Nöjd och frustrerad...

Sitter och räknar över vad som blivit sytt i januari. 42 plagg är jag absolut nöjd med! Varav tre par strumpor som jag räknar i par. Tror inte jag sytt så mycket på hela förra året, vilket ju är ett klart tecken på att plocka bort cymbaltan var ett synnerligen klokt val och att jag är på väg åt rätt håll!

Igår var det underbart väder! Sol, klart, kallt och kroppen var i ok skick tack vare detta. Tog en promenad med mor bort till affären och till biblioteket där de sålde ut förra årets tidningar i buntar. Blev en bunt icakuriren (ansträngningsfri läsning när hjärnan går på högvarv) en bunt råd och rön och en bunt GOAL, fotbollstidningar som Melker blev överlycklig över och plöjde igenom dem igår kväll. Han upplyste glatt sin måttligt intresserade omgivning om de olika spelarna som porträtterades i tidningarna, vilka positioner de spelar samt i vilka lag. Omgivningen och och nickade...

Satt ett par timmar i syvrån och organiserade mönstertidningarna och fick sytt klart Minnas klänning. Förmodligen det jag blivit mest nöjd med på länge. Runi's peplum with a twist och sydde "twisten" för första gången. Med ränderna på "fel" ledd tycker jag att det faktiskt blev en liten extra twist på det hela. För er som inte vet, så består "tvisten" i en delad ärm där övre delen, axelpartiet, kan sys i kontrasterande tyg. Ester vart tvärsur; det var ju TVÅ BLING på samma klänning och inte till henne... 😄

Den här dagen inleddes med utsparkande av gubbe och tre små, försökt få iväg Elvira utan resultat (hoppas BUP inte dröjer länge till...) och sedan min favoritsysselsättning (eller snarare min ångests favoritsysselsättning...); telefonsamtal... Försäkringsbolaget den här gången. Samuel ska åka till USA tillsammans med sin flickvän och hennes familj och behöver således ett resebevis. Det är nu beställt och jag har dessutom pratat med dem om hans knä som ständigt låser sig i 90° vinkel under stora smärtor. Men det var inte aktuellt med ersättning för detta ännu, då han står i kö till ortopeden återigen. Det, är en historia i sig. Vårdgarantin innefattar inte barn under 18 år! Helt sjukt! Agda 98, dubbelamputerad med höftartros sedan 1928, har rätt till läkarkontakt inom 3 månader. Men en ungdom på 17,5 med hela livet framför sig och inte kan ha en normal vardag, han får vänta i 7 månader? Helt galet! Ergo; han måste vänta tills ortopeden gjort ett utlåtande och om det blir operation måste han vänta i minst ett år efter, innan försäkringen kan gå in med ersättning... Nåja, det är ju inte deras fel...

Idag, blir en lugn dag. En stund i syvrån, vattna blommorna, vila, få in mer ved, fixa nån form av födoliknande substans till middag och sedan får vi se om något mer blir gjort. 

Ljus och Kärlek!

Namaste