Studenten var lätt småstressig, högljudd men trevlig till slut. Studenten själv hade en bra dag tror jag iaf.
Min lillgris har växt upp och blivit vuxen. 💚
Dagen efter var en lat dag. Eller ja, jag var totalt ras. Som väntat ungefär. Först idag känner jag att jag orkar stå upp en stund. I lördags presenterade jag vuxenlivet för William: en plan för vad han ska bidra med ekonomiskt i hushållet och hjälpte honom att skriva in sig på arbetsförmedlingen.
Vi har haft torka här hemma i jag vet inte hur många veckor. Igår kom äntligen regnet! Det regnar idag också, vilket mottages med lättnad. Det är så kruttorrt i markerna för närvarande, att minsta droppe räknas. Har skördat broccolirybs nu ett tag, potatisen har tittat upp, salladen växer så det knakar och bönorna och morötterna kommer fint de också. Däremot har jag haft otur med mina gurkplantor iår. De har fått rothalsröta, men inte vid jorden som är brukligt utan 10-20 cm upp på stammen. Synnerligen märkligt, men fyra plantor har jag kvar i köksfönstret och en ute. Tomaterna växer som svampar och blommar fint nu.
Håller på att försöka få tag på psyke för att rätta till felen i min journal. Gissa vad? Jag kommer bli kallad efter sommaren... Det fick jag höra i två år sist, så tillåt mig tvivla... Alltså, psykvården är ett skämt. Det är min personliga uppfattning och jag vet att många får bra hjälp därifrån, men jag är både (be)sviken och bitter. Tur att Elvira fått god hjälp från BUP iaf.
Har kontaktat AEA angående min aktivitetsersättning som jag fortfarande inte sett skymten av. De skulle be min handläggare höra av sig. Dietisten på NÄL har jag försökt få tag på i en månad nu utan resultat. Har också försökt få tag i vc för att få ett läkarintyg som iaf har skuggan av en chans att bli godkänt av fk, men det är ju lögn i h-vete att komma fram där... Idag fick jag iaf en telefontid, men min jävla mobil bestämmer sig titt som tätt att den inte vill låta samtalen gå fram utan kopplar dem vidare direkt till svararen, vilket skedde nu... När jag äntligen samlat ork att ringa (equals ångestpåslag deluxe...) så funkar ingenting. Fantastiskt...
Nåja. Jag har fått hem lite banankartonger tack vare min man, så nu ska källaren röjas! Eller ja, inte NU nu, men lite pö om pö iaf. En kartong här och en där, när orken tillåter. Så kanske man kan komma fram där nere till slut! Idag blir det dock inte. varit och handlat lite med mor, så där räckte det... Vill ner till syvrån, men orken räcker inte riktigt. Så, sängläge gäller.
I lördags vaknade jag mitt i en fulminant Panikångestattack. Upp och slänga i mig morgonmedicinerna ihop med en atarax. Klarade inte av att ligga still utan gick ut i trädgården, barfota för att jorda mig. Satte mig på gräset, vänd mot norr och kastade en spontan, improviserad, mental cirkel. Bad om lugn, skydd och vägvisning. Freja kom till mig och då kom givetvis Snoddas insprängande och rubbade min cirkel, för att citera Sokrates... Nåja, jag fick en hel del insikter till mig, som jag kommer ta fasta på. Freja, var nog just den av alla gudomar jag behövde mest just nu. Freja står för den kvinnliga urkraften, sexualiteten, fruktbarhet. "If you can't lay them, slay them" ungefär. Hon står också för integration. Hon var inte en av asarna utan en av vanerna och en valkyria. Hon blev dock välkomnad in i asgård, som en av dem och stred vid deras sida. Hennes kraftdjur är katten och två katter drar hennes vagn. Så att Snoddas kom som ett skott, var ju egentligen inte så konstigt... 😉 Nåja, panikångesten lade sig iaf och jag gick stärkt ur det hela. Ångesten har färgat hela helgen, men hållit sig skapligt i schack utan medicinsk hjälp.
Nu, har jag intagit sängläge och det tänker jag behålla ett tag...
Ljus och kärlek!
Namaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar