Samuel har psoriasis. Den har i nåt glädjefnatt blommat upp rejält nu i kylan. Ergo, jag får ta tag i det jag älskar mest; telefonsamtal. Eller hur det nu var, ja... Hur som helst, de ville titta på honom då det var ett tag sedan han sökte för detta. Fine, vi fick tid kl 10. Blir uppropade av en liten ljusskygg individ som inte ens tog ett steg utanför dörren, vilket gjorde att det var en ren tur att Samuel hörde honom. Tog inte i hand, vilket jag enbart uppfattar som positivt, op-syrra som jag är, konstant medveten om smitthärdar... 😄 Kommer in och han börjar ställa lite frågor som brukligt är. Vi förklarar att han har psoriasis vilket han brukar få emovat och diprosalic för. Det verkar inte som att han ens hört ordet psoriasis tidigare. Fortsätter fråga och skriver upp "hydrosalic" på en lapp. Jag ser detta och påpekar vänligt men bestämt, att han inte lär hitta detta i fass... Vi konstaterade både jag och Samuel att det inte är någon idé att ens försöka ta upp problem nummer två; hans överrörlighet (som jag tror är en form av EDS), eftersom han förmodligen inte hört talas om varken överrörlighet eller EDS heller...
Alltså, han var inte otrevlig alls, utan vänlig och tillmötesgående. Men bara... Korkad? Okunskap finns gott om bot för, men dumhet; not so much...
Nåja, han skulle se till att någon skrev ut emovat och diprosalic under dagen. Ska bli spännande att se vad det blir irl. 😏
Det blev en härlig promenad i det underbar vintervädret som dykt upp under natten. Vad jag möts av när jag kommer hem? Ja se själva... Noll intresse att gå ut i snön! 😂
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar