Städ, tvätt, och rispiroger...

Det nya schemat med uppgifter funkar rätt ok so far. William fixade hallen oklanderligt i måndags och städade sin toa och tvättstugan igår. Elvira städade toa uppe i måndags, minna diskade igår och själv har jag med hjälp av mor städat köket, vardagsrummet och sovrummet de senaste två dagarna. Idag är det Esters diskdag och Elvira har halltjänst. Samuel ska få dammsuga hallen uppe idag efter jobbet. Mm, det är nya tider minsann, med oxpiskan i högsta hugg...

Idag kördes avkommor till skola och dagmamma i omgångar, åkte till Lidl och köpte rispiroger till min mor och sedan till vårdcentralen. Efter att sedvanligt konstatera att försäkringskassan är idioter, så sjukskrevs jag fortsatt och han skrev även en remiss för MR av min nacke efter att brutalt ha klämt på och undersökt densamma. Förnya lite recept och sedan hem, slänga i mig en näve piller och städa sovrummet med hjälp av mor.

Nu intagit lunch (två rispiroger...) och intagit sängläge en stund. Sedan försöka ta sig ner till tvättstugan och köra igång en maskin tvätt. Imorgon ska Minna hälsa på i skolan. Hur fan kan tiden gå så fort?! Dagmamma-eran är snart över och enbart skolbarn är kvar... Snyft...

I trädgården spirar och gror det för fullt! Man kan skymta de första broccolirybs'en, dillen har kommit upp, morötterna, bönorna och salladen växer så det knakar, tomaterna drar iväg, gurkorna likaså (fast i fönstren inomhus), rödbetorna är lite segare i starten och squashen likaså, men rädisorna kommer sig fint. I ett litet miniväxthus á la tält växer nu en honungsmelonsplanta, en annan sockermelon, en pumpa och en myskpumpa (butternut squash). Potatisen gror, om än väldigt sakta. Har en passiflora som blommat konstant nu i säkert två månader. Två små frukter kommer det på den! Köpte mig en till, fast en annan sort och den växer så det knakar! Den drar iväg ungefär 5 cm per dag... Riktigt roligt är det iaf!

Imorgon blir en vilodag, bortsett från skolbesöket då. Kanske kan hitta ork att ta mig ner till syvrån. Längtar dit, men kommer mig inte dit... Nåja, den finns ju kvar...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Nya tider i det välfyllda huset i vinbärsskogen!

Värmen den här helgen har varit helt outstanding! Och knockande. Legat utslagen nästan hela helgen, knappt ätit men druckit en hel del vätskeersättning. Idag är det lite svalare, vilket är skönt som omväxling.

Nu, har lilla bilen rasat... Trodde först det var batteriet eller startmotorn men nu lutar det mer åt bränslepumpen eller dito filter... Forsberg och bilar, är en neverending story... Suck...

Idag, börjar vi med chores, eller uppgifter i den forsbergska klanen. Alla barnen har fått varsin diskdag (där ingår även diskmaskinen), varsin dag med Halltjänst (dvs med jämna mellanrum gå en runda i hallen och ställa rätt alla skor, hänga upp jackor och väskor etc), det ska städas rum varje fredag och varje söndag ska skolprylarna ses över (dvs gympapåsar ska vara packade, läxor has koll på liksom låneböcker och träningskläder). Elvira och Samuel städar toa uppe varsin dag i veckan, William städar sin toa nere samt dammsuger tvättstugan en gång i veckan. Själv har jag brutit ner huset i smådelar. Idag står vardagsrummet på agendan.

Jag hoppas att detta kommer funka. Vi är 8 pers i den här familjen, då borde vi kunna få den här sjunkande båten på fötter igen!

Mitt inre är i kaos fn. Tankarna snurrar hela tiden kring studentförberedelser och födelsedagsfiranden. Samtidigt som jag inte riktigt håller näsan ovanför vattenytan. Min nacke krånglar konstant just nu, vilket ger migrän med utstrålning till axlarna och ut i båda armarna och händer som domnar. Vill inte ta morfin hela tiden, men det kan inte undgås ibland. Ska ta mig ett snack med min läkare på onsdag och be om en MR på min nacke... Finns inte en naprapat i världen som vill röra min nacke innan det är gjort...

Nåja, bara att sätta på sig nackkragen, slänga i sig en näve piller, spotta i nävarna och se glad ut. Eller nåt...

Ljus och kärlek!
Namaste

Årsdag!

För 4 år sedan hittade vi en vettskrämd kisse under Esters säng som suttit där i två dygn. Vi lyckades locka fram honom med mat, vatten och kattgodis och fick till slut lov att lyfta ut honom. Vi hade sett skymtar av honom runt huset tidigare, men han var så livrädd att han sprang för livet så snart han hörde någon komma. Förmodligen vildkatt. Full av fästingar, öronskabb, tovor och mask var han. Han kom tillbaka varje dag efter detta och han åt som en grävskopa; öppnade munnen på vid gavel, körde ner hela ansiktet i matskålen och svalde utan att ens tugga. Så småningom fick jag lov att klappa honom och inom loppet av en vecka plockade jag över 40 fästingar på honom. Klippte en tova om dagen, lurade i honom lite maskmedel och fick till slut göra rent öronen på honom också. Vi fick låna en chipläsare, men han var inte chippad. Det trodde vi inte heller, men man måste ju kolla iaf. Lade ut annonser och blänkare på fb-forum men ingen hörde av sig. Så, till slut lade vi ut honom på en omplaceringssida. Vi fick nåt enstaka svar, men inget kändes rätt. Så småningom, kunde han komma in i hallen, men bara om dörren var öppen. Många rivsår och bett blev det under den här perioden kan jag säga... Han lyckades till och med pierca min ena näsvinge, rakt igenom... Men, i takt med att han långsamt kom in i vårt hem, kröp han också helt omärkligt in i våra hjärtan och fick till slut namnet Sture. Det tog ett år nästan, innan vi kunde få honom kastrerad. Vi var ju tvungna att kunna stänga dörren bakom honom för det. Vi har också konstaterat att han förmodligen är pappa till vår andra katt, Snoddas. Han strök runt huset där Snoddas mamma bodde och de är så lika till sättet att man blir mörkrädd. Idag, är han min främsta samtalspartner om dagarna. Han har olika läten för vad han vill. Han är världens största gosegris och Elvira kan göra nästan vad som helst med honom, som synes på den tyvärr något suddiga bilden nedan... Han sover PÅ Anders bröstkorg. Varje natt. Vilket förmodligen har ungefär samma effekt som en konstant peep-flaska, med tanke på att han numera väger gott och väl 8 kg och kan liknas vid en bulldog när han kommer vaggandes... Han har två favoritplatser: vår säng och kökssoffan. Han går fortfarande inte gärna upp på tjejernas rum, men han har varit där och hämtat mig på kvällen ibland när jag nattat.

Sture verkar gjord av slime, när Elvira hanterar honom

Han är en livsnjutare som intagit vår säng

Nå, jag fick lite sättpotatis av en vän som blev satt i helgen. Läste tips på ett odlingsforum jag är med i, att täckodla den i halm, så jag satte upp två pallkragar, trampade ner ogräset i den ena och trampade till det buravfall från marsvinens bur som jag grundat den andra med. Sedan lade jag potatisen rakt på marken/avfallet och täckte med minst 30cm halm. Sedan vattna. Kommer behöva fylla på mer halm dock för den har sjunkit ihop en del. Ska bli spännande att se resultatet så småningom!

Idag väntar veckohandling och har två halvkrassliga ungar hemma. Ska gräva upp två förrymda vinbärsbuskar och jordslå dem tills en tjej från Stenungsund kommer och tar över dem på lördag. Alltid kul att mitt överskott kan komma andra till godo. Ska försöka gräva upp den förrymda krusbärsbuske som kommit upp bredvid trappen också och flytta den till de övriga två på baksidan där den kanske kan få plats att växa och frodas. Tvättmaskinen motioneras och jag tänkte kanske komma ner till syvrån också. Men vi får se vad dagen bär med sig...

Ljus och Kärlek!

Namaste

Svidande, men nödvändig, kritik...

Alltså. Jag dukar under snart! Alla som är på mig från alla håll. Får höra från tre håll: det kan inte se ut så här (hemma hos oss). Bilar som rasar, verkstadstider hit och dit, pusslande med bara en bil, jag agerar sjukvårdsrådgivning, Ester (och Samuel) har behövt till optikern i två månader nu, studentplakatet är inte fixat, studentfixande, tvätt som inte hänger sig själv, mat ska handlas och tillagas (vore jävligt trevligt om nån annan kunde tänka sig att tänka ut matsedel och laga maten som omväxling), jävligt trött på att höra att den och den inte äter det där, maten är blä osv. Elvira vill ha en hund. Melker vantrivs i skolan, han blir retad och ibland tom slagen. Drillflickornas ledare är på oss om att Elvira (Som bekant inte mår bra alls) måste komma på alla återstående träningar om hon vill vara med på studenten, men avblåser själv en träning "för att hon inte orkar". Jag ska ringa verkstäder, optiker, vårdcentraler, kirurgmottagningen, dietist, datorsnubbar, försäkringskassan, AEA, jobbet, tandläkare, skola, BUP, psykologer, läkare, ortopedmottagningen och förmodligen begravningsentreprenör för min egen begravning... Telefonångest gör det dessutom hart när omöjligt.

JAG VET att det behöver städas. JAG VET att tvätten behöver hängas och vikas. JAG VET att vi behöver äta middag. JAG VET att filen är slut. JAG VET att katternas vatten behöver fyllas på. JAG VET att bilen ska ombesiktigas snart. JAG VET att vi inte är gjorda av pengar. JAG VET att barnen måste hjälpa till hemma. JAG VET att källaren är oframkomlig. JAG VET att Elvira ska till skolan varje dag. JAG VET att Esters mobil behöver sättas i ett sim-kort och konfigureras. JAG VET att garaget behöver röjas. JAG VET att Maggans foto vill ha minst två veckor på sig att fixa studentplakat. JAG VET att Samuel behövs på jobbet. JAG VET att jag "bara går hemma" och således har tid med "allt". MEN JAG ORKAR INTE!!! Jag orkar fan inte ens de få saker jag fortfarande finner nöje i...

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT AGERA NÅN JÄVLA SAMBANDSCENTRAL FÖR TA MIG FAN ALLTING!!!

Det GÅR att prata direkt med Anders, utan att gå genom mig. Det GÅR att prata direkt med Samuel, utan att gå genom mig. Det GÅR att prata med vem fan som HELST, utan att gå genom mig! Jag lovar, det funkar! Tack vare mina diagnoser, glömmer jag saker. Det är inte ens säkert att det ni säger till tex Anders, genom mig, når fram...

En annan sak... Sluta säg till MIG att ni är trötta på Anders. Att han är iväg med kören, stadsmusikkåren eller på fotboll tex. JAG UNNAR HONOM DET och skulle inte ta det ifrån honom för allt i världen! Jag ges möjlighet att tre-fyra gånger om året åka iväg en långhelg och göra det JAG tycker är roligt. Då är jag borta torsdag till söndag. UTAN ATT ENS KOMMA HEM PÅ KVÄLLEN! Så, jag tror nog att det jämnar ut sig i slutänden... Om Anders gör eller säger något ni inte är överens med, SÄG DET TILL HONOM, inte till mig... Gäller för övrigt om det gäller resten av världens befolkning också i och för sig...

Allt detta, sänker mig. Totalt! All min energi går åt till att agera nån jävla sambandscentral och ta emot ALL kritik som egentligen inte är riktad mot mig. Men JAG  samlar på mig den och det suger ur mig all optimism och energi som möjligen fanns där från början, likt en omättbar blodigel.

Snart, går jag i däck totalt. Har snart inget kvar att ge. Jag ORKAR INTE MER! Jag är ledsen, men jag måste få ur mig detta, annars dukar jag under i frustration och negativism. Ja, jag "går bara hemma" (går vete tusan förresten, tillbringar mest tid i sängen...), men jag är faktiskt sjukskriven av en anledning. Läkaren tillåter mig inte ens att arbetsträna. Det gör jag ändå, på hemmaplan, fast jag inte borde. Att vara sjukskriven syftar till att helas till kropp och själ, om det är möjligt. Det, ska tiden gå till. Jag har tom fått läkarordination på att göra sånt som jag blir glad av, som jag tycker om och tycker är roligt. För att hela mig mentalt. Men det finns varken tid eller ork till... Så får jag höra, att jag inte gör tillräckligt... Från alla håll... Vad fan gör jag då för nytta här på jorden?

Ljus och Kärlek!
Namaste

Pengar, scheman och bileländen...

Ett tag sedan sist inser jag... Men hade ett intressant samtal med Melkers kompis pappa igår. Melker och jans kompis bråkar en del i skolan, men leker gärna hemma utan större mankemang. Men gick iaf upp igår kväll (vi bor på samma gata) och tog mig ett snack. När det var avklarat gled vi in på både det ena och det andra, men en sak som fastnade i huvudet på mig, var hur "alla" verkar ha outsinligt mycket pengar? Var får de alla pengar ifrån? Det köpt nya bilar, byts tak, helrenoveras, dyra leksaker till barnen, nya mobiltelefoner, datorer, tv-apparater, tv-spel, semesterresor, fjällresor, nya symaskiner, tyg i oändlighet, märkeskläder, äter ute, frisörbesök varje månad osv. Jag förstår verkligen inte? Skiter folk pengar?! Här sliter vi varje månad för att öht få det att gå runt...

Nåja, idag har jag "roat" mig med att skriva upp ett veckoschema som innefattar alla i familjen och alla har fått uppgifter de ska göra. Tex städa toa uppe, plocka undan i hallen, diska... Ska presentera detta för familjen ikväll tänkte jag. Jag tycker, att om vi är 8 pers i huset, borde vi kunna få till att det ser någorlunda ut om alla drar sitt strå till stacken. Jag har också gjort ett eget veckoschema där jag bryter ner allt till något per dag. Jag fixar inte att ta det beslutet när jag står i det, utan lägger nu upp ett schema som talar om vad jag ska göra och vilken dag det ska göras. Ger det ett försök iaf, så får vi se om det är lättare att få tummen ur den beryktade baken...

Castor är på verkstaden. Igen... Handbromsen hade fastnat så den låg på konstant och de ska fylla på additivvätskan som är slut. Idag vägrade Stina (lilla bilen) starta, så A tog cykelkärran och lämnade Ester och Minna. Tror det är batteriet som är dött, men vi får se. Antingen haffar jag grannen vid tillfälle så han får testa med startkablar, eller så får svärmor komma med bilen och startkablar... Suck... Orkar verkligen inte mer nu...

Ska försöka få mig till att köra ett par maskiner tvätt och plocka undan i köket. Ska försöka leta upp blåbärsbuskarna i ogräset också... Men vi får väl se vad det blir i slutänden...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Död och utplånande?

Är med i en del odlingsgrupper och naturgrupper på nätet och två ständigt återkommande ämnen är parkslide och jätteloka. Parkslide är en importerad växt, ursprungligen från japan, som ofta säljs som bambu. Den tar över all växtlighet, är i stort sett omöjlig att utrota och har sådan växtkraft att den tom har setts spräcka husgrunder. I storbritannien beläggs hus med parkslide i trädgården med försäljningsförbud. Du får alltså inte sälja ett hus med parkslide i trädgården. Så invasiv och omöjlig är den. Den, ska bekämpas så gott det bara går.

Jättelokan å andra sidan, är ursprungligen importerad som trädgårdsväxt och har sedan spridit sig i vår fauna. Det skriks om hur giftig den är och att den är livsfarlig. För det första: den är inte giftig! Man kan faktiskt tom äta den. Däremot är den fototoxisk. Det innebär att om du får växtsaften på huden och huden sedan utsätts för solljus, uppstår ett utslag som efter något dygn utvecklas till blåsor. Rör den inte, och du är safe! Det man sällan pratar om, är att alla flockblommiga växter gör detta i olika utsträckning. Vanligast att få reaktioner utav, är morot, selleri och palsternacka. Men de är det ingen som vill utrota?

Grejen är, att mer eller mindre ALL vår växtlighet här uppe i norden är kommen utifrån. Undantaget lavar möjligen. Hur mycket växtlighet tror ni fanns här då inlandsisen lämnade oss för ca 10'000 år sedan? Långsamt kröp växtligheten norrut från europa. Människan tog med sig frön och växtdelar att leva av då de flyttade hit med sina renar då det var här födan fanns. Dessa frön och växtdelar slog rot och tog fäste. Detta pågår fortfarande. Växter som för ett antal år sedan endast kunde hittas i södra sverige, kryper nu långsamt norrut. Likaså djurvärlden, även de vandrade in söderifrån när födan gjorde detsamma. Människan och djuren är sådana, de flyttar dit födan finns.

Många är de växter och djurarter som människan fört in: nyttoväxter, prydnadsväxter, medicinalväxter och växter som tjänar som föda åt människor eller boskap. Det är en naturlig utveckling som vi med åren glömt bort. Vi har också glömt hur vi ska lära våra barn vad som är ok och vad som bör undvikas i naturen. Att samexistera med de levande varelser och växter som finns. Istället ska vi ha ihjäl, utrota och "begränsa" det som inte längre passar in i vår komfortzon. Spindlar, flugor, ormar mfl dödas så fort de finns i vår närhet. Vargen ska utrotas (kalla det skyddsjakt om du vill, men det är samma sak...) för att den är varg och dödar får och annat för sin överlevnads skull. Björnen pratas inte så mycket om, men det är nog samma sak där.

Många i mina odlingsgrupper frågar: hur får jag bort myrorna? Genast kommer det svar på hur du enklast, billigast och effektivast tar död på dem. Varför döda? Vattna regelbundet och strö ut krossade äggskal, de flyttar självmant! Myror tycker inte om att bli blöta och skyr äggskalen (fråga mig inte varför, men det fungerar). Fortsätt tills de flyttat någonstans där de inte stör dig. Getingbon; häng upp en uppblåst tillknycklad papperspåse. De tror att platsen redan är upptagen och flyttar någon annanstans. Bålgetingar, vill jag gärna ha i trädgården, trots att jag är getingallergiker. De är, sin storlek till trots, vänliga sävliga jättar som gärna käkar upp sina mindre vänliga släktingar... De äter gärna andra insekter också, som kan skada ev odlingar. Spindlar: ja, gärna många! Ju fler spindlar, desto färre flugor, mygg och knott! Jag söker fortfarande efter något som kan hålla mördarsniglarna borta från mina odlingar utan att tvingas döda dem dock. Om någon har ett förslag, så mottages detta tacksamt...

Alltså, min poäng är att allt har en plats i kretsloppet, en uppgift att fylla. Från blåval till minsta kvalster. Den enda livsform som de facto INTE har en funktion att fylla, är människan... Världen hade varit en betydligt bättre plats och jorden hade blomstrat upp, utan människan. Jag tycker att vi ska se vår existens som en gåva och vi måste fundera över hur vi ska återgälda den ynnesten! Samexistens i samråd med naturen och alla de levande varelser som finns här. Ta hand om vår värld, om inte annat så för våra barns skull...

Ljus och Kärlek!
Namaste

När man glömmer stegräknaren hemma...

Nå, igår tog vi en roadtrip, jag och en vän och våra barn. Eller ja ett av hennes och tre av mina... Jag hade hittat ett event på fb om en guidad vandring på blomsholm utanför Strömstad, skeppssättningen, domarringarna, gravhögarna och sedan en vandring upp till drottning Astrids grotta på färingön. Kom dit och det visade sig att arrangören inte hade en susning om någonting. Jag visste mer om skeppsättningen och dess ålder än vad han gjorde. Skeppssättningen är från ca 400-600 fKr.

Vi gick vidare mot domarringarna och gravhögarna. Vi gick förbi resterna av en gammal kvarn som numera endast var en liten fors. Här förbi drog Karl XII sina stridskepp över land från Strömstad till Idefjorden på stora ekstockar för att på så sätt överraska Norrmännen. Det lyckades, men han blev skjuten vid Fredrikstens fästning i Halden.

Kvarnen

Den största av domarringarna

Domarringen med Skeppssättningen i bakgrunden

Utsikt från gravhögarna

Hur som helst, vi gick vidare mot färingen och han ledde vägen genom skogen. Vi trodde i vår enfald att han kände till terrängen och stigarna däromkring. Men vi bedrog oss... Vi gick över berg och sten, genom sly och elände och till slut tog vi bilvägen uppåt. Han lede oss in på fel avtagsväg och det blev en omväg på en kilometer. Till slut kom vi till Färingen, med synnerligen griniga barn. Där stannade vi och fikade, barnen badade och Carina gick och hämtade bilen så vi kunde utfodra barnen med mer än bulle. Här blev vi kvar medan övriga gänget vandrade vidare mot grottan.

En stock som flyter kan roa länge...

När vi kände oss mätta och belåtna, ungarna blivit blå och såg ut som plockade hönor, kom vi fram till att vi går vidare till färingstugan. Det är en rätt lång hängbro över till Färingön som jag tänkte barnen skulle gilla, och det gjorde de... Där mötte vi resten av gänget, som inte hade hittat grottan trots idogt letande. 

Klätterträd med rep roar också

Sedan gick vi trötta men nöjda med dagen mot bilen och åkte hemåt. Dagen avslutades med biff med bambuskott, chips och eurovisionsschlagerfestival. Ingen orkade se till slutet...

Idag, mår jag som väntat: totalt slut, överkörd av en ångvält, uppsopad och hälld i en mixer, uthälld i en pastamaskin och sedan manglad... Lyckats få i mig frukost, få på mig lite kläder, vattnat på framsidan och våttorkat badrumsgolvet. Vete sjutton om det blir mer idag... Möjligen får jag väl fixa nån form av middag kanske? Hur som helst, så hade vi en härlig men intensiv dag igår!

Ljus och Kärlek!

Namaste

Själaföda!

Igår hade vi en helt underbar dag! Vi tog en tur till Lysekil och Stånge Huvud. Jag, Anders, de fyra minsta och ett lånebarn. Jag älskar att gå på de karga kala klipphällarna och känna havets alla dofter. Barnen tycker också om att springa runt där och utforska alla klippskrevor och gölar som bildats. Sedan gick vi tillbaka till Pinnevik och fikade (mackor, bullar och saft), njöt av högsommarvärmen och badade. Ja, det var kallt, men rätt skönt i hettan. Åkte sedan till ICA för Anders skulle tömma MSP's insamlingsbössor och jag passade på att köpa lite vatten till alla, då våra 4 liter som vi haft med hade tagit slut innan törsten gjorde det. Köpte varsin ölkorv till barnen också, för jag konstaterade att de förmodligen behövde lite salt också.

På vägen hem stannade vi till hos mina svärföräldrar och åt middag. Svärmor hade lagat en helt underbar köttfärslimpa vilket smakade fantastiskt efter en heldag i solen! Sedan mullrade åskan i fjärran, några få regndroppar föll och det var allt. Bestämde mig för att få bönorna i jorden och att vattna odlingarna. Det tyckte Minna var kul, som inte fick vara med och spela spel med Ester, Melker och deras kompis Elvar. Hon vart sjöblöt... Då kom de tre andra gökarna ut också och de blev på något mystiskt sätt sjöblöta de också... Undrar hur? 😉

Lyckades, med hjälp av Anders och Ester, byta lakan i sängen och tog sedan en snabbdusch för att få havssaltet ur håret. Sedan avveckla tjejerna och mig själv.

Idag, började dagen med att åka till VC och ta blodprover på Elvira, körde sedan hem henne och jag och mor åkte och handlade inför helgen. Nu, har jag landat i sängen och här lär jag bli kvar ett tag. Helt död efter gårdagens strapatser. Hade så gärna gått ut och härjat i trädgården, Vill få tomaterna i mer jord, men därtill finnes ingen ork eller kraft. Det lilla jag har idag, får gå till att utfodra avkommorna. Men, lite mys med barnen gör gott i själen och jag njuter av att ha dem hemma idag.

Ljus och Kärlek!
Namaste

Grisar, en hummer-ren och en bäver...

Dagen började med sömnad idag. Dagmamman påpekade att Minna behöver en tunnare kofta nu när solen skiner och de är ute mycket. Ok, då syr jag en. 😉

Det blev en fintyg, en underbart mjuk jaquardvävd jersey från Vanja Sea, som legat och väntat på rätt plagg. Rätt plagg, i det här fallet, blev en "A little twisted" från Hallonsmula. Roade mig med att sätta knappar i denna istället för dragkedja som jag gjort tidigare.

Precis när jag knappat klart koftan, kom mina sytanter på besök. Synnerligen trevligt och välbehövligt att få vara lite social som omväxling.

Sedan gick jag och Elvira en sväng i trädgården och konstaterade att det fanns gott om marsvinskäk att tillgå, så det blev en premiärvistelse (för i år) utomhus för tjocksorkarna. Det uppskattades och de satte i sig ett mindre Kebnekaise av maskrosblad och gräs innan de fick rulla, jag menar komma in i buren igen... Men, de har ju minne som en vattenspegel, så de kommer väl skrika i panik och tron att de håller på att svälta ihjäl (som vanligt) vid 21 ikväll...

Lyckliga grisar!

William, som med BF-klasserna i skolan, ordnat fritidshemmens dag, kom hem och var påfallande lik en korsning mellan en nykokt hummer och Rudolf med röda mulen. Han hade ETT enda ord, eller två då, att säga: Aloe vera?! Han var lite lätt fluorescerande, typ... Stackarn... 

Castor är äntligen hemma igen från verkstaden. Han ska tillbaka nästa vecka för att fylla på additivvätska och efter det hoppas jag innerligt att det räcker mer verkstadsbesök för honom på ett BRA TAG! Så sabla less på den *CENSUR* bilen nu... Den är inte bara en pengatjuv utan en extrem energitjuv också... Dessutom har den stått på verkstaden i 4 veckor nu... Mekarnissen har gång på gång sagt att det är lite körigt med folk som blir sjuka och en som krockat och det ena med det tredje. Mitt svar blev: Ja, det är lite körigt här också med 6 ungar i en CORSA!!! Suck... Nå, till hans försvar får jag väl säga att han drog av 2,5 timmes arbete och bärgningen på kostnaden, tack vare att han också börjar bli lite less på att se vår bil... Har just fått veckans gym-pass genom att sätta in de fem stolar som stått i garaget sedan jag var på sylan, i bilen. I 25 graders värme...

Nu, har jag äntligen fått tummen ur och anmält bilfirman till Allmänna Reklamationsnämnden. Bara skicka in alla kvitton och köpekontraktet, så får de ta ställning till om det här verkligen gått ok till. Vi vet iaf vad vi anser... 

Nå, nu ska jag ta och utfodra mina avkommor och avveckla dem för dagen.

Ljus och Kärlek!

Namaste

Sömnad och sådd...

I helgen har jag fått jord i fyra pallkragar, satt örter och lavendel i en och de får samsas med lite plocksallat, grönkål och broccolirybs i en och morötter i en. Brytbönorna ligger i blöt och jag ska försöka få dem i jorden imorgon. Fick även rensat pallkragarna på baksidan, med Elviras hjälp, och sått lite rödbetor i en av dem. I en ska squashen ner, eller ja två plantor iaf. Det räcker. Det riskerar att bli väääääldigt mycket squash annars! Så, några squashplantor får finna nya hem. Tyvärr ville sig inte mina majsplantor i år. Fyra, har kommit upp. Av åtminstone 24... Trist, men inte mycket att göra något åt. Hade ett likadant majsår för två år sedan, då tre plantor av 33 grodde. Förra året var det nog 3 av 33 som INTE grodde... Däremot fullkomligt drunknar jag i gurkplantor och tomater. Tomaterna får jag nog plats med, utspritt här och var i trädgården, men gurkorna får jag adoptera bort många av. Roade mig också med att få ner min omsorgsfullt uppdragna spikklubba i rabatten. Min alruna har fortfarande inte grott, men den är lite kinkig och kan i värsta fall ta flera år på sig att gro, så där är bara att ha tålamod... Som jag som bekant har en aldrig sinande källa utav... Fick också ner min E. Purpurea, Röd solhatt, som jag hittade rotknölar utav.

Idag, roade jag mig med att sy för små shorts till Ester och ett par som passade till Melker. De som blev för små till Ester får Melker ha att växa i, så får jag sy nya till Ester... De jag sydde till Melker, sydde jag av ett par av mina gamla jeans och fick återbrukat en bakficka som benficka. Bomull, och denim o synnerhet, är en stor miljöbov som under odling, framställning och färgning förbrukar ofattbara mängder vatten, så det känns bra att återbruka gamla jeans i möjligaste mån.

Efter att de kom hem från fritids och dagmamma, tog de och Anders en cykeltur till Bjursjön, där barnen premiärbadade. Brr... Men de var nöjda då de kom hem iaf.

Imorgon kommer "mammas sytanter" som Minna så fint kallar dem på frukostfika. Ska bli trevligt att se dem igen, det var ett tag sedan. Har inte orkat, ens med mig själv. Imorgon tänkte jag slåss lite med några säckar koskit, med hjälp av min son (och nej, det vet han inte om ännu... ), skola om lite plantor och ev få sått lite mer. Njuter av solskenet, även om det ger mig huvudvärk, och tänker passa på så länge vädret tillåter. Hoppas kunna få ut mina tomater snart innan de tar över huset...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Funderingar och psykotiska talgoxar

Jag är, av förklarliga skäl kanske, med i en del grupper för tex ME/CFS och fibro på nätet. Vi får ofta mediciner utskrivna med rätt tunga biverkningar i försök att eventuellt må bättre. Cymbalta är ett sådant. Den har, initialt, bedrövliga biverkningar och man bör ta dem i minst ett halvår, för att kunna avgöra om den har någon effekt eller inte. Det är ungefär 50/50 chans att den har effekt på smärtorna vid fibro eller ME/CFS. Det som retar mig är, att det är SÅ MÅNGA som tar en tablett, får biverkningar och sedan slutar, eller ett par dagar och sedan slutar. Jag mådde piss, pest och ebola i tre veckor innan det lättade. Kunde inte ens sitta längre än fem minuter. Men jag stod ut. Blotta tanken på att kanske bli bättre, hade fått mig att stå ut i ett halvår om så vore, bara det hade fått mig att må bättre! Nu fungerade inte Cymbaltan över huvud taget för mig, tyvärr. Men jag är uppriktigt glad för alla de som den funkar för. Men det jag menar är: vad är man beredd att satsa, offra för att få må bättre? Är det inte värt allt? Jag hade inte offrat min förstfödde, men vad som helst av mig för att få chansen att må bättre, klara min vardag, få jobba igen! Jag menar, jag är så van vid att inte fungera, så att inte fungera några dagar/veckor/månader till, vad är det mot att få må bättre i slutänden?

Nåja, nog om det... Jag var iväg till Göteborg på pubmoot i förrgår. Vansinnigt trevligt! Var längesedan vi var så många, det var flera nya och många intressanta diskussioner blev det. Hade svårt att somna då jag kom hem och sista blicken på klockan visade 02.30. Klockan ringde 6.15 och för första gången i mitt liv, stämde jag av alarmet och fortsatte sova... Det har faktiskt aldrig hänt! Förrän nu... Fick till sist krälat upp och skickat iväg gubben och barnen, återvänt till sängen och, piggnade till?! Övertröttheten slog till. Åkte och hämtade gubben och körde honom till jobbet (han hade varit på ögonmottagningen), hämtade sedan mor och vi åkte och handlade. Sen, slog migränen till... En kombination av bilkörningen och att ha varit i upprätt ställning utan stöd för nacken alldeles för länge, gjorde att migränen gjorde gemensam sak med whiplashskadan och dansade träskodans i glädjefnatt. Kul att kunna göra NÅN glad iaf... Hivade i mig två treo och gick och lade mig och lyckades faktiskt sova 1,5 timme. Då var migränen borta och ersatts av migränhangover istället. Åkte och hämtade barnen, gubben och så till Melkers fritids som hade föräldrakaffe. Där det spelades musik på HÖG volym. *dunk, DUNK, D-U-N-K* Migränen vaknade överlyckligt till liv igen... Hem och hiva i mig två alvedon och en oxynorm, för nu skulle jag inte köra mer bil för dagen, och till slut, efter en timme började smärtorna from hell kapitulera. Då, när de tre minsta däckat, insåg jag att jag inte ätit mer än två gårdagens wienerbröd på förmiddagen och 1,5 pannkaka på föräldrakaffet. Intog lite nyponsoppa, ett kokt ägg som låg övergivet i kylen och tre babybel-ostar och stöp sedan i säng... Det är trevligt att göra saker för sin mentala hälsa, men det kostar. Jag får betala dyrt för allt jag gör...

Idag ligger migränen och småfnissar bak i nacken, precis vid skallbasen, men håller sig i skinnet och verkar ha tappat bort träskorna i gårdagens frenetiska dansande. Hoppas hen inte hittar dem på lääääääääääänge! Har kört gubben och de tre yngsta avkommorna till sina destinationer, kommitté hem och återvänt till sängen för en stund. Ligger och lyssnar på min personlighetsstörda alternativt psykotiska talgoxe som tror han är en hackspett, en blåmes och en bofink som sjunger duett och världen som vaknar till liv utanför fönstret. Katterna är som bortflugna, de som inte lämnade min sida igår då jag mådde dåligt. De ser nog till att passa på att göra sitt, medan jag är någorlunda ok. Igår lämnade inte Sture min sida på hela dagen. Han tom följde mig till bilen och när han inte fanns i sängen, så tog Snoddas vid. Satt jag en stund i köket, kom Sigge. De turas om att vakta sin matte...

Om en stund ska jag köra min mor till Göteborg. Eller Backa egentligen. Hon ska ner och göra en magnetröntgen på sin fot och köerna var betydligt kortare där. Misstänker dock, att hon kommer få köra hem. Nåja, det verkar bli en solig dag iaf, hoppas det håller i sig.

Ljus och Kärlek!
Namaste