Misshandelshot och lammstek

Idag började dagen med en diskussion mellan mina barn angående påskharen, igen...
Ester: Om mormor hittar den där påskharen vid busshållsplatsen i år igen, så ska hon sparka hit honom så han får gömt våra ägg!!!
Minna (på väg ut genom köksdörren): Ja. Eller nita honom...
Tror det var någon som hotade grilla honom också, stackarn...
Undrar just var de fått sådana våldsamma tendenser ifrån? Jag försökte få dem att förstå att om han riskerar att både bli sparkad och nitad, lär han hålla sig så långt härifrån han bara kan och de blir utan ägg...

Påskharen hittade dock hit, trots hot om misshandel, och äggen blev gömda också (min mor agerar påskhare varje år...) och allt blev frid och fröjd. Sedan började jag och min mor med årets lammstek. Den ska fyllas med en blandning av smör, vitlök och persilja som rörs ihop och trycks in i hålrummet där benet suttit. Sedan gnids den in med olivolja och grovt salt och strös med rosmarin och vitpeppar. In i ugnen på 175° tills innertemperaturen når 67°. Den öses med citronsaft ett par gånger under tiden. Så uppnår man perfektion! Mums! Magen stod i åtta hörn efter detta kan tilläggas...

Sedan åkte svärmor och Anders ner och såg passionsspelet på torget, medan Elvira och svågern spelade Skip-Bo, de tre små lekte uppe på tjejernas rum, min mor gick hemåt och övriga intog ett välbehövligt horisontalläge. När de kom tillbaka från torget, blev det kaffe och fika.

Nu börjar dagen stilla sig. De tre små tittar på tv och de tre stora är på sina rum. Själv är jag lite melankolisk. Sådär man blir när det varit intensivt och sedan stillar sig. Hade utan problem kunnat gå och lägga mig och, kanske inte sova, men bara vara tills sömnen infinner sig. Eller jag vet inte... Men melankolin finns iaf i kulisserna. En saknad liksom på något sätt, efter det som inte blivit och är.

Äh... Ni får iaf ha en härlig påskhelg, alla ni glittrande guldkorn därute!

Ljus och Kärlek!
Namaste