Allt går ju...

...men kanske inte alltid så bra. ;-)

Nå, Melle sov nästan hela natten efter att ha fått lite ipren mot tänderna som är på väg. En av dem har brutit igenom tandköttet med två hörn nu iaf och det verkar som att han tycker livet är lite lättare, vilket är skönt för alla inblandade...

Nästan alla barnen dras nu med en envis, rosslande, djup hosta som trots allt verkar irritera mig och Anders mer än de tack och lov. Febern håller sig ännu så länge borta, så man får väl vara tacksam för det lilla. Melle ska ju dessutom vaccineras imorgon och då är det ju bra om han är feberfri. ;-)

I lördags var William, Samuel och Anders iväg på pingistävlingar på förmiddagen. William glömde givetvis sin astmamedicin, så han klarade två matcher och sen fick han bryta. Samuel klarade sig ända till semifinal, men sedan blev motståndet för tufft. Roligt att det gick så bra för honom då det ju trots allt bara var hans andra tävling!

En vecka tog det för min kropp att återhämta sig någorlunda efter källarröjandet förra måndagen. Igår började jag kunna känna hopp om livet igen och värktablettsförbrukningen hade sjunkit till en mer normal nivå. Idag har jag varit iväg och handlat med min mor, lagat mat och så tog jag upp Ester ur badet. Sen var det mer eller mindre kört igen... Jag är så sabla less på den här sjukdomen! Ja, och på vintern förstås som förvärrar det hela. Tror inte kroppen hade varit riktigt lika rabiat om det varit lite vårvärme i omlopp... :-/