Skolavslutningar från två universum

Denna veckan ett liv... Eller nja, egentligen inte... Min återhämtning efter studenten har fortsatt och idag har det varit skolavslutning för övriga skolbarn i familjen. Vi började med Esters skolavslutning imorse (Elviras var samtidigt, så vi kunde inte närvara där också). Den ägde rum i Bleketkyrkan och Norrskolan delar upp eleverna på tre avslutningar då kyrkan inte rymmer så många. Esters klass 2 (47 elever) hade avslutning tillsammans med f-klassen (ungefär lika många). Kyrkan var fylld till bristningsgränsen av elever och deras familjer. Väldigt fin avslutning och trots att jag klarar folksamlingar rätt dåligt, funkade det helt ok och jag hade energi kvar efteråt.

Ester åkte med en kompis och vi andra åkte hem och jag fick sått lite i pallkragarna på framsidan. Sådde lite mer morötter och persilja (både krus- och slätbladig) och blomkål. Tog ut marsvinen att rensa lite ogräs, vilket uppskattades och de gjorde ett rätt bra jobb måste jag säga. Nästan all våtarv har de tuggat i sig.

Satt en liten stund i syvrån med Minna som hade tråkigt. Hon behöver shorts, så jag ritade mönster och hon pillade med knapparna i min knapplåda. Anders cyklade iväg och hämtade Melker och jag började med maten: Mozzarellafyllda köttbullar med tomatsås à la kylskåpsrensning och pasta. Det blev riktigt gott, om jag får säga det själv! Tyvärr inget recept, utan körde på en höft. Vilket innebär att det blir en rätt som får gå till historien... Anders hade varit iväg och köpt jordgubbar, så det fick bli jordgubbar och glass till efterrätt vilket ingen klagade särskilt högljutt över.

Så kom avslutning nummer 2, Melkers verkade komma från ett helt annat universum. Hela skolan i gympasalen med alla familjer. INGEN höll tyst ens när rektorn pratade eller barnen sjöng. Rektorns tal gick mig helt förbi, det var inte ens någon idé att försöka höra vad hon sa. Total kortslutning fick jag och gick in i nåt halvt nedstängt survivalmode. Fika i klassrummet efteråt, vilket däremot var rätt trevligt, även om det illamående som survivalmode't innebär omöjliggjorde någon större fika för egen del. Därefter åkte jag och hämtade Ester.

Jag försökte få dem att le, men det var stört omöjligt...

Då, kom regnet! Ett underbart, rätt kraftigt sommarregn. Hoppas på en smula åska också, det hade mitt survivalmode mått bra av. Men nu, sängläge med laptopen i knät. Så småningom, kanske jag kan äta något också, men jag klarar mig utan morfin idag iaf. Det är ju alltid något!

Imorgon, blir det en sväng till NÄL. Samuel fick en återbudstid till ortopeden, så får vi se om de kan göra något för hans knän som ständigt och jämt låser sig. I övrigt står inte mycket på agendan.

Ljus och Kärlek!
Namaste