Datorkrångel och bedrövlig kantarellhund...

Ber om ursäkt för att det dröjt. Men laddaren till datorn hade på något mystiskt sätt gått sönder när jag var iväg på sy-lan och datorn har således varit stendöd sedan dess...

Hursomhelst, vikten fortsätter neråt, sakta men säkert vilket är skönt och som väntat. Ska faktiskt på återbesök på obesitasmottagningen på onsdag.

Var på sy-lan i Borås i oktober vilket var underbart, som vanligt! Träffa alla underbara sygalningar och bara få fokusera på att sy och vara, är helt fantastiskt! Två veckor hade gått efter operationen, men det funkade bra ändå. Fick bältros i samband med sylanet, vilket var extremt smärtsamt. Men det fick några bitar att falla på plats, då jag sedan en vecka hade haft vansinnigt ont mellan två operationssnitt, vilket jag inte fick ihop alls. Sedan dök tre blåsor upp och pengen ramlade ner. De torkade på ett par dagar, men smärtorna höll i sig i flera veckor efteråt.

Jag har fortfarande problem att få i mig tillräckligt, vilket är orsaken till att vikten går rätt långsamt neråt. Hade en platå på 1,5 vecka då ingenting hände alls på vågen. Nu, varierar det väldigt hur mkt jag kan äta. Allt från 0,5-1,5 dl kan jag få i mig innan det tar fullständigt tvärstopp.

I lördags fick vi för oss att åka till skogen och se om där fortfarande fanns någon svamp. Det fanns det och vi kom hem med två halvfulla stora korgar med trattkantareller, kantareller och taggsvamp. Nästan fyra timmar i skogen med en lösspringande Totte som käkade trattkantareller som en gräsklippare. Just en snygg kantarellhund...

På lördagkvällen hade Attention arrenderat vattenpalatset för sina medlemmar mellan kl 17-19 och det var uppskattat av både stor och liten.

Igår blev en relativt lugn dag. Rastning av Totte och matlagning var det som stod på schemat och det räckte mer än väl.

Av förklarliga skäl är jag totalt stendöd idag. Lördagen tar fortfarande ut sin rätt. Har lyckats ta mig till VC för att ta prover, handlat lite frukt och mjölk och hämtat de tre små i skolan. Det är allt, men fullt tillräckligt.

Nu, ska det inte dröja lika länge till nästa gång, en ny laddare är införskaffad. ;-)

Ljus och kärlek!
Namaste

Tjockisar får inte träna...

Tjockisar får inte träna. Åtminstone inte springa... Ja, det är den slutsats jag dragit efter att ha letat nätet runt efter löpartights. Trots att jag nu gått ner drygt 20kg, hittar jag inga som passar mig. Ergo, jag får sy egna... Oh bother... Ska ju på sylan till veckan, så tid kommer väl att finnas. Bara hoppas på att lusten dyker upp också. Om någon minns en ful, gul seriehund vid namn Grimm/Grimmy från mitten av 90-talet, så känner jag mig som honom: Så många träd, så lite tid... Underbar serie btw, så om ni missat denna underbara, underfundiga, fula, gula jycke så gå till nåt antikvariat och leta rätt på någon Larson-tidning från typ 1994 och njut.

Igår vart en dag som gick en smula i lathetens tecken. Jag var iväg och tog agrarerna på operationssåren, men det var pretty much it... Var en smula off kan man väl säga och tog en tupplur på eftermiddagen. Vilket nog var tur, annars hade jag inte orkat köra ner gubben och de två äldsta till stan, då de skulle ut med jobbet. Vi här hemma hade tänkt mysa till det med toast, men någon hade käkat upp skinkan så det blev pasta och köttbullar istället. Ingen klagade...

Idag har heller inte blivit mkt gjort. Ja pojkarna har jobbat båda två, gubben har gått med lite reklam åt Elvira som fått en släng av halsfluss och har feber och kan inte riktigt svälja... Jag lagade fläsklägg och potatismos till familjen och själv tog jag ca 3/4 dl av moset och värmde tre köttbullar i spadet från fläskläggen. Proppmätt.nu... Frukosten bestod av en knäckemacka med mjukost. Mellanmålet av tre köttbullar. En halv banan hann det bli också innan middagen var klar. Kvällsmaten lite naturell yoghurt och en halv skivad banan. En smula skillnad mot vad jag tidigare kunde stoppa i mig kan man väl säga...

Några vändor ute med vårt tuggande monster Totte har det också blivit. Han tycker om att sitta ute på bänken och titta på småfåglarna i fågelfröautomaten. Där kan man bli sittande en bra stund om vädret, som idag, tillåter. Vi har haft en härlig brittsommar idag! Jacka har varit totalt överflödigt tom för en fryshund som jag! Gubben gick ut med Totte inatt i bara t-shirt... Nu på kvällningen tog jag vackert på mig dunjackan igen trots att termometern visade 15°. Men, det är jag det... Undrar just vad i hundan jag ska klä mig i till vintern?! När jag tarvar dunjackan när det är +15, vad ska jag ha när det blir -15?! Får fundera på det tror jag...

Nu, är gubben och Samuel på middag med stadsmusikkåren. Elvira skulle egentligen varit med, men det går ju inte så länge hon smittar... Har lyckats få de tre yngsta avkommorna i säng och Elvira sa godnatt redan vid 20.15. William är nere i sin man-cave, så här ligger jag i min ensamhet. Ja förutom den lille svansen då... Är så trött att jag skulle kunna somna per omgående, men det vågar jag inte förrän jag varit ute med Totte en gång till och han sover, så det lär kanske dröja. Det vet man liksom aldrig riktigt...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Sorg, glädje, MAT, förundran och tacksamhet!

Idag är en dag med blandade känslor. Våra älskade marsvin har flyttat... Det tog tid att hitta rätt hem, men nu har de fått ett underbart hem där de kommer få massor av kärlek! Men det kommer bli tomt och tyst! Har just städat undan allt hö. Mycket hö och bös blir det av tre små varelser... Elvira är ledsen för att de flyttat, förstås, men det är det bästa för dem. Ja, visst svider det i mitt hjärta också, det kan jag ju inte säga annat...

Igår började jag äta mjukmat. Dvs mat som går att mosa med en gaffel. Inget mjukt bröd, ingen pasta eller ris, bara välkokta grönsaker osv... Har köpt på mig några barnmatsburkar att ha när det kniper. Värmde en med moussaka igår. Gott, men det tog tvärstopp efter en fjärdedels burk. Något som däremot funkar att få i sig är äggröra på ett ägg och en cm tjock skiva kalvsylta. Så det blev det både till kvällsmat igår och till frukost idag. Just lyckats få i mig en halv barnmatsburk med potatis och lax, riktigt gott när man fick saltat och kryddat upp den lite och lyckades få i mig en halv burk. Resten sparar jag till imorgon eller nåt. Det går lättare att äta nu, när jag får "riktig" mat.

I tisdags var jag till verkstaden med Castor (han verkar trivas där...) för skadeinspektion efter att William krockade med den förra helgen. Vänster framskärm, kofångaren och vänster hjulhus är lite skrynkligt om man säger så. De tog en slägga och bankade till hjulhuset så det inte ligger mot hjulet lika mkt och silvertejpade upp kofångaren i väntan på åtgärd. Tiden fick jag samma eftermiddag. När undrar ni då? 31 januari 2019...

Igår var jag och Elvira till BUP för uppföljning hos läkare. Hon mår så otroligt mycket bättre! Tänk vad lite antidepressiva (RÄTT antidepressiva. Nu hittade vi rätt direkt, men man kan ju behöva testa flera sorter innan man hittar rätt...) kan göra! Så nu ökar vi dosen lite till och ser om det kan hjälpa hennes panikångestattacker, hon ska få behandling för sin ångest och depression hos psykolog och så skulle läkaren se om hon kunde få igenom en utredning hos teamet för ADD och autism. Det är så skönt när allt bara fungerar, iaf på nåt plan. Och det har det verkligen gjort kring Elvira. All den stöttning från skolan vi fått (utan diagnos!), fått anpassad studiegång, PYS'at ämnen, extra resurser i form av ett rum hon kunnat gå till och låsa in sig när det krävts (de bytte tom lås i dörren för hennes skull!), ett separat studierum osv... Skolan förtjänar en STOR eloge i detta!

Idag har jag varit och handlat med min mor. William bar in varorna från bilen och Elvira packade upp dem. Sedan åkte marsvinen härifrån och nu ligger jag och väntar på att må lite bättre efter att ha druckit lite snabbt inpå maten... Tänker mig inte riktigt för. Min nya mage är ju såpass ny, att jag inte riktigt vant mig vid att det ska gå minst 20 minuter efter måltid innan jag kan dricka något... 19kg är iaf borta sedan inskrivningen i maj. Det tar sig sa mordbrännaren och sprängde grannens dass...

Jag måste berätta om min fantastiska granne föresten! Hon är en ensamstående kvinna, 70 år med barnen spridda för vinden och ingen i närheten riktigt. Men så fort det är uppehåll är hon ute i trädgården och härjar! Det klipps buskar och träd, klipper gräset med handjagare, planteras, planteras om, baxas skottkärra, flyttas buskar och hej och hå! Ibland har hon sin väninna där, men oftast är hon ensam. Jag är så imponerad av vad hon är kapabel till! Hon ser inte ut som några 70 år, det ska erkännas. Hon är helt fantastisk! Hoppas att jag så småningom kan närma mig att kunna vara så aktiv.

Nä, det här håller inte! Får ta och sparka igång min lekamen och slänga in en maskin med tvätt och ta och flyttstäda vardagsrummet... Glöm inte att krama någon idag!

Ljus och Kärlek!
Namaste

Då var det gjort!

Nu har det dröjt länge sedan det kommit någon uppdatering här på bloggen. Jag blev opererad i onsdags och har inte riktigt orkat ta mig ner till syvrån för att hämta datorn...

Nåja, onsdagen var en dag fylld av nervositet och ångest som pyrde. Ångesten tog full fart då jag lagt mig på operationsbordet och det var dags för sövning. Jag kände alla på salen, vilket jag trodde skulle kännas konstigt, men det ingav ett visst lugn paradoxalt nog. Det var bra folk som jag har fullt förtroende för. Vaknade till på uppvaket med c-pap vilket fick mig att må synnerligen illa, men det fick jag läkemedel för. Sedan var det dags att börja dricka... 400ml skulle jag få i mig på operationsdagen, en deciliter i timmen. Det lyckades jag inte med... Dagen därpå skulle jag få i mig 1500ml, även här en deciliter i timmen. Det lyckades jag inte heller med... Efter MYCKET kämpande, fick jag i mig 1100... Jag trodde aldrig att det skulle vara så förtvivlat svårt att få i sig någonting öht. Det är en helt ny erfarenhet kan jag säga... 😆 Tar jag en tesked för fort, så håller jag på att gå av på mitten och hela magen vrider sig i kramp.

Fredagen kom och vi tre som opererats fick träffa dietisten för genomgång av hur den närmaste framtiden kommer se ut. Därefter fick vi åka hem. Anders kom och hämtade mig och min mor mötte upp mig hemma. Hon har varit hundvakt medan jag låg inne. Det var SÅ skönt att ligga i sin egen säng igen! Sjukhusen måste helt seriöst se över sina madrasser... Det har varit några tuffa dagar, det ska jag inte sticka under stol med och jag har INTE lyckats få i mig de mängder som dietisten ordinerat. Men jag kämpar på, varje sked är ett plus. Idag har jag lyckats ta mig runt halva kvarteret med Totte och suttit och sorterat lite tvätt och kört igång en maskin. Vilket är många hundra procent mer än jag lyckats med hittills sammanlagt...

Sitter och petar i mig lite naturell yoghurt medan jag skriver. Köpte lätt vaniljyoghurt igår för att få lite variation, men den kunde jag inte äta! Den var så söt att den höll på att vända totalt! Så, jag håller mig till den naturella...

Nåja, en kort uppdatering om hur livet lever med mig, och hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång. Jag passar också på att tacka för alla tankar, meddelanden och sms! De värmer gott och har hjälpt mig hålla målet i sikte!

Ljus och Kärlek!
Namaste

Om sömnbrist och längtan

Idag är jag låg. Vet inte riktigt vad som felas, men är trött så gudarna fördärve, rastlös, melankolisk och deppig. Men, det går väl över, den här gången också.

Helgen har gått i reklamens tecken, kan man väl säga... Elvira har pluggat och delat reklam och Anders har delat reklam varje vaken stund skulle jag säga. Själv har jag stått för markservicen, rastning av Totte och medlande mellan trätande parter...

Jag är synnerligen less på pulverdiet just nu. Det är tur jag är så jäkla  envis, annars hade jag antagligen gett upp... Längtar efter varm och salt föda istället för dessa sötsliskiga pulver... Buljong är det närmaste jag kan komma detta fn och det är föga tillfredsställande. Som det är nu, står detta söta mig så långt upp i halsen att jag skulle kunna skriva kontrakt på att aldrig någonsin mer äta godis. Däremot har jag haft hallucinationer om fanta, så när jag var i affären igår köpte jag en flaska fanta zero. Åh vilken livräddare!!! Där finns iaf lite syra i, istället för detta sötslisk som jag måste tvinga i mig 5 gånger om dagen. Jag får ofta inte i mig fler än fyra, måste jag motvilligt erkänna... Men hungrig är jag sällan och då jag börjar känna av hungern, dricker jag något så är den borta. Det är skönt iaf. Skulle jag uppepå allt behöva gå konstant hungrig också hade det blivit etter värre att genomlida detta. Men, snart bara två veckor kvar till operation!!! Med målet i sikte, äntligen, så fixar jag detta också. Men, längtar efter soppa med extra salt...

Totte växer. Det märkte jag på hans halsband idag som jag fick ta ut en del. Snart dags för en storlek större... Nätterna går lite si och så just nu. Är så trött att jag sover genom de alarm jag sätter på mobilen för att gå ut och kissa honom. Natten till igår hände inte en enda olycka. Inatt en. Men, jag jobbar vidare på det. Det är ju en övergående period iaf, jag tröstar mig med det. Tuggar gör han på allt och alla och han har blivit vad jag skulle kalla en professionell toffel-nappare. Nån som vet om det görs tuggleksaker i samma material som foppatofflor?

Han är söt när han sover iaf...

...och oftast annars också... (Foto: Gunilla Jonsson)

Idag verkar det inte bli många knop gjorda. Var iväg med mor och köpte mjölk och bröd, men där tog det stopp... Det är klart, man GÖR inte många knop på 550 Kcal per dag... Så, det är väl bara att gilla läget...

Ljus och Kärlek!

Namaste

Kors i krösamoset!

Jösses idag är jag trött... Att sätta klockan en gån i timmen hela natten för att gå ut med Totte, om han är vaken, tar ut sin rätt. Vaknade när larmet gick vid 5, var ute med Totte och vaknade sedan vid 6 för att göra detsamma. Sedan in och väcka Melker. Vaknade dessutom med brännande migrän, vilket inte gjorde saken ett enda dugg bättre. Två treo senare börjar den tack och lov ge med sig en smula...

Vet inte riktigt vad som flög i mig igår dock. Var som vanligt ute med Totte ett par timmar, som dessutom gick med på två längre promenader runt kvarteret. På den ena mötte vi tre hundar, varav en av dem var alldeles särdeles ilsken och skällig vilket fick stackars Totte att skrika av skräck. Ras: Chihuahua. Storlek: Marsvin... Men med tanke på hur skräckinjagande våra hundätande marsvin är, så är det kanske inte så konstigt att skräcken är total när man möter ett ilsket skällande sådant... Så Totte har nu bytt namn, till Fjant...

Nåja, åter till mina förehavanden igår. Jag och min mor åkte och veckohandlade och lite senare kom min mor över för att vara hundvakt en stund så jag kunde få något gjort en stund. Så, nu har äntligen Esters och Minnas nya (fungerande, icke sprakande!) sänglampor kommit upp, Hallen duschen och gillestugan (inklusive syvrån) är röjda och medan jag gjorde det så diskade min mor undan. Svetten formligen rann om mig, vilket iofs var en rätt trevlig omväxling till mitt evinnerliga frysande numera.  Ergo; konditionsträning deluxe! Tyckte det var ett gott dagsverke!

Men sedan när jag gick ut med Totte, hade reklamen kommit. Elvira delar ju reklam varje vecka och förra och denna veckan vikarierar hon dessutom på två extra distrikt, så mängden reklam som stod framför garageporten var synnerligen massiv. I mitt städande missade jag när de kom med den, annars hade jag öppnat garaget åt dem så de kunde ställa in den där direkt i skydd för eventuellt regn. Så jag fick först flytta undan 3/4 av den för att öht kunna öppna garageporten, men passande på att bygga en mindre barriär åt Totte. Sedan flytta in hela denna massiva hög IN i garaget. Ergo; styrketräning deluxe... Nu var jag definitivt nöjd med mitt dagsverke!

När sedan Anders kom hem började han klippa gräset. Jag var ute med Totte och gick runt i trädgården och filosoferade. Fick syn på, eller snarare anade, blåbärsbuskarna bland alla nässlor och ogräs. Såg sedan de två giganorma högar med tallbarr som Anders krattat ihop för ett par veckor sedan. Så, Ester fick ta Totte medan jag placerade om dem till blåbärslandet. De luktade härligt fermenterat och förmultnat! Så de fick bli täcklager, då blåbärsbuskarna vill ha ett lågt pH-värde i jorden, vilket barren bidrar till samtidigt som ogräset INTE vill ha det. Så min förhoppning är att barren inte bara ger blåbären det de vill ha, utan också att de kväver ogräset och nässlorna. Det ser riktigt bra ut på min ära, även om lite mer barr hade behövts. Ergo; ett styrketränings- och stretchingpass också...

Nu på morgonen har jag kört min mor ner till tågstationen där det kommer en man med lastbil och säljer bär, som min mor kallar "bärgubben". Nu vankas det hemkokt krösamos inför vintern. Vi är inne på sista burken nu, från förra året. Kom hem till en hungrig Totte som fick frukost.

Idag blir det nog inte många ryck tror jag. Trött som en gnu med malaria... Men, orkar jag, ska jag gå ner och städa tvättstugan, så är hela källaren städad sedan. Så kan vi ta itu med övervåningen därefter någon gång. Om inte annat så ska det veckostädas idag, så jag kan ju sätta avkommorna på det... Ester åker med sin farmor till småland i eftermiddag för att hälsa på farmors syster som bor där. Vi andra, äter tacos till fredagsmys (ja inte jag då, jag tar en uppfriskande nutrilett-shake...), imorgon ska Melker på kalas och Anders och Samuel ska iaf på futsal. Men nu, blir det frukost för mig, hur mycket frukost man nu kan säga att det är... 😉

Ljus och Kärlek!
Namaste

Klantskallar och tröttmössor

Sovit något lite bättre inatt än de senaste tre nätterna. Satt klockan en gång i timmen för Tottes skull. Sover han, en timme till. Är han vaken, ut och kissa... Inatt har jag iaf kunnat somna om under den timmen, till skillnad från tidigare nätter. Tröttheten tar ut sin rätt antar jag...

Samuel, klanten, skulle dela djupfrysta hamburgare som satt ihop igår och använde en kockkniv för ändamålet. Den körde han rakt genom pekfingret, så det blev en tur till jourcentralen som skickade oss vidare till NÄL. Där tillbringade vi ett par timmar innan de fick limmat ihop honom, satt strips på och lagt om det hela. Sedan hem. Han hade tur ändå att han satte kniven så såret hamnade längs med fingret och inte tvärsöver, då hade både senor, nerver och de större blodkärlen förmodligen varit av... Så, han gör det iaf "rätt" när han gör fel... 😉

Elvira var på sin första repetition på studio 32 igår kväll. De sätter upp Shakespeares "Stormen" där hon fått en roll. Det är hon inte direkt missnöjd med. Hon vill ju bli skådespelare vad det lider. Helst i förrgår... Tålamod är en synnerligen obefintlig dygd has barn i alla åldrar...

Varit ute i tre omgångar med Totte idag varav två av dem i över en timme. Äntligen har han fattat att det faktiskt är kul att gå ut. Vilket i sin tur gör att även jag kommer ut.Bra med ett dragplåster som tvingar ut mig. Men jag fryser alltjämt och överväger på fullt allvar att plocka fram nån vinterjacka som kanske kan passa och vinterskorna. Idag har det varit nästan ok, har krupit i mitt fleecenattlinne med långt linne under och drar på mig min pilefodrade skogshuggarskjorta och jacka/regnjacka när jag går ut. Då är det iaf hyfsat drägligt... Detta trodde jag aldrig, att jag skulle frysa menar jag. Jag har ju svettats så de senaste åren så det nästan har varit löjligt. Och nu huttrar jag och fryser, inomhus? Men visst, dietisten sa ju det, att det kunde bli så. Nu, tror jag henne...

Vi närmar oss höstdagjämningen, vårdagjämningens like, då dag och natt är lika långa. Detta är en av högtiderna som firas inom wicca. Höstdagjämningen är den andra av de tre skördefesterna. Lughnasadh är den första, då säden börjar tas in. Det är då guden i skepnad av korngud offrar sitt liv för att ge kraft åt den mognande skörden. Nu, vid höstdagjämningen påbörjar han sin vandring mot dödsriket. Gudinnan övergår från modergudinna till dödshäxa, för att kunna följa sin älskare ner till dödsriket. Den tredje och sista är Samhain, 31-1/10, där döden är det centrala och guden nu befinner sig i dödsriket. Offret är fullbordat.

Höstdagjämningen är en tacksägelsehögtid kan man säga, där man tackar för skördens gåvor och offrar en del av dem som gåvor till gudens resa till dödsriket. Fokus ligger på de grödor som skördas nu, fortsatt sädesslag men nu övergår man mer och mer till frukt, bär och svamp. Normalt sett skulle jag bakat en del inför denna högtid, men det känns lite som tortyr nu när jag lever på pulver inför operation. Så jag nöjer mig med ett dignande fruktfat som barnen kan glädjas åt. Jag ska dessutom ympa ett av våra äppelträd, så det får tagit sig innan frosten. Ritualmässigt ligger fokus på tacksamhet och skördeglädje. Inte bara skördeglädje när det kommer till naturens gåvor, utan även glädjen över att skörda frukten av sina ansträngningar och sitt arbete.

Ljus och kärlek!
Namaste

Valresultat och träning av en "vackert-väder"-hund

Tack och lov för att det blev ett par timmar mer sömn inatt än föregående natt. Tre timmars upphackad sömn på 1,5 dygn är inte på långa vägar när vad jag behöver. Tränade inkallning och "sitt" med Totte igår, vilket går riktigt bra. Tack vare träningen med inkallning kunde vi ta en lite längre promenad idag, vilket han behöver för att få ur sig lite energi. Ett litet energiknippe är han, precis som en valp ska vara. Nu börjar han bli lite tryggare här hemma vilket framför allt visar sig på att han faktiskt börjat äta ordentligt. Bara magen som ska lugna ner sig också, men det kommer.

Själv vaknade jag med brännande migrän idag. Sömnbristen visar sin fula baksida likt ett skogsrå... Igår var helt ok trots allt, men jag har alltid varit lite efter. Till och med i tonåren var jag aldrig bakis dagen efter, utan det kom dag-dagen efter... Det har följt mig genom hela livet på de flesta plan. Så den här dagen räknar jag med går i sömnbristens tecken.

Valet ja... Det blev inte lika illa som jag befarat, men Sd är Sveriges tredje största parti och skillnaden mellan blocken är hårfin, så det lär dröja innan vi har en ny regering. Här i Uddevalla är Sd näst störst, vilket gör mig både rädd, arg, ledsen och besviken. Jag förstår verkligen inte, fattar inte folk vad de står för? Vilket Sverige de vill bygga?
Vad man än tycker om Löfvén (S), så har han dock rätt i en sak: Blockpolitikens era är slut. Vi måste börja samarbeta över blockgränserna inom sin partipolitik. Annars får vi det inte att fungera. Annars vinner de mörka makterna som sjuder och puttrar runt om i sverige. Istället för att dela upp politiken, måste vi försöka få den att fungera som en enhet...

Ja, jag är glad att valet är över... Ju äldre jag blir, desto svårare får jag för förändringar och ovisshet. Ovisshet, att inte veta vad som kommer hända och hur det kommer bli, ger mig ångest. Det är väl kontrollmänniskan i mig antar jag... Det är nog mycket därför jag mått så dåligt den senaste tiden, såhär inför valet. Det spelade nog också in i faktumet att jag vaknade med migrän imorse; spänningarna släpper, nu är valet över, resultatet är fastställt...

Hällregnar gör det. Bra för svampen, mindre bra när man blivit med en "vackert-väder"-hund som sätter sig i dörröppningen och vägrar gå ut om det droppar lite. Så jag får lyfta ut honom på gräset och så springer han direkt till dörren igen och så håller vi på... 😂Men jag ger inte upp utan kämpar på med "vackert-väder"-vovven...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Fryser, längtar och bävar

Jaa... Inne på dag fem på flytperioden inför operation och jag fryser som en hund... Vilket gör det till lite av en plåga att gå ut med Totte i regnet. Vi hämtade hem vår Totte igår och han har lugnat sig en aning idag. En jätteomställning från att ha bott i ett stall med mamma och syskonen, till att bo inomhus med 8 tvåbeningar och 6 andra fyrbeningar och dessutom besök av 6 andra tvåbeningar ledde till en synnerligen stressad vovve som haft diarré sedan igår eftermiddag. Kräktes gjorde han inatt också, men får behålla vatten och maten förutom inatt då. Hoppas att bara nyhetens behag har lagt sig, så blir det lite mer lugn och ro för honom, och därmed för magen också. Men en väldigt mysig vovve är det vi fått, som helst sover i soffan eller uppepå en av tvåbeningarna. Han skötte sig exemplariskt ända tills tidigt i morse, då det skedde tre små olyckor. Förmodligen pga att jag däckade i ren utmattning och ingen annan hörde honom heller... Två olyckor till nu på fm, en kvart efter vi varit ute i 45 minuter. Högt gräs är kul att leka mullvad i, mattes melonplantor ska ätas upp, marsvinen är jätteläskiga (två skall har han gett ifrån sig sedan vi hämtade honom, båda då marsvinen behagade röra på sig i buren...), katterna intressanta men en av dem sticks och låter konstigt. Snoddas är sur, Sture asförbannad och Sigge, förvånansvärt nog, försiktigt nyfiken. Vi hade räknat med att han skulle flytta hemifrån nån vecka eller så...

Observera den minst sagt missnöjde herrn i bakgrunden...

Totalt utslagen Totte-liten...

Men jag, fryser nåt så vanvettigt! Jag vet att det har med flytet att göra, inte konstigt på ca 550 kcal per dag. Inatt har jag legat fullt påklädd under filt eller täcke. Började utan, för jag konstaterade kallt att jag inte kommer orka hålla på och klä på och av mig stup i kvarten bara för att Totte ska ut och kissa. Men efter att först ha legat i soffan och huttrat under två filtar och sedan i sängen, så var det bara täcke på som gällde. Märker också att huvudet inte alltid är med. Ja, ja, mer än vanligt då... Kan inte säga att jag är särskilt hungrig dock, vilket förvånar mig. Visst, det är inte jättekul att stå och laga mat åt familjen när man inte får äta den själv, men så länge jag kommer ihåg att dricka emellanåt, så är det faktiskt hel ok. Än så länge iaf... Men, snart är en fjärdedel av flytet avklarat och fortsätter det så här, så ska jag nog fixa detta utan några större problem. Måste ner under 100 kg före operationen och dit har jag ett par hekto kvar. Värmen i sommar gjorde att jag gått ner 8 kg, vilket jag är tacksam för. För nu behöver jag inte ha ångest över huruvida jag kommer lyckas gå ner tillräckligt inför operation. Fortsätter det i den här takten, kommer jag nog ligga på närmare 90 kg istället. Allt som är borta, är ju bara bra. Det gör det lättare för kirurgen att komma åt, min återhämtning kommer bli lättare och den sammanlagda viktminskningen större. Längtar efter att få börja sy kläder till mig själv i mindre storlekar än 54! Jag sa ju det till psykologen när han frågade mig varför jag ville gå ner i vikt: tre skäl sa jag; 1) jag vill se mina barn växa upp och få en rimlig chans att få se eventuella barnbarn. 2) Jag vill minska påfrestningen på lederna i underkroppen så jag kan bli mer rörlig och aktiv och på så vis på sikt minska mina smärtor och 3) Jag vill inte att det ska behöva gå åt 2,5-3 meter tyg varje gång jag vill sy mig en klänning för det blir så jäkla dyrt i längden! Den sista orsaken var ny, den hade han aldrig hört förr...

Idag, blir minst möjliga gjort tror jag. Helt färdig efter ca 3 timmars upphackad sömn inatt. Totte ska ut på sina kisseturer förstås och middag ska lagas och jag tänkte försöka köra nån maskin tvätt. Men mer lär det inte bli. Ja, kanske en tupplur med Totte...

Detta blir en valvaka jag kommer följa med både bävan och förväntan. Jag vet inget annat val som inneburit sådan känslomässig påfrestning som detta. Det här valet handlar inte om partipolitik, utan om värderingar, etik och medmänsklighet. Jag är helt slut rent känslomässigt! Jag längtar och bävar för valresultatet inatt. Jag hoppas att man röstar med hjärtat det här valet och inte med ilska och irritation. Att vi inte låter de mörka makterna vinna...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Slita. Väg, av trosor och upp kuvert.

I helgen har det varit en hel del köra, högt och lågt. I lördags var A och Melker iväg på sammandrag i Munkedal och Minna på kalas i listaskogen. På väg hem från listaskogen åkte jag inom blomsterlandet och köpte fat till mina änglatrumpeter som nu fått flytta in i väntan på vinterförvaring i garaget. På min vita räknade jag inte mindre än 48 knoppar som nu slår ut en efter en! Den gul/röda något färre och har inte börjat blomma ännu.

I söndags tog vi en tur till Ullared, jag, min mor, Elvira och hennes kompis. Vi åkte vid 6 och var hemma strax efter 14. Kort lista denna gång, men barnen måste ha vinterkläder, så är det. Första gången någonsin tror jag, som jag inte sett fram emot att åka till Ullared. Brukar alltid tycka det är roligt, men inte denna gång. Varför vet jag inte... Hur som helst, nu har de tre små vinterkläder och Totte lite småkrafs som saknades.

Har testat ett för mig nytt trosmönster. Är med i ett par amerikanska sy-grupper på FB och överallt lovprisas detta mönster från SUAT (Stitch Upon A Time): Scrundlewear. Har haft mönstret i min ägo ett tag, sedan det delades ut som gratismönster tror jag, men inte kommit mig för att testa det. Men nu blev det alltså av! Det är i grunden ett rätt ordinärt trosmönster, men som muddas i midja och benhål istället för resår, eller som jag gör: bandkantar. Det är ju i sig rätt tidsbesparande, tänker jag. Bestämde mig för att testa båda modellerna som finns med i mönstret; brief och boyshorts. Boyshorts är i praktiken en trosa med lägre skärning i benhålen, dock rätt långt ifrån "shorts" i den benämningen  sitt namn till trots. Nåja. Till att börja med satt de ok, så jag tänkte att det här kan nog bli bra med lite mindre justeringar! Men... Sedan kom natten... Mudd töjer sig. För att fatta mig kort, så satt dessa trosor praktiskt taget överallt utom där de skulle... Lärdom: Mudd KAN vara ok i midjan, men INTE i benhål! Vilket jag iofs HADE kunnat räkna ut i förväg, men det vore ju för enkelt och inte förenat med samma nattliga frustration och drömmar innehållande saxar... De åkte av i ett synnerligen aggressivt utbrott någon gång strax efter midnatt... 

Briefmodellen

Boyshorts

Igår tog jag och min mor en sväng till skogen och hämtade lite svamp. Ja, "hämtade". Man behöver liksom inte ens leta efter den. Så nu har svamptorken kommit upp ur källaren och är just nu fylld med Karl-Johan.

Igår, låg ett efterlängtat brev i brevlådan! Ni som följer mina inlägg sedan en tid tillbaka, vet att jag går och väntar på en operation för min övervikt, en sk gastric sleeve. Igår fick jag min operationstid!!! Så igår åt jag min sista måltid, i den bemärkelsen, på ett tag; Svampstuvning. ;-) Idag börjar flytet inför op.

Visst är det märkligt? Jag har inte kunnat äta frukost före kl 11 sedan i våras, då jag varit illamående av mina morgonmediciner så hungerkänslorna varit som bortblåsta. Idag? Not so much... 😂Nåja, jag överlever detta också! Är bara så glad att jag äntligen fått min tid! Efter 1,5 års väntan. Det känns en smula overkligt, ska erkännas, men mest är jag glad!!!

Ljus och Kärlek

Namaste

Skolstart, panikångest och tillökning på g...

Ja, det blev visst ett tag mellan inläggen... Har slagits med panikångesten from hades ett par veckor nu. Den har dock lättat något nu. Tror jag varit mer stressad över skolstart än jag trodde. Melker som börjar på ny skola (samma som Ester), Minna som börjar f-klass (på Melkers gamla skola), Samuel som återupptar sina gymnasiestudier efter ett års uppehåll och Elvira som börjar på ny kula efter att medicinerna börjat verka fullt ut.

Det har visat sig gå över all förväntan! Melker trivs bra i sin klass, och där föll en stor sten från mitt mammahjärta! Minna, som inte erbjudits någon som helst inskolning, utan föräldrar var välkomna de första två timmarna första skoldagen, grät hela vägen till skolan i måndags. Men vi har pratat mycket om hur det kommer bli, hon satte sig i ringen och sedan var det klart! Jag var givetvis med i nästan de två timmarna, förutom då de gick en rundtur runt skolgården. Man KAN ju tycka att när man skolar in sjätte ungen i skolan, att man lärt sig att de ska ha frukt med sig. Men icke... Så, nr de gick rundturen fick den här rutinerade 6-barnsmorsan vackert krypa till ICA och köpa en banan åt sitt barn... Hämtade tidigare den dagen, redan vid 14 och möttes av en glad unge som haft en bra dag! Så har resten av veckan förflutit också. Ett par dagar har jag mötts av en apsur unge som minsann inte vill hem än...

Elvira har klarat av sin första hela skolvecka sedan förra hösten! Hon har fått ett par panikångestattacker, men tagit en atarax och gått ut och ställt sig i regnet en stund. Inte åkt hem! Är så löjligt stolt över henne!

Samuel mådde inte bra och gick hem en eftermiddag, men annars har det funkar bra för honom också.  Ester fortsatte som om inget hade hänt. Så i onsdags, släppte min envisa panikångest och jag kunde andas ut igen.

Vi väntar tillökning i familjen Forsberg! En liten Totte kommer flytta hem till oss om ett par veckor och barnen kan knappt vänta!

Totte

Ester med Tottes syster

Minna blev överfallen av vildsinta, blodtörstiga bestar...

Lille gose-Totte

Två av valparna hittade något att ha dragkamp med, Esters fläta...

Så nu, kan man väl säga, att familjen Forsberg går med förvärkar och åker upp och hälsar på Totte så fort tid finnes. Vi längtar allihop efter denna lilla pälsboll!

Nu, börjar skördetiden gå mot sitt slut i vinbärsskogen. Tomater skördar vi fortfarande, men i övrigt så märks det att moder jord börjar gå till vila. Ska plocka kornellbären någon dag till veckan tänkte jag, men jag har drabbats av något halsflussliknande (dock förmodligen virus...) och har extremt svårt att äta och dricka, så det får vänta någon dag till innan jag ger mig ut och sågar i kornellträden, som dessutom är i skriande behov av att beskäras... Sedan blir det saft! 

Jag har skrivit matlista för de närmaste 24 (!) veckorna och tänk att jag börjar månadshandla. Åtminstone basvaror, kött, fisk och kyckling och annat man kan slänga i frysen. Färskvaror får man ju ändå köpa veckovis... Tänkte se om man kan täppa till några pengahål på det viset.

Nåja, en lite uppdatering iaf och jag lovar att det inte kommer dröja ika länge till nästa gång!

Ljus och Kärlek!

Namaste

Fibrodimma; att sörja sitt "jag"

Den som kände mig för 20 år sedan, kände mig som en person som var rapp i käften och alltid hade svar på tal. Ordnörd, diktare, bokslukare, språkpolis... Jag är inte längre samma person. Fibrodimman har tagit den stora delen av min personlighet. Den tar mitt minne, mitt ordförråd och mitt sifferminne. Svar på tal, får inte samma effekt om de rätta orden inte hittas förrän ett par timmar senare. Möten glömmer jag om jag inte skriver upp dem. Jag saknar den påminnelsefunktion som fanns i mobilen, den har gett upp. Barnens personnummer har jag uppskrivna på en lapp i plånboken. Min mobil är full, med digitala postitlappar. Jag vet inte hur många utvecklingssamtal jag glömt de senaste tio åren. Och varje gång läraren ringer och frågar hur det är och var jag är, kommer skammen som en fönsterkuvert från kronofogden...

Jag saknar böckernas värld, att sluka både skönlitteratur, faktaböcker, avhandlingar och poesi. Jag har nyligen upptäckt storytel, med dess bibliotek av böcker. Så jag kan återigen fly in i en annan värld när denna blir för tung att hantera. Men, vissa dagar kan jag inte ens hålla tråden i en ljudbok... Dessutom är utbudet inte alltid det jag skulle önska, saknar facklitteratur som är inläst och när det kommer ut en ny bok på marknaden som jag längtat efter, dröjer det ibland ett par år innan den läses in... 

Men framförallt saknar jag mitt ordbajseri. Att allltid ha rätt kommentar på lut, att vränga ut och in på orden i virvlande krumbukter. Snabbt och rappt. Jag saknar mig... Jag hatar att behöva leta efter orden i ett inre bibliotek där någon orkan blåst in och någon psykopatisk amöba utan hjärna anställts som bibliotekarie att bringa ordning... Många gånger hittar jag inte rätt ord utan ut ur min mun kommer någon obegriplig gallimattias som både kan verka irrelevant och totalt osammanhängande. Ibland tom förolämpande, då helt fel ord kommer utfarande ur min mun innan jag ens hunnit reagera. Då skrattar min omgivning. Jag skrattar plikttroget med, men inombords skäms jag, gråter, precis som i den gamla visan "Hej clown". När kvällen kommer och masken åker av, finns alla verbala snedsteg kvar, hånande, pekandes, hånfullt skrattandes och då kommer även ångesten krypande...

Jag saknar mig. Den som faktiskt kunde sätta de rätta orden på den kunskap som faktiskt finns kvar där inne någonstans, fast orden som formar den är i total oordning. Jag var, är, förbannat kunnig inom många områden. Jag var bra på mitt jobb, kan mycket om djur och natur, trädgård och odling, handarbete och annat. Men när jag kallar hammaren för "tjabank" under en operation för att jag inte hittar rätt ord, försvinner en hel del av (nu hittar jag inte rätt ord igen, förbannat!) proffessionaliteten (ingen aning om det är rätt ord dock...). Orden "mojäng", "manick" och "molijox" har ersatt mycket, och det kan jag tacka Mulle Meck för, som jag läste för barnen när de var mindre.

Jag har inga problem med att bli äldre, åldrandet är en del av livet, av det normala, the circle of life liksom. Men fibrodimman, som tar min personlighet, den kommer jag aldrig att acceptera... Jag försöker att be dem som drabbas av oordningen i mitt verbala bibliotek om ursäkt. Ibland hinns det inte med. Men vet då, att det inte är "jag" som talar, utan min sjukdom. Jag har sagt det många gånger förut, men säger det igen; Fibromyalgi är ingen dödlig sjukdom, men den tar mitt liv...

Tomt och tyst i vinbärsskogen

Tja, då är man tydligen ett år äldre, påstås det. Föredrar att bli äldre före alternativet faktiskt...
Har väldigt svårt att lämna sängen idag. Inte så att värken är värre än vanligt, men kombinationen rastlös och brist på inspiration och dessutom rätt initiativlös är väl inte direkt optimal...
Gubben är iväg på kurs för missing people, Ester har sovit över hos en kompis, Melker är på Åh med svärmor, William jobbar och Samuel är i Frankrike med Sara. Så det är jag, Elvira (som sover...) och Minna (som tittar på film på nudistvis) hemma. Detta innebär att det är en liten smula tomt och tyst här hemma. Själv har jag (oklart för vilken gång i ordningen) återvänt till sängen efter att ha kört igång en maskin tvätt och ätit lite frukost. Ligger och lyssnar på ett stilla sommarregn med illa dold förtjusning.

I veckan som var, upptäckte vi en ny badplats; Perlane på Bohus-Malmön. Fantastiskt vatten och härlig sand! Liknade Phi Phi-öarna i miniatyr, med sin sandtunga som löpte mellan malmön och en liten mindre ö utanför. På ena sidan var det extremt långgrunt och på andra sidan lite djupare med en flytbrygga som löpte längs med sandstranden. Dit, kommer vi åka igen, utan tvekan!

Natten till tisdag, körde jag Samuel till landvetter då han skulle flyga till Paris. Sara som skulle tågluffa egentligen, men hennes resesällskap hoppade av veckan innan, tog tåget ner och så möttes de där. De verkar ha en bra resa.

Idag, tänkte jag köra latmans middag i form av pyttipanna och försöka spendera lite tid i syvrån. Min inspiration är som bortblåst fn. Sitter och ser alla fantastiska skapelser i mina sygrupper och det mina vänner lägger ut, får massor med idéer, men så kommer jag ner till syvrån och så är allt som bortblåst? Fattar ingenting... Men, viljan finns.

Ljus och Kärlek!
Namaste

Bad, värme, oplanerade utgifter och utleasning av avkommor.

Nej, jag har inte smält bort i värmen, även om det inte är långt borta... Däremot är Anders ute med barnen och badar varje kväll. Själv orkar jag inte varje kväll, men jag är ofta med jag också. I förrgår var de ute och fiskade med en arbetskamrat till Anders. Jag höll ställningarna på land, medan de övriga turades om i hans båt. En liten makrill blev det, som Sigge ska få...

I söndags gav tvättmaskinen upp. Totalt. Bara att köpa ny. Åtminstone om man vill få rena kläder... Så i måndags var vi iväg till Trollhättan och köpte ny. Det blev en större än den vi hade, 9kg och det gjorde faktiskt skillnad! Så nu ser jag faktiskt bottnen på tvättkorgarna där nere!

Igår följde Ester med sin farmor till Åh stiftsgård. Får väl se när hon vill hem igen... Till och med Melker tyckte det var tomt och tyst idag utan storasyrran, redan vid frukosten; mamma, det är så tyst utan nån storasyster som håller på och tjatar på en...

Just nu är A, Melker och Minna uppe och kollar in Oddebollen och Elvira gav sig just iväg på en reklamrunda. Pojkarna jobbar båda två. Själv ligger jag kvar där jag ligger, en stund till innan jag ska börja med maten. Idag, blir det moussaka. Har fått sytt in Elviras bikinitrosa som jag köpte på rea på Åhléns förra veckan. Insåg när jag som bäst höll på att sprätta, att de var ju felmärkta! På papperstaggen stod det M, på lappen inuti trosan stod det L. Inte konstigt de var för stora... *mutter* Nåja, efter att ha sprättat och klippt ett par gånger, så passar de iaf. Nästa gång dubbelkollar jag...

Imorgon ska Elvira ut på en ö tillsammans med några kompisar och tälta. Vi andra, tänker nog leta upp en ny badplats att prova. Står mellan Hållö utanför Smögen och Pärlane på Bohus-Malmön. Får väl se vilket av dem det blir den här gången. ;-)

Irritation, mörka tankar och tacksamhet

Nu håller jag på att få total hjärnblödning... När jag gjorde utredningen på FinSam så ansöktes om aktivitetsstöd från min A-kassa, AEA. För en månad sedan, drygt, pratade jag med min handläggare på AEA och uträkningen av min ersättning var äntligen klar och hon skulle skicka in pappren till Försäkringskassan som skulle betala ut ersättningen då AEA inte har något eget konto för utbetalning. Idag ringde jag fk för att fråga exakt när de tänkt betala ut pengarna. Vad jag fick till svar? "Du har inte ansökt om att få dem utbetalda, vilket du skulle gjort inom en månad efter avslutad utredning, så nu är det ju för sent för det..." Ergo: jag kan förmodligen se mig blåst på de pengarna också! Jag KAN skriva ut en ansökan och där förklara varför den är sen, men kommer förmodligen få avslag. "Men du kan ju alltid be om en omprövning!" säger kärringen glatt!
Kunde inte NÅN jävel talat om för mig att det inte räckte med ansökan till AEA och att den skulle gå igenom DEN byråkratiska grottekvarnen, utan jag måste skicka in en SEPARAT ansökan till FK för att få den ersättning jag blivit beviljad, utbetald?! Vi pratar om nästan en månads inkomst, på A-kassenivå. Det är ju inte så att jag skiter pengar direkt, så det är MASSOR med pengar, för oss...
Varför i hela helvete kunde inte FK skicka ut ett litet informationsbrev, när de tydligen kunde se att jag befann mig i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som berättigar till ersättning? Det kunde ju ske per automatik? Nej, det skulle jag uppenbarligen förstått och veta själv, när jag befinner mig i en för mig helt ny situation. För FK "har ingen informationsplikt", som hon så fint uttryckte det...

En annan sak som retar gallfeber på mig, är bankernas nya påfund att lägga sig i sina kunders privatliv. De ska veta om man är politiskt engagerad, om man har något sparande, hur mycket man sparar varje månad och syftet med sparandet. Om man tänkt sätta in större summor pengar och isf storleken på insättningen, var pengarna kommer ifrån och till vad de ska användas. En god vän till mig, som är egenföretagare, måste redogöra för vart hennes kunder fått pengarna som de betalar kontant med, kommer ifrån! Hur fan ska hon veta det? Det gäller några få hundralappar! Självklart ska pengatvätt och terrorism bekämpas, men detta är ju enbart löjeväckande! Min mor fick dessa frågor som jag nämnt ovan. Hon får en pension på 10'000:- i månaden. När hennes räkningar är betalda finns en nästan löjeväckande summa kvar, som hon ska leva på. Sparande?! Finns inga möjligheter! Men det fanns inte som alternativ... Som min mor sa: de har tillgång till alla mina konton, de kan bara gå in och titta! De kan gå fem år tillbaka utan större bekymmer.
George Orwells roman "1984" känns skrämmande aktuell. Inga hemligheter kan finnas. Allt vet "storebror". När kommer kamerorna in i våra hem "för att skydda oss"? Propagandan får vi redan genom alla tänkbara medier; ryssen infiltrerar oss, ISIS ett ständigt hot, Terrorismen florerar, ingen går säker, bara "storebror" kan skydda oss... Vi kan snart inte längre välja vilka varor vi vill köpa, det är bara butikernas "egna" varor kvar i hyllorna. Alla små närbutiker försvinner/går i konkurs och vi är tvingade att endast köpa våra varor i de stora kedjorna. Snart, kommer väl Orwells matkuponger för att ytterligare kunna styra konsumtionen. Mörkt? Jo, men högeligen aktuellt.

Något som däremot gläder mitt hjärta och rör mig till tårar, är all den hjälp som strömmar till från europas alla hörn för att få kontroll på det 30-tal stora bränder som härjar runt om i Sverige just nu. Härom dagen kom 44 brandbilar och 140 brandmän från Polen, som dessutom är helt självförsörjande i två veckor, för att hjälpa till och stötta där det behövs. Norge har bistått med brandhelikoptrar och frivilliga strömmar till från Sveriges alla kanter! Det visar på engagemang och att vi trots allt står upp för varandra när det behövs. Oavsett nationalitet. 💚Det inger en känsla av hopp, trots allt.

Imorgon, är det fullmåne. Min ritual för denna fullmåne kommer att inriktas på regn, att rättvisa ska skipas och att var och en ska få det den förtjänat. Jag kommer också fokusera på den tacksamhet jag känner för alla de som kämpar, dag som natt, mot eldens flammor runt om i Sverige. Så, de element jag kommer fokusera på, är eld och vatten antar jag...

Ljus och Kärlek!
Namaste

Lång vecka, men trevlig kväll!

Lång vecka detta... Jag märker på mig själv att jag inte riktigt orkar, hur gärna jag än vill... Har alla barnen hemma nu sedan nästan två veckor. Nu har jag nästan gått i däck totalt. Men, gubben jobbar en vecka till, sedan har han semester och är hemma han också.

Förra lördagen var jag och Anders nere i Göteborg för jag skulle äntligen få göra en MR på min nacke. Inte jättekul att få huvudet fastspänt i nån hjälm och bli inkörd i en trång tunnel där jag fick dra ihop mig för att få plats på bredden. Tur det bara tog en kvart och att mindfulness och meditation finns... Sen var det någon 90-tals festival på bananpiren som Anders var intresserad av. Vi satt i bilen i frihamnen och lyssnade, och den ljudnivån räckte gott och väl för mig. Just då vi satt där kom en rätt brokig grupp människor och började sätta upp ljusskyltar på nätstaketet mot vattnet. Det tog en stund, men vi insåg till slut att det var NMR som bestämt sig för att göra nåt manifest. Efter en stund kom en polisbil och gjorde dem sällskap och lite senare ännu en. Tycker det var rätt tamt av polisen att bara vara närvarande och inte bara sy in hela högen direkt...

I fredags hade jag besök av en god vän med sina två pojkar. Anders hade ledigt, så han hade tagit de tre små till bjursjön just då givetvis. Men de kom hem, och leka fick de en stund. Jag bakade en chokladkaka med 6dl riven squash i. Vansinnigt god på min ära! En sån där härligt "tung", chokladmättad kaka som det räcker med en bit av. Den kommer jag göra fler gånger! Recept finns här. Rekommenderas varmt!

På kvällen tog Anders med sig Elvira och hennes kompis till Trollhättan, då det är fallens dagar där just nu. Vi som blev kvar hemma, beställde pizza. Jag och de tre små tittade på "monsters university" och de fick vars en liten skål chips till. Sedan blev det dags för tandborstning och sängen. Då fick jag ett utbrott  på Melker, över en skitsak egentligen och det slutade med gråt och ledsna barn. Vi fick rett ut det, men det var bara så jävla onödigt, så jag mår fortfarande piss över detta...

Igår hade jag svårt att komma ur sängen. Det blev rester till middag, vilket iofs var välbehövligt, så nu är kylen tömd på sådana. Större delen av dagen tillbringades i sängen, men fick iaf kört två maskiner tvätt. Fick masat mig upp ur sängen framåt eftermiddagen, när Anders slutade jobbet. Vi skulle åka till Trollhättan med barnen då Samir och Viktor skulle framträda på kvällen. Så, jag trotsade allt vad min kropp försökte säga mig, slängde i mig ALLT i värktablettväg jag kunde hitta, bredde et gäng mackor och så åkte vi. Anders har när han varit ute med lastbilen i jobbet, tömt Missing People's insamlingsbössor som står uppställda lite här och var i butiker utmed kusten. Så han passade på att lämna pengarna till berörd person i Trollhättan när vi ändå var där. Vi tog en kortare sväng runt marknadsstånden och gick sedan till Macken-lekplatsen för att leka och fika. Sedan tog vi en runda till och jag, Elvira och Ester fortsatte när Anders, Minna och Melker gick till stora scenen för att se Samir och Viktor. Det enda jag brukar vilja ha på såna här tillställningar, är churros. Men när vi kom dit, kände jag inte alls för några. I takt med att kroppen lagt av de senaste veckorna, har matlusten också försvunnit. Har man så ont så man mår illa, redan på morgonen, så är äta det sista man vill. Har försökt att få i mig middag åtminstone och så har jag ibland lyckats få i mig lite glass, men annars är det bara ett par glas vätskeersättning som gått ner varje dag. Ja, ett par bitar squashkaka har faktiskt gått ner också. Hur som helst, det är massor av bröte som sälja vid såna här tillfällen. Melker har fått en gigantisk Liverpool-flagga som nu sitter ovanför hans säng, och en keps med "YOLO" broderat i illgrönt på. Ester, Elvira och Minna fick varsin snusnäsduk som de använder som hårband. Ester och Minna fick varsin mössa i teddy med långa "öron" som tjänar både som halsduk och vantar. Ester fick en med Pikatchu och Minna en med nån rosa räv. Squishies såldes precis överallt, men vi hittade ett ställe där de faktiskt var CE-märkta! Så, de fick varsin, Ester och Minna och Ester köpte en till för egna pengar. Elvira köpte sig två stycken och on köpte sig även två par solglasögon (skitsnygga!) för en billig peng och tre paket våtservetter (ja, hon lider av OCD, dessvärre...). De tre små fick också dela på en sockervadd, vilket de endast får vid såna här tillfällen. Anders, Melker och Minna köpte sig också glass och en doughnut. Jag och Elvira passade på att jaga lite Pokemon också, medan vi gick runt. Sedan gav vi upp för kvällen. Elvira fick en panikångestattack strax före vi gav upp, som reaktion på mycket folk, otrevligt folk, värk och alldeles för mycket rent allmänt de senaste dagarna. Så, det var bara att köpa en dricka så hon kunde ta atarax och lite värktabletter. Det dröjde dock ända tills vi körde in på vår garageuppfart innan det helt gett med sig... Men trots allt, tror jag alla var nöjda med kvällen!

Inatt har jag drömt att jag genomgått diverse operationer utan smärtlindring. Haft panikångestattacker i sömnen och vaknar som om jag gått genom en kallmangel, asfaltsvält, pressats mellan två spikmattor och att någon krossat min ryggrad och vridit nacken av mig. Man bara vet att dagen kommer att bli underbar, när den börjar i sällskap av Morpheus... Men, ska fjäska till mig lite kramar från mina barn att knarka på så överlever jag nog även denna dag. 😉

En vecka kvar har gubben att jobba, sedan har han tre veckors semester. Han överväger dock att åka upp och volontärjobba vid bränderna den första veckan, men det är inget jag tänker motsätta mig. Hade jag kunnat, hade jag gjort detsamma! Men vi får se, hur allt utvecklar (eller invecklar beroende på hur man ser det) sig.

Ljus och Kärlek!
Namaste

Fruktbart värre!

Igår när vi hade legat och självdött i värmen större delen av dagen, åkte vi till Lindesnäs och gubben och barnen badade. Jag hade inte "batteri" kvar för det utan satt kvar på land och tittade på.

Idag jobbar gubben och jag har just slängt in middagen i ugnen. Idag serveras makaronilåda med korv- och kasslerrester och squash och timjan från egen odling. Plockade också upp ett par morötter som barnen fick till "förrätt". Känns gott, att det växer så pass bra i torkan trots att det inte vattnas något större. Nu råder dessutom bevattningsförbud, men med vattenkanna får man vattna, så tomaterna får varje dag och pumporna får någon skvätt då och då. Det är en sådan tillfredsställelse att bara kunna gå ut i trädgården och plocka mat. 

Min lilla butternut squash, eller myskpumpa som den också kallas.

Morotslandet frodas, både ovan som under jord!

Brytbönorna står äntligen i blom.

Grönkålen samsas med dill, då dillen skulle mota bort kålfjärilen. Inget jag märkt dock då jag för ett något ojämnt krig mot dessa...

Sallaten trivs tillsammans med gräslök, timjan, rosmarin och lavendel.

Ingen människa kan tro att dessa två potatisland sattes samtidigt, men så är det...

Fem små busktomatplantor, som är fullständigt nerlusade med små gröna tomater!

En ny sort för mig, 100/1000 heter den, och den verkar sannerligen göra skäl för namnet...

Ett liiiitet citronträd, en kalamondin (som båda stormtrivs i värmen) och en frilandsgurka som inte direkt vantrivs den heller.

Mina "biffar". Tre "Beefheart" och två "Pineapple". Beefheart'en längst till vänster är nog ingen "Beefheart" utan måste vara någon annan sort som nästlat sig in bland fröerna, för den är full av små tomater.

När man får bifftomater på friland, vet man att det är en VARM sommar!

Min andra planta 100/1000. Lika full av gröna minitomater den!

Min squash som blivit vattnad möjligen 3 gånger i sommar sedan den direktsåddes. Täckodling äger!

Den andra plantan squash är mindre, men levererar lika mycket den!

Min vinranka trivs i värmen. Har inte fått något vatten alls i sommar, men i år är första gången den växer ordentligt.

Med lite tur, blir det massor av björnbär!

Smultron finns massor!

Blåbärskart finns, men de behöver få vatten snart...

Krusbären börjar mogna.

Gurkan i köksfönstret börjar bära frukt snart.

Ikväll, blir det en tur till Göteborg för mig och gubben. Har fått tid för att göra en magnetröntgen på min nacke, äntligen. Sedan blir det samvaro för mig och Anders, barnfritt, några timmar. 

Ljus och Kärlek!

Namaste

Massdöd i hjärnkontoret...

Alltså... Ibland blir man bara så innerligt trött på sig själv... Värmebölja i två månader så man håller på att storkna, få värmeslag och avlida. Igår kväll. IGÅR! Kom jag på: vi har ju takfläkt i vardagsrummet! Varför inte sätta på den? Vips, blev det en liten smula drägligare inomhus... Häromdagen kom jag på; vi har ju en golvfläkt i sovrummet! Varför inte sätta på den? Och vips, kom temperaturen ner i sovrummet så att det blev nästan mänskligt att vara där... Alltså... Jag tror nästan samtliga hjärnceller tagit livet av sig i värmeslaget... Eller ja, några är nog kvar, för jag har INTE tänkt lägga min röst på SD i höst. 😉

Igår tillbringade Elvira dagen på Liseberg tillsammans med en kompis. Jag, roade mig med att veckohandla och i övrigt blev inte mycket gjort. Jag höll på att svimma av trötthet, värme och lufttrycket, men det lättade en smula efter en rejäl dos koffein och ett mindre åskväder. Det regn som föll, gjorde dock varken till eller från, utan tomatplantorna hängde av törst ändå, så vattna kom jag inte undan...

Idag, blir ännu en lugn dag. Ska köra ett par maskiner med tvätt och sortera lite i syvrån. Där är det svalt och skönt.

Ljus och Kärlek!
Namaste

Ändring av planer x flera...

I fredags åkte vi (jag, Anders, Elvira, Ester, Melker och Minna) ut till Ängö på familjeläger med Anders församling. Var lite osäker först, med tanke på både morgonbön och kvällsbön, men det var inget problem. De var frivilliga. Så när min oro och ångest lagt sig, hade vi en väldigt mysig helg med massor av sol och bad dagarna i ända!

Ester fortsatte på samma bana i måndags, då hon är på Ängön hela veckan på dagkollo. Själv hade jag tänkt åka på ett hedniskt familjeläger utanför Göteborg, med de två minsta, måndag till onsdag vilket jag hade sett fram emot. Men när allt kom till kritan, ville inte min ångest det. Nya platser och nya människor ger mig ångest och att då sätta sig i bilen 10 mil, med två trilskande avkommor i baksätet med panikångest... Nej, det gick bara inte... Hade jag åkt själv hade jag inte tvekat. Jag trodde att det skulle funka då jag iaf vet vem en av deltagarna är, men icke. Detta gör mig så arg och frustrerad! Jag är inte den som ger efter för ångesten, utan brukar tvärtom utmana den, för att på sikt kunna bli av med den. Men barnen ska inte behöva delta i min egna form av KBT... Men, det grämer mig...

Så, i måndags hände inte mycket. Körde bort Ester till bussen och sedan tog vi det lugnt efter lägret. Behöver rätt lång återhämtningstid numera, men igår var jag någorlunda på banan igen, så det gick förvånansvärt snabbt. Men visst känner jag av det fortfarande...

Igår dök en annons upp i mitt flöde på Facebook, ur en av mina alla odlings och trädgårdsgrupper, där det erbjöds skott på konjaksknölkalla. En växt jag letat efter i ett par år, men som blomsteraffärerna inte har en aning om vad det är och de ytterst få annonser jag sett på den har befunnit sig i typ Karesuando... Kollade vart detta var och hjärtat hoppade till i glädjefnatt; Färgelanda! Skrev raskt och redigt att jag ville ha två skott och att jag kunde komma och hämta per omgående. Utmanade min ångest, genom att ringa denna man och få adress. Slängde in ungarna i bilen och åkte till Ödeborg, där de bor. Jag hade sett framför mig: Åka upp, få skotten, betala och åka hem. Hej vad jag bedrog mig... Frun i huset hade HUNDRATALS pelargoner. Hon skulle visa varenda en, alla zebrablad, lyckliga Lottor och Flitiga Lisor, änglatrumpeter, pumpaplantor, tomatplantor, Gurkplantor, dill, majs och gudarna endast vet vad mer... Så det "snabba stoppet" tog en timme. Men, jag fick mina plantor och de står nu i vardagsrummet!

Jag fick också ett infall att slänga upp Elvira på garagetaket och plocka körsbär så jag kunde koka saft. Så det blev en tur till affären också för att köpa socker och en ny boll till Melker. Hans förra kom bort på Ängön. En spontan snabbis in på Pingstkyrkans secondhand blev det också, vilket resulterade i ett par kallepocket till Melker, två stil-mönster till mig och ett gäng nya dvd-filmer till barnen när de regniga dagarna återkommer. Hur som helst, när Elvira står uppe på garagetaket och ser ut som om hon just utfört ett ritualmord (svarta körsbär...), kommer grannfrun och säger: Ja, du FÅR plocka av körsbären! Hmm, visserligen står körsbärsträdet på deras tomt, men de grenar som hänger in på vår tomt och mer eller mindre är på väg in i vårt garage, tänker vi definitivt plocka rent. Av två skäl: 1) Är de på vår tomt, är det fritt fram för oss att plocka, och 2) jag vill inte ha tusentals körbär som ligger på vårt garagetak och ruttnar... Dessutom tänker jag ha fräckheten att såga av ett par grenar som är någon meter in på vår tomt och hotar att kväva mina björnbär och som dessutom mer eller mindre är på väg in igenom vårt garagefönster... Hursomhelst, god saft blev det av våra nallade körsbär! 😈

Idag har det blivit en sväng till banken för att fixa ett konto, swish och betalkort till Elvira. En del telefonsamtal har också avklarats, vilket orsakat en del oro i kroppen. Lätt lunch blev det i form av korv med bröd. Lite Minna-mys blev det och en kort tupplur. Ska nu hiva i mig lite koffein, så kanske jag vaknar...

Utkämpar fn ett rätt ojämnt krig mot alla jäkla kålfjärilar som uppenbarligen ser som sin livsuppgift att utplåna min grönkål! Fick ett tips i en av mina odlingsgrupper att odla dill tillsammans med kålen, för kålfjärilen skyr tydligen dill som pesten. Kan nu starkt dementera detta. Kålfjärilarna här är tydligen av någon muterad, militant gren som inte vet om att de ska sky dill som pesten... Så, om någon ser någon som imiterar Don Quijote i vår trädgård, så vet ni varför.

Nu har det införts bevattningsförbud även här i Uddevalla. Det var inte helt oväntat utan jag har snarare gått och väntat på det. Vi fick visserligen 12mm i måndags, men det räcker inte långt när termometern visar runt 30°c i skuggan. Min mor rapporterade just värmerekord från sin balkong: 48°c! Hon fick brännskador på fötterna då hon dristade sig till att gå ut på balkongen barfota... Nu ligger hennes balkong så hon har solen hela eftermiddagen, men ändå... Det ger en liten fingervisning om att det 1) kan vara lämpligt att hålla sig i skuggan och 2) varför det införts bevattningsförbud... Vattna med vattenkanna är dock fortfarande ok, vilket jag och mina små odlingar är tacksamma för.

Misstänker att det kan komma att bli en tur till vattnet ikväll, där man kan ligga i blöt en stund. Men vi får se... Jag ska iaf sätta mig och försöka få ihop en matlista för de närmaste veckorna. Både för att spara lite pengar och för att vi faktiskt har mat i frysen. Sedan tror jag att virkningen kan få en betydande roll i kvällens aktiviteter. 😉

Ljus och kärlek! (Och kanske lite regn...)
Namaste

En härlig kväll och goda besked!

Nå, gårdagkvällen blev fantastisk! Synnerligen trevlig hednisk möhippa med en strålande vacker blivande brud, dito väder, en liten ceremoni och avsluta med pubmoot. Behövs inte mer för en lyckad kväll.

Men idag får jag lida för gårdagen. En tokvärkande kropp som gått totalt i baklås. Men, den ska jag försöka trotsa och sätta avkommor i arbete och röja köket. I eftermiddag blir det en liten utflykt till Trollhättan och hämta hem ett par höbalar. Höet är slut i hela Sverige på grund av torkan och kreatursbönder i hela Sverige är tvungna att slakta stora delar av sin besättning pga detta. Sorgligt... Så jag är så glad, att jag fick napp på min annons på Facebook och hittade en bonde utanför Trollhättan som hade hö att sälja till mig. Eller till tjocksorkarna egentligen då... Hoppas orka gå ner och sätta mig i syvrån en liten stund alternativt inta hängmattan om den är ledig.

Igår fick vi ett underbart besked! Melker har fått plats på Norrskolan och börjar där efter sommaren! Bort från alla plågoandar. EN sten som föll från mitt hjärta iaf. En stor en. Finns fler att beta av, men allt i sinom tid. Har ansökt om överflyttning för Minna också, men det är inte behandlat ännu. Så håll tummarna!

Ljus och Kärlek!
Namaste

En härlig husmorssemester!

Long time, no seen. Eller vad är det man säger? Jag har varit iväg till Skåne på sy-lan och hållit mig borta från alla medier. En sy-mester ledig från alla sociala medier. Härligt! Sy-lanet äger rum i Raskeboda hobby-torp, som ligger precis utanför Arkelstorp som i sin tur ligger en bit utanför Kristianstad. Där, mitt bland åkrar och en äppelodling, ligget hobby-torpet. En liten röd stuga, med vita knutar och bräkande får, kacklande hönor och en hel drös med små lurviga dammtussar till kattungar runt knutarna. Där träffades vi, 11 sytokar i dagarna 5-6. Sömnad, skratt blandat med allvar, glädje och en och annan svordom. Helpension med underbart god mat. Paradiset på jorden för en sytok alltså.

Lite blev sytt också mellan skratten. Jag sydde mig en klänning efter mönstret Tiramisu från Cake Patterns. Har sytt den en gång tidigare, men mätte då fel på något sätt så den hade gått utmärkt att amma 6-månaders tvillingar i... Denna gång mätte jag NOGA. Ändå blev det fel... Mätte igen och konstaterade att jag gjort exakt samma fel som gången innan, så fick rita om mönstret och sy om klänningen. Det skiljde 9 cm i omfånget... Suck... Den fick ligga och skämmas i ett hörn, tills jag två dagar senare fick ork att sy om den efter det omritade mönstret. Men då blev den å andra sidan bra. Tyget kommer från Tygaffären i Göteborg.

Näst på tur stod kläder till de tre yngsta. Får inte åka på sy-lan utan att sy något till dem. Så jag testade ett nytt mönster; Pineapple pop drunic från Hallonsmula. Jag är inte direkt en fan av Hallonsmulas mönster, då jag tycket de saknar lite passform. Det är däremot väldigt enkla mönster och passar således utmärkt för nybörjare. Denna modell blev dock helt underbar! Tygvalet till Esters klänning var dock inte det bästa, då rynket i raglansömmen försvann i mönstret på tyget, vilket är en väldigt enkel men fin detalj. Så i fortsättningen kommer jag välja enklare print till den här modellen. Den har också ett ganska djupt motveck på bakstycket, vilket ger vidd och karaktär åt plagget. Minnas klänning valde jag ett enklare print till, vilket gjorde att rynkningen kom till sin rätt mer. Denna valde jag också att bandkanta i nederkanten istället för att fålla, vilket jag blev väldigt nöjd med. Båda tygerna kommer från Tyglycka. Denna modell kommer jag absolut att sy fler av!

Till Melker valde jag att sy ett linne till. Detta efter ett gratismönster jag varit med att provsy; Razerback från OMG bananas! Snabbt, enkelt och fin passform. Melker tyckte mycket om den här modellen då jag höll på att provsy den, så det fick bli ett till! Tyget jag valde, är ett tyg som legat och värkt i tyghyllan från Elvelyckan. Ett jag egentligen inte tycker så mycket om. Mest pga färgskalan. Jag gillar känguruerna, men den beige botten är rätt tråkig om du frågar mig som älskar färg. Hur som helst så stod jag i valet att kanta linnet med svart eller brunt. Det svarta kom jag fram till blev rätt hårt, så det fick bli brunt som gav ett mjukare intryck. Melker blev nöjd och idag åkte det på när han åkte till fritids.

Innan jag åkte fick jag ett uppdrag av min mor; ett påslakan som hon ville att jag skulle sy om till en luftig solklänning. Alla som känner mig, vet hur mycket jag avskyr beställningsjobb, men min mor gör SÅ mycket för vår familj så jag tycker hon är värd det och allt smör i småland! Så, jag satte mig och tittade igenom ett femtiotal sömnadsmagasin och ottobre och hittade till slut en modell som jag kände var överkomlig och motsvarade de önskemål min mor hade, i en Allt om Handarbete. Exakt nummer har jag inte i huvudet, men om någon önskar kan jag leta upp det. Nu är inte vävda tyger mitt förstahandsval, men den blev rätt bra till slut och min mor är nöjd, vilket är huvudsaken! Det är en lätt figursvängd, men vid klänning, med en kanal i infodringen där ett band av tyget fungerar som axelband.

I min jakt på ett mönster till min mors klänning, hittade jag ett enkelt klänningsmönster till mig, vilket jag raskt (hrmm, nåja, det är ju Allt om Handarbetes mönsterark vi talar om trots allt...) ritade av och sydde en klänning i tung härlig viscosejersey från Göksäter. Den har en väldigt vid A-linjeform med söm mitt fram och mitt bak för formens skull. Jag kommer korta av den 10 cm till nästa klänning, men i övrigt var den helt underbar i värmen! Jag älskar viscosejersey och hur den känns mot kroppen! Underbart, svepande fall och så gott som skrynkelfritt.

Lämnade paradiset strax före lunch på söndagen och kom efter två stopp på vägen hem till glada, saknade barn och make. Längtar redan till nästa gång! Igår var det åter till vardagen och de tre yngsta var iväg till fritids och dagmamma. Jag åkte och handlade med min mor och tillbringade några timmar ( vad som skulle bli en halvtimme...) i hängmattan. Underbart! Alltså, fler hängmattor åt folket! Efter hämtning av avkommor och hemkomst av gubben, tog vi en sväng till Bjursjön och intog kvällsmaten där efter bad. 

Idag, tvättar jag och så ska jag försöka packa upp all packning som var med till Skåne. Sortera in alla tyger igen. Jag försöker serva en hostande William med hostmedicin, kan jang, echinacea och alvedon. Han är riktigt bedrövlig just nu... Ikväll väntar Göteborg med pubmoot, vilket jag ser fram emot. Ser dock inte fram emot att köra dit. Har kört tillräckligt för ett tag framöver känner jag. 😉

Ljus och Kärlek!

Namaste