Gick och lade mig tidigt igår, av flera orsaker, men att nacken återigen lagt av var en av dem. Sover rätt illa och vaknar vid 4 av att en snorförkyld Ester står bredvid sängen. Sedan var det fetkört att somna om. Fingrarna är svullna som prinskorvar, så skrivandet går sådär, så ha överseende med eventuella snedtramp på tangenterna...
Igår blev många kontakter gjorda med offentlig sektor. Tack alla gudar och gudinnor för att mycket av det går att göra via nätet idag så jag slipper ångestframkallande telefonsamtal...
Ortopeden ringdes angående Samuels knä. Visste ni att personer under 18 år inte omfattas av vårdgarantin? Helt jävla galet! Agna 95 med artros sedan yngre stenåldern får vård inom tre månader, men är man, som Samuel, 17 år med ett knä som låser sig i 90 grader, ibland flera gånger på en vecka, som hindrar honom till en normalt tonårsliv, så går det finfint att vänta i 7 månader?! Ergo; jag åberopade både det ena och andra och även hallandsavtalet. Hon rådde oss att utnyttja det fria vårdvalet och själva kontakta kliniker i göteborg och undersöka deras väntetider. Bad att få förslag och telefonnummer på mejl, vilket till slut lyckades. Så, det fortsätter jag med idag om jag bara orkar...
Kontaktade även obesitasmottagningen på sahlgrenska för att få reda på om nåt händer öht med min remiss. Får ett kort svar att den återsänts för komplettering i slutet av november och att jag således får kontakta min vc. Det visste jag, men jag trodde min läkare hade skickat in kompletteringarna, vilket han sa att han skulle göra när jag var hos honom senast 30/11... Ergo; kontakta rehabkoordinatorn på vc. Hon skulle höra av sig... Väntan återigen. Men när hon hör av sig, ska jag be henne sätta en blåslampa i häcken på min läkare. Han är visserligen en man av få ord, men att han även sist skrev "se tidigare status" under punkt fyra i mitt sjukintyg (som dessutom räknas som NY sjukskrivning, eftersom jag blivit avslagen tidigare...) är INTE acceptabelt! Så less på byråkrati och läkare som inte gör det de ska... Hur som helst, förstår jag inte varför inte obesitasmottagningen kan kalla mig, prata med mig och göra sig en egen uppfattning om mitt psykiska mående som de är så oroliga över. Så KAN man ju göra, men det är inte rätt, som Lorrygänget uttryckte det...
Idag ringdes verkstaden (som fortfarande inte någon gång hört av sig till mig...). Castor fortfarande inte klar. Motorn sitter i, men motorlampan lyser så fort de startar den... Ergo; ångest deluxe...
Två sjuka barn hemma idag, Ester och Elvira, och så Samuel som inte jobbar idag.
På plussidan ligger idag att jag har idéer som önskar förverkligas. De ska jag försöka ta itu med idag. Mönstertidningarna ska organiseras. Sedan har jag fem par trosor utklippta som väntar på att sys. Lite sugen på att sy en ny bh också, men vi får se.
Så, nu är frågan; Mota värken eller ångesten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar