Tja, det blev VAB för mig i måndags med Melker. Besöket på vc på förmiddagen visade att han hade öroninflammation, så det blev penicillin. Men redan efter två doser var han feberfri och så mycket bättre, tack och lov.
Tisdagen bjöd på snö och minusgrader, vilket paradoxalt nog gjorde att min värkande kropp mådde lite bättre. Psyket likaså, då det mörka dystra plötsligt försvann. Tyvärr blev det inte långvarigt... När jag vaknade med en tokvärkande kropp igår morse, behövde jag inte ens titta ut genom fönstret för att kunna konstatera att snön, med tillhörande minusgrader, var borta. Dessa väderomslag tar död på min kropp! Kan vi inte bara få ett litet högtryck som kan få ligga konstant i en vecka iaf? *suck*
Var bort till öppna förskolan i tisdags så Ester och Melker fick leka av sig en stund. Det gick hyfsat trots att det inte var plogat på morgonen. På väg hem därifrån mötte vi dock snöröjaren med paranoid psykos tror jag... Det är gång och cykelväg hela vägen, och där kom han i full fart utan att ens sakta ner! Så jag, Ester och barnvagnen fick raskt slänga oss ut på en gräsmatta för att kunna komma ur vägen. Han ägnade oss inte ens en blick där han dånade förbi! Ester blev livrädd och grät hela vägen hem och tittade sig hela tiden panikartat omkring efter "dattoj". Vilka idioter det finns, som dessutom har tillåtelse att framföra tyngre fordon på gångväg... Var så förbannad igår så det fanns inte på kartan!
Åkte iväg och veckohandlade igår eftermiddag, kom hem och fixade middag och sedan var det dags för Elviras gymnastik. Där tog kroppen slut. Hade SÅ ont så jag hade nära till tårarna där jag satt på dessa hårda träbänkar i omklädningsrummet. Vi föräldrar är ju inte välkomna inne i gympasalen, utan får vänta i omklädningsrummet. Detta är helt ok för mig, det blir ju så mkt lättare för ledarna att hantera barnen när inte föräldrarna är ständigt närvarande. Men, vet inte hur jag ska fixa att sitta där rent fysiskt. Får väl ta med någon form av sittdyna nästa vecka.
Har sovit skräp inatt, då min värkande kropp har hållit mig vaken. Nu är det blåsigt och eländigt ute och det gör ju inte saken bättre heller direkt. Hade tänkt att gå med de två små till öppna förskolan nu på förmiddagen, men känner att det klarar jag inte idag. Ska till NÄL i eftermiddag för ultraljud och känner att den utflykten är nog vad jag mäktar med idag. Dessutom har jag arbetsdag imorgon och jag har allt tänkt försöka mäkta med de 27 arbetsdagar jag har kvar innan jag går på havandeskapspenning. Ja, jag ÄR enveten som synden, jag vet... ;-) Men som jag har sagt upprepade gånger till min svärmor: Jag KAN inte bara lägga mig ner och självdö, bara för att jag efter 12 år fått en diagnos?! Jag måste iaf försöka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar