojken, och snygg blev han!
Passade på att klippa mig själv också. Har inte varit hos frisören på 5 år... Blev inte riiiiktigt som jag tänkt, men det växer väl ut...
På väg hem...
Efter en välbehövlig dusch. Bättre, men inte bra...
Kan inte för mitt liv begripa varför frisörer är så förälskade i den där jäkla kniven? Dessutom, är det verkligen INGEN som talar om för den att den INTE ska användas på lockigt hår? Det blir nämligen väldigt frizzigt då. Dvs var det inte frizzigt INNAN (vilket lockiga hår gärna blir...) så lär det definitivt bli det EFTER kniven (som synes...)... Hann inte säga stopp den här gången innan kniven sattes i håret... Annars brukar jag göra det, men då blir man helt plötsligt väldigt besvärlig...
Nåja, det växer ut så småningom.
Ljus och Kärlek!
Namaste
tisdag 10 april 2018
Sol, duell och en årsförbrukning treo?
Betydligt bättre natt inatt! Fått sova, om än upphackat. Men, upphackad sömn är SÅÅÅ mycket bättre än INGEN sömn. Mer sömn åt folket!
Solsken! Härligt!
Idag väntar "domen" på de 3,5 veckor jag spenderat på FinSam... En smula ångestladdat får jag nog säga att det är. Men, det blir vad det blir. Sedan ut till torp med min mor. Veckohandla lite också. Sedan ska jag och Melker till frisören. Han har längtat, talat om och letat bilder på hur han vill ha det. Han vet att det blir en överraskning idag, men inte att vi ska till frisören. Själv gjorde jag ju ett försök att bleka bort och färga över mitt hennafärgade hår. Det gick sådär. Eller ja, färgen blev bra, men henna och kemiska hårfärger är ingen bra kombo. Det visste jag redan innan. Det är lite av ett lotteri, eller rysk roulette om man så vill... Så, håret högst upp på hjässan är nu ca 20 cm långt, då det brändes av utav blekningen, och håret längre bak åt nacken till är oförändrat i längd. Lite förväxt hockeyfrilla om man så vill... Låter snyggt? Not so much...
Så, det ska göras något åt idag. Har jag hellångt hår, har jag inga problem med att klippa det själv, men ska det bli mer frisyr av det, så överlåter jag det åt någon annan... Återkommer med resultatet senare.
Men, nu vill kroppen ha morgonmedicinerna, magen vill ha... nåt... och min blåsa säger mig att om jag inte önskar simma i gula havet och sängen få grava problem med gula fläcken, så borde jag förmodligen ta mig till proslinstronen per omgående...
Återkommer senare med resultatet av både det ena och andra. Besparar er dock resultatet från "tronen"...
Ljus och Kärlek!
Namaste
Vilken jävla natt!
Vilken jävla natt... Haft så ont att jag nästan kräkts, trots morfintabletterna. Igår blev kontentan: 4 g alvedon, två treo, tre diklofenak och två femmor oxynorm. Ändå smärtor som låg på 11 på VAS... Ångest from hell och tankar som hakat upp sig totalt. Spelar ingen roll på vad, de bara maler runt i samma banor: låttexter som är satta på repeat, händelseförlopp som spelas upp om och om igen, katastroftankar och gudarna vet allt... Helt slut idag.
Fick iaf tagit mig till FinSam idag. Hivade i mig en näve piller och krälade ut till bilen. Bra infomöte på morgonen dock! Handlade om fk och läkarintyg. Fick en administrativ uppgift; mata in uppgifter i ett formulär. Det gick käpprätt åt pipan. Smärtorna gör att händerna domnar, så det lilla jag faktiskt klarade att göra, blev nog knappast läsbart... Stannade till på vc (våningen nedanför...) och tog proverna inför läkarbesöket på NÄL om två veckor. Sedan hem. Har äntligen lyckats trotsa ångesten och ringa till AEA angående aktivitetsstödet. De ville ju ha kompletteringar på någonting som jag inte lyckas läsa vad. Mycket trevlig kvinna som hjälpte mig att förstå vad det egentligen ville. Så mailat chefen för att få intyg, och så ska jag scanna in sjukintygen för det senaste året.
Kom hem till en Elvira som inte lyckades ta sig iväg till skolan, men jobbat på bra i classroom och dessutom gjort rent hos tjocksorkarna. Heja henne! Hon kämpar...
Nu, ska jag försöka trotsa illamåendet och försöka få i mig något, för första gången sedan igår kväll. Gjorde ett tappert försök att ta mig till syjuntan igår kväll, men fick bryta upp tidigt och åka hem pga smärtorna... Men en sagolikt god kaka bjöds det på, vilket är det senaste jag lyckades få i mig. Det måste jag försöka ändra på nu...
Ljus och Kärlek!
Namaste
söndag 8 april 2018
Sådd och badtankar
Ja det har varit en intensiv vecka, därav få uppdateringar... Veckans värsta var nog sjukgymnastens sadistiska test i tisdags, som har påverkat resten av veckan. Ett sk TIPPA-test utfördes. Detta innebär en rad olika övningar som tydligen visar hur den fysiska förmågan är. Började med att cykla på en motionscykel i fem minuter, promenera fram och tillbaka i en korridor, gå upp och ner för trappor, lyfta tyngder mellan två hyllplan, kliva upp och ner för en pall, handstyrkan testades, jag skulle rita cirklar på en en whiteboard, sätta mig och resa mig från en stol och lyfta en back. Allt under loppet av två minuter. Resultatet? Tja, inget jag inte redan visste; Min benstyrka är ok, min kondition usel och arm- och handstyrkan likaså. Det senare beror till stor del på min nackskada, den gör att armarna och händerna domnar. Nåja, hur som helst, åkte hem och kraschade, som jag gör efter varje dag på FinSam, med den skillnaden att jag inte "okraschade"igen förrän på torsdagen... Onsdagen minns jag som i ett töcken... Torsdag fick jag under stor möda tvingat mig iväg till FinSam, där jag fick en datauppgift. Jag fick ca 100 spörsmål, som jag skulle googla fram svar på. Kunde varken sitta eller stå, så jag slet ut alla sladdarna ur laptopen, tog mitt pick och pack, lade mig på soffan i korridoren med laptopen på magen och där låg jag och googlade bäst jag kunde. Arbetsterapeuten, som inte kunde hitta mig, skrattade när hon hittade mig och konstaterade att det finns lösningar på de flesta problem... Åkte hem och kraschade, igen, men lyckades komma iväg igen på fredagen. Då skulle jag bygga reoler och sortera böcker i bokstavsordning. Reolerna fick jag hjälp med. Fick sedan sorterat böckerna, innan nacken gav upp. Åkte och handlade med hjälp av min mor och sedan hem till värktabletterna. Fick fixat tacos till fredagsmys och sedan däckade jag. Jag är, och har varit, så otroligt social dessa veckor. Eller hur det nu var...
Igår fick jag planterat om alla tomater, physalis, spikklubba, solhatt och den grönkål som grott. 15 tomatplantor av 6 olika sorter blev det! Fick också sått majsen, fyra sorters gurka och squash. Sedan tog jag slut för igår. Idag, har varit betydligt bättre. Träffat en god vän för första gången på lnge och dessutom första gången jag orkat träffa någon utanför familjen under de tre veckor jag gått på FinSam. Synnerligen trevligt! Gubben och Samuel fick burit in en bokhylla som stått i garaget, sedan något år tillbaka, och jag fick ordning på alla dvd-filmer som legat huller om buller. Det gjorde att jag fick röjt lite i vardagsrummet och fått ut de böcker jag haft i sovrummet, ut i bokhyllan istället. Så, jag hittade ett vardagsrum, kan man väl säga! Ungarna har varit ute hela dagen och cyklat och härjat. Gubben har härjat ute i trädgården han också hela dagen och krattat grus och mossa. På eftermiddagen cyklade de till Bjursjön, och Ester hade fått för sig att hon skulle bada. Hon tog med sig badkläder och handduk. Väl där ångrade hon sig tydligen. Inte för att det var kallt, utan för att det låg is över hela sjön, så hon KUNDE inte bada... Knasiga unge... Underbart väder och en temperatur som inte får det att hänga istappar från näsan, har det varit hela dagen. Så dörren har stått öppen hela eftermiddagen. Gör inget att få ut vinterluften ur huset och ersätta den med ny, frisk vårluft! Elvira har bosatt sig på altanen hela dagen och haft en kompis här, så även hon har haft en bra dag, tror jag.
Nu, är jag slut och kaputt, så nu tänker jag utföra intensiva studier av insidan av mina ögonlock, så jag kan ha en rimlig chans att ta mig iväg till FinSam imorgon. Sista veckan nu, sedan kanske jag kan få ett liv igen...
Ljus och Kärlek!
Namaste
Igår fick jag planterat om alla tomater, physalis, spikklubba, solhatt och den grönkål som grott. 15 tomatplantor av 6 olika sorter blev det! Fick också sått majsen, fyra sorters gurka och squash. Sedan tog jag slut för igår. Idag, har varit betydligt bättre. Träffat en god vän för första gången på lnge och dessutom första gången jag orkat träffa någon utanför familjen under de tre veckor jag gått på FinSam. Synnerligen trevligt! Gubben och Samuel fick burit in en bokhylla som stått i garaget, sedan något år tillbaka, och jag fick ordning på alla dvd-filmer som legat huller om buller. Det gjorde att jag fick röjt lite i vardagsrummet och fått ut de böcker jag haft i sovrummet, ut i bokhyllan istället. Så, jag hittade ett vardagsrum, kan man väl säga! Ungarna har varit ute hela dagen och cyklat och härjat. Gubben har härjat ute i trädgården han också hela dagen och krattat grus och mossa. På eftermiddagen cyklade de till Bjursjön, och Ester hade fått för sig att hon skulle bada. Hon tog med sig badkläder och handduk. Väl där ångrade hon sig tydligen. Inte för att det var kallt, utan för att det låg is över hela sjön, så hon KUNDE inte bada... Knasiga unge... Underbart väder och en temperatur som inte får det att hänga istappar från näsan, har det varit hela dagen. Så dörren har stått öppen hela eftermiddagen. Gör inget att få ut vinterluften ur huset och ersätta den med ny, frisk vårluft! Elvira har bosatt sig på altanen hela dagen och haft en kompis här, så även hon har haft en bra dag, tror jag.
Nu, är jag slut och kaputt, så nu tänker jag utföra intensiva studier av insidan av mina ögonlock, så jag kan ha en rimlig chans att ta mig iväg till FinSam imorgon. Sista veckan nu, sedan kanske jag kan få ett liv igen...
Ljus och Kärlek!
Namaste
tisdag 3 april 2018
TIPPA?!
Idag var dagen då jag skulle til sjukgymnasten och göra ett sk TIPPA-test. Fråga mig inte vad "TIPPA" står för men kan tänka mig nåt i stil med "TIPPA jäveln ner i graven"... "Tung Intervention På Psykopatisk Avdelning"... "Tveksamt Informativt Pest och Pina Arbete"... "Tradigt InomhusPromenerande På Ashårt (golv)"... Många är gissningarna, men tvivlar på att någon av dem stämmer överens med vad psykopatens som hittade på eländet avsikt...
Edit: Efter en smula googlande kom jag fram till att TIPPA står för "Test Instrument for Profile of Physical Ability". Same, same...
Först skulle jag cykla i 5 minuter på en cykel. Sedan gå fram och tillbaka i en korridor 5 minuter, upp och ner för trappor, rita cirklar på en tavla, gå upp och ner på en pall, ställa mig upp och sätta mig ner på en stol, lyfta upp en hantel på en hylla och ställa ner och lyfta upp en back från golvet, allt under två minuters tid. Lyckades med nöd och näppe klara alla testen utom det sista. Då gav kroppen totalt upp. Men enveten som jag är, så skulle jag iaf försöka. Lyckades få ner den sabla backen på golvet, och fastnade där... Sjukgymnasten fick hjälpa mig upp till stående. Men, ingen ska kunna säga att jag inte försökte iaf, den saken är klar.
Fick kommit ut i bilen och tagit mig hem. Efter lite sängläge och en näve piller av det starkare slaget, kunde jag med hjälp av min mor åka och handla. Men nu är det sängläge igen... Anders och de tre små har åkt till badhuset och tar med sig ett lånebarn. Skönt att de får komma iväg och göra nåt kul! Imorgon, berättade Ester, ska de åka till Borås djurpark med fritids. Det ser hon fram emot.
Själv, ser jag fram emot nästa helg. Då åker jag på sy-lan igen. Tänkte jag skulle försöka mig på att sy en skjorta till Melker. Fick ett påslakan för dubbelsäng genom en ge-och-få-sida på fb. Snyggt fiskbensmönstrat i grått och svart. Tänkte det blir perfekt att sy skjortor av! Massor med tyg i ett sådant påslakan! Ska sätta mig och leta mönster i mitt lager senare. Någonstans finns det mönster jag letar efter. 😉
Men, det får helt uppenbart bli en senare fråga. För nu är det vila som gäller...
Ljus och Kärlek!
Namaste
Edit: Efter en smula googlande kom jag fram till att TIPPA står för "Test Instrument for Profile of Physical Ability". Same, same...
Först skulle jag cykla i 5 minuter på en cykel. Sedan gå fram och tillbaka i en korridor 5 minuter, upp och ner för trappor, rita cirklar på en tavla, gå upp och ner på en pall, ställa mig upp och sätta mig ner på en stol, lyfta upp en hantel på en hylla och ställa ner och lyfta upp en back från golvet, allt under två minuters tid. Lyckades med nöd och näppe klara alla testen utom det sista. Då gav kroppen totalt upp. Men enveten som jag är, så skulle jag iaf försöka. Lyckades få ner den sabla backen på golvet, och fastnade där... Sjukgymnasten fick hjälpa mig upp till stående. Men, ingen ska kunna säga att jag inte försökte iaf, den saken är klar.
Fick kommit ut i bilen och tagit mig hem. Efter lite sängläge och en näve piller av det starkare slaget, kunde jag med hjälp av min mor åka och handla. Men nu är det sängläge igen... Anders och de tre små har åkt till badhuset och tar med sig ett lånebarn. Skönt att de får komma iväg och göra nåt kul! Imorgon, berättade Ester, ska de åka till Borås djurpark med fritids. Det ser hon fram emot.
Själv, ser jag fram emot nästa helg. Då åker jag på sy-lan igen. Tänkte jag skulle försöka mig på att sy en skjorta till Melker. Fick ett påslakan för dubbelsäng genom en ge-och-få-sida på fb. Snyggt fiskbensmönstrat i grått och svart. Tänkte det blir perfekt att sy skjortor av! Massor med tyg i ett sådant påslakan! Ska sätta mig och leta mönster i mitt lager senare. Någonstans finns det mönster jag letar efter. 😉
Men, det får helt uppenbart bli en senare fråga. För nu är det vila som gäller...
Ljus och Kärlek!
Namaste
måndag 2 april 2018
Helgbravader och Hennans baksida...
Påskhelgen är snart till ända. På gott och ont... I lördags jobbade hela den manliga delen av familjen, utom Melker då. Efter det åkte vi upp till Samuels flickväns familjs lantställe och åt vansinnigt gott och hade väldigt trevligt. Söndagsmorgonen kom alldeles för tidigt med tanke på den sena lördagen, men jag åkte upp till lantstället och hämtade Samuel och körde ut honom till jobbet. Handlade lite när jag ändå var ute och när jag kom hem var det bara till att få in Kalle kalkon i ungen på vändschema. Han smakade inte fel alls, kan tilläggas... 😉
Jag lyckades också med bravaden att bleka bort hennan ur håret. Det är ju i praktiken omöjligt att göra på nåt vettigt vis. Det finns en anledning till att erfarna hennister säger: "Henna färger du inte med, det gifter du dig med" och i mina engelska grupper säger man: Henna isn't temporary, it's for life... Men jag lyckades skapligt iaf. En hel del hår fattigare blev jag (vilket får mig att tvivla på att henna verkligen ÄR så vårdande för håret som påstås...), skiftade i grönt under blekningen och såg ut som ett neonorange lejon i övrigt. Men efter färgning med en neutralare nyans, är jag nu relativt nära min naturliga hårfärg. Får se om jag låter det grå/vita växa ut eller om jag ska fortsätta färga utväxten. Det får jag fundera på. Har ju cirka två-tre veckor på mig innan jag har en centimeters utväxt. Mitt hår växer ju som ogräs, på gott och ont. Förhoppningsvis kan jag få tillbaka en del av allt hår jag tappade under processen. Har iaf inga kala delar på hjässan (vada jag vet iaf...) vilket jag är plågsamt medveten om att vissa fått efter avfärgning efter henna... Hoppas jag får behålla det jag har kvar iaf. Ska göra en oljeinpackning, nästa gång jag får kraft nog att duscha, så får håret lite näring igen. Tills dess blir det att krama in aloe vera, så det får fukt.
Framåt kvällen kraschade jag totalt efter helgens bravader, så jag stöp i säng vid 21. 02.20 ringde Anders telefon. Nån gubbe på orust som förirrat sig och vart försvunnen, så på morgonen blev köket till en sambandscentral för Missing People.
Jag for ut till IKEA med mor, som skulle köpa sig en ny fåtölj och själv fyllde jag på servettförrådet. Anders for till jobbet. Nu på eftermiddagen har de tydligen hittat den borttappade gubben på orust. Han hade tydligen satt sig på bussen till Stenungsund utan att tala om detta för någon. Nåja, huvudsaken är att han är välbehållen!
Om en liten stund ska jag börja fixa lite mat. Idag blir det påskbuffé med jansson, prinskorv, köttbullar, ägghalvor och sill. Det får liksom räcka så. Köttbullarna är dessutom mamma scan som gjort. Mätta lär vi bli, och det är huvudsaken. Men jansson gör jag själv.
Imorgon börjar vardagen igen och jag ska tillbaka in i grottekvarnen och plågas på FinSam. denna och nästa vecka, sedan är det klart iaf... Då kanske jag kan få nån form av liv igen... Och sy... Saknar mina maskiner så det kryper i kroppen på mig...
Nåja, ut i köket med dig kvinna!
Ljus och Kärlek!
Namaste
Jag lyckades också med bravaden att bleka bort hennan ur håret. Det är ju i praktiken omöjligt att göra på nåt vettigt vis. Det finns en anledning till att erfarna hennister säger: "Henna färger du inte med, det gifter du dig med" och i mina engelska grupper säger man: Henna isn't temporary, it's for life... Men jag lyckades skapligt iaf. En hel del hår fattigare blev jag (vilket får mig att tvivla på att henna verkligen ÄR så vårdande för håret som påstås...), skiftade i grönt under blekningen och såg ut som ett neonorange lejon i övrigt. Men efter färgning med en neutralare nyans, är jag nu relativt nära min naturliga hårfärg. Får se om jag låter det grå/vita växa ut eller om jag ska fortsätta färga utväxten. Det får jag fundera på. Har ju cirka två-tre veckor på mig innan jag har en centimeters utväxt. Mitt hår växer ju som ogräs, på gott och ont. Förhoppningsvis kan jag få tillbaka en del av allt hår jag tappade under processen. Har iaf inga kala delar på hjässan (vada jag vet iaf...) vilket jag är plågsamt medveten om att vissa fått efter avfärgning efter henna... Hoppas jag får behålla det jag har kvar iaf. Ska göra en oljeinpackning, nästa gång jag får kraft nog att duscha, så får håret lite näring igen. Tills dess blir det att krama in aloe vera, så det får fukt.
Framåt kvällen kraschade jag totalt efter helgens bravader, så jag stöp i säng vid 21. 02.20 ringde Anders telefon. Nån gubbe på orust som förirrat sig och vart försvunnen, så på morgonen blev köket till en sambandscentral för Missing People.
Jag for ut till IKEA med mor, som skulle köpa sig en ny fåtölj och själv fyllde jag på servettförrådet. Anders for till jobbet. Nu på eftermiddagen har de tydligen hittat den borttappade gubben på orust. Han hade tydligen satt sig på bussen till Stenungsund utan att tala om detta för någon. Nåja, huvudsaken är att han är välbehållen!
Om en liten stund ska jag börja fixa lite mat. Idag blir det påskbuffé med jansson, prinskorv, köttbullar, ägghalvor och sill. Det får liksom räcka så. Köttbullarna är dessutom mamma scan som gjort. Mätta lär vi bli, och det är huvudsaken. Men jansson gör jag själv.
Imorgon börjar vardagen igen och jag ska tillbaka in i grottekvarnen och plågas på FinSam. denna och nästa vecka, sedan är det klart iaf... Då kanske jag kan få nån form av liv igen... Och sy... Saknar mina maskiner så det kryper i kroppen på mig...
Nåja, ut i köket med dig kvinna!
Ljus och Kärlek!
Namaste
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)