Nu först, börjar det kanske vända. Nacken har hållit på att ta livet av mig i helgen, så jag har gått på alla tänkbara piller jag har tillgång till och ändå haft så jävla ont att jag kunnat gråta om jag bara tillät mig...
Nåja, lyckades iaf virka mig igenom mello i lördags. Vågade inte titta för mycket pga allt ljus och rörelse, för att inte förvärra det redan bedrövliga läget. Hade en god vän och hennes som på besök, och det blev en mycket trevlig kväll! Sedan kom ångesten på besök ihop med min pajade nacke, så sömn var inte att tänka på. Men disken försvann på nåt mystiskt sätt iaf...
Söndagen skulle vi fira William som fyller 19 år idag (hur i hela friden detta nu gick till...). Så jag klev upp relativt tidigt och påbörjade tårtfyllningarna. Hade bestämt mig för att göra Williamtårtor, dagen till ära. Den är fylld med päronmousse, glasscreme och päronfluff, täckt med marsipan som i sin tur täcks med chokladtryffel. Lite meckigt men resultatet blev bra! Ska se om jag kan hitta päronessens någonstans till nästa gång, för jag tyckte päronsmaken blev lite mesig med bara päronpuré, päronsaft och hackade, konserverade päron. Men, goda blev de! Efter firandet, kom kaklet flygande igen. Anders var iväg på futsal så jag stod inför solonattning. Kvällsmaten ordnade de själva, mina underbara, duktiga ungar. Borsta tänderna fick de göra själva, Elvira tog hand om nattningen av Ester och Minna och Melker kom till min säng och läste. Kom inte ur sängen... Fick tvingat mig upp lite senare och fick tvingat ner lite sallad som fanns kvar från middagen och pallat upp mig i soffan med hjälp av en myriad av kuddar. Hjälpte föga, men kunde iaf titta på ett avsnitt av outlander, en serie jag precis upptäckt. Så där ett århundrade efter alla andra...
Har sovit bedrövligt inatt. Smärtan från nacken är nära på outhärdlig. Den strålar upp i huvudet och ger mig migrän, ner i bröstryggen och ut i armarna och händerna som domnar. Det hjälper inte vilken ställning jag än intar, inget finns som lindrar. Bara morfin... Vill inte ta dem. Men ibland måste jag få andas från värken och faller till föga. Kapitulerar inför Morpheus, sömnguden och hans välkomna vila.
Idag har jag, värken till trots, tagit mig iväg och handlat lite. Med hjälp av min mor... Nu återgått till vändandet och vridandet i sängen. Kan inte ge efter idag. Ska hämta de tre små senare och kör inte bil med morfin i kroppen. Det vägrar jag! Så, bara att fortsätta vrida och vända sig i sängen i hopp om att hitta en ställning som för bara någon minut kan ge lite lindring. Förmodligen förgäves, men då har jag ju iaf fått lite motion...
Men jag kan iaf se solen härifrån sängen. På gott och ont; den frestar på min ljuskänslighet, men den gör mig glad och ger ett hopp om varmare tider.
Har just läst klart hungerspelen och är nu lite vilsen, som jag brukar bli när jag levt med i en bokserie. Får försöka hitta något nytt att lyssna på...
Ljus och Kärlek!
Namaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar