Ja, jag bytte ju vårdcentral. Skälet var att Dalabergs vc som jag tidigare hörde till, enbart har stafettläkare. Inte en enda fast läkare har de. Vilket får till följd att man ska ha råtur om man lyckas träffa samma läkare två gånger. Detta gör att man (jag) får börja om från början, precis som en trasig LP-skiva, varenda sabla gång. Detta tar något oerhört på den kraft och energi som jag redan saknar. Nå hur som helst så fick jag en läkartid på den nya vc igår. Hon konstaterade, precis som jag redan gjort, att något annat än alvedon fanns inte att tillgå, så hon sjukskrev mig i fyra veckor till en början. Jag skulle höra av mig när några dagar återstod av sjukintyget, för ny läkartid. Men "jag är inte kvar då, men det finns ju andra läkare här"... Visste inte om jag skulle skratta eller gråta... Konstaterade torrt att gråtit har jag gjort tillräckligt, så jag väljer att skratta åt det istället! Men, det känns ju som att det gått lite troll i mina läkarbesök... ;-)
Hämtade mitt MeandI-paket på vägen hem (schenker-paket ska av någon outgrundlig anledning hämtas i andra änden av stan...) och har nog sällan blivit så nöjd med något jag beställt förr! En ljusglimt i eländet. :-)
Dagen avslutades (eftersom det var onsdag) med en timma på en stenhård träbänk, i ett omklädningsrum i skolans gympasal då Elvira hade gymnastik på kvällen. Detta är rena döden för min kropp... Önskar jag kunde ta med mig en baden-baden som jag kunde placera min ömma kropp i den timman. Eller ännu hellre en recliner med massagefunktion... Om man nu får drömma... ;-)
Idag blir det öppna förskolan med småttarna. Det går inte fort dit kan jag säga, men å andra sidan; vem har bråttom? Det finns mycket för Ester att upptäcka på vägen dit och hem. Men just nu är det så illa att hon går om mig och får vänta på mig istället för tvärtom... Så får vi inte glömma att gå in på affären och köpa "rosa bulle". Det är viktigt förstår ni, man kan inte gå till öppnis utan att få fika "rosa bulle"... Åtminstone inte enligt Ester. "Rosa bulle", det är en sån där glaserad dough-nut och det är Esters favorit. Själv tycker jag att de är väl sötsliskiga och tar hellre en vanlig, utan glasyr. Men vi får se vad det blir åt mig och Melle idag. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar