När dammen brister...

Alltså... Allt som hänt det senaste dygnet, har varit helt galet! På mindre än ett dygn, har det mesta ordnat sig. Änglar dyker upp bakom varje hörn och lyser upp mitt mörker. En tanke, ett ord, en gåva, en kram, en famn att finna tröst i, en axel att gråta mot... Alla lika högt värdesatta. Från nattsvart förtvivlan, till ett gryende hopp om framtiden. Helt plötsligt, brast alla fördämningar, den sista fasaden sprack. Tårar av lättnad och oändlig tacksamhet flödar nu fritt. Helt plötsligt, vågar jag hoppas på framtiden, på att allt kommer ordna sig... Försiktigt, men ändå ett hopp.

Inom wicca finns regeln om trefaldigheten. Dina gärningar kommer trefalt tillbaka, goda eller ej. Inte alla wiccaner lever efter denna regel, men många gör det. Nu börjar jag inse, att den faktiskt finns. Jag försöker att när jag har ett val, göra något som kommer min medmänniska till godo. En slant i tiggarens mugg, en påse kläder till den som behöver även om jag kanske skulle kunna få en slant för dem, ett köpt armband, en pin eller en majblomma som stöd, en famn eller ett öra när så behövs, en axel att gråta på, ett råd om efterfrågats... Min dörr står alltid öppen för de i min närhet. Men, det lilla jag gjort, har inte kommit trefalt tillbaka... Utan många gånger fler än så... Min tacksamhet mot de som finns i mitt liv, nära eller längre ifrån, och de krafter som skapat universum är oändlig...

Den här dagen, innebär en nystart. På många sätt. Men den ska börja med att dela upp lite lördagsgodis åt mina avkommor. De som ger mig kraft att fortsätta en timme till. I vilkas kramar jag tankar energi och ork. De som ger mitt liv en mening. Den här dagen blir en dag vikt åt tacksamhet och att landa i allt som hänt. Och åt köttbullerullning, som jag i nåt svagt ögonblick lovat Ester.

Tack, alla ni som finns i mitt liv. Både ni som finns här irl, och ni som finns här på nätet. Ni betyder mycket för mig...

Ljus och Kärlek!
Namaste