Här kommer alla känslorna på en och samma gång...

Ja, precis så känns det... Från att ha varit känslomässigt avtrubbad, domnad, så kommer allt på en gång nu: Sorg, glädje, ilska, ångest, ledsen, irriterad, förtvivlad, lycklig, rastlös, trött, på g, får saker gjorda, får ingenting gjort, har inspiration, fullständigt ointresserad, kreativ, apatisk, you name it... Allt i en enda salig röra... Längtar tills mina tabletter når full effekt, så kanske jag kan börja fungera skapligt iaf... För som det är nu förstår jag inte hur min familj står ut öht. Jag vet att jag knappt gör det! Men, jag vet ju att det blir bättre, det gör det. Även om det känns jäkligt långt borta just nu...

Idag har jag lyckats med att ta en långpromenad och kvällspinken med Totte den högt älskade terapivovven. Har lyckats fixa middag, kvällsmat och mellomys åt avkommorna. Kört ett par maskiner tvätt. Städat lite i gillestugan och skrivit ut ett par mönster. Det är ungefär det. Men jag är rätt nöjd med det! Jag har lyckats med det utan att min familj (eller jag själv för den delen...) gett upp och flytt för sina liv! <3

Trött som ett as. Men har ångest och kan inte sova. Så jag sitter nere i gillestugan framför en glödande het brasa, efter att ha kommit in från kvällspinken med Totte. Vi höll på att skrämma slag på ett stackars rådjur som stod och jobbade på Tottes "kvällstidning", men han skuttade iväg genom trädgårdarna. Totte vågar sig sällan ner i källaren med mig eller Elvira, det är alldeles för förknippat med duschen som, om man får tro Totte, antagligen käkar vovvar... Men jag har sällskap av Snoddas, som trivs i soffan, framförallt när det är en brasa igång.

Längtar tills sylusten infinner sig igen. Behöver min terapi ju... Har ett par plagg utklippta som bara väntar på att sys, men inspirationen infinner sig sällan vid "rätt" tidpunkt, om nu någon sådan existerar öht förstås...

Imorgon ska de fyra barn som ff bor hemma, gå på bio. Frost 2 blir det. Gubben ska iväg på sök med Missing People och jag åker till Göteborg en sväng för att fira Imbolc med ett gäng glada wiccaner. Det ser jag fram emot! Ser dock inte fram emot att behöva åka från Göteborg till jobbet på måndag morgon, men det kan ju inte hjälpas...

Näpp. Nu börjar Ataraxen hjälpa, sent omsider, så det blir att intaga sängen...

Ljus och Kärlek!
Namaste