Ja, än en gång har det dröjt mellan inläggen... En orsak är att datorn laddade ur och jag helt enkelt inte orkade leta rätt på laddaren... Men det är en klen ursäkt, jag vet...
I mars skickade förnedringskassan mig på utredning i Borås, av alla ställen, i tre dagar. Det tar en normal person ca 1 timme och 50 minuter att köra från Uddevalla till Borås. Mig tar det i runda slängar 3,5 timme. Min whiplashskada gör att jag endast kan köra kortare sträckor, så jag måste ta täta stopp. Trots det, så var jag ett totalt vrak när jag kom fram, för att inte tala om när jag kom hem... Vilket också visade sig på resultatet... Läkaren: tja, inget nytt under solen direkt.. Psykologen: Intelligensen var det inget fel på, men koncentrationsförmågan var bedrövlig liksom uthålligheten. Inget märkligt alls, hade fullt upp med att trots vansinniga smärtor hålla mig upprätt öht... Sjukgymnasten: Avbröt flera tester pga kraftig smärta. Arbetsterapeuten: Avbröt det andra testet av två, pga kraftig smärta. Fantastisk idé fk fick, eller hur? Hade inte de här pengarna kunnat användas bättre?!
Men det bedrövliga utlåtandet till trots, så började jag arbeta 25% första April. Sååå roligt att vara tillbaka igen och göra det jobb jag älskar, och dessutom få betalt för det! Läkaren har skrivit med stora bokstäver på läkarintyget: LÅNGSAM UPPTRAPPNING!!! Så jag gör 25% maj ut, sedan får vi se hur det blir. Jag är bara så glad att få börja jobba så smått igen, äntligen, efter 3,5 år! Härligt!
Nåja, det var snabbresumén det...
Elvira har ju inte fixat att gå till skolan på länge nu. Men nu har skolan fixat en praktikplats åt henne på Ljungskile ridskola där hon ska få vara på måndagar mellan 8-14! Behöver jag säga att ungen är överlycklig? Så, på måndag börjar hon, ridkläderna snurrar i tvättmaskinen och hon är taggad så att en igelkott skulle bli grön av avund!
Var på sy-lan i mitten av april och det har varit trögt (för att göra århundradets underdrift...) att få plockat iordning i syvrån igen efter det. Började lite försiktigt i början av veckan, men idag börjar vi se det beryktade ljuset i tunneln. Har roat mig med att möblera om idag. Och möblera om. Och möblera om igen... Nu, börjar jag bli nöjd med upplägget och det är bara en eller ev två hyllor som ska ner från ovanvåningen till källaren, så kan jag fixa finliret sedan. Skönt!
Ja, så var det det lilla kapitlet viktresan också. Jag verkar nu stabilisera mig något iaf, jag rasar inte längre utan verkar närma mig det mål som min kropp har bestämt sig för. Jag har nu gått ner 47kg och det är jag sjukt nöjd och löjligt stolt över! Jag har gått från storlek 54/56 (typ nåt i stil med XL upphöjt till 12 eller nåt...) till storlek 38/40 (S/M) och kan nu få ut en klänning av en meter tyg! Haha, det låter fånigt, men det var ett av de mål jag hade, att materialåtgången skulle minska när jag syr till mig själv. Alla mål är ju bra, menar jag... Ett annat mål jag har, som jag inte nått ännu, är att kunna springa en halvmil. Har ju längtat efter att kunna börja löpträna igen, vilket jag också börjat göra så smått. Har också ett träningsprogram från sjukgymnasten för att stärka upp rygg och bål, vilket definitivt behövs efter 6 barn... Inte i mål än, men jag är på väg iaf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar