Jahopp. Då har jag fullgjort mina plikter för dagen. Nu, är det sängen som gäller resten av dagen. Hoppas jag kan vara lite mer till hjälp ikväll än vad jag var igår. Igår kom kaklet flygande runt 14. Då var det kört, skedarna var slut. Anders fick ta allt vad kvällsmat och nattning heter. Ville få duschat, men det var fullständigt otänkbart. Jag hivade i mig allt vad värktabletter heter, men var ändå inte smärtfri. Har sovit, men inte bra, och långt ifrån tillräckligt. Åtminstone om man frågar moster ME... Vill bara sova...
Imorse, var det av förklarliga skäl inte lätt att komma upp. Duscha på morgonen, är helt out of the question. Det går bara inte. Kroppen är stel som ett kvastskaft och att då få upp armarna såpass at det går att tvätta håret, nej det är omöjligt... Ergo; fick satt upp hela den flottiga, stripiga kvasten i en tofs, för att i möjligaste mån kunna se mindre ut som en uteliggare... Så jobbigt att inte själv få bestämma när jag ska duscha, att någon annan ska bestämma det, även om nu "någon annan" råkar vara min egen kropp... Min kropp, är inte min längre. Den är en egen levande organism som försöker ta över även mitt medvetande... Ja, så känns det ibland. Förr, kunde jag bestämma mig för att ställa mig och baka, trots att jag hade huvudvärk tex. Idag, är det kroppen som säger stopp, det är inte jag som bestämmer längre. Jag vill, men kroppen lägger av, slutar fungera, går i däck.Det är lite som i tecknade filmer när figuren råkar gå i en limpöl och sedan inte kommer någonstans. Hela min kropp ligger i en limpöl. När kaklet kommer, kan jag inte ens röra mig. Möjligen byta ställning i sängen, men inte mer. Tom att gå på toa, är som att bestiga Kebnekajse.
Idag, är det vårdagjämning, eller Ostara som den också kallas. Den inträffar någon gång mellan 19-22 mars. Nu är dagen och natten lika långa. Solen har vunnit över kylan och våren är i antågande. Gudinnan har intagit skepnaden av jungfrun, fri och obunden. Guden har återvänt från dödsriket och söker efter gudinnan för att förenas med henne vid Beltane (nästa högtid som inträffar 1 maj) och därmed ge växtkraft åt den grönskande världen. Liksom vid höstdagjämningen är det här en tid med betoning på jämvikt och jämlikhet. Det är också ett tillfälle att fira den annalkande våren, ljuset och värmen.
Nå, Minna är sjuk fortfarande, men feberfri idag. Ont i halsen har hon fortfarande, men inte värre än att hon äter utan problem. Sedan hoppas jag att det är slut med sjukdomar i familjen på ett tag...
Just hivat i mig ett knippe piller, så får jag hoppas att de hjälper idag. För solen gör att jag får lust att göra saker, men orken finns inte och kroppen motarbetar mig...
Ljus och kärlek!
Namaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar