Vardagsäventyr

Denna dagen ett liv, som han sa Farbror Melker i Saltkråkan... Den började med att köra avkommor till dagmamma och skolor, sedan åkte jag och Anders till ungdomsteamet på vc där vi träffade psykologen angående Esters mående och problem. Vi konstaterade att hennes sömnproblematik har lättat något, Anders sover oftast i sin egen säng numera och inte i hennes. Däremot så har hon fortfarande en del sociala problem i samspelet med andra.

Därefter åkte vi hem och hämtade Elvira, som inte orkat ta sig till skolan. Vi körde Anders till jobbet, jag körde Elvira till skolan och åkte och hämtade mor. Vi tog en tur till göksäter, mest bara för att komma hemifrån. Hittade dock lite vantar till mina små klantar härhemma, som tappat sina vantar... Lite tråd blev det också. Sedan till orienthallen och köpa frukt och grönt och till Willys och handla. Nu landat hemma i horisontalläge med brännande huvudvärk som inget biter på. Kommer från min whiplashskada som gör sig extremt påmind när jag kört bil en stund. På det biter bara oxynorm, men eftersom jag ska ut och köra bil senare (ska hämta barnen) så kan jag inte ta dem. Jag HAR nämligen vissa gränser, som jag INTE rubbar på. Så även om jag inte längre blir särskilt påverkad av dem, så tänker jag ändå inte sätta mig bakom ratten med det i kroppen.

Närmast i planeringen ligger att ta mig ner till frysen längst in i förrådet, med smör och sötpotatispommes. Det kräver uppdaterat vaccinationsskydd, machete, bedövningsgevär, hjälm, susp, malariaprofylax och förmodligen en sherpa. Förrådet är ett sånt där ställe dit saker förpassas och sedan aldrig återfinns, ett vinbärsskogens bermudatriangel om ni så vill. Dessutom ligger ett mindre berg i form av sängkläder framför dörren ihop med allsköns bråte, så en sherpa och syrgastuber är förmodligen ingen dum idé, om man inte besitter en synnerligen god fysik. Jag, har rätt mycket "fysik" men tvivlar på huruvida den kan anses som "god"... Överlever jag denna strapats utan större men (dysenteri, kolera, tbc eller ebola) så går äventyret vidare in i tvättstugan, denna gudsförgätna plats i vinbärsskogen. Där ska utkämpas en strid mot sockmonstret och förmodligen behåller jag sherpan vid min sida, för att övervinna strumpa-och-kalsong-berget.

Började sy en klänning till Minna igår. Hon var synnerligen butter (läs arg som en uppretad noshörning med nageltrång...) över det faktum att den inte var klar idag. Ergo; jag behöver sy klart den för att slippa strida mot snorilskna noshörningar också. Ester var mest bitter (läs arg som en geting på LSD...) över att MINNA fick en klänning med BLINGBLING på och inte hon. Jag hittade ett par strassaplikationer på nån outlet för ett halvt decennium sedan och trots att hon fick ett linne med en av dessa på så dög inte detta. Den var ju på RYGGEN! Det går ju inte fattar jag väl?! *divasnap* Så, nästa gång jag åker till Ullared, så får jag väl gå in på panduros outlet och länsa stället på strassapplikationer. För husfridens skull...

Näpp. Hjälm på! Sherpan står redo i källaren. Tjipp och hajk!

Ljus och Kärlek!
Namaste