Nå, efter det senaste synnerligen deppiga inlägget, så har jag gett farbror Fibbe en pungspark så klockspelet numera sitter i halsen på'n och moster ME har jag låst in i bastun. Det lär ju inte hålls särskilt länge, men vad fan... 😉
Min blomkål har tittat upp, likaså grönkålen, brysselkålen, några tomater, en spikklubba och en röd solhatt. Hittills. De står i sovrummet, vårt svalaste rum, just för att det inte ska gå för fort och jag ska få knubbiga fina plantor. Men, jag satte 8 blomkålsfrön. De har en grobart på 65% så jag tänkte att det renderar väl i ca 6 plantor, med lite tur. Tro på fan att alla grott! Nåja, lär väl få sälja av lite plantor om det nu är så... Ett trevligt problem, får jag väl ändå säga...
De tre små har varit ute i snön och härjat och det resulterade i en fantastiskt fin snögubbe som trappvakt. Ester har dock blivit lite vissen med huvudvärk och halsont, så här lagom till sportlovet och kunde inte svälja alls igår. Idag är hon dock på bättringsvägen.
Söndagens middag; kåldolmar. När jag gjorde kåldolmar senast, frös jag in hälften av köttfärssmeten rå i en påse. Nog det klyftigaste jag gjort, tror jag. Så nu var det bara att sätta Elvira på att skala potatis medan jag kokade kålhuvudet och rullade kåldolmar för glatta livet. Det är löjligt gott! Kåldolmar, kokt potatis och sås gjord på skyn, grädde, soja, salt, peppar och lite vegeta. Minna satte glatt i sig 3 stora kåldolmar, Melker 3 eller 4. Ester fick med möda i sig en, sin onda hals till trots. Sedan gick hon upp och lade sig i sin säng och sov i 2 timmar. Så helt kry är hon inte, den saken är ju klar.
Efterrätten tog vi när Anders kommit hem från jobbet. Varma hallon och glass. Också löjligt gott...
Ja, just det kokat saft fick jag gjort också! I min jakt på glass i frysarna, tog jag med en påse jordgubbar från i somras som fick bli saft. På minussidan var att den kokade över och flöt ut över både spis, bänk och golv... Men det blev några liter kvar i saftkastrullen iaf... Så fyra flaskor nykokt jordgubbssaft står nu på köksbänken och svalnar. Nån dag den här veckan tänkte jag trotsa permafrosten och gräva/hacka fram de rabarber jag har ett vagt minne av borde finnas nere i botten av den ena frysboxen i källaren. De får bli saft de också.
Hela helgen, framför allt kvällstid, har ångesten ridit mig som en mara. Dagarna går skapligt. De är fyllda med annat så tankarna hålls på banan. Det är skönt. Men med kvällen kommer mörkret och det letar sig ända in i själen och får fart på katastroftankarna igen. Igår eftermiddag/kväll tog den fart och bröt ut i en hejdundrande panikångestattack, så idag har jag blåmärken och bulor lite här och var efter att ha suttit och slagit mig med knytnävarna... Helt slut är jag, träningsvärk i hela kroppen, huvudvärk efter att ha suttit och bankat huvudet i väggen och bulor i pannan efter knytnävarna... Atarax, fanns liksom inte i min föreställningsvärld just då, vilket ju faktiskt förmodligen hade hjälpt... Man tänker ju så klart och redigt under en PÅ-attack. Eller hur det nu var...
Igår var Castor till bildoktorn igen. Nya bromsskivor och bromsbelägg bak. Vilket delvis var det som var orsaken till panikångestattacken. Vi hade en spelkväll med barnen igår. Eller ja, Minna tröttnade rätt fort och Ester orkade inte så länge. Men jag, Anders, Elvira och Melker härdade ut. Joakim von Ankas fantastiska affärer, blev det. Elvira vann. Och Melker, beroende på hur man ser det. Vi körde först till 500 miljoner, där vann Melker, men sedan sa vi att vi kör några rundor till och sedan räknar av alt. Då vann Elvira.
Idag tar jag det extremt lugnt. Migränen ligger och lurar bak hörnet och jag gör vad jag kan för att den ska hålla sig där. Melker är med en kompis på Nordens ark och Anders har precis åkt till muséet med Ester och Minna. Där är Anna och Elsa från Frost, på besök idag. Elvira ligger och läser bredvid mig i sängen, vilket gör mig så glad! Hon har inte kunnat läsa på så länge nu. All textmassa har flutit ihop till en grå, icke läsbar massa för henne. Hoppas det håller i sig.
Funderar på om min kropp och knopp ställer upp på att rita av ett mönster jag länge tänkt på. Frågan är om jag ska sy det också. Eller vänta till efter en ev operation. Svårt. Jag blir glad av att sy, men det känns så bortkastat om det jag syr inte kommer att passa om ett par månader... Vankelmod...
Ligger och tittar ut på snön som faller. Det inger mig ett lugn, det har det alltid gjort. Snön bäddar in världen i ett ljuddämpande ludd, precis så jag önskar jag kunde göra med mitt inre. Tänk att kunna bädda in alla jobbiga tankar och känslor i ett svalt, ljust ludd som bara dämpar alltihop och gör det mer hanterbart och lättare att leva med. Mmm, drömma kan man väl få göra iaf...
Jag har fått en förklaring till varför jag inte svarar på vissa läkemedel förresten! När jag var hos psykologen på obesitasmottagningen talade han om för mig efter 40 minuter att jag har PTSD. Det innebär att det endokrina systemet går på högvarv. Jämt. Han gjorde jämförelsen med att en person kan vara aspackad. Plötsligt inträffar något, tex mitt barn håller på att drunkna! Då, blir man spiknykter på bråkdelen av en sekund. Det är det endokrina systemet som går in. Där är mitt endokrina system. Jämt. Därför fungerar inte Stesolid tex på mig. Tandläkaren matade i mig 6st Stesolid à 5 mg inför en rotfyllning för ett antal år sedan, en dos som skulle sänkt en häst. Ingen effekt what so ever... Blir jag tillräckligt stressad inför ett tandläkarbesök, tar inte lokalbedövningen. Förrän efteråt, då ångestnivån sänkts. Numera tar jag alltid Atarax före ett tandläkarbesök.
Därför hade jag heller ingen effekt av Cymbaltan, utan sänktes till den nivå jag skulle varit utan antidepressiva öht. Vansinnigt intressant! Och rätt logiskt om man tänker efter. Ett ämne som väckt intresse hos mig och som jag tänkt fördjupa mig i närmare när ork finnes. Jag undrar vilka läkemedel som detta gäller, finns det något samband och går det att komma förbi det på något sätt? Många frågor, inga svar. Än...
Ljus och kärlek!
Namaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar