Har dröjt ett tag igen inser jag. Men vi har det fortfarande rätt tungt på många plan. Själv har jag sjunkit i min depression igen med en grundstötning precis före jul. Men med en medicinjustering så mår jag iaf något bättre. Elvira har blivit vad man kallar "hemmasittare" och har inte varit i skolan sedan i början av oktober. Samuel har flyttat hemifrån, han bor nu i en liten etta med kokvrå på skogslyckan. Han har också hoppat av gymnasiet. Han känner inte att han mäktar med det just nu utan jobbar istället. William väntar på besked om han kommit in på sjukgymnastutbildningen i Luleå. Anders mår inte heller bra, men hanterar det genom att sysselsätta sig.
Vi var på västbusmöte i skolan igår. Med rektor, mentor, specialpedagog, socialpedagog, nån kvinna som jag inte riktigt uppfattade var hon hör hemma, Elviras kurator från BUP, Anders, Elvira och jag förstås. Ett riktigt bra möte, där vi kom överens om att Elvira får hemundervisning via telefon och dator och endast några ämnen. Dessutom ska hon få ett eget classroom (dataprogrammet som de använder i undervisningen) för att slippa se vad alla andra i klassen gör och bara ser det hon ska göra. Vi var så tacksamma för att Elviras kurator var med och drog i bromsen, då rektorn ville lägga på mer ansvar än Elvira i nuläget skulle klara av. Så skönt att slippa dra i den bromsen själv! Då i slutänden blev det ett riktigt bra möte där Elviras bästa sattes i centrum. Hon ska nu också få vidare behandling via BUP för sin depression, sin ångest och OCD. En tuff behandling, men förhoppningsvis kommer den göra nytta!
Jag försökte få kontakt med psyk för en samtalskontakt, när jag rasade totalt före jul. Fick en tid till sköterska och en tid i mellandagarna. Men då min läkare höjt min antidepressiva dos, fick jag inga fler tider med orden: Ja, är det något mer får du väl höra av dig... Jag måste säga att psyk, funkar överhuvudtaget inte alls. När jag ringer och säger att jag vet inte hur länge jag håller ihop, jag måste ha en samtalskontakt, NU! Och så blir det 1,5 besök till en sköterska... Undra på att folk drar sig för att söka dit. Både som patient och personal... Och undra på att människor tar livet av sig, då de inte får komma till på psyk och få hjälp! Nu har ju inte jag några självmordstankar över huvudtaget, även om jag skulle vilja fly bort från alla känslor. Dö, är dock ingen vettig lösning på det problemet. Däremot vill jag ha hjälp! Nåja, har jag överlevt mitt liv så här långt, så gör jag väl det fortsättningsvis också... Det vore dock trevligt att få LEVA och inte bara ÖVERleva nån gång...
Nå nog om det negativa. Jag har nu gått ner 38 kg. Heeeeelt galet! Har nått mitt personliga mål, att komma under 75 kg. Om 4,5 kilo är jag normalviktig! Det, har jag inte varit sedan gymnasietiden... Helt sjukt! Men jag är så tacksam för att ha fått en andra chans till livet!
Jag har bytt läkare på vc. Nu är jag less på att gå en hel sjukskrivningsperiod med ångest, för att min läkare inte kan skriva intyg som håller och inte heller komma in med kompletteringar i tid och som inte håller de heller... Träffade min nya läkare för första gången igår, vilket var lätt ångestfyllt. Men hon verkade vettig iaf. Hon frågade om det var ok att hon använde min tidigare läkares intyg och fyllde på det. Ja visst, sa jag. Hon skrev och skrev och när hon skrev ut intyget, så suckade hon och sa: "Jaa... Jag fick skriva om alltihop i alla fall..." Min enda tanke var: Nähä! Det menar du inte? 😂
Esters klass har skrivit en teaterpjäs som de övat in under hela hösten. Igår var det dags att spela upp den inför förväntansfulla syskon och föräldrar. De var jätteduktiga!
Idag blir en lugn dag efter en hektisk och fulltecknad gårdag. Ligger under värmetäcket iklädd fleece-onepiece och ullsockor med Totte som sällskap. Är inne i en period igen då jag fryser som en istapp... Men tänkte snart gå ner och tända en rejäl brasa i spisen, köra igång en maskin tvätt, äta lite frukost och sedan kanske det är varmt nog i syvrån så jag kan få ihop ett gäng nya trosor som faktiskt passar...
Imorgon ska tre ungar till tandläkaren och efter det ska jag på avstämningsmöte på NÄL, med försäkringskassan, Hälsan och arbetslivet, min chef och min fd läkare. Jag hoppas att jag kan få börja arbetsträna senare i vår. Min fd läkare vill att jag ska ha en rent administrativ tjänst. Det vill inte jag! Det spelar ju liksom ingen roll om jag sitter, står, går eller springer maraton. Jag kan inte arbeta längre tid ändå. Då kan jag väl lika gärna få lov att göra det jag brinner för, är utbildad för och älskar med mitt jobb: stå i såret? Så jag förbereder mig för att få strida för min sak tyvärr, kan jag väl säga... Min chef ville att jag skulle ta med mig utlåtandet från finsam-utredningen i våras så att de kunde få ta del av resultatet. Jag sade att det kan jag väl för all del göra, men att jag inte vet hur aktuell den är. Jag befinner mig ju ljusår ifrån den situation jag var i då! Nästan 40kg lättare är ju ingen nackdel om man säger så. Fibron, ME'n, depressionerna, ångesten osv finns ju fortfarande kvar och gör livet surt för mig, men den konstanta värken i höfterna, knäna och fötterna har ju i det närmaste försvunnit helt! Det borde ju förändra mina förutsättningar för arbete betydligt kan jag tycka. Dessutom kommer jag börja löpträna så snart vädret tillåter (blött och kallt gör ju att fibron slår i taket) och varva det med styrketräning på olika sätt. Nu vill jag komma i form! Jag och Elvira har kommit överens om att i augusti, ska vi delta i Color Obstacle rush (länk här). En halvmil med 20 hinder och färgbomber. Visst låter det kul? Detta för att vi ska se ett mål med vår träning. För både hon och Totte ska med ut i löparspåret.
Nåja, det var en snabb uppdatering av den senaste tiden iaf.
Ljus och Kärlek!
Namaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar