Haft en jobbig vecka som avslutats med en ännu jobbigare helg... Veckan har väl varit som den är mest, men har inte riktigt haft de mentala resurser som kanske hade behövts. I fredags hade jag iaf trevligt fikabesök av två vänner vilket behövdes, rent mentalt. Skönt att bara få snacka lite skit. ;-)
I fredags fick jag det väldigt jobbigt dock. Har tydligen framfall som jag inte haft besvär av, förrän i fredags... Har hela helgen haft så vansinnigt ont och knappt kunnat vare sig stå eller gå. Sitta har funkat bara jag hittat en ok sittställning. Överraskad eller förvånad är jag vä inte, har ju fött 6 barn... Men ledsen och uppgiven, det är jag. Så här kan jag bara inte ha det! Så idag ringde jag gyn. Kommer bli kallad inom 3 månader... Men, jag väntar mig väl 3 månaders väntetid för bedömning och sen ytterligare 6 månader för op, misstänker jag... Allt under den tiden ser jag enbart som positivt. Det är ju trots allt en "kvinnlig" åkomma... Pessimist? Oh ja! Men då blir man bara positivt överraskad...
Igår blev jag tvungen att åka och handla. För er som känner mig, så vet ni hur jag känner inför bilkörning och definitivt inför att parkera vår "lilla" bil, framför allt på Willys parkering... Ergo, åkte iväg för att handla, fick panikångest så tårarna sprutade när jag fick parkerat bilen, vaggade runt Willys, hjulbent som en cowboy (tack vare framfallet) stödd på vagnen och var således totalt färdig och som en urvriden disktrasa när jag kom hem...
På onsdag blir det Meandi-party här hemma! Funderar på vad jag ska bjuda på... Beror ju helt på vad jag orkar och kroppen ställer upp på. ;-) Hade någon idé igår, men den verkar som bortblåst idag. Minne? Vad är det? :-P
Har drabbats av en annan lite jobbig "åkomma". Har sån lust att baka, men vet inte om kroppen (eller barnen...) ställer upp på det. ;-) Men vi får se, återkommer om det!
måndag 19 november 2012
söndag 11 november 2012
Upp som en sol, ner som en pannkaka...
Ja, det har blivit en paus i LCHF-andet... Dök rätt ner i en depp-svacka och jag orkade inte med något över huvudtaget. Men börjar må något bättre nu så jag tänker väl ge det en chans till så småningom. Men inte just nu. Jag får bli lite stabilare först. Har däremot börjat ta mina sprutor igen efter ett uppehåll på ett par månader, vilket gör att jag blivit något lite piggare. ;-)
Ester funderar mycket just nu och kommer med många goa kommentarer. Som när hon satt och berättade för farmor om vad hennes kompisar hette hos dagmamman; Vilgot, Nelly, Jennifer och kravbrev! Å hon sa det klockrent och ihärdigt, en av hennes kompisar hos Agneta heter kravbrev! Det tog nog två veckor innan jag kom fram till att det måste vara Gabriel hon menade...
Nu börjar jag bli en aning less på detta evinnerliga regnande. Snart får de sätta in ersättningsbåtar istället för ersättningsbussar... Blött, mörkt och kallt. Kroppen älskar det... Eller inte... Värken blir ju dubbelt så intensiv åtminstone bara tack vare vädret.
A har ändrat arbetsinriktning på jobbet. Han är nu säljare i butiken istället för lagerarbetare vilket gör att han börjar senare på förmiddagen, men också att han slutar 18.15 på dagarna och har väldigt få lediga dagar... Det tycker jag är tungt. Men allt går ju. Längtar nu till sista helgen denna månaden. Då ska vi ta en hotellnatt i Göteborg, gå på jul på Liseberg, skrota på stan och bara vara. Han, jag och Minna. Resten har vi barnvakter till... :-) Första gången vi är borta över natt båda två från Melker och han blir ju två år den 3 december. ;-) Längtar!
Ester funderar mycket just nu och kommer med många goa kommentarer. Som när hon satt och berättade för farmor om vad hennes kompisar hette hos dagmamman; Vilgot, Nelly, Jennifer och kravbrev! Å hon sa det klockrent och ihärdigt, en av hennes kompisar hos Agneta heter kravbrev! Det tog nog två veckor innan jag kom fram till att det måste vara Gabriel hon menade...
Nu börjar jag bli en aning less på detta evinnerliga regnande. Snart får de sätta in ersättningsbåtar istället för ersättningsbussar... Blött, mörkt och kallt. Kroppen älskar det... Eller inte... Värken blir ju dubbelt så intensiv åtminstone bara tack vare vädret.
A har ändrat arbetsinriktning på jobbet. Han är nu säljare i butiken istället för lagerarbetare vilket gör att han börjar senare på förmiddagen, men också att han slutar 18.15 på dagarna och har väldigt få lediga dagar... Det tycker jag är tungt. Men allt går ju. Längtar nu till sista helgen denna månaden. Då ska vi ta en hotellnatt i Göteborg, gå på jul på Liseberg, skrota på stan och bara vara. Han, jag och Minna. Resten har vi barnvakter till... :-) Första gången vi är borta över natt båda två från Melker och han blir ju två år den 3 december. ;-) Längtar!
söndag 21 oktober 2012
Just idag...
Har varit ett tag sen igen, är medveten om det. Men tiden har inte riktigt funnits. :-(
På plussidan finns att jag nu börjat äta LCHF-kost,vilket gjort att min ibs-mage är som bortblåst och jag sakta, sakta är på väg ner i vikt.
Igår var jag och min mor på göksäter och det blev ett par julklappar inhandlade. Ny adventsstjärna till E2 och M1's rum och en till E1s rum blev det på Rotan. Idag fick jag en sväng till torp för att fixa inne-hjul till den bobbycar som Melle ska få i födelsedagspresent. Fick tag i ett par enfärgade bodys till Minna som växer som en svamp och en skrivbok att samla mina lchf-recept i.
Men, just nu är allt bara skit... A kör buss och det är väl ok. Men ungarna är ju fullständigt rabiata idag bara därför. Eller ja, förmodligen för att jag själv mår skit och knappt orkar med mig själv idag ens... Minna håller på att få tänder, vilket gör att hon är gnällig och har svårt att komma till ro. Vilket ju är fullt förståeligt, missförstå mig rätt. Men, jag försöker få henne att sova och då börjar vrålandet på de andra! Eller inte de två äldsta, men ändå... Ingen direkt orsak fanns att finna heller utan det var mest bara för att. Melle ville ha clementin, fick det men då skulle han inte ha den längre. Satte ner honom på golvet och då fick han ett utbrott för att han inte fick äta sin clementin, och så fortsatte det. Slutade med att han var så vansinnigt arg att han nästan kräktes och jag så frustrerad att jag kunnat slänga ut ungen genom fönstret. Nu är jag ju såpass vid mina sinnens fulla bruk att jag inte gjorde det. Det hade ju förresten inte hjälpt ändå mot vrålandet misstänker jag... ;-)
Ester bråkade med Elvira om vem som skulle måla vart med vad och W satt framför en skärm, för ovanlighetens skull en tv-skärm istället för.en datadito, och kunde nog inte bry sig mindre om vad som skedde.
Håller på att natta Ester och Melle. Ester har däckat, men Melle verkar en aning ovillig. Hoppas Minna har den goda smaken att fortsätta sova en stund till, tills Melle fått stängt sina gröna för dagen.
Morgondagen kommer förmodligen gå i ångestens tecken. Ska ju åka och lämna Ester på fm och likaså hämta henne. Ja, det är ju inte själva hämtandet och lämnandet som ställer till det utan bilkörandet och då framförallt parkerandet. För er som inte vet det, så har vi en Opel vivaro, en bil (nåja transportmedel då...) formad som en skokartong med plats för 9 personer alternativt en Opel corsa... Den är vidrig att parkera och det ger mig panikångest att veta att jag måste köra och framförallt parkera den. Jag misstänker iaf att nån hade reagerat om jag bara slängt av Ester i farten... Men, härtill är jag nödd och tvungen, som han sa Biskop Brask. Jag vet ju att panikångesten inte är farlig (även om det KÄNNS som om jag skulle dö), men den är j-igt otrevlig! Tänk er en hjärtinfarkt, astmaanfall och en stroke samtidigt. Där har du en rätt ok beskrivning av hur en panikångestattack känns... Och det utsätter jag mig frivilligt för? Ja, faktiskt. För hur djävligt det än känns, är jag inte villig att låta det styra mitt liv mer än det redan gör! Panikångesten kan ta sig i dalen! Jag måste kunna ha ett någorlunda fungerande liv trots detta gissel, så det är bara att bita ihop och mässa mantrat om och om igen; jag dör inte den här gången heller, jag dör inte den här gången heller...
På plussidan finns att jag nu börjat äta LCHF-kost,vilket gjort att min ibs-mage är som bortblåst och jag sakta, sakta är på väg ner i vikt.
Igår var jag och min mor på göksäter och det blev ett par julklappar inhandlade. Ny adventsstjärna till E2 och M1's rum och en till E1s rum blev det på Rotan. Idag fick jag en sväng till torp för att fixa inne-hjul till den bobbycar som Melle ska få i födelsedagspresent. Fick tag i ett par enfärgade bodys till Minna som växer som en svamp och en skrivbok att samla mina lchf-recept i.
Men, just nu är allt bara skit... A kör buss och det är väl ok. Men ungarna är ju fullständigt rabiata idag bara därför. Eller ja, förmodligen för att jag själv mår skit och knappt orkar med mig själv idag ens... Minna håller på att få tänder, vilket gör att hon är gnällig och har svårt att komma till ro. Vilket ju är fullt förståeligt, missförstå mig rätt. Men, jag försöker få henne att sova och då börjar vrålandet på de andra! Eller inte de två äldsta, men ändå... Ingen direkt orsak fanns att finna heller utan det var mest bara för att. Melle ville ha clementin, fick det men då skulle han inte ha den längre. Satte ner honom på golvet och då fick han ett utbrott för att han inte fick äta sin clementin, och så fortsatte det. Slutade med att han var så vansinnigt arg att han nästan kräktes och jag så frustrerad att jag kunnat slänga ut ungen genom fönstret. Nu är jag ju såpass vid mina sinnens fulla bruk att jag inte gjorde det. Det hade ju förresten inte hjälpt ändå mot vrålandet misstänker jag... ;-)
Ester bråkade med Elvira om vem som skulle måla vart med vad och W satt framför en skärm, för ovanlighetens skull en tv-skärm istället för.en datadito, och kunde nog inte bry sig mindre om vad som skedde.
Håller på att natta Ester och Melle. Ester har däckat, men Melle verkar en aning ovillig. Hoppas Minna har den goda smaken att fortsätta sova en stund till, tills Melle fått stängt sina gröna för dagen.
Morgondagen kommer förmodligen gå i ångestens tecken. Ska ju åka och lämna Ester på fm och likaså hämta henne. Ja, det är ju inte själva hämtandet och lämnandet som ställer till det utan bilkörandet och då framförallt parkerandet. För er som inte vet det, så har vi en Opel vivaro, en bil (nåja transportmedel då...) formad som en skokartong med plats för 9 personer alternativt en Opel corsa... Den är vidrig att parkera och det ger mig panikångest att veta att jag måste köra och framförallt parkera den. Jag misstänker iaf att nån hade reagerat om jag bara slängt av Ester i farten... Men, härtill är jag nödd och tvungen, som han sa Biskop Brask. Jag vet ju att panikångesten inte är farlig (även om det KÄNNS som om jag skulle dö), men den är j-igt otrevlig! Tänk er en hjärtinfarkt, astmaanfall och en stroke samtidigt. Där har du en rätt ok beskrivning av hur en panikångestattack känns... Och det utsätter jag mig frivilligt för? Ja, faktiskt. För hur djävligt det än känns, är jag inte villig att låta det styra mitt liv mer än det redan gör! Panikångesten kan ta sig i dalen! Jag måste kunna ha ett någorlunda fungerande liv trots detta gissel, så det är bara att bita ihop och mässa mantrat om och om igen; jag dör inte den här gången heller, jag dör inte den här gången heller...
måndag 10 september 2012
Bussänka, kostomläggning och annat
Ja för exakt en vecka sedan gick jag över till lchf-kost. Förvånad över att det gått så lätt! På den vecka som gått har 3kg försvunnit och min ibs-mage är lugn! Så här bra har jag inte varit på många år, så detta är nog det bästa jag gjort. Ja, bortsett från barnen då förstås. ;-) Massor av ny energi har jag fått också. Viss är jag aptrött, men kan ändå få saker gjorda. Underbart!
Igår var jag bussänka hela dagen då A körde till Stockholm. Dagen gick jättebra som omväxling. Var ut till torp och handlade och köpte lite byxor till Melker som i stort sett växt ur de han hade. Hem och röja lite, utfodra avkommorna och mig själv. Sen när det närmade sig nattning blev det totalt kaos! När jag nattat Minna kommer W och säger att Melker vänt upp och ner på Ester potta. Bara att torka rent ett badrum som flöt i kiss, slänga mattan i badkaret, byta blöja på Melker, borsta tänder på honom och Ester och få dem i pyjamasarna. Kommer sen ut i.vardagsrummet (som jag bett Elvira städa) och det och Esters och Melkers rum ser ut som om orkanen Katrina plöjat igenom ett gäng sopptippar och Sveriges alla loppisar och dumpat innehållet där... Suck, bara att börja röja fram en gång iaf så man kom fram. Ester och Melker är snortrötta och bråkar och bråkar om vartannat och väcker givetvis.Minna... Jahopp. Bara för W att lägga sig på madrassen bredvid småmonstrens sängar och påbörja nattning medan jag nattar om Minna. Han lyckas inte, så när jag nattat om Minna, byter jag av honom. Till slut fick även de somnat och jag får äntligen ätit kvällsmat och laddat och kört igång diskmaskinen. Men fy vilken kväll! Tur att det är.väldigt få kvällar som är sådana...
Idag jobbar A. Jag fick skickat barnen till skolan, stuvat in de tre barn som var kvar hemma i bilen och åkt och lämnat Ester hos dagmamman. Hem och ge Melker lite banan, han satte i sig 2,5 banan!, medan jag kammade Minna. När hon till slut fick somnat fick äntligen jag lite frukost, då var kl 11... Det gav mig lite energi så jag fick städat upp efter orkanen Katrina. Ska bara rasat snabeldraken sen så är det ju nästan fullt beboeligt! Melker hjälpte till och med till lite. ;-)
Nu ta det lugnt en stund innan Minna vaknar. Då ska jag ta och dammsuga och fundera på om jag ska orka ta tag i lite tvätt också...
Nåja, idag blev en riktigt bra dag trots allt! Who would have known...
söndag 26 augusti 2012
Mycket blir det...
Pojkarna hade det kanon i Danmark. Vi som var kvar hemma åkte till Skara sommarland och tog med en kompis till Elvira också. Hade hyrt en stuga så vi fick två fina dagar där.
I måndags började skolan igen och vi började skola in Ester på dagis. Skönt med lite rutiner igen på sätt och vis. I onsdags, när A var iväg på dagis med Ester, ringde förskolekontoret och sa att en plats hade blivit ledig hos just den dagmamma vi velat ha. *suck* Tre inskolningsdagar på dagis och DÅ blir det en plats ledig... Nå, efter många funderingar hit och dit, bestämde vi oss för att acceptera platsen. Dels känns det bättre med dagmamma än dagis och som grädde på moset blir ju Melker och Minna mer eller mindre garanterade plats där också. Vi satte dem i barnomsorgskö för en vecka sedan. Ja, de ska inte börja förrän till skolstarten nästa höst, men med tanke på att Ester ställdes i kö i januari och ändå inte fick någon plats, tyckte vi det var lika bra om de stod där redan nu.
Allt det här rörandet gav mig nästan en panikångestattack... Klarar inte riktigt av sånt som kommer plötsligt och oväntat. Vill ha struktur och planera i god tid för att jag ska kunna hantera det, åtminstone privat. I jobbet är det inte riktigt lika viktigt för mig. Ja, jag vill ju veta att jag HAR ett jobb att gå till och vilka tider jag ska jobba. Men inom de ramarna får det gärna komma lite överraskningar. ;-)
Ja, den här helgen kör A buss igen. Därav den sena timmen... Igår körde han till Strömstad och idag till Kalmar. Han är troligtvis inte hemma före 03 inatt, vilket gör mig lite stressad. Hoppas att barnen är någorlunda välsynkade, så de inte vaknar samtidigt inatt iaf. :-S Sedan har han tagit på sig en körning till Härnösand i höst, vilket innebär en övernattning. Ergo; en natt jag får ta helt själv... Nåja, den körningen har jag lite tid på mig att lägga upp en plan inför iaf.
Imorgon blir en sån där hysterisk dag uppepå allt. Först sömnbristen, sen iväg med tre ungar till skolan, kl 9 ska vi vara hos dagmamman, 10.45 på bvc för tvåmånaderskontroll, sväng till dagis för att hämta de extrakläder som vi lämnat där och sen till mvc för efterkontroll kl 13. Sen hem och fixa middag och så fotbollsträning på det... Huvva...
I måndags började skolan igen och vi började skola in Ester på dagis. Skönt med lite rutiner igen på sätt och vis. I onsdags, när A var iväg på dagis med Ester, ringde förskolekontoret och sa att en plats hade blivit ledig hos just den dagmamma vi velat ha. *suck* Tre inskolningsdagar på dagis och DÅ blir det en plats ledig... Nå, efter många funderingar hit och dit, bestämde vi oss för att acceptera platsen. Dels känns det bättre med dagmamma än dagis och som grädde på moset blir ju Melker och Minna mer eller mindre garanterade plats där också. Vi satte dem i barnomsorgskö för en vecka sedan. Ja, de ska inte börja förrän till skolstarten nästa höst, men med tanke på att Ester ställdes i kö i januari och ändå inte fick någon plats, tyckte vi det var lika bra om de stod där redan nu.
Allt det här rörandet gav mig nästan en panikångestattack... Klarar inte riktigt av sånt som kommer plötsligt och oväntat. Vill ha struktur och planera i god tid för att jag ska kunna hantera det, åtminstone privat. I jobbet är det inte riktigt lika viktigt för mig. Ja, jag vill ju veta att jag HAR ett jobb att gå till och vilka tider jag ska jobba. Men inom de ramarna får det gärna komma lite överraskningar. ;-)
Ja, den här helgen kör A buss igen. Därav den sena timmen... Igår körde han till Strömstad och idag till Kalmar. Han är troligtvis inte hemma före 03 inatt, vilket gör mig lite stressad. Hoppas att barnen är någorlunda välsynkade, så de inte vaknar samtidigt inatt iaf. :-S Sedan har han tagit på sig en körning till Härnösand i höst, vilket innebär en övernattning. Ergo; en natt jag får ta helt själv... Nåja, den körningen har jag lite tid på mig att lägga upp en plan inför iaf.
Imorgon blir en sån där hysterisk dag uppepå allt. Först sömnbristen, sen iväg med tre ungar till skolan, kl 9 ska vi vara hos dagmamman, 10.45 på bvc för tvåmånaderskontroll, sväng till dagis för att hämta de extrakläder som vi lämnat där och sen till mvc för efterkontroll kl 13. Sen hem och fixa middag och så fotbollsträning på det... Huvva...
lördag 11 augusti 2012
Ibland blir man positivt överraskad
Har idag varit fotbolls/bussänka hela dagen och kommer så vara några timmar till. Men den här dagen har bara försvunnit! Tog en lugn morgon. Eller ja, så lugn den nu kan bli i det här huset. Tog en promenad och sövde Melle i vagnen, packade det pojkarna skulle ha med sig till Danmark imorgon och sen kom min mor som skulle passa barnen när jag och Minna åkte och handlade. När vi kom hem fixade jag middag och sedan hivade jag ihop smörgåstårtan till imorgon. Sedan åkte min mor hem och jag lade mig på sängen och ammade, satte mig vid datorn och gjorde en överföring till min mor och sen hoppade jag in i duschen. Sen upptäckte jag att vips, klockan var 18... Som farbror Melker i Saltkråkan konstaterar; denna dagen ett liv. Säger ju det, det finns ett Astrid Lindgren-citat för varje tillfälle i livet! ;-)
Idag har mitt humör börjat stabilisera sig också. Skönt att slippa EKG-frekvensen i det avseendet iaf, och jag har mått bättre rent psykiskt än jag gjort på närmare ett år. Underbart! Tillvaron blir så mycket enklare när man inte är så totalt handlingsförlamad.
Imorgon bitti drar pojkarna iväg till Danmark och kommer hem på torsdag. Tomt och tyst kommer det bli här hemma...
fredag 10 augusti 2012
EKG-kurva
Ja, mitt humör alltså... Gjorde ett nytt försök att börja med mina antidepressiva tabletter och är nu inne på tredje dagen. Minna verkar fixa det rätt bra denna gång tack och lov. Men den här perioden innan jag fått full effekt av dem är rätt skitjobbig... Humöret pendlar mellan eufori och depression så att om jag skulle visa det i form av en graf, skulle den se ut som just en EKG-kurva. Å snabbt går det. Fick en sån där (rätt go) känsla förut så jag fick lust att ta en promenad. Men bara ett par minuter senare var jag fullständigt gråtfärdig... Det är oerhört jobbigt att pendla så. :-S Men om ett par dagar bör jag nått steady state, så då borde jag må bättre också.
Helgen som var blev mycket trevlig. Vi bodde på ett helt fantastiskt vandrarhem, Tallnäs Stiftsgård, som låg helt otroligt vackert nere vid en sjö. Trevligt sällskap gjorde ju inte vistelsen sämre. ;-) På söndagen drog vi vidare till Astrid Lindgrens Värld där vi hade två härliga dagar i barnens paradis. På måndag eftermiddag drog dock regnet in, efter att vi hela helgen varit tacksamt förskonade från väta ovan ifrån, så då drog vi oss hemåt till våra två söner som varit hemma med stöttning av min mor.
Imorgon blir jag fotbollsänka hela långa dagen och halva natten. :-( Ska försöka ge mig iväg och handla och slänga ihop en smörgåstårta iaf, men sen tänker jag nog inte försöka göra nåt mer än att försöka orka ta mig igenom dagen.
På söndag påstås det att jag fyller "halv 70". ;-) Det firar vi med att skicka iväg de två stora pojkarna med mina svärföräldrar till Danmark tills på torsdag. Vi andra äter smörgåstårta. Vi som blir kvar åker till Skara sommarland på måndag och tisdag och tar med oss Elviras kompis. Det blir faktiskt enklare så, tro det eller ej. Mindre gnäll på både Elvira och småsyskonen. Efter detta hoppas jag att det blir lugn och ro här hemma. Känns som att jag behöver det nu. Är så trött att jag kunde stupa, yr och illamående av mina antidep och så värken på det. Så ja, jag behöver lugn, ro och vila.
Helgen som var blev mycket trevlig. Vi bodde på ett helt fantastiskt vandrarhem, Tallnäs Stiftsgård, som låg helt otroligt vackert nere vid en sjö. Trevligt sällskap gjorde ju inte vistelsen sämre. ;-) På söndagen drog vi vidare till Astrid Lindgrens Värld där vi hade två härliga dagar i barnens paradis. På måndag eftermiddag drog dock regnet in, efter att vi hela helgen varit tacksamt förskonade från väta ovan ifrån, så då drog vi oss hemåt till våra två söner som varit hemma med stöttning av min mor.
Imorgon blir jag fotbollsänka hela långa dagen och halva natten. :-( Ska försöka ge mig iväg och handla och slänga ihop en smörgåstårta iaf, men sen tänker jag nog inte försöka göra nåt mer än att försöka orka ta mig igenom dagen.
På söndag påstås det att jag fyller "halv 70". ;-) Det firar vi med att skicka iväg de två stora pojkarna med mina svärföräldrar till Danmark tills på torsdag. Vi andra äter smörgåstårta. Vi som blir kvar åker till Skara sommarland på måndag och tisdag och tar med oss Elviras kompis. Det blir faktiskt enklare så, tro det eller ej. Mindre gnäll på både Elvira och småsyskonen. Efter detta hoppas jag att det blir lugn och ro här hemma. Känns som att jag behöver det nu. Är så trött att jag kunde stupa, yr och illamående av mina antidep och så värken på det. Så ja, jag behöver lugn, ro och vila.
måndag 30 juli 2012
Tid är en bristvara som är guld värd
Åtminstone när det gäller att få tid att uppdatera bloggen... :-P
Minna växer och frodas och så gör de andra barnen också. Sommarlovet har gjort att vi alla fått lite senare vanor än tidigare. Ester och Melker går sällan och lägger sig före 21, men sover trots det sällan längre än 8... William, Samuel och Elvira brukar jag väcka vid 10, så de hinner få nån frukost i sig före det är dags för lunch... Nu är A inne på sin siste jobbvecka för den här gången, sen är han ledig hela augusti, vilket ska bli skönt, tycker både jag och barnen.
Jag är däremot på väg neråt... Gjorde ett försök att börja med mina antidepp förra helgen, men det tyckte inte Minna om... Hon gallskrek i flera timmar efter de två första tabletterna. Minns att Melle reagerade på samma sätt de två första gångerna jag försökte börja. Men tredje gången gick det utan problem, men då var han ett par månader gammal. Får väl vänta ett par veckor och göra ett nytt försök, men det blir jobbigt tills dess då jag känner att jag skulle behöva dem... :-(
Nu till helgen ska vi till småland på släktträff för A's släkt och sen åker vi direkt till Astrid Lindgrens Värld. W och S är hemma och följer inte med. Min mor tittar till dem då. Den 12e åker W och S till Danmark och Fårups sommerland med farmor, farfar och min svåger och då passar vi på att åka till Skara Sommarland med Elvira, Ester, Melker, Minna och Elviras kompis Stella. Sen blir det inte många ryck till hoppas jag. Har fullt upp med att orka med dessa saker.
Minna växer och frodas och så gör de andra barnen också. Sommarlovet har gjort att vi alla fått lite senare vanor än tidigare. Ester och Melker går sällan och lägger sig före 21, men sover trots det sällan längre än 8... William, Samuel och Elvira brukar jag väcka vid 10, så de hinner få nån frukost i sig före det är dags för lunch... Nu är A inne på sin siste jobbvecka för den här gången, sen är han ledig hela augusti, vilket ska bli skönt, tycker både jag och barnen.
Jag är däremot på väg neråt... Gjorde ett försök att börja med mina antidepp förra helgen, men det tyckte inte Minna om... Hon gallskrek i flera timmar efter de två första tabletterna. Minns att Melle reagerade på samma sätt de två första gångerna jag försökte börja. Men tredje gången gick det utan problem, men då var han ett par månader gammal. Får väl vänta ett par veckor och göra ett nytt försök, men det blir jobbigt tills dess då jag känner att jag skulle behöva dem... :-(
Nu till helgen ska vi till småland på släktträff för A's släkt och sen åker vi direkt till Astrid Lindgrens Värld. W och S är hemma och följer inte med. Min mor tittar till dem då. Den 12e åker W och S till Danmark och Fårups sommerland med farmor, farfar och min svåger och då passar vi på att åka till Skara Sommarland med Elvira, Ester, Melker, Minna och Elviras kompis Stella. Sen blir det inte många ryck till hoppas jag. Har fullt upp med att orka med dessa saker.
måndag 25 juni 2012
Äntligen!
Ja, natten till lördag hände det äntligen, det vi väntat på och längtat så intensivt efter. Värkarna satte igång i fredags och på kvällen åkte vi in till förlossningen. Ryggbedövningen blev det ingenting av, pga en stressad narkosläkare vars telefon ringde hela tiden. Mitt i allt gick vattnet och min panikångest slog fullständigt bakut. Hade dock en underbar barnmorska som gjorde vad hon kunde för att förkorta eländet och på en enda krystvärk föddes så vår efterlängtade dotter kl 01.34, 3730g tung och 51cm lång. Vi kom hem igår till förväntansfulla barn och en lite vankelmodig Melker, som helt plötsligt tedde sig gigantisk. :-) Mjölken rann till redan igår, så idag har vi en mätt, nöjd och tillfreds dotter.
Av förklarliga skäl kan det bli lite glest mellan uppdateringarna framöver, men jag hoppas på överseende med det. ;-)
Av förklarliga skäl kan det bli lite glest mellan uppdateringarna framöver, men jag hoppas på överseende med det. ;-)
fredag 15 juni 2012
En h-esvecka...
Tja, jag tycker vansinnigt mycket om min svåger. Med det klargjort och med gravidhormoner i bakhuvudet så fortsätter vi...
Fotbolls-EM har ju som bekant börjat... Och med det kom min svåger som ingen tv har. Tre (eller var det fyra?) dagar i rad. Som höggravid, frustrerad, värkande ville (och vill) jag bara få vara ifred med mig och min familj. Det gick till slut så långt att jag kollade upp hotellpriserna här i stan bara för att få vara ifred! Vilket ju iofs inte hade hjälpt ett dugg, eftersom jag inte kunnat vara utan A eller barnen... :-/
Hur som helst, så fick jag iaf röjt klart källaren i ren frustration och förtvivlan. Fick i måndags släpat upp alltihop ur källaren och sparkat iväg gubben till tippen med eländet också. Pratade med A om hur jag kände mig trängd och förvisad till sovrummet och han blev sur och skällde på mig. Vilket fick till följd att jag tiger...
Tisdagen började också underbart... Min mor ringde och skämtade på min bekostnad, vilket jag inte alls var mottaglig för under omständigheterna (Konstigt...), vilket i sin tur ledde till att hon blev asförbannad, slängde på luren i örat på mig och inte pratade med mig över huvud taget förrän igår. Vilket fick till följd att jag tiger och lider. Mår verkligen piss, vilket jag ju redan gjorde till att börja med...
I tisdags kväll vaknade iaf A till liv och det jag sagt började väl så smått sjunka in. Så vi fick väl pratat ut hyfsat iaf så vi är åtminstone på talande fot igen, även om jag fortfarande är deppig och nere så det både räcker till och blir över. Men dum som man är, så ler man och visar inget utåt... Men inombords gråter jag så jag går sönder...
Skolavslutning idag. Fick lånat en locktång av grannen då Elvira redan för ett par månader sedan klargjorde att hon minsann skulle ha lockar på skolavslutningen! Satt i en halvtimma och lockade håret på henne och hon blev så glad! Så det var värt det, alla gånger... :-) Men, jag klarar inte riktigt av skolavslutningar. Vad det är med dem har jag ingen aning om, men jag gråter floder! Varför vet jag egentligen inte, för det är ju varken något sorgligt eller direkt lyckligt med dem. Men där står jag iaf med tårar i fontän á la Lille Skutt, och nej, det har inget med gravidhormoner att göra. Fontänen sätter igång oavsett om jag är gravid eller inte. :-P
Allt som upptar min existens just nu är att vänta, längta och förfäras... Längtar något så vansinnigt efter att Charlie ska lämna min kropp, men samtidigt ger det mig en sådan fruktansvärd panikångest att tänka förlossning... Måste ju igenom den vare sig jag vill eller ej. Ja, jag vet. Det är fånigt, men den där ångesten som jag inte kan rå över utan härjar som en barbar i min kropp kan jag inte förvisa heller... Hade jag ändå bara kunnat slippa de där 4 sista centimetrarna av öppningsskedet, så tror jag ångesten hade varit betydligt mindre. Förvärkarna som härjat min kropp de senaste nätterna har fått mig att tänka; Nej! Jag vill inte! När de egentligen borde få mig att tänka; Ja! Äntligen! Vill att det ska sätta igång, så jag får det överstökat, men ser inte fram emot det. Däremot ser jag fram emot att få träffa Charlie, av hela mitt hjärta!
Fotbolls-EM har ju som bekant börjat... Och med det kom min svåger som ingen tv har. Tre (eller var det fyra?) dagar i rad. Som höggravid, frustrerad, värkande ville (och vill) jag bara få vara ifred med mig och min familj. Det gick till slut så långt att jag kollade upp hotellpriserna här i stan bara för att få vara ifred! Vilket ju iofs inte hade hjälpt ett dugg, eftersom jag inte kunnat vara utan A eller barnen... :-/
Hur som helst, så fick jag iaf röjt klart källaren i ren frustration och förtvivlan. Fick i måndags släpat upp alltihop ur källaren och sparkat iväg gubben till tippen med eländet också. Pratade med A om hur jag kände mig trängd och förvisad till sovrummet och han blev sur och skällde på mig. Vilket fick till följd att jag tiger...
Tisdagen började också underbart... Min mor ringde och skämtade på min bekostnad, vilket jag inte alls var mottaglig för under omständigheterna (Konstigt...), vilket i sin tur ledde till att hon blev asförbannad, slängde på luren i örat på mig och inte pratade med mig över huvud taget förrän igår. Vilket fick till följd att jag tiger och lider. Mår verkligen piss, vilket jag ju redan gjorde till att börja med...
I tisdags kväll vaknade iaf A till liv och det jag sagt började väl så smått sjunka in. Så vi fick väl pratat ut hyfsat iaf så vi är åtminstone på talande fot igen, även om jag fortfarande är deppig och nere så det både räcker till och blir över. Men dum som man är, så ler man och visar inget utåt... Men inombords gråter jag så jag går sönder...
Skolavslutning idag. Fick lånat en locktång av grannen då Elvira redan för ett par månader sedan klargjorde att hon minsann skulle ha lockar på skolavslutningen! Satt i en halvtimma och lockade håret på henne och hon blev så glad! Så det var värt det, alla gånger... :-) Men, jag klarar inte riktigt av skolavslutningar. Vad det är med dem har jag ingen aning om, men jag gråter floder! Varför vet jag egentligen inte, för det är ju varken något sorgligt eller direkt lyckligt med dem. Men där står jag iaf med tårar i fontän á la Lille Skutt, och nej, det har inget med gravidhormoner att göra. Fontänen sätter igång oavsett om jag är gravid eller inte. :-P
Allt som upptar min existens just nu är att vänta, längta och förfäras... Längtar något så vansinnigt efter att Charlie ska lämna min kropp, men samtidigt ger det mig en sådan fruktansvärd panikångest att tänka förlossning... Måste ju igenom den vare sig jag vill eller ej. Ja, jag vet. Det är fånigt, men den där ångesten som jag inte kan rå över utan härjar som en barbar i min kropp kan jag inte förvisa heller... Hade jag ändå bara kunnat slippa de där 4 sista centimetrarna av öppningsskedet, så tror jag ångesten hade varit betydligt mindre. Förvärkarna som härjat min kropp de senaste nätterna har fått mig att tänka; Nej! Jag vill inte! När de egentligen borde få mig att tänka; Ja! Äntligen! Vill att det ska sätta igång, så jag får det överstökat, men ser inte fram emot det. Däremot ser jag fram emot att få träffa Charlie, av hela mitt hjärta!
lördag 9 juni 2012
Trängd katta utan flyktväg...
Depp, depp, depp... Avskyr att vara så här håglös och deppig... :-( Inte många dagar nu till bf, men det känns ändå motigt. Jag känner mig så sabla trängd. Vill inte gå igenom en förlossning med allt vad det innebär, men vill heller inte fortsätta vara gravid. Lite jobbigt läge... Har iofs mått bättre den här graviditeten än de fem tidigare. har inte varit bunden till kryckor större delen av grav eller till sängen de sista två månaderna denna gång, vilket jag är oerhört tacksam för. Däremot har jag de senaste gångerna märkt att jag blivit deppig de sista veckorna, precis på samma sätt som nu. Det tar liksom all energi och lust till nåt över huvud taget. Därav lite dålig uppdatering av bloggen också. :-S Funderar på att bara fly fältet i eftermiddag, nånstans, varsomhelst bara jag slipper vara hemma! Det liksom kryper i kroppen på mig, har ingen ro alls. I vanliga fall har jag inga problem att bara sitta/ligga och göra ingenting, men inte nu. Skulle vilja ta en lååång promenad runt Bulid eller nåt, men det ställer ju inte kroppen upp på. Har inte ens ro att röja i källaren, så den där bristen på ro i kroppen leder ju inte ens till nåt konstruktivt utan jag bara vandrar/driver runt. Ungefär som en dräktig katta som letar efter rätt plats att föda på...
Försöker få det sista gjort här hemma också. Det är en bit kvar i källaren innan vi är klara. Hallen nere ser ut som ett bombnedslag, förrådet är nästan klart och tvättstugan ska finnas där någonstans den också. Det känns som att Charlie inte kommer förrän allt är klart. :-P Ergo; ju snabbare vi blir klara i källaren, desto snabbare blir jag EN person igen... Men vi gravida får så mycket fixa idéer, så Charlie kommer nog när h*n behagar oavsett...
Försöker få det sista gjort här hemma också. Det är en bit kvar i källaren innan vi är klara. Hallen nere ser ut som ett bombnedslag, förrådet är nästan klart och tvättstugan ska finnas där någonstans den också. Det känns som att Charlie inte kommer förrän allt är klart. :-P Ergo; ju snabbare vi blir klara i källaren, desto snabbare blir jag EN person igen... Men vi gravida får så mycket fixa idéer, så Charlie kommer nog när h*n behagar oavsett...
tisdag 22 maj 2012
Om pingviner, småmonster, drullputtar och en mänsklig Ior...
Nu vill jag vakna ur koman och deppet... :-( Fixar ju inte ens vara ute i solen som jag vanligtvis brukar må gott av! 1½ vecka till sen hoppas jag på att vräka min inneboende... ;-) Men med min "tur", är det MINST 4 veckor kvar innan h*n bestämmer sig för att komma... *suck* Gott less på att vara gravid, ha foglossning, befinna mig i koma, vanka fram som en pingvin och dessutom all fibroskit uppepå det... Just nu känns varje dag som en vecka. Dessutom det dåliga mamma-samvetet. Småttarna behöver komma ut och få frisk luft och få röja av sig, men fixar inte att springa runt och jaga dem runt trädgården och området, så det är lättare att vara inne... Men en stund varje dag försöker jag iaf. A jobbar nu i två veckor, så jag är själv med småmonstren dessutom. ;-)
Vill ingenting egentligen! Men tvingar mig iaf att tvätta, det sköter sig ju själv, mer eller mindre. Hänger det gör jag på kvällen i lugn och ro. Laga mat är en plåga, vilket det aldrig varit förr. Tycker om att laga mat vanligtvis ju. Diska ska vi inte tala om, når ju inte fram till diskbänken... Jag, som aldrig varit den som leker med barnen direkt, längtar nu efter att kunna sitta på golvet och göra just det. Förmodligen bara för att jag varken kommer ner på golvet eller upp därifrån igen.
Var och fick mig en rätt dålig klippning för två veckor sen. Erkänner att jag är en stolt tant i många avseenden, men måste kanske inte se ut som en för det? Bad om en page, fick nån märklig 70-tals-frisyr i 150 olika längder... Nöjd? Nope... När jag har duschat ser jag min farmor i spegeln, korsad med nån sliskig Brasse-fotbollsspelare. Så jag hoppas ni ursäktar att jag INTE lägger ut nån bild... :-(
Enda positiva är att den färgade utväxten är borta. Bestämde mig i höstas för att sluta färga håret, nämligen. Har inte sett röken av min naturliga hårfärg sedan början på 90-talet tror jag eller när det nu var jag var 12-13 och började färga... :-P Var en aning mörkare än jag trodde. Men det är iaf skönt att ha nått dit.
Jag och en vän var och gjorde Göksäter osäkert i fredags. Gott att komma iväg en sväng. På vägen hem tog vi COOP, Kära barn och Ö&B också. Har ALDRIG sett så mkt bilar på torp! Vi fick ställa oss i en liten avkrok bredvid COOP där det eg inte ens var någon parkeringsplats... Sen skrattade vi åt oss själva där vi vankade fram som pingviner över parkeringen; hon med nyopererad fot och jag med foglossning! Men trevligt hade vi! :-)
Idag är det öppna förskolans dag nere i stan, har bilen hemma men har ändå liksom inte riktigt ork till att ta mig ner. Dessutom har Ester nån ovanligt klumpig dag; hon började dagen med att drulla ur sägen (hon var vaken) och nu trillade hon precis ner från kökssoffan när hon snutit sig? Känns som att det vore säkrast för henne att stanna hemma... :-P Dessutom är M snorförkyld. Det blir en liten sväng till affären och apoteket när han ska sova tror jag. Behöver nåt enkelt till middag idag och dessutom är mitt Behepan slut, så apoteket är en nödvändighet. :-/ Fast nu verkar det som att vi ska gå snarast möjligt, M vill leka och Ester bara vrålar åt honom och då blir han givetvis ledsen... *suck*
Vill ingenting egentligen! Men tvingar mig iaf att tvätta, det sköter sig ju själv, mer eller mindre. Hänger det gör jag på kvällen i lugn och ro. Laga mat är en plåga, vilket det aldrig varit förr. Tycker om att laga mat vanligtvis ju. Diska ska vi inte tala om, når ju inte fram till diskbänken... Jag, som aldrig varit den som leker med barnen direkt, längtar nu efter att kunna sitta på golvet och göra just det. Förmodligen bara för att jag varken kommer ner på golvet eller upp därifrån igen.
Var och fick mig en rätt dålig klippning för två veckor sen. Erkänner att jag är en stolt tant i många avseenden, men måste kanske inte se ut som en för det? Bad om en page, fick nån märklig 70-tals-frisyr i 150 olika längder... Nöjd? Nope... När jag har duschat ser jag min farmor i spegeln, korsad med nån sliskig Brasse-fotbollsspelare. Så jag hoppas ni ursäktar att jag INTE lägger ut nån bild... :-(
Enda positiva är att den färgade utväxten är borta. Bestämde mig i höstas för att sluta färga håret, nämligen. Har inte sett röken av min naturliga hårfärg sedan början på 90-talet tror jag eller när det nu var jag var 12-13 och började färga... :-P Var en aning mörkare än jag trodde. Men det är iaf skönt att ha nått dit.
Jag och en vän var och gjorde Göksäter osäkert i fredags. Gott att komma iväg en sväng. På vägen hem tog vi COOP, Kära barn och Ö&B också. Har ALDRIG sett så mkt bilar på torp! Vi fick ställa oss i en liten avkrok bredvid COOP där det eg inte ens var någon parkeringsplats... Sen skrattade vi åt oss själva där vi vankade fram som pingviner över parkeringen; hon med nyopererad fot och jag med foglossning! Men trevligt hade vi! :-)
Idag är det öppna förskolans dag nere i stan, har bilen hemma men har ändå liksom inte riktigt ork till att ta mig ner. Dessutom har Ester nån ovanligt klumpig dag; hon började dagen med att drulla ur sägen (hon var vaken) och nu trillade hon precis ner från kökssoffan när hon snutit sig? Känns som att det vore säkrast för henne att stanna hemma... :-P Dessutom är M snorförkyld. Det blir en liten sväng till affären och apoteket när han ska sova tror jag. Behöver nåt enkelt till middag idag och dessutom är mitt Behepan slut, så apoteket är en nödvändighet. :-/ Fast nu verkar det som att vi ska gå snarast möjligt, M vill leka och Ester bara vrålar åt honom och då blir han givetvis ledsen... *suck*
lördag 5 maj 2012
lördag 28 april 2012
En olycka kommer sällan ensam...
Mm, jo så är det. Samma dag som vi tog bort Sushi, lade torktumlaren av. När jag kommer upp på morgonen dagen därpå, möts jag av ett kök som flyter i vatten, diskmaskinen hade också gått hädan... Tvättmaskinen har varit på g ett tag, så när vi nu blev tvungna att skaffa ny tumlare hittade vi tumlare och tvättmaskin i paketpris. Men liiiite trött blir man ju... :-( Så, onsdagen gick åt till att inskaffa nya vitvaror. Kanske inte riktigt det som stod överst på önskelistan direkt. I torsdags morse började vi diska undan det senaste dygnets disk. Det tog 2½ timma. Konstaterade att jag vägrar stå utan diskmaskin! Var helt totalt slut efteråt. Dessutom tycker jag att om nu alla dessa evolutionsteoretiker (mot all förmodan) nu skulle ha rätt, borde vi kvinnor ha utrustats med längre armar, för länge sedan... Det blir inte lättare att ta disken, när man inte når fram till diskbänken...
Kroppen har reagerat fullt ut på det som hänt den senaste veckan och befinner sig i totalt uppror. Men jag hade inte väntat mig något annat. Det är ju så med fibro, tyvärr, att när psyket blir påfrestat så visar det sig även i att fibron går in i ett skov med ökade symtom därav. Men jag är iaf tacksam över att det råder högtryck, annars hade det nog blivit etter värre misstänker jag.
Nåja, idag har jag (trots att gubben kör buss hela dagen...) iaf lyckats hitta ett kök efter diskmaskinskaoset igår, gjort ny lekdeg till tjejerna och kört två maskiner med tvätt. Men mer tror jag inte det blir...
Kroppen har reagerat fullt ut på det som hänt den senaste veckan och befinner sig i totalt uppror. Men jag hade inte väntat mig något annat. Det är ju så med fibro, tyvärr, att när psyket blir påfrestat så visar det sig även i att fibron går in i ett skov med ökade symtom därav. Men jag är iaf tacksam över att det råder högtryck, annars hade det nog blivit etter värre misstänker jag.
Nåja, idag har jag (trots att gubben kör buss hela dagen...) iaf lyckats hitta ett kök efter diskmaskinskaoset igår, gjort ny lekdeg till tjejerna och kört två maskiner med tvätt. Men mer tror jag inte det blir...
tisdag 24 april 2012
En tung dag...
En av de tyngsta dagarna i mitt liv går mot sitt slut. Idag avslutade Sushi, vår gamm-katta, sitt liv. Hon blev 17 år i torsdags. Men hon var nu förmodligen helt blind och tämligen dement. De få gånger hon gick ut, gick hon och hängde med huvudet och gick in i rabattkanten för att komma fram till dörrtrappen. I somras sprang hon och jagade flugor, humlor, fjärilar och fåglar och gjorde krumsprång. Hade aldrig klarat av att se henne ta sig igenom en sommar i det skick hon var i nu. Jag vet det. Och jag vet också att detta var det mest humana, att vi fått 17 fina år tillsammans och att hon haft ett gott liv. Men det gör det inte ett enda dugg lättare... Inte nåt...
Det är märkligt, men vad livet än bjuder på, finns det alltid ett Astrid Lindgren-citat som passar. I det här fallet är det ur Ronja Rövardotter, när Skalle-Per gått bort och Mattis utbrister; Han fattas mig! Han fattas mig så det värker i bröstet! För så är det; Hon fattas mig! Hon fattas mig så det värker i bröstet!
Det är märkligt, men vad livet än bjuder på, finns det alltid ett Astrid Lindgren-citat som passar. I det här fallet är det ur Ronja Rövardotter, när Skalle-Per gått bort och Mattis utbrister; Han fattas mig! Han fattas mig så det värker i bröstet! För så är det; Hon fattas mig! Hon fattas mig så det värker i bröstet!
tisdag 17 april 2012
Njutningar och dess kostnad...
Ja helgen försvann lika fort som vanligt men i söndags fick jag iaf bakat en dubbel sats bullar och en sats bröd. Man får vara tacksam för det lilla. ;-)
I måndags drog jag till Ullared tillsammans med grannen och min mor. Underbart! En av mina två heliga dagar om året, barnfri och shoppingtillåten... ;-) Fast jag blev faktiskt lite besviken på barnkläderna denna gång. När det gäller Elvira hade jag nog kunnat tömma hela avdelningen, men de övriga... Pojkarna fick några par mysbyxor var, ett gäng strumpor och ett gäng kallingar. W fick sig en onepiece som han önskat iaf. Samuel fick två t-shirts och en sommarjacka också. Melle hittade jag till slut några shorts till men jacka till honom fick jag leta länge efter. De hade nästan bara softshelljackor och de är rätt smala i modellen. Ska jag kunna knäppa jackan om min lille tjockis, så finge jag ta stl 110/116 ju! Men hittade till slut en (rätt tråkig dock...) röd som jag hoppas kunna funka. Ester fick väl också lite kläder, men nästan allt där var ju rosa, och den ungen är allt annat ÄN rosa... Men lite leggings, en mysdress och en lila tunika blev det iaf. Till mig blev det två onepiece, en tunika, en "pippitröja" och några amningsbh's. Lite, lite kläder blev det till Charlie också, men även där var det rätt trist, och det säger en del med tanke på hur jag är med bebiskläder... :-P Till Ester och Melker blev det överdragsbyxor, varsin överdragsoverall, varsin lurvfleece och ett regnställ till Melle. Jag brukar ju alltid köpa med något till barnen när jag varit där och W fick ju sin onepiece, Samuel ville ha badmintonset så det fick han och så fick de några förpackningar med skyddsplast till sina Iphones. Elvira fick en barbiedocka och ett nytt påslakanset, Ester en hoppboll med barbapapa och ett princess-set med tiara, skor osv och Melle fick en hink med bilar. Esters princess-set var nog det bästa jag kunde köpt tror jag. Hon tackade mig för det 15-20 ggr under eftermiddagen/kvällen och skulle envist sova med det på sig när hon skulle gå och lägga sig... ;-) Så nu börjar vi med inköpslistan till höstens resa och börjar längta dit...
Igår var det mycket väder... Snö, regn, sol, snö, hagel, mulet, sol och så snö igen... Underbart för en som är känslig för väderomslag... :-/ Men hursomhelst var jag och småttarna på öppna förskolan på förmiddagen, gick hem och fixade middag och sedan kom min mor för att passa dem medan jag och William åkte ut till torp. Det fanns ju inga chinos på Ullared, så det blev till att åka ut till Stadium och Kappahl för att fixa det. Ett par lila och ett par gula blev det och W blev jättenöjd. Gick till Lindex också och fick köpt lite tröjor, bodys och byxor till Melle, för det var det också dåligt med i Ullared. Sen fick jag fyndat lite på rean också till Ester och Charlie, de hade ta två betala för en på all rea nu. :-) Rea är ett vackert ord tycker jag! Ester fick en kjol, ett par leggings och en tunika men det har hon inte sett ännu... ;-)
Men... Idag får jag verkligen lida för de senaste dagarna... Huden bränner, kroppen värker, händer och fötter domnar och värker så jag tappar saker och är allmänt fumlig. Idag blir det inte många knop... :-(
I måndags drog jag till Ullared tillsammans med grannen och min mor. Underbart! En av mina två heliga dagar om året, barnfri och shoppingtillåten... ;-) Fast jag blev faktiskt lite besviken på barnkläderna denna gång. När det gäller Elvira hade jag nog kunnat tömma hela avdelningen, men de övriga... Pojkarna fick några par mysbyxor var, ett gäng strumpor och ett gäng kallingar. W fick sig en onepiece som han önskat iaf. Samuel fick två t-shirts och en sommarjacka också. Melle hittade jag till slut några shorts till men jacka till honom fick jag leta länge efter. De hade nästan bara softshelljackor och de är rätt smala i modellen. Ska jag kunna knäppa jackan om min lille tjockis, så finge jag ta stl 110/116 ju! Men hittade till slut en (rätt tråkig dock...) röd som jag hoppas kunna funka. Ester fick väl också lite kläder, men nästan allt där var ju rosa, och den ungen är allt annat ÄN rosa... Men lite leggings, en mysdress och en lila tunika blev det iaf. Till mig blev det två onepiece, en tunika, en "pippitröja" och några amningsbh's. Lite, lite kläder blev det till Charlie också, men även där var det rätt trist, och det säger en del med tanke på hur jag är med bebiskläder... :-P Till Ester och Melker blev det överdragsbyxor, varsin överdragsoverall, varsin lurvfleece och ett regnställ till Melle. Jag brukar ju alltid köpa med något till barnen när jag varit där och W fick ju sin onepiece, Samuel ville ha badmintonset så det fick han och så fick de några förpackningar med skyddsplast till sina Iphones. Elvira fick en barbiedocka och ett nytt påslakanset, Ester en hoppboll med barbapapa och ett princess-set med tiara, skor osv och Melle fick en hink med bilar. Esters princess-set var nog det bästa jag kunde köpt tror jag. Hon tackade mig för det 15-20 ggr under eftermiddagen/kvällen och skulle envist sova med det på sig när hon skulle gå och lägga sig... ;-) Så nu börjar vi med inköpslistan till höstens resa och börjar längta dit...
Igår var det mycket väder... Snö, regn, sol, snö, hagel, mulet, sol och så snö igen... Underbart för en som är känslig för väderomslag... :-/ Men hursomhelst var jag och småttarna på öppna förskolan på förmiddagen, gick hem och fixade middag och sedan kom min mor för att passa dem medan jag och William åkte ut till torp. Det fanns ju inga chinos på Ullared, så det blev till att åka ut till Stadium och Kappahl för att fixa det. Ett par lila och ett par gula blev det och W blev jättenöjd. Gick till Lindex också och fick köpt lite tröjor, bodys och byxor till Melle, för det var det också dåligt med i Ullared. Sen fick jag fyndat lite på rean också till Ester och Charlie, de hade ta två betala för en på all rea nu. :-) Rea är ett vackert ord tycker jag! Ester fick en kjol, ett par leggings och en tunika men det har hon inte sett ännu... ;-)
Men... Idag får jag verkligen lida för de senaste dagarna... Huden bränner, kroppen värker, händer och fötter domnar och värker så jag tappar saker och är allmänt fumlig. Idag blir det inte många knop... :-(
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)